Grejen med ordföljd av Sara Lövestam

Jag ber sällan om recensionsexemplar numera – mest för att jag känner att jag har ont om lästid, och inte vill lägga till extra måsten i livet. Jag vill ju läsa för att det är kul, men just nu får det vara på mina egna villkor och i min egen takt, utöver bokcirkelböcker och sådant som jag förstås vill läsa i tid. 
 
Men jag älskar grammatik, ja till och med satsdelar, och Sara Lövestam är en av mina stora idoler, så jag blev väldigt glad när Piratförlaget ville skicka mig ett recensionsexemplar av hennes nya bok – Grejen med ordföljd. Stort tack för det! 
 
Det är många år sedan jag pluggade någon form av svensk grammatik – närmare tjugo – och kring tolv sedan jag pluggade någon form av lingvistik överhuvudtaget. Mycket sitter ju på ren instinkt, jag vet hur det ska låta och se ut och ungefär varför, men somligt är bortglömt. Och somligt har helt sonika bytt namn! Predikatsfyllnad is no more, det heter numera predikativ. Imperfekt heter preteritum! 
 
Och vad är det nu en bisats är igen då. Jag hör och läser det mest i ett sammanhang jag irriterar mig på, ”han nämnde i en bisats att…” och döm om min FÖRTJUSNING när Lövestam också stör sig på detta. För det är fel! Säg parentes! 
 
Jag njuter fullt ut, av att få lära mig, att få fräscha upp minnet, att få skratta åt Lövestams underbara exempel och fotnötter och av att det finns folk som brinner för språket och folkbildningen. Vilken alldeles fantastisk sfi-lärare Sara Lövestam måste vara! Jag längtar redan efter nästa bok, som jag tror kommer att handla om adverb (<3 ❤ <3) och tänker läsa om Grejen med verb och Grejen med substantiv och pronomen rätt så snart. För det är så härligt att få vistas i Lövestams grammatiska bubbla! 
 
Boken finns att köpa här eller här, och är sannerligen en riktig pärla som många kan ha nytta och njutning av. Missa inte! 
 
 
 

The end we start from av Megan Hunter

En kvinna ska föda sitt första barn mitt under en mystisk miljökris i London. Staden svämmar över medan barnet, Z, föds. Några dagar efter förlossningen tvingas den lilla familjen att fly från staden, över gränser, för att hitta skydd och säkra platser. De hamnar hos hennes svärföräldrar ett tag, de hamnar i organiserade flyktingläger. Kvinnan, som berättar, pendlar mellan hopp och förtvivlan. Medan världen hon känner förändras och går förlorad följer hon sin sons utveckling, och häpnar över den lilla människans oerhörda möjligheter till anpassning. Han vet ju inget annat. 
 
Dystopier är inte min bästa genre, som ni säkert vet, men nu behövde jag en för att avsluta Sommarbingot och blev påmind om just denna, som jag fick för längesen.
 
Den är lagom lång och i en form som jag älskar – prosalyrik, mina damer och herrar – så jag tog den och läste den praktiskt taget i två svep. Det är väldigt nyttigt att läsa om hur vår värld kan förändras från den vi är vana vid och göra oss till flyktingar, praktiskt taget över en natt. 
 
Det är dessutom väldigt fint att denna berättelse är så otroligt full av hopp, kärlek, värme och gemenskap. Jag njöt i stora drag. Missa inte, för all del, den är otroligt läsvärd. Finns att köpa här eller här. 

Lisbet och Sambakungen av Emma Karinsdotter och Hanna Gustavsson

En förbannad podd pratade om Lisbet och sambakungen för ett tag sedan och jämförde den med en av mina absoluta favoriter, Loranga, Masarin och Dartanjang – så naturligtvis tog det inte lång tid innan jag laddade ner den och satte igång. Jämförelsen var självklar redan från början, i såväl berättelsen som de underbara illustrationerna. Vilken bok detta är! 
 
Lisbet är snart sju år och bor hos sin farmor Sambakungen, med piratkatten Sixten. Hennes föräldrar är på långresa, just nu i Karibien någonstans, och är inte speciellt intresserade av sin dotter. De skriver ibland och påminner om tandborstning och sådär, men mer är det inte. Sambakungen är inte riktigt som andra vuxna – hon gillar geléhallon och att tantsnuska med sin gamla flickvän Agatha Fox, som också är agent, och att göra glassagne och så. Ja, och att anordna internationella cykeltävlingar på internationella cykeltävlingsdagen, förstås. Men hon hatar skolan, och allt som har med den att göra. 
 
Lisbet gillar mest att rita, rakt ur fantasin. Men när det kommer ett kort som berättar att Lisbet måste börja skolan blir Sambakungen fruktansvärt ledsen. Nästan som om någon hade dött! Och hon berättar att detta är lite som om någon faktiskt hade dött – sommaren. För nu blir det bara korta, korta sommarlov kvar. Och i skolan tvingar de en att rita strandskator och sånt, som ska se ut exakt som i verkligheten… Farmor och Lisbet måste alltså få ut absolut allt ur denna sista sommar. Och vi får följa med! 
 
Det är fruktansvärt roligt, ickenormativt, HBTQ-vänligt, rörigt och stökigt, färgglatt och alldeles, alldeles underbart. Missa inte. Det spelar ingen roll om du är ett barn över 35, jag lovar. Det är en fantastisk läsupplevelse. 
 
Finns att köpa här eller här! (Och e-boken har illustrationerna intakta, det är det ju inte alla som har.) 

Nattvakten av Sarah Waters

Jag hade någon sorts plan på ett Way out West-tema när vi skulle rösta om böcker för denna månadens cirkelträff, eftersom vi skulle ses dagen efter festivalens slut och just i Slottsskogen också. Men så blev platsen flyttad och jag lyckades egentligen bara komma på två förslag på böcker, så jag lyfte istället blicken mot EuroPride som skulle inta stan veckan därpå och valde böcker med mer eller mindre starkt HBTQ-tema – och det blev Nattvakten av Sarah Waters som valdes. Jag har bara läst Främlingen i huset av henne tidigare, men har tänkt läsa mer och nu blev det av. Som så ofta är det bokcirklar som får mig att välja ”rätt” bland TBR-titlarna. 
 
Det visade sig under cirkelträffen att förvirringen jag kände inför somligt i boken var allmängiltig – det blir jättesvårt på sina ställen att förstå en prolog, som är så lång att man knappt vet om man ska anse att boken berättas baklänges eller om den är i två delar eller… ja. Jag tycker att det var svårt, och kanske särskilt som jag lyssnade på ungefär halva och läste resten som e-bok, i diverse omgångar. Men det är inget att hänga upp sig på. 
 
Som ni vet är jag svag för lyckade skildringar av städer och platser som jag känner väl, och London är ju absolut en av dessa platser. Jag älskar Waters London! Det är mästerligt bra. 
 
Och det är i Waters London som vi träffar persongalleriet, först 1947 och sedan 1942. Det är Kay, som körde ambulans under kriget och som nu går i herrkläder på Londons gator. Livet då var hektiskt och fullt av sorg och misär, livet nu är lugnt och stillsamt. Men minnena av krigsåren är henne nära, och hon skulle inte vilja vara utan dem. Deckarförfattarinnan Julia, och den vackra Helen, och Helens bror Duncan som suttit i fängelse, och Viv, som är intrasslad i en affär med en gift soldat. Det är mycket som pågår bakom mörkläggningsgardinerna – kärlek, svek, hemligheter, vänskap och hjältemod. 
 
En sak som jag tycker är väldigt speciell är att boken nominerats till så renommerade priser som Man Booker, medan jag tror att de flesta jag har pratat med tänker på den som en relativt lättsam underhållningsroman – inte feelgood eller chicklit just, men inte så tungt som jag vanligtvis skulle tänka mig om Man Booker. Själv vill jag placera den någonstans mitt emellan. 
 
Är den bra? Ja, det är den – men den är alldeles för lång. Vanligtvis när jag upplever det kan jag inte riktigt sätta fingret på hur jag skulle vilja förkorta en roman, men i detta fallet kan jag faktiskt det då jag tycker att en av personernas berättelse är ganska ointressant. Men det är välskrivet och som sagt älskar jag beskrivningarna. Skulle gärna ha läst mer om vissa av karaktärerna, men kanske i en annan roman. Elin kände igen ett par av namnen från Hyresgästerna men visste inte på rak arm om det var en slump eller om de faktiskt är sammanflätade så smått. Jag tänker ta reda på det 🙂 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

När oskulder kysser av Per Hagman

Det kom ut en massa svenska böcker under åren jag bodde utomlands som av diverse skäl aldrig nådde mitt blickfång. Somligt plockade jag förstås upp, både i bloggar och tidningar och ibland rent bokstavligt talat på diverse pocketbord på Landvetter när jag var hemma på besök (eller som jag önskade mig i julklapp, förstås), men långt ifrån allt. Per Hagman fanns på min radar eftersom jag läst och varit förtjust i Linda Skugges krönikor sedan jag kom över dem för första gången, men jag visste inte tillräckligt för att ha någon särskild koll. När oskulder kysser kom 1997 var jag för ung för att ha någon koll, och när den kom i nytryck 2010 var jag för utomlands. Dock hade jag ett samtal med en person någon gång i juni som fick mig att förstå att jag nog behövde jobba lite på min Hagman. Inledde som bekant med Att komma hem ska vara en schlager och köade sedan ohemult länge för att få tag på denna – När oskulder kysser. 
 
Jag var kanske lite svalt inställd till Schlagern, och jag är varmare inställd till denna. Även om jag tycker att den är för lång och alldeles för pratig på sina ställen så har den stråk av briljans och gyllene formuleringar och beskrivningar. Även jag, som knappt kan ett smack om Stockholm, blir lite hänförd av beskrivningarna av staden och haken, lägenheterna och barerna. Det är fint. 
 
Huvudpersonen är Benjamin, som någon gång på 80-talet inackorderas hos en familj som är vänner till hans föräldrar, utanför Töreboda då han ska gå gymnasiet i Skövde. Där finns dottern Nelly, knappt tonårig, som gör ett oerhört intryck på honom. Men det är till Stockholm han ska, och det är där han hamnar, inhyst hos den avdankade dragshowartisten Lilla Boy, tar sig artistnamnet Syrsa och med stor aptit på den dolda världen med sin sexuella ambivalens och smutsiga glamour. Och naturligtvis korsas hans och Nellys vägar ännu en gång. 
 
Ett kärleksdrama, kallas den av förlaget, och det kan jag hålla med om. Detta kärleksdrama tar dock en helt hysterisk vändning mot slutet och istället för thrillerartat, som förlaget säger, tycker jag att det blev farsartat. En helt okej, ibland väldigt trevlig, roman som antagligen var en genomgående fyra tappade stort på de sista femtio sidorna. Vilket förstås är tråkigt – men samtidigt, boken är tjugoett år gammal och jag är kanske inte lika lättförtrollad som jag hade varit om jag läste den när jag var i slutet av tonåren. 
 
Boken verkar inte finnas tillgänglig att köpa hos den vanliga nätbokhandlarna, men den finns till bra pris på Bokbörsen. Och på biblioteket, om du har lite tålamod 😉 

Hello Friday!

Hej och hallå, som tiden går. Denna veckan har känts både lång och som om den flugit förbi i ilfart… men det är väl ett ganska gott tecken, skulle jag tro? 
 
 
 
 
I söndags upplevde jag min första rullbandssushi, på Super Rullband på Kungsgatan med vännen T. Jag blev positivt överraskad faktiskt, restaurangen ser inte så mycket ut för världen utifrån, men jag vet ju att många kineser på jobbet går dit regelbundet och det brukar ju vara ett gott betyg. Så gott, så charmigt och så trevligt. Jag går gärna dit igen! 
 
 
Lite skraj för ”barnen” i bestämd form faktiskt, men tanken är god. Vi ska nog lära oss mer av barn. 
 
 
Bokcirkelträffen hölls denna regniga söndag hos Elin i Gamlestan. Jag fick stressköpa ett paraply (veckans andra…) innan Flying Tiger stängde och sedan ta en paus med en kopp Psycho Lemon på Kopps, som ju är platsen där vi vanligtvis träffas. Tack och lov fick jag skjuts hem i ösregnet med Moa och Oskar (och Tove) på kvällen! Vi diskuterade Nattvakten av Sarah Waters, text kommer här inom kort. 
 
 
I måndags gick jag till bibblan en sväng på lunchen och lånade bland annat denna samling noter. Dags att börja spela mer gitarr! 
 
 
Träffade en trevlig nyckelpiga på väg in till stan… 
 
 
…för att lyssna på höstens första Klassikerprat på Stadsbiblioteket, denna gång om Tysk höst av Stig Dagerman. Samtalet leddes mycket kompetent av Fabian Göranson, vars egen serieroman Drömmen om Europa jag genast ställde mig i kö på. Kul var att hela Klassikerpratet fick flytta från lilla ”scenen” på första våningen till hörsalen, då det var så många som ville vara med. Jätteroligt!  
 
 
I tisdags kväll var det dags för höstens första Internationell Författarscen Göteborg – först ut var Marie Darrieussecq, i samtal med underbara Ulrika Knutson. Jag har inte hunnit läsa något av Darrieussecq men hon gjorde stort intryck på mig, och jag vill gärna läsa just Härligt är att leva här som hon främst talade om. 
 
 
Göteborg visade sig från en fantastisk sida i kvällningen, jag blir ibland hänförd. Fick jättemärkliga blickar av folk där jag stod och balanserade på en kant mellan cykel- och gångbana vid Valand men det var det ju värt för denna vackra himmel! 
 
Äggröra med piripirisås och knäcke med keso till kvällsmat. Ibland är det just precis så enkelt det behöver vara! Särskilt när klockan ska ringa 04:30 och man måste hinna tvätta håret på kvällen för att det bär av till… 
 
 
…Stockholm från en suddig Centralstation! Det var faktiskt min första tjänsteresa på denna arbetsplatsen, Travel Manager som jag är. 
 
 
Det stod ”Gooooood morgon sockertoppar” på tåget när jag kom till perrongen. Sådant värmer, 05:40 på morgonen. 
 
Jag var givetvis välutrustad med såväl kaffetermos som stickning. Klockan sex rullade vi iväg… 
 
 
Och visst är det en vacker stad! 
 
 
 
 
 
Mycket givande möten, och när vi var klara och kollegorna ville gå på Åhléns vägrade jag släpa mina tunga väskor i affärer och gick och fikade och glodde på folk på Centralen istället. Nå, jag hann allt köpa lite bijoux på Ur & Penn till mig själv och ett par små skojpresenter på PocketShop också, men skönast var det att få sitta och läsa Maggie O’Farrell en stund. 
 
 
 
Även hemresan gick exceptionellt smidigt, vi var någon enstaka minut försenade. Älska MTR, alltså 
 
 
Möttes med liljor på Centralstationen ❤ 
 
 
Och väl hemma, hämtsushi och rumänsk Fanta. Mycket gott och mycket mysigt. 
 
 
Läste denna fantastiska tidigare i veckan och bytte sedan till denna gamla favorit igår: 
 
 
Det var ett tag sedan sist men jag upptäcker att jag kan vissa bitar helt och hållet utantill ännu. Det är en riktig klassiker i min kanon. 
 
Igår startade vi dagen med frukost och baby shower för M som snart ska få en bebis. Tyvärr hade högsta chefen lyckats förstöra överraskningen med ett mail kvällen innan, men alla var glada ändå och det var väldigt mysigt. Mer frukost åt folket. Bra presenter fick hon också, eftersom hon längtar efter OST – en vacker skärbräda och jättefina ostknivar. 
 
 
Jag var subtil och sober, jag 😉 
 
 
Var på uselt humör när jag kom hem, trött och lite snorig och kliig och kall och kissnödig och hungrig och dan men påmindes hastigt om att det är mycket roligare att vara tacksam och fridfull. En knäckemacka och ett glas rosa Fanta hjälpte också, det gjorde de. 
 
Självplock på Icas grönsaksavdelning 😉 De är inte gratis, men man behöver ju faktiskt inga gigantiska mängder. 
 
 
Det blev ugnsbakad torsk med stekta kantareller och knaperstekta bacontärningar, till råriven blomkål som fått gosa sig i citronsaft, med svarta bönor, majs, röd paprika och lite piri piri. Så himla gott det blev! Och färgglatt, n’est-ce pas? 
 
 
Vaknade tidigt imorse och kröp ned med kaffe och Lokko. Här är en tidsmarkör från 1991, vad säger ni? 😉 
 
 
Och idag har er alldeles egen bloggerska JEANS på sig för första gången sedan universitetet, kanske sedan 2005. Det är mycket ovant men känns bra! Har hittills bara fått komplimanger, tyvärr lyckas jag endast fota mig bakifrån på jