Stories from the city, stories from the sea

 

Jag hade inte hört talas om Nessvold tidigare – förrän enligt O skrev om just Ta det som en man några dagar innan. Jag blev genast nyfiken och förstås beklämd – vi vill ju gärna tro att vi är så jämställda och käcka på alla sätt och vis, kanske att mansrollen i sin klassiska skepnad har suddats ut, åtminstone lite grann? Nähä då, det är uppenbart att sådant inte är fallet. Nessvold är bara 21 år gammal och det är alltså inte så länge sedan han faktiskt befann sig i skolmiljön och omklädningsrummen han berättar om. Det är fascinerande och förskräckligt. 

 

Det handlar om normer, om ideal och i förlängningen – hur skönt det vore om vi slapp dem! 

 

Boken är rolig, snabbläst, lätt att förstå och väldigt upprörande. Svårare än så är det inte. Läs själv och få alla runt omkring dig att läsa också. Det är så mycket som behöver utmanas och lyftas fram för att vi ska kunna gå vidare i samhället. 

 

 

                   

 

 

 

Hon hamnar förstås i helt fel sällskap, upprepade gånger. Bryter sig in på ställen där hon inte bör vara. Skadar både sig själv och andra. Och får verkligen lära sig ett och annat om det hårda livet – utan pengar, utan mat och utan trygghet. Naturligtvis kommer hon över personer som utnyttjar henne och som stjälper mer än hjälper. 

 

Jag var inte så imponerad av boken när jag just hade läst den – det var några veckor sedan, jag har glömt att skriva en kommentar – det är helt enkelt för osannolikt. Jag vet, det får det vara i litteraturens värld, men det blir för urflippat helt enkelt. Dock inser jag nu när jag reflekterar att det ju är hemskt nyttigt att berätta om livet i samhällets utkant. Jag tvivlar nämligen inte ett ögonblick på att det finns människor som lever som somliga som presenteras i boken. 

 

Det tog lite tid att inse att det handlar om samma person som Homecoming Queen, som jag tyckte mycket om. Den kändes på något sätt mognare och mer intressant än denna, som för mig är lite för rörig och otrolig. Men det är ingen dålig bok – jag är nog bara inte riktigt målgruppen. För en tonåring kanske detta är otroligt spännande läsning! 

 

 

Vi är förstås tillbaka i Brighton. Jag vet att många som följer serien gör det för sidoberättelsens skull egentligen och jag vill verkligen inte spoila något så jag får fatta mig kort och säga att det händer mycket intressanta saker på den fronten här. Men så mördas det förstås också. 

 

Lorna Belling vill inget annat än att ta sig ur sitt förskräckliga äktenskap. Hon har träffat en riktig charmör som hon träffar vid sidan om, men när hon plötsligt blir varse att personen hon träffat inte är den han utgett sig för att vara spårar allt ur. När en kvinna hittas död i ett badkar med en hårtork i vattnet kallas förstås Roy Grace och hans stab in, och det som först verkat så uppenbart och enkelt visar sig vara allt annat än just detta. 

 

Jag blev otroligt överraskad flera gånger om – ett mycket gott betyg! Visserligen misstänkte jag ett och annat, men trodde nog inte riktigt att det kunde vara så. Slutet är otroligt rafflande – jag satt med hjärtat i halsgropen, bara en sida till, och en till… kapitlen är korta och kärnfulla, så att säga – mycket effektivt för spänningen. 

 

Jag är fortfarande så glad att jag lärt känna Roy Grace, alltså – de är mästerligt bra. 

 

 

Parallellt med detta kämpar Roland så smått med privatlivet och det havererade äktenskapet. Hans före detta fru har gift om sig med en dramalärare – sådant orkar Roland bara inte med. 

 

Det är humoristiskt, men vemodigt och lite… stressigt, på samma gång. Det är många moraliska funderingar som dyker upp kring händelserna i affären och även om Roland inte är en alltigenom sympatisk typ känner jag med honom! Jag har inte läst jättemycket av Jonas Karlsson (än), men är mycket förtjust i sättet han skriver sina karaktärer och framkallar så mycket igenkänning. 

