Det ligger just nu 42 utkast till bloggen och väntar på att bli omhändertagna. Jag vill egentligen inte stressa igenom dem, men vill heller inte att kön ska bli ännu längre, så ska försöka skriva lite kortare sammanfattningar här framöver (ja, jag vet att jag sa det sist också ;)) så att vi kommer vidare. Jag vill ju inte att bloggen ska stanna av, men ja. Livet och det där.
Stadsbiblioteket i Göteborg höll ett klassikerprat om Balladen om det sorgsna kaféet i höstas. Jag har hört talas om Carson McCullers tidigare, men inte läst något. Det hampade sig så att hon även nämns i Körsbär i snön, som jag gillade så himla mycket, och då blev peppen större att läsa denna innan föredraget. Det är långt ifrån alla gånger jag kommer mig för att ha läst på innan jag går dit…
Detta är en kortroman från mörkaste, djupaste amerikanska Södern. Jag var väldigt förtjust i Southern Gothic när jag pluggade, och man kan sannerligen plocka upp mycket därifrån i McCullers text. Miss Amelia sköter en handelsbod med tillhörande destilleri i en liten isolerad stad i någon av sydstaterna. En dag kommer en puckelryggig man med en resväska i handen och påstår sig vara Miss Amelias släkting, och efter den dagen blir ingenting sig likt i staden. Man öppnar ett sorts kafé i handelsboden, och det blir en naturlig mötesplats för stadens invånare, men en dag kommer ännu en besökare – Miss Amelias före detta man, som hon var gift med i tio dagar för många år sedan. Ännu en gång ställs allting på huvudet.
Boken innehåller även sex noveller, som jag inte läst, men jag förstår att de berättar mer om vad som händer i staden efter dessa möten. En dag ska jag ta mig an även dessa, för det vore spännande att höra mer. Miss Amelia och Cousin Lymon har stannat kvar hos mig sedan jag läste boken, och det är ändå några månader sedan nu.
Stories from the city, stories from the sea 