Stormvarning av Maria Adolfsson

Jag har längtat så efter nästa bok från Doggerland eftersom jag blev så storm(!)förtjust i Felsteg, men inte trodde jag att den skulle komma så snart! Men schysst tempo, det uppskattas! Och det är ju så härligt att komma tillbaka till Karens Doggerland. Jag är förtjust i henne som karaktär och även flera av de andra – men framför allt älskar jag miljöerna. Jag vill ju åka dit! 
 
Stormvarning börjar med ett julfirande hemma hos Karen. Hennes mamma med ny partner är där, samt vänner och utökad familj – det är stimmigt och varmt och Karen är fortfarande sjukskriven efter skadorna hon åsamkades i Felsteg. När chefen ringer och beordrar henne att bryta sjukskrivningen och åka till Noorö för att ta hand om ett misstänkt mord är känslorna blandade – men man får intrycker av att hon ändå tycker att det är ganska skönt att få komma åter i arbete och åka iväg tidigt nästa morgon. 
 
På Noorö är stämningen lite annorlunda än söderut. Mycket styrs av ett kriminellt gäng, och många har rykten om sig om att vara så att säga lindrigt laglydiga – vilket inkluderar somliga medlemmar ur Karens släkt. Kopplingar uppstår mellan mordet och ett lokalt whiskydestilleri, som är otroligt viktigt för befolkningen på ön. Ännu ett mord begås, och ännu fler kopplingar til destilleriet men även till Karens släktingar uppkommer och det blir riktigt rafflande. 
 
Jag blir sällan riktigt upphetsad av deckare men denna är så otroligt spännande mot slutet! Dessutom tycker jag att Adolfsson är väldigt duktig på att hålla oss på halster, det är väldigt svårt att genomskåda berättelsen och vilka saker som kan tänkas vara viktiga längre fram i berättelsen. Mycket bra! 
 
Jag hoppas verkligen på massor av fler böcker från Doggerland – jag älskar detta! Jag lyssnade på ljudboken som är inläst av en av mina favoriter, Angela Kovacs. Boken finns att köpa här eller här

Låt oss prata lite film!

Jag är egentligen inte jättebra på film, men nu har jag varit på bio tre gånger på sex dagar och även frekventerat min första Göteborg Filmfestival, så det kanske börjar vända? Jag skulle egentligen vilja se mycket mer film, men jag är dålig på att koncentrera mig så länge som det krävs… men jag ska öva. 
 
Låt oss prata kort om filmerna jag har sett i år, shall we? Bra! 
 
 
Första föreställningen jag såg på Filmfestivalen var Un Amour Impossible, eller En omöjlig kärlek, på Chalmers. En fransk dramafilm som är alldeles fantastisk. Gräsligt hemsk, men ett riktigt mästerverk. Och så väldigt fransk! Underbart. 
 
 
Samma kväll var det dags för High Life på Handelshögskolan. Det är väldigt speciellt tycker jag (på ett bra sätt!) att Robert Pattinson, som ju spelade Cedric i Harry Potter och Edward i Twilight, nu gör smalare grejer och indiefilm. Detta var kanske ingenting för mig, direkt, sci-fi och sen söndagskväll var inte bästa kombinationen till att börja med, men den var lite flummig. En av tjejerna som var med sa ”But what do they WANT with this movie” och jag förstår lite vad hon menar. Tanken är intressant, ett antal dödsdömda fångar skickas ut i rymden och på rymdskeppet finns en läkare eller vetenskapsman (Juliet Binoche, underbara kvinna) som experimenterar på resten av besättningen. Nåväl, det var ganska underhållande ändå. Men ja. Inte min genre. 
 
 
Can you ever forgive me? visades en onsdagskväll på Draken och jag tyckte att den var fantastisk. Melissa McCarthy har jag nog bara sett i Gilmore Girls och Bridesmaids där hon är hysteriskt rolig, och hon är rolig här också, fast filmen är allvarlig. Den är baserad på den sanna historien om den stora förfalskerskan Lee Israel och det är en fantastisk film som verkligen förtjänar all uppmärksamhet den fått. 
 