 

Den lilla referensen till God Jul var underbar. Jag älskar intertextualitet och särskilt mellan författares egna böcker! 

 

 

När begravningen är överstökad och det är dags att flyga hem visar det sig att Norwegians piloter strejkar. Det går inga plan hem till Stockholm. Till slut blir lösningen att åka hem till faster Tammy, som bor på Manhattan och jobbar med produktion på Broadway. Broadway! Oliver älskar ju musikaler, men har aldrig vågar tänka på att stå på scen själv. Han söker tröst från sin ensamhet i potatisklyftor, medan hans mamma Maggan söker detsamma, men i flaskan. 

 

Det blir en omtumlande vistelse, i väntan på att kunna flyga hem igen. Drama på hög nivå, med både gråt och skratt – det är en riktig liten pärla, det här! Jag håller dock med Lotta om att berättelsen gärna hade fått bli lite mer utfylld – det finns så otroligt mycket mer jag vill veta, om flera av karaktärerna! Även om Oliver och Maggan får mest plats i berättelsen händer det saker med de flesta i det lagom stora persongalleriet och åh, vad jag hoppas på en fortsättning om familjen Brickman! Så himla fint, Christoffer Holst är kung av svensk feelgood i mitt tycke, just för att det ingalunda är sockrigt eller gulligt. Hans debut, Mitt hjärta går på, är en av mina absoluta favoriter från de senaste åren. 

 

Taglinen Kan världens bästa stad laga världens värsta familj? är en lysande sammanfattning, och just staden får verkligen spela en alldeles egen huvudroll i berättelsen. Jag har varit i New York men längtar alltid tillbaka, och somliga av scenerna – särskilt den på Brooklyn Bridge, förstås – gör verkligen att det kliar i hjärnans resecentrum… 😉 

 

 

På en high school i USA får fem elever kvarsittning (ett slutet rum – hej tant Agatha) för att en lärare upptäckt att de haft mobiltelefoner med sig på lektion. Det är bara det att ingen av dem känner igen telefonerna som hittats i deras ryggsäckar. Det är duktiga Bronwyn, prinsessan Addy, sportstjärnan Cooper, bad boy Nate (hello Breakfast Club) och Simon, som driver en skvallerapp på skolan. En sådan som alla följer. Som i Gossip Girl. 

 

Innan kvarsittningen är över är Simon död – och de fyra övriga är automatiskt misstänkta. Det kan ju inte ha varit någon annan som orsakade hans död, och som vidtog åtgärder tidigare under dagen så att hans död inte går att förhindra. (Jag spoilar inte när jag berättar att han dör, det står på baksidan – men ni får ta reda på själva hur han dör.) 

 

Någon måste ljuga. Men vem? Och om vad? 

 

Vi lämnar kvarsittningen ganska snabbt, vill jag säga – allt utspelar sig alltså inte i ett klassrum. Vi får följa de fyra övriga i varsina berättarperspektiv, genom utredningar och allt som följer därmed – och jag är imponerad av karaktärsutvecklingen som faktiskt sker hos dem alla. Några saker känns lite billiga och för enkla, men jag kan leva med det i en YA-bok ibland. 

 

Slutet? Ja, jag listade ut upplösningen ganska tidigt, men det förtog inte thrillerkänslan. Jag visste ju inte att jag hade rätt, förrän en bit före slutet pga oansvarigt Goodreads-surfande. Kolla inte på de enstjärniga recensionerna där om du tänker läsa boken! 

 

Jag var underhållen och hölls lagom på tårna – det är en bra bok! Tro det eller ej, men jag kryssar ”en bok om vänskap” i Höstbingot då det faktiskt växer fram flera fina vänskaper berättelsen igenom, och även berättelser om vänskaper utanför denna lilla grupp. Bra!