The Poison Garden av Alex Marwood

Alex Marwood är pseudonym för Serena Mackesy, vars texter jag läste flitigt och beundrande i The Independent under mina år i London. Jag föll pladask för hennes Onda flickor och likaså den riktigt, riktigt ruggiga Granne med döden. Den mörkaste hemligheten imponerade kanske inte riktigt lika starkt på mig som de tidigare, men jag lade ändå inköpsförslag på denna på biblioteket så fort jag fick nys om att den var på väg, och snart kom den, mycket riktigt! Det är ju nästan bara när det kommer nya brittiska deckare som jag läser inbundna böcker, och det är nästan bara då det är värt besväret och eventuella skador på näsryggen pga tappad bok i ansiktet. 
 
Och ja – nu känner jag igen Marwood! 
 
The Poison Garden är berättelsen om Romy, som vid 22 års ålder hittats som ensam vuxen överlevare bland massor av döda  medlemmar i den domedagssekt som hon vuxit upp i. Hon är helt ovan vid det ”verkliga livet”, hon är ensam i världen och till råga på allt – gravid. Det visar sig finnas familjemedlemmar, både överlevande yngre syskon och en moster Sarah, som går med på att ta hand om barnen. Men Romy har fått en lägenhet genom det sociala och ska klara sig själv i Hounslow. Men är det förflutna verkligen över? 
 
Berättelsen har olika perspektiv, och olika tidsramar. Det är skrämmande och fascinerande att läsa om hur domedagssekten fungerade och hur medlemmarna utbildades och tränades, och det är väldigt intressant att fundera över hur man fungerar som människa efter att ha varit med om något sådant. Och, i Sarahs fall, hur man hanterar att ta hand om barn som aldrig fått vara barn. 
 
Riktigt bra, läskigt och med en konstant, krypande spänning. 

Min tur nu (On the come-up) av Angie Thomas

   
 
Jag hade denna hemma från biblioteket på engelska strax efter att den kom ut, men det blev inte av att jag läste den då och så gick tiden och plötsligt fanns den som e-bok på svenska och då läste jag den istället. Det är synd att jag gjorde det, för jag höll på att störa ihjäl mig på översättningen. Det är mycket som inte håller ihop för mig, och raptexterna hade helst kunnat förbli på originalspråk för de bringar ett stort behov av skämskudde både här och där. 
 
Men det om det. (Ska du läsa – läs på engelska. Tro mig!) 
 
Angie Thomas oerhörda debut, The Hate U Give, är en av de absolut bästa böcker för unga vuxna jag har läst. Helt otrolig. Därmed var förhoppningarna givetvis skyhöga på denna uppföljare. Storyn fångar mig kanskte inte lika starkt som THUG gjorde, men den är mycket bra. 
 
Brianna – Bri – är sexton år och vill inget hellre än att bli rapstjärna. Hennes pappa var en av de stora, tills han sköts till döds av gängmedlemmar några år tidigare. Hon har vuxit upp hos sina morföräldrar efter att mamman missbrukade droger när hon var yngre, men nu är mamman på fötter igen och Bri och hennes bror kan bo hos henne ibland. Och ja, visst händer det att elen blir avstängd eller att det inte finns någon mat i huset, men det kunde vara värre. 
 
Och det blir värre, för inte nog med att Bri blir oförtjänt stämplad som gangster i skolan, hennes mamma blir av med jobbet och allt suger. Hon häller ur sig frustrationen i en raptext, låten blir viral av fel anledningar och Bri finner sig själv i en jäkla soppa. Kan faster (!) Pooh hjälpa till, trots att hon främst är känd för att syssla med knarkhandel? 
 
Det blir ganska spännande, och det är svårt att lägga ner boken för jag fäste mig snabbt vid Bri och de andra karaktärerna. Men främst handlar On the come up om att hitta sig själv, hitta fotfästet och ett sammanhang i livet och vardagen. Mycket väl skildrat av Angie Thomas, som skriver genialt. 

Inte alltid en dans på rosor av Tobias Karlsson

 
 
Denna titel valdes som månadens bok i en av mina bokcirklar i höstas, vilket förvånade mig för jag tyckte att alla andra alternativ var mer intressanta 😉 Men nu blev det så, och då den inte fanns tillgänglig som e-bok fick jag lyssna på den. Det kanske var dumt, för det kändes bara som ett evighetslångt sommarprat utan musik. 
 
Visst finns det bitar här som jag gärna vill ta med mig, och lärarna i sällskapet tyckte absolut att det fanns viktiga poänger att ta med sig – men för mig blir det lite som en enda lång berättelse om hur mycket bättre än alla andra han är. Lite à la Morgan Alling. Det känns lite konstigt att berättelsen är sådan, särskilt som Karlsson erkänner ganska dumma saker, såsom rattfylla och diverse annat. 
 
Det finns folk som kan berätta en historia om sin egen förträfflighet med humor, men jag saknar den här. Självdistansen känns obefintlig. Gäsp. 

Roxy av Alice Dadgostar

 

Roxy känns som en bloggroman, på bästa möjliga sätt. Det händer inte så mycket, men eftersom Roxy är 22 år så händer det ju massor, precis hela tiden, även om hon kanske inte förstår det själv ibland. 

 
Hon dricker öl på Möllan i Malmö, dejtar odugliga killar och funderar på vad hon skulle ha på sig om hon fick vara med i Babel. Hon pluggar, och det gör alla andra i hennes liv också. De pratar politik och dejting och sånt som är viktigt just då och chattar på sms och irriterar sig på folk som är för känsliga och besvärliga. Och så är det mamma i Göteborg, som är övertygad om att hormonspiraler är livsfarliga. Bland annat. 
 
Det känns så otroligt äkta och fräscht och det bara kokar av samtid vilket är helt fantastiskt. Aktuellt och träffsäkert. Jag hoppas på mycket mer från Dadgostar! 

Klåda av Ellen Strömberg

Jag blev förtjust i Strömbergs debutroman Jaga vatten och jag förblir förtjust i hennes blogg och jag blev jätteförtjust i henne på Bokmässan förra året. Med andra ord blev jag överförtjust när jag upptäckte att nästa roman, Klåda, var på gång i höstas. Det tog tyvärr alldeles för lång tid att få tag på den, då e-boken dröjde och det var evighetskö på biblioteket och jag inte kan köpa hem fler böcker – men till slut så landade den i min Storytel Reader och jag läste den på ett par dagar och njöt fullt ut. Ellen Strömberg skriver fantastiskt. 
 
Rebecka lider av klåda. På nätterna kliar det så att hon vill riva av sig skinnet, men istället ligger hon bredvid sin man och för en inre monolog, i fyrtio nätter. Och vi får hänga med, i reflektionerna kring hennes relation, berättelserna om moster Gun som sms:ar obegripliga haranger av emojis, krogkvällar och jobbet. Och Helena, kollegan som doftar aprikos och som var med om något som inte fick hända. 
 
Rappt, träffsäkert, stundtals hysteriskt roligt men ofta vemodigt och ledsamt. Det flyter på ett sällan skådat sätt, och det är spännande! Mot slutet var det verkligen sådär ”bara ETT kapitel till” och innan man vet ordet av har man läst färdigt. Vackert, naket, huvudet på spiken. 

Höstbokbingo

Jag förstår om ni tror att jag har slutat läsa (ni som är med på instagram vet ju att det inte är så, men…) ~ men jag har bara varit en kass bloggare. Läser gör jag, så mycket jag hinner och orkar, och har just gått i mål med ett bokbingo som vi haft på ett forum jag hänger på. Vi körde igång i höstas någon gång, hence ”höstbokbingo”, men förlängde tiden till sista februari. Vi har ju egentligen inte haft någon vinter att tala om, så det är ju rimligt på så många plan. Och för att dementera misstankar om att jag slutat läsa tänkte jag att jag kan ju visa brickan här 🙂 
 
 
 
Det kanske är svårt att läsa vad det står i boxarna, men här är en sammanfattning: 
 
1. En som du länge tänkt läsa – Punkindustriell hårdrockare med attityd av Louise Halvardsson
2. Okänd bok som du aldrig hört talas om (när man börjar, då) – En dag, Jennifer av Risto Pakarinen 
3. Som utspelar sig före 1900 – 1794 av Niklas Natt och Dag 
4. Från en serie med minst tre delar – Under nio nätter av Denise Rudberg 
5. Som inte börjar i början av berättelsen – Stone Mothers av Erin Kelly 
6. En som vidgar dina vyer – På djupet av Kate Davies 
7. En som synts på TV – Oktoberbarn av Linda Boström Knausgård
8. Med oväntat slut – Daughter av Jane Shemilt 
9. En bok med max 300 sidor eller 5 h ljudbok – Identity av Milan Kundera 
10. En som vunnit ett pris – The Martian av Andy Weir
11. Med ett ortsnamn i titeln – The House on Cold Hill av Peter James 
12. Med växter eller djur på omslaget – Bitterljuva dagar / Sweet Sorrow av David Nicholls 
13. Feministisk författare eller huvudperson – Balladen om det sorgsna kaféet av Carson McCullers 
14. En med minst ett bröllop i – Conversations with the fat girl av Liza Palmer 
15. Med bilder i – Inte alltid en dans på rosor av Tobias Karlsson
16. En där sport är en viktig del av handlingen – Brutna ben och brustna hjärtan av Maria Ernestam 
17. Skriven under pseudonym – The Poison Garden av Alex Marwood (Serena Mackesy) 
18. En bok som nämner IKEA – Jul på huvudkontoret av Gunnar Svensén 
19. En som utspelar sig på 20, 30 eller 40-talet – Hyresgästerna av Sarah Waters
20. En som utspelar sig i Sydamerika – Stjärnans ögonblick av Clarice Lispector 
21. En där de dricker kaffe – A day at the office av Matt Dunn 
22. En ovanlig bok – Orlando av Virginia Woolf
23. Där författaren eller en viktig karaktär delar ett av dina namn – Some girls are av Courtney Summers (ser att siffran ramlat bort i brickan!) 
24. Valfri bok – Klubben av Matilda Gustavsson 
25. Utgiven postumt – Ariel av Sylvia Plath ,
 
Om jag rekommenderar böckerna? Tja. Alla utom nummer 21, som var ganska usel, har något i alla fall. Tobias Karlssons bok imponerade inte särskilt på mig heller, men jag har förstått att många är väldigt förtjusta. De som absolut inte får missas är Klubben och På djupet. 

Sönderslagen av Emma Johansson

 
Jag lyssnade på denna och den lämpar sig väl som ljudbok. Lagom lång med bra längd på kapitlen och det är inte för besvärligt att hålla reda på persongalleriet. Alltid en bonus! 
 
Juliet har flyttat till en liten ort i Småland för att plugga franska på folkhögskola. Detta är rakt emot hennes föräldrars önskningar om en prestigefull utbildning i Stockholm – men Juliet måste bort, från familjens påtryckningar, systerns ätstörningar och det där som hände i somras. 
 
Hon bor inneboende hos en tant och trivs ganska bra, träffar nya vänner och gör en del roliga saker, börjar känna lite trygghet och ro i tillvaron. Tills hon träffar Emil, åtminstone. Med det lysande håret – och massor av egna problem bakom fasaden. Kan de stötta varann, eller blir det bara destruktivt? Emil visar sig ha en våldsam hobby – går det att älska honom och lita på honom ändå? 
 
Bra bok för unga vuxna, tycker jag. Den känns ny och fräsch och utmanar tankar och förutfattade meningar på alla möjliga plan. Eventuellt är en av historierna överflödig, det känns förutsägbart så fort det hintas om vad som håller på att hända och jag vet inte, den har ett viktigt budskap men kanske hade det kunnat föras fram på ett annat sätt. Men bra bok! Jag rekommenderar den gärna. 

Balladen om det sorgsna kaféet av Carson McCullers

 

 
Det ligger just nu 42 utkast till bloggen och väntar på att bli omhändertagna. Jag vill egentligen inte stressa igenom dem, men vill heller inte att kön ska bli ännu längre, så ska försöka skriva lite kortare sammanfattningar här framöver (ja, jag vet att jag sa det sist också ;)) så att vi kommer vidare. Jag vill ju inte att bloggen ska stanna av, men ja. Livet och det där. 
 
Stadsbiblioteket i Göteborg höll ett klassikerprat om Balladen om det sorgsna kaféet i höstas. Jag har hört talas om Carson McCullers tidigare, men inte läst något. Det hampade sig så att hon även nämns i Körsbär i snön, som jag gillade så himla mycket, och då blev peppen större att läsa denna innan föredraget. Det är långt ifrån alla gånger jag kommer mig för att ha läst på innan jag går dit… 
 
Detta är en kortroman från mörkaste, djupaste amerikanska Södern. Jag var väldigt förtjust i Southern Gothic när jag pluggade, och man kan sannerligen plocka upp mycket därifrån i McCullers text. Miss Amelia sköter en handelsbod med tillhörande destilleri i en liten isolerad stad i någon av sydstaterna. En dag kommer en puckelryggig man med en resväska i handen och påstår sig vara Miss Amelias släkting, och efter den dagen blir ingenting sig likt i staden. Man öppnar ett sorts kafé i handelsboden, och det blir en naturlig mötesplats för stadens invånare, men en dag kommer ännu en besökare – Miss Amelias före detta man, som hon var gift med i tio dagar för många år sedan. Ännu en gång ställs allting på huvudet. 
 
Boken innehåller även sex noveller, som jag inte läst, men jag förstår att de berättar mer om vad som händer i staden efter dessa möten. En dag ska jag ta mig an även dessa, för det vore spännande att höra mer. Miss Amelia och Cousin Lymon har stannat kvar hos mig sedan jag läste boken, och det är ändå några månader sedan nu. 

I hemlighet begravd av Viveca Sten

Jag gillar Viveca Stens Morden i Sandhamn-serie, kanske mest för att miljöbeskrivningarna är så härliga. Jag har aldrig vistats i Stockholms skärgård, men jag har åtminstone åkt genom den med Lettlandsfärjan och det är ju otroligt vackert. Annorlunda mot västkusten, men vackert på ett annat sätt. Miljöerna hos Viveca Sten är verkligen vibrerande vackra och jag har lätt att föreställa mig hur det ser ut. Mycket bra. 
 
I hemlighet begravd är ganska tätt sammankopplad med den tidigare romanen, I fel sällskap. Jag läste den för något år sedan och hade den väl därmed hyfsat färsk i minnet, vilket säkert de flesta som är fans av serien gjorde, men jag kan tänka mig att det skulle vara besvärligt att förstå denna om man inte har läst den tidigare, för såpass sammankopplade är de. 
 
Nora Linde är sjukskriven efter händelserna i just förra boken när vi möter henne igen. Hon lider av mardrömmar och starka skuldkänslor kring det hon uppfattar som sitt misslyckande i detta fallet. Parallellt med detta kämpande finns förstås en ny mordhistoria – eller snarare gammal. På Telegrafholmen, mittemot Sandhamn, hittas skelettdelar från en kvinna – men vem är kvinnan egentligen? Det verkar troligt att det är någon av två kvinnor som försvann för ungefär tio år sedan, men vem är det som ligger begravd där? 
 
Nora kastar sig in i detta fall, för att på något sätt försöka gottgöra sitt upplevda misslyckande i den tidigare boken, och givetvis är även polisen Thomas Andreasson inblandad. 
 
Jag tycker att det är hyfsat spännande. Boken funkar bra som ljudbok, då persongalleriet är hyfsat kompakt och enkelt att hänga med i. Det funkar bra med tillbakablickande kapitel och nutid som varvas och ja, en helt okej deckare med personer som är lätta att komma ihåg. Dock blir jag lite trött på Nora – som så ofta när personer i böcker bara fortsätter att göra dumma grejer och fatta dumma beslut. Nu förstår jag att hon inte mår bra i denna bok, men jag blir irriterad på henne i alla fall. Men – det finns nog en tanke med detta också! 

Conversations with the fat girl av Liza Palmer

Jag ligger extremt långt efter med bloggen. Extremt! Men jag har inga planer på att lägga ner den, som så många andra verkar göra – men jag måste komma ifatt, och ska därför försöka göra det med lite kortare texter här. Det vore ju skönt att komma i fas, och inte behöva försöka komma ihåg saker som jag läste för flera månader sedan…! 
 
Jag vet faktiskt inte riktigt hur denna hamnade på min läslista. Antagligen fick jag den rekommenderad av Goodreads eftersom jag gillar Jennifer Weiner, för visst finns det gemensamma beröringspunkter med Palmers bok och Weiners hjältinnor, såsom Cannie Shapiro. Starka, tuffa kvinnor som inte bär storlek 38 men som har en mjuk och känslig insida, besvärliga familjer och hundar. Och i detta fallet, en otroligt besvärlig väninna med a) ännu besvärligare kompisar b) ett bröllop på gång och c) en gastric bypass-operation i bagaget som personlighetsförändrat henne totalt. 
 
Maggie är en underbar huvudperson och detta är en så himla ömsint, rolig och varm berättelse – men inte utan udd och svärta – även detta påminner om Jennifer Weiner. Jag kände mig lite osäker på titeln ett tag, men det är nog faktiskt spot on, för här handlar det nog inte om den yttre kroppshyddan utan om personen som finns inuti. 
 
Jag tycker även att det är rätt lyckat att någon äntligen skriver om att magoperationer inte alltid är solskenshistorier. Många verkar tro att det är den universella lösningen på allt i hela världen för den som bär på för många kilon – om jag ser till min bekantskapskrets har det snarare varit tvärtom, med komplikationer, psykisk ohälsa, missbruk och större viktuppgång än nedgång i längden. 
 
Så – låt oss komma ihåg att smal inte betyder hälsosam, lycklig eller idealet alla strävar efter. Och njut av Palmers bok, för den är jättefin. Boken finns att köpa här eller här!