 
Sista visningen på hela festivalen var The man who killed Don Quixote av Terry Gilliam, som varit på gång i tjugofyra år eller något sådant. Det var lite orättvist mot filmen att det var groteskt dåligt väder ute och att jag av oförklarlig anledning hade hemskt ont i magen, för jag ville bara därifrån och hem till sängen. Men det var en stökig film, visst är det äventyr som gäller men det var för mycket. Hela tiden när det kändes som om det måste räcka nu så kom ett nytt spår. Och jag gillar inte Adam Driver. Men det är kul för Gilliam, som ju ändå är något av en hjälte, att filmen blev gjord! 
 
 
Förra onsdagen bjöd min kompis Line med mig på förhandsvisningen av Eld & Lågor som Interflora körde på Bio Capitol. Jag har aldrig varit där förut så bara det var spännande! Och jag gillade verkligen filmen, den var pampig och färgglad och romantisk och sorglig och musikalisk och härlig – överträffade mina förväntningar! Dessutom var det extra trevligt att det bjöds på popcorn, Ramlösa Granatäpple och en bukett tulpaner 😉 
 
I lördags var vi på Bergakungen och såg Sune vs. Sune. Sune har varit med mig i närmare trettio år och det är ju otroligt kul att det håller, för det gör det! Jag har förstått att böckerna har blivit lite mer anpassade till tidens anda, och det är ju skönt, för de var väl inte så fräscha förr. Och tänk hur många inkarnationer av familjen Andersson vi sett – från tecknade pappersdockor till Peter Haber som Rudolf, via Morgan Alling, och nu Fredrik Hallgren. Och fantastiska Sissela Benn som mamma Karin! Detta var en otroligt rolig film, men även tänkvärd för vuxna, vad gäller saker såsom avundsjuka och god kommunikation 😉 
 
 
Det var meningen att vi skulle ha sett Help! efter middagen i torsdags, men då blev jag så gräsligt förkyld och mådde som en rishög, så den fick vänta till i söndags. Vilket var perfekt, faktiskt, alldeles lagom! Jag kände såklart till filmen, men hade ingen aning om vad den handlar om – en rafflande historia om människooffer… med massor av insprängd musik, förstås. Jättefin! Och dessa frisyrer… vi spekulerade ganska mycket kring om grabbarna hade egna fönansvariga som fixade till dem varje morgon… 
 
 
Och igår – If Beale Street could talk på Aftonstjärnan på Slottsberget på Hisingen. Den sålde ut på nolltid på Filmfestivalen, så det var roligt att se att Aftonstjärnan skulle köra den. Jag har aldrig varit där förut, men kommer gärna tillbaks för åh, så charmigt det var. Och vilken underbar film! Jag blev så himla tagen av den. Så vackert, så mycket stämning, så mycket orättvisa. Och så himla väl skådespelat! Jag började på boken av James Baldwin som filmen bygger på när jag kom hem fast klockan egentligen var alldeles för mycket, och ser fram emot att spendera lite mer tid med Tish, Fonny och de andra – även om jag vet hur det går… 

Jag for ner till bror av Karin Smirnoff

Jag började lyssna på denna, för jag gillar Lo Kauppi som inläsare och det kändes som en bok i behändig längd att lyssna på till stickning och annat. Dock förstod jag ganska snabbt att det var helt fel approach – man måste läsa denna för att förstå hur författaren har arbetat med språk och konventioner. Man måste åtminstone läsa en bit av det för att få se, avsaknaden av skiljetecken, versaler, mellanslag i namn… det är fantastiskt intressant. Jag lyssnade ändå på bitar då det passade bra just under läsehelgen i Varberg när jag även ville sticka och bada och sådant, men lite grann ska man åtminstone se till att läsa. 
 
