Barn av sin stad av Per Anders Fogelström

 
                   

   

 
 
Jag är ganska säker på att jag läste denna för tre år sedan ungefär – men när det var dags att diskutera den på biblioteket i förra veckan kände jag att det hur som helst var dags för en uppfräschning. Första boken hade jag någorlunda koll på, men denna var jag mer osäker på. Sagt och gjort – en omläsning blev det. Jag började med att lyssna på den i Helge Skoogs strålande version, men kände att jag tappade koncentration och fokus och övergick till att läsa i tryckt form någonstans ungefär halvvägs igenom. Tänk, vad bra det är att man kan göra så! 
 
 Vi startar år 1880 och tar oss fram till sekelskiftet. Det är Hennings änka Lotten och dottern Emelie (och till viss del sonen August) som får vara huvudpersoner – det är på något vis extra fint med kvinnliga perspektiv. Jag blev visserligen väldigt tagen av och förtjust i Mina drömmars stad, men denna är på något sätt ännu mer gripande och intagande. Fantastiskt. Stockholm är en stad i förändring, Katarinahissen byggs och spårvagnar börjar gå – och det är jubileumsutställning i staden, för Oscar II:s 25-årsjubileum på tronen. (Läs gärna mer här!) Utställningen i sig var ju bokstavligt talat en uppvisning i industrialism och den spelar en stor roll i berättelsen. 
 
Vid sidan av detta fortsätter arbetarrörelser och nykterhetsdito att växa fram – det är ett otroligt porträtt över den arbetande klassen, den växande staden och det explosiva som på något sätt finns i hela berättelsen, trots att den är stillsam och lågmäld. 
 
Helt underbar. Jag ser verkligen fram emot att nu läsa resterande delar! 

Lämna en kommentar