På spaning efter den tid som flytt I: Swanns värld av Marcel Proust

Karin Eggert Kraft på Kraft Kulturproduktion anordnar en Proustcirkel i samarbete med Göteborgs Litteraturhus, som jag, med lite skräckblandad förtjusning, bestämde mig för att hoppa på. Vi har nu träffats två gånger och läst första delen i Prousts jätteverk – À la recherche du temps perdu
 
Och hur går det då, undrar du, som vet hur jag känner inför gigantiska persongallerier och tjatiga gubbar. Jo, förvånansvärt bra, får jag säga! Läsningen flyter när jag väl kommer igång, men jag måste läsa stora sjok i taget för det är svårt att motivera mig till att sätta mig ner och läsa, det är det. 
 
Jag kommer såklart inte försöka ge mig på att recensera Proust, någon måtta får det vara, men jag ville skriva några rader ändå. Jag tycker väldigt mycket om somliga av beskrivningarna, frankofil som jag ändå är parallellt med anglofilandet, och det gynnar min läsning att jag var i Frankrike såpass nyss och hade turen att både få vara ute på landet som i Paris och i några mindre städer. Jag ser liksom Monets Giverny för mig när jag läser om Prousts Combray, även om jag nu förstått att hans Combray inte är samma Combray som det som ligger utanför Caen, men just husen, allt det gröna, vägar och fält. Det är bra bilder att ha i sinnet 🙂 
 
Det är lite svårt att få tag på böckerna – av någon anledning kommer de inte i svenskt nytryck – men man kan med fördel kika på e-böckerna, som även innehåller resuméer och ordentliga register. Finns säkert i en app nära dig, men kan även inhandlas här eller här

Rakkniven av Eva Ström

 

Jag hörde Eva Ström berätta om Rakkniven på Bokmässan, och blev så himla sugen att jag blev tvungen att ställa mig i kö på biblioteket fort som bara den – och jag hade faktiskt tur, för det tog inte så lång tid att hinna få den.
Nu är kön helt galet lång och det gläder mig för detta är en strålande roman!  

 
August Strindbergs Fröken Julie avslutas med att betjänten Jean räcker Julie en rakkniv – det är underförstått att hon ska ta sitt liv med denna, ty så stor är skammen och skulden över att ha haft ihop det med honom. 
 
Rakkniven tar vid efter att ridån gått ner, när en ung överklasskvinna läggs in på sjukhus efter ett förmodat misslyckat självmordsförsök. I garderoben bredvid sjukhussängen hänger hennes kappa – i fodret ligger rakkniven. 
 
Efter en tid på ett konvalescenthem ger Julie sig ut i Europa, till Birgittasystrarnas moderhus i Rom. Det visar sig att hon blivit gravid vid mötet med Jean, och hon föder sin son hos systrarna, assisterad av doktor Munthe, förstås med förlaga i Axel
Munthe. Hon hamnar senare i Schweiz och blir entreprenör, startar pensionat och hittar kärleken. 
 
Det är ett fantastiskt kvinnoporträtt och det är fantastiskt att Julie får reclaima sitt liv och sin situation. Kvinnans liv och kropp får ta mycket plats och det är helt rätt. Dubbelmoralen i sekelskiftets Sverige lyfts fram på ett exceptionellt sätt
och ja, jag sveps verkligen med i Ströms text. Så fantastiskt bra! 
 
Det enda negativa här är omslaget, som ser ut som något från en Instastory och inte nödvändigtvis på ett bra sätt. Otroligt vacker bild – täckt av en snedställd svart text? Nä, det var kasst. 
 
Boken finns att köpa här eller här

Barn av sin stad av Per Anders Fogelström

 
                   

   

 
 
Jag är ganska säker på att jag läste denna för tre år sedan ungefär – men när det var dags att diskutera den på biblioteket i förra veckan kände jag att det hur som helst var dags för en uppfräschning. Första boken hade jag någorlunda koll på, men denna var jag mer osäker på. Sagt och gjort – en omläsning blev det. Jag började med att lyssna på den i Helge Skoogs strålande version, men kände att jag tappade koncentration och fokus och övergick till att läsa i tryckt form någonstans ungefär halvvägs igenom. Tänk, vad bra det är att man kan göra så! 
 