Berättaren, Jana, eller janakippo som hon blir i författarens text, reser till Smalånger, där hon växte upp. Hennes bror, bror, håller på att supa ihjäl sig, och det finns plats för janakippo i äldreomsorgen. I Smalånger finns även harmynte John, med ögon som brunnar, och minnet av Maria, kvinnan som alla verkar ha haft en historia med, som hittades död ett kort tag innan janakippo anländer. Och här finns minnena. Av när fadern fick en högaffel genom kroppen och när modern bara blundade. Ja, modern finns också kvar, och en och annan gammal skolkamrat och fiende. 
 
Det är våldsamt, mörkt, klaustrofobiskt, svart, kladdigt, äckligt och sorgligt. Och samtidigt, på något vis, varmt, hoppfullt och fyllt av kärlek. Jag blir som bekant vanligtvis rätt stressad av glesbygd och småstäder i litteraturen, det verkar så himla jobbigt när alla känner alla och vet allt om alla, men även om Smalånger inte är ett speciellt trevligt ställe väcks någon form av värme hos mig. 
 
Det är helt otroligt att Karin Smirnoff är debutant! Detta är en så fantastiskt välskriven bok, så skickligt sammanknuten och så unik. Helt otroligt. Boken finns att köpa här eller här. (När jag letade fram dessa länkar inser jag att det verkar som om detta ska bli en serie, och det jublar jag åt!) 

Smakebit på søndag, 17 februari 2019 – Normal People av Sally Rooney

(null)

Ännu en söndag med snabbt inlägg från iPad – jag börjar lära mig, men appen gör inte riktigt vad jag skulle önska. Än! Har en långsam skön söndag idag med Fådda blommor på Öppet Arkiv, rester till lunch och ikväll fixar vi dumplings från
frysen. Alldeles lagom! Jag har varit, eller kanske är, ganska förkyld och gårdagen var mycket intensiv så det är gott att ta det piano. Lite gammal tv, lite korsord, lite läsning och lite Cola Zero… 😉 
Veckans Smakebit kommer ur Normal people av Sally Rooney. Jag gillade Conversations with friends ganska bra men denna är verkligen fantastisk. Extra kul att gamle Proust nämns, då vi ju hade första träffen med Proustcirkeln i veckan. 
(null)
(null)

Denna veckan finns fler Smakebitar hos Flukten fra virkeligheten
Jag önskar er en fin söndagskväll! 
(null)

The princess saves herself in this one av Amanda Lovelace

 
Det var Camilla som tipsade om denna, som så mycket bra jag kommit över. Jag har nog inte lyssnat på så mycket lyrik som ljudbok tidigare, men eftersom den råkade finnas i en app nära mig tänkte jag försöka. Den är lagom lång för två bussresor, så varför inte – och det blev väldigt bra. 
 
Detta är första boken i en samling som heter Women are some kind of magic. Andra heter The witch doesn’t burn in this one och den tredje, som snart kommer ut, heter The mermaid’s voice returns in this one. Om denna sätter temat för hela samlingen handlar det om – livet. Allt, från kärlek till sorg och liv till död, men med mycket jobbiga ämnen också, övergrepp och svåra förluster. Men det handlar även om läkande, om att ta hand om sig själv, om att vända det negativa. Det är fantastiskt bra. 
 
Några smakprov fanns på författarens sida på Goodreads, så jag antar att det är okej att dela med mig: 
 
 
==
 
 
==
 
 
 
 
==
 
Riktigt lysande, alltså. Somliga jämför Lovelace med Rupi Kaur, vilket jag kan förstå, men Lovelace är mycket bättre enligt mig. Boken finns, om du inte vill lyssna, att köpa här eller här

Åttio bilder säger mer än… ja, jag vet inte

Tänk – när jag blir lite bättre på att komma ikapp med texter om böcker blir jag desto sämre på den personliga delen av bloggen. Och jag vill faktiskt inte bli av med den, så jag får försöka skärpa mig helt enkelt. Trots att det är över två veckor sedan – igen…! 
 
 
Slaskigt och halt, var det, för ett par veckor sedan. Men jag gillar hur träden formar ett hjärta i allén, när jag halkade iväg för att handla sushi. När sushisuget slår till är det inte mycket att göra! 
 
 
 
Gillar verkligen det här med att få plocka ihop sin egen lilla nigirimix! Jag tycker ju inte att rullarna är hälften så roliga. 
 
 
Internationell författarscen på Stadsbiblioteket. Fina Therese dök upp, helt utan förvarning, precis som vi satt och pratade ”om henne”. Fantastiskt! Bästa bilden fick hon också 😉 
 
 
Det blir ljusare och ljusare – men morgnarna är fortfarande outsägligt vackra, de dagar som det är klart. 
 
 
Impulsköpte en klänning på lunchen en dag. Jag har den faktiskt på mig idag, den är fantastisk. Kanske måste sluta tro att Cassels bara är för ”äldre personer” eftersom jag nu, obestridligen, är medelålders. Ja. Junior medelålders, kanske. 
 
 
Jag har aldrig varit intresserad av hudvård, verkligen inte – men nu när The Ordinary faktiskt har produkter som vanliga dödliga har råd med ville jag prova. Började med ”blodmasken” och fyllde på med dessa efter några veckor. Har nu använt i två veckor idag och visst märker man skillnad! Det är rätt kul. 
 
 
Tillverkade en sorts phò utan rätt ingredienser en dag – gott i alla fall. 
 
 
Här är de rara ljuslyktorna från Erikshjälpen ❤ 
 
 
Vindruvor är mitt senaste stora intresse. Inte jättemiljövänligt, men vad ska man göra? Begränsa sig lite lagom, ja 😉 
 
 
Fredag 1 februari var det då äntligen dags att åka till Varberg på läsretreat! Började med frukost hemma med J. Blåbär är en annan god vän till mig. 
 
 
Eftersom jag alltid är ute i god tid finns det alltid god tid till en flat white. 
 
 
Linda fick Glenn Hysén-sviten, jag nöjde mig med Tomas Bolme. Men ett jättefint rum! 
 
 
 
Sagda Linda och jag gick ut och käkade sushi, och shoppade lite lätt. 
 
 
Eftermiddag i salongen, med te och stickning, i väntan på de andra innan middagen. Så mycket mys! 
 
 
Middagen åt vi på Hotell Havanna, systerhotell till Gästis där vi bodde. Fjällröding var det här! Otroligt gott. 
 
 
Jag fotade en ljusstake som jag tyckte var konstfull. Folk trodde det var a) tång eller b) maginnehåll. Jag vet inte, jag… jag tyckte nog att skruven där avslöjade vad det handlade om. 
 
 
 
Gjorde tidig kväll, med bad, ansiktsmask och Patricia Highsmith som hittades i hyllan. Torsten Ehrenmark tipsar, vem kan säga nej? 
 
 
Vaknade gräsligt tidigt på lördagen och gick och åt frukost så fort de öppnade. Yoghurt! Kokos! Nötter! Ägg! Frukt! Mmm. 
 
 
Älskar dessa koppar, som är hårdvaluta 😉 
 
 
I väntan på kallbad… ja, jag är allvarlig. 
 
 
 
 
Det var helt underbart! Vilken kick, alltså. Fullständigt njutbart, förutom kalla fossingar. Bildbevis finns, men… ja. Hrm. 
 
 
Lunch på en italiensk restaurang en liten bit från hotellet. Pasta med räkor och kantareller? Don’t mind if I do… 
 
 
Tittade in i Cecilia Vennerstens butik Kassett för att köpa en present – och fota kassetterna. 
 
 
Camilla hade med sig halsband och annat gott och fint! Inte kunde jag motstå denna…!
 
