
Karin Eggert Kraft på Kraft Kulturproduktion anordnar en Proustcirkel i samarbete med Göteborgs Litteraturhus, som jag, med lite skräckblandad förtjusning, bestämde mig för att hoppa på. Vi har nu träffats två gånger och läst första delen i Prousts jätteverk – À la recherche du temps perdu.
Och hur går det då, undrar du, som vet hur jag känner inför gigantiska persongallerier och tjatiga gubbar. Jo, förvånansvärt bra, får jag säga! Läsningen flyter när jag väl kommer igång, men jag måste läsa stora sjok i taget för det är svårt att motivera mig till att sätta mig ner och läsa, det är det.
Jag kommer såklart inte försöka ge mig på att recensera Proust, någon måtta får det vara, men jag ville skriva några rader ändå. Jag tycker väldigt mycket om somliga av beskrivningarna, frankofil som jag ändå är parallellt med anglofilandet, och det gynnar min läsning att jag var i Frankrike såpass nyss och hade turen att både få vara ute på landet som i Paris och i några mindre städer. Jag ser liksom Monets Giverny för mig när jag läser om Prousts Combray, även om jag nu förstått att hans Combray inte är samma Combray som det som ligger utanför Caen, men just husen, allt det gröna, vägar och fält. Det är bra bilder att ha i sinnet 🙂