 Vi startar år 1880 och tar oss fram till sekelskiftet. Det är Hennings änka Lotten och dottern Emelie (och till viss del sonen August) som får vara huvudpersoner – det är på något vis extra fint med kvinnliga perspektiv. Jag blev visserligen väldigt tagen av och förtjust i Mina drömmars stad, men denna är på något sätt ännu mer gripande och intagande. Fantastiskt. Stockholm är en stad i förändring, Katarinahissen byggs och spårvagnar börjar gå – och det är jubileumsutställning i staden, för Oscar II:s 25-årsjubileum på tronen. (Läs gärna mer här!) Utställningen i sig var ju bokstavligt talat en uppvisning i industrialism och den spelar en stor roll i berättelsen. 
 
Vid sidan av detta fortsätter arbetarrörelser och nykterhetsdito att växa fram – det är ett otroligt porträtt över den arbetande klassen, den växande staden och det explosiva som på något sätt finns i hela berättelsen, trots att den är stillsam och lågmäld. 
 
Helt underbar. Jag ser verkligen fram emot att nu läsa resterande delar! 

A study in scarlet (En studie i rött) av Arthur Conan Doyle

 
                                            

 
 
Detta är allra första Sherlock Holmes-romanen – och den allra första jag läser. Det är lite absurt att jag inte kommit mig för tidigare, men plötsligt händer det, som bekant! Jag har inte ens sett någon av filmerna eller TV-serierna faktiskt, men Sherlock Holmes är ju en institution förstås och jag har varit på muséet på Baker Street någon gång för många år sedan. Det ligger nästan granne med Beatlesbutiken, så det var ingen chock att jag hamnade där… 
 
 
Dr John Watson har just återkommit efter utlandstjänst som fältläkare och behöver någonstans att bo. Han får tips av en vän om Sherlock Holmes, en labbassistent på ett sjukhus som hittat en våning som han behöver dela med någon. Sagt och gjort, de flyttar ihop på Baker Street och innan Watson vet ordet av har han dragits in i en mordutredning. En man som visar sig vara amerikan hittas mördad i ett hus i Brixton. Det tyska ordet för hämnd, RACHE, står skrivet i blod på väggen. 
 
Polisen vet varken ut eller in, men Holmes fixar såklart biffen. Det blir en rafflande resa som tar oss en sväng om Utah där förklaringen kommer fram… 
 

Conan Doyle går hårt åt mormonerna i sin roman – jag kan inte säga att jag är jätteinsatt i mormonernas kultur och historia, men det var intressant att läsa. Man får förstås ta tidens anda i akt när man läser – okunskap och fördomar skapar onekligen kritik. 
 
Jag tycker att romanen var lagom spännande och briljant skriven – jag läser gärna mer Holmes och ska nog se till att se någon av serierna också. Jag brukar ju kommentera böcker av t.ex Trenter, Lang och Sjöwall-Wahlöö med tankar om att det är så intressant med deckare som utspelar sig innan teknikens stora inträde med mobiltelefoner och e-mail – men nu är det 1880-tal vi pratar om och då blir det ju ännu mer ”primitivt” och intressant. Kul! 
 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här

2016: 196 – Fröken Julie av August Strindberg

 

 
”Med ett förord av författaren” – ja, käre värld, jag tror att förordet är längre än själva pjäsen. 
 
Och jag behöver väl knappast brodera ut texten kring pjäsen heller. Fröken Julie är galen, betjänten Jean beklagar sig för kokerskan och tillika flickvännen Kristin, fast egentligen är han ju ganska nöjd med hennes galenskap för då kan han manipulera henne dit han vill. 
 
Mycket intressant – såväl förord som pjäs – jag skulle gärna vilja se den på scen någon gång.