 
Bokbytesfika på eftermiddagen och jag fick med mig denna ❤ James Baldwin har varit en favorit sedan jag pluggade, då vi läste Another Country, så jag blev jätteglad. 
 
 
❤ ❤ ❤ 
 
 
Redo för kvällen, i lockigt hår för jag hade visst haft halvknut hela dagen. Inte mig emot. 
 
 
 
 
Jordärtskocka, kolja och en helt otrolig crème brûlée med apelsin! Mmm. 
 
 
På kvällen quizzade vi, i Lindas kompetenta regi, och Maggan och jag kammade hem vinsten! Tyvärr har jag inga bilder på det, men det är sant, jag lovar 😉 
 
 
Söndagsmorgon. Tappra små hyacinter i snön! 
 
 
Framåt förmiddagen bokcirklade vi i salongen… 
 
 
Eniga om att man ska läsa Binas historia – och ett bra samtal om miljö och hållbarhet i stort. Dessa underbara kvinnor! 
 
 
Väl hemma hos J igen fick jag kaffe och semla! 
 
 
Selleri till Tomas Tengby-köttfärssås… 
 
 
…och rostade tomater! 
 
 
Äntligen kom denna ut! Älskar dessa böcker, hoppas att det blir en rejäl serie om Doggerland ❤ 
 
 
Testade ett nytt te, grönt med äpple och mint. Smaskens. 
 
 
Efter att ha stridit genom blötsnö, regn, halka, snö, vattenpölar och blåst hamnade Metta och jag på Le Pain Français på Övre Husargatan innan sista visningen på Göteborgs Filmfestival. Mycket kan man säga, men nog led vi för konsten allt! 
 
 
Ser ni vad jag led? (Och hade klänningen på mig IGEN :D) 
 
 
Smycke från Camilla, blus från Linda! 
 
 
Ett Traderafynd. 
 
 
Kaffe, scones och bok innan föreläsning om Medea dagen därpå. Myset, myset, man måste ha myset för att överleva oxveckorna. 
 
 
Gillade denna herre skarpt! Dan Hedman heter han och undervisar på GU. 
 
 
Hittade på en soppa, lite rameninspirerad, vid hemkomst. Äggnudlar i botten och så en god, stark buljong. Veganskt, alltihop, om man skippar ägget. 
 
 
Sedan bar det faktiskt av till Varberg igen, men nu på konferens med jobbet! 
 
 
 
Måste ju komma till Varbergs Kusthotell till sommaren, så himla fint. 
 
 
 
 
 
Alltså nu blir jag full i skratt. Klänningen på utflykt ännu en gång! Det känns faktiskt inte som om jag har haft den så mycket, men kanske är det för att jag känner mig snygg i den och därmed tar bilder? 😉 
 
 
Passade på att göra i ordning sängen redan innan kvällsaktivitet och middag… 
 
 
Mitt lag vann gruppaktiviteten, som bestod av åtta deltävlingar för att samla ihop bokstäver till ett ord. Vi fick väl fem bokstäver tror jag och totalen var tolv, så det var ren rôta att jag kom på svaret. 
 
 
Lättrimmad lax var det här, med dijoncrème och blomkål… 
 
 
…ryggbiff av kalv med polenta och grönkål… 
 
 
…och en mycket söt smörkolapaj med italiensk maräng och pecannötter! 
 
 
Jag kommer tillbaks, kusthotellet! Varberg är en fantastiskt trevlig stad, måste jag säga, efter att ha besökt den från två håll på kort tid. 
 
 
Firade hemkomst med en ansiktsmask som doftade chokladpudding 😉 
 
 
Snart är snön borta, snart… 
 
 
 
Impulsköpte världens coolaste handväska och ett par tossingar på lunchen. 
 
 
Fredagsfika med J och skumpinnar innan han skulle till jobbet ❤ Det är tur att jag har flexibla arbetstider ibland, när det är veckor som dessa då vi knappt hunnit ses. 
 
 
Fredagsmiddag för mig. Favoriträtten är allt som går att äta med händerna! Melon, äpple, oliver och kallskuret. Skulle egentligen ha vindruvor till efterrätt men orkade inte hämta. 
 
 
 
”Råkade” börja på ett nytt stickprojekt. 
 
 
Lördagsmorgon! Kaffe! Nord och Francke! 
 
 
Så lycklig över att kunna ha låskor igen! 
 
 
 
 
 
Sconesfrukost! Så gott. 
 
 
Phòverkstaden stänger aldrig. Aldrig! Jag hade i för mycket sriracha, som tur var gick det att rädda… 😉 
 
 
 
 
Otroligt gott, som alltid. Provade ett nytt alkoholfritt bubbel, GodDryck No.1 som varmt kan rekommenderas. 
 
 
Testar grekiskt saffranste tack vare Metta och måste nu bunkra för guuuud så gott. 
 
 
Dängde in ett gäng undulatomater (ja, fråga Lidl, inte mig) att slörosta över natten. 
 
 
Och läste nästan ut fantastiska Puddin’. Text kommer snart, för nu är jag klar. 
 
 
Hårfärgningssöndag! Tänkte inte på hur lägligt Filter hamnade där, men ja. 
 
 
Fransmännen skryter med ”rent socker” på sin dricka snarare än ”inget socker” eller ”tre kilo Stevia”. Det är ju befriande! Och god var den. 
 
 
Det blev en liten husmansmiddag, rullader på lövbiff med dijonsenap och fräst lök och svamp, samt rostade rotfrukter bestående av sötpotatis, kålrot, palsternacka och rotselleri. Moroten fick inte plats, men den fick göra nytta en annan dag istället. 
 
 
Mitt livs första vaniljsemla utgjorde efterrätt! Gott. 
 
 
Bokcirkel på kvällen, om Vägen. Tack och lov var det inte bara jag som tyckte att den var jobbig! Jag är nu överlycklig över nästa månads bok, som blev Wallflower, en av mina stora favoriter – eftersom jag nu tyckt ganska illa om tre böcker i rad. 
 
 
Nytt hår, som sagt! Älskar det, det var väldigt längesen jag hade så stark färg. 
 
 
Se – nu är snön borta ❤ och Karin har fått blommor. Då vågar man börja hoppas! 
 
 
Laddning inför Proustcirkel! 
 
 
Vi fick madeleinekakor – och det var väldigt trevligt och mysigt på alla sätt. Bra nivå! Ingen prestationsångest, kändes det som. 
 
 
I tisdags var jag på möte på Hôtel Eggers, blev bjuden på lunch och en rundvandring på några av rummen. Blev så förtjust i denna! 
 
 
Om jag kunde motstå? Givetvis inte. 
 
 
Men först soppa! Morot, palsternacka, rotselleri och sötpotatis, samt ett litet ”strössel” av stekta bacontärningar och hackad vitlök. 
 
 
Men till kvällen, jotack. 
 
 
Vår, säger jag ju!
 
 
Igår kväll bjöd Interflora in till förhandsvisning av Eld & Lågor på Bio Capitol, och Line bjöd med mig. 
 
 
 
Inte nog med att man fick popcorn och dricka – man fick en tulpanbukett också! Så flott och fint. Och jag gillade verkligen filmen, ska skriva om den separat. 
 
 
Idag var jag också inne i stan på lunchen – det är visst min nya hobby, men det är så skönt att komma bort och gå omkring lite – skulle hämta EN bok, den översta, kom givetvis därifrån med fem. Jaja. Det kunde varit värre 😉 
 
Ikväll ska det lagas saffransdoftande fiskgryta, imorgon är det Förbjuden ingång på Stadsteatern med bokcirkeln, på lördag blir det först Sune vs. Sune på Bergakungen med J och Y-L, följt av tacos och Mello från Leksand. Säg inte att jag inte har många strängar på min lyra! 😀 
 
 
Just det – har äntligen läst ut denna! Eller lyssnat. Det tog bara nästan tre år innan jag tog mig för den men wow, alltså, vilken upplevelse! 

Binas historia av Maja Lunde

Jag har varit sugen på Binas historia i ett par år, men den har hamnat i baksätet i många val. Jag har nog tänkt att den är lite för lång och allvarlig, kanske att det inte händer så mycket, kanske att jag inte skulle fastna. Sedan var den plötsligt överallt i bokhandlarna i Brighton förra våren, och då började jag ännu en gång tänka att det började bli dags. Men först nu, när den valdes till årets bok till läsretreatet i Varberg, blev det av att jag faktiskt plockade upp den. Känner ni igen det här? Ja, jag med… 😉 
 
Mina farhågor infriades hur som helst inte – inte helt och hållet i alla fall – för jag fastnade ganska snabbt för denna fina roman. Den berättas på tre tidsplan – William, som är biolog i USA i mitten på 1800-talet, som uppfinner en ny sorts bikupa för att bringa berömmelse och rikedom till sin familj. George, 2007, som kämpar med sina bin och reser runt med sina kupor, men plötsligt händer något oförklarligt i några av kuporna. Och så Tao, i ett framtida Kina, som arbetar med handpollinering eftersom det inte finns några bin kvar. 
 
Detta är första boken i Maja Lundes Klimakvartett, och den ligger förstås väldigt rätt i tiden. Jag tyckte att berättelsen om Tao i det framtida Kina var absolut mest intressant och spännande – jag blev lite trött på de båda männens berättelse, även om det blev bättre och bättre. Men det finns så mycket att tänka på och prata om kring denna att det är inte klokt! Den lämpar sig verkligen som cirkelbok, vi fick ett riktigt bra samtal i den fina salongen på Gästis. Och den är fantastiskt bra! 
 
Boken finns att köpa här eller här

Smakebit på söndag, 10 februari 2019 – A suspension of mercy av Patricia Highsmith

 
Söndag igen! Otroligt. Det är grått och eländigt, jag har tvättstugan i några timmar innan jag ska åka hem till J ett tag och sedan bokcirkel ikväll. Jag gillade inte boken vi läste – tredje på raken nu som inte lirat för mig – men hoppas få lite andra insikter och infall från de andra. 
 
I Varberg förra söndagen plockade jag med mig en bok av Patricia Highsmith från bokhyllan i mitt rum. Började läsa den i badet på fredagskvällen och gillar, men har nu faktiskt skaffat den som e-bok på engelska istället – det är så otroligt litet och plottrigt i gamla pocketböcker och jag är numera bortskämd med att välja sådant själv 😉 
 
 
”Mrs Lilybanks moved in this afternoon,” Alicia said brightly one evening in the kitchen. 
 
”Um. You get a look at her?” 
 
”Not any more than I did before. She’s rather elderly.” 
 
Sydney knew that. They had both had a look at Mrs Lilybanks a month ago, when she had come with the rental agent. For more than a month, workmen had been prowling over the place, hammering and banging, and now Mrs Lilybanks had moved in. She looked about seventy, and she would probably write a short note of complaint if they had any noisy parties this summer in the back garden. Sydney carefully made two martinis in a glass pitcher and poured them. 
 
”I would’ve gone over to see her, but she had a couple of people with her and I thought they might be staying the night.” 
 
”Um,” Sydney said. He was making the salad, which was his usual job at inner. He braced the metal cabinet with his hand automatically before jerking open the sticky door to get the mustard. Then forgetting, he raised straight up and hit his head on a slanting rafter. ”God’s teeth!

Ur A suspension of mercy av Patricia Highsmith, Heinemann:1965 

 
 
Fler Smakebitar finns denna veckan hos Astrid Terese
 
 
Önskar er en fantastisk söndag! 
 

Ett karibiskt mysterium av Agatha Christie

För kanske tio år sedan köpte jag alla Miss Marple-böcker som jag inte redan läst, och hade någon plan på att läsa allihop i ett svep. Det skedde såklart inte – ni som känner mig vet att jag behöver omväxling! Men nu börjar jag faktiskt närma mig slutet på listan – för detta är bok nummer 10 av 13. Jag såg förresten av en slump att flera kommit ut på nytt på Storytel här i dagarna från Saga Egmont, jag antar att det är nya inläsningar. 
 
Men detta var en engelsk inläsning, av Emilia Fox, som ju var med i Livet efter dig och även Game of Thrones, förstår jag. Hon är en fantastiskt bra inläsare, men jag hade kunnat klara mig utan de karibiska dialekterna. Det finns ju garanterat en anledning till att många engelska inläsningar inleds med ”performed by X Y Z” istället för bara ”inläst av X Y Z”… 
 
Nu befinner Miss Marple i alla fall sig på semester på St. Honoré i Karibien. Hennes snälle systerson Raymond har betalat för resan, och hon har massor av tid till att sitta och titta på havet, sticka och prata med de andra gästerna som finns på hotellkomplexet. Här finns två par vars relationer sinsemellan Miss Marple inte riktigt kan förstå, den excentriske rullstolsbunde miljonären Rafiel och hans assistent, den eldiga sydamerikanskan Señora de Caspearo – och den enögde, tjatige, major Palgrave. Han har massor av historier och massor av fotografier att visa. En dag berättar han för Miss Marple om ett mord som begåtts där mördaren gått fri, men just som han ska visa fotografiet på mördaren blir han distraherad och stoppar undan fotot igen. Dagen därpå hittas majoren död i sin säng, och fotografiet finns inte längre i hans plånbok. 
 
Det blir alltså dags för Miss Marple att lösa deckargåtor igen, på sitt alldeles speciella sätt – med stor skarpsynthet och sinne för detaljer… 
 
Älskar Miss Marple! Rackarns så bra de är. Boken finns att köpa här eller här – eller, som sagt, snart som nyutgåva i en app nära dig. 

I denna stilla natt av Mari Jungstedt

Jag upptäckte för ett tag sedan att jag inte hade läst denna – trodde att alla Knutas-böcker hade täckts, om än i lite fel ordning på sina ställen – men just denna hade jag faktiskt missat.  Passade på att lyssna på den häromhelgen när jag precis satte igång med en ny stickning och behövde något lagom i lurarna – en deckare där jag känner karaktärerna är ofta lämpligt då. Denna är mycket trevligt inläst av Thomas Hanzon. 
 
Det är vinter i den gotländska idyllen när en man hittas mördad i sitt mörkrum i källaren till hyreshuset där han bor. Mannen är ökänd missbrukare, men verkar inte ha varit i särskilt klammeri med rättvisan tidigare. Medan Anders Knutas och hans kollegor nystar i detta försvinner en ung tjej spårlöst på väg hem från travstallet, där hon spenderat mycket tid då hemmiljön lämnar en hel del att önska, mamman är alkoholiserad och pappan som är rastamusiker bor i Stockholm. 
 
Är det möjligt att de två brotten kan hänga ihop? Journalisten Johan Berg, som vi mötte i första boken, kommer även nu till Gotland. Dels för att förhoppningsvis få träffa kärleken Emma, men naturligtvis engagerar han sig i brottsfallen också. 
 
Jag gillar Jungstedts böcker så himla mycket, för de är inte så röriga. Liksom Anna Jansson i Maria Wern-serien håller hon sig till ett lagom stort persongalleri och lagom många händelser på en gång, jag kan hänga med utan att behöva bläddra eller spola fram och tillbaks och det är behagligt. Jag gillar inte mysdeckarstämpeln – mord är sällan mysiga – men miljöerna är ju fantastiska och jag vill bara åka till Gotland nu på stört varenda gång jag läser en deckare därifrån. 
 
Boken finns, förutom i en app nära dig, att köpa här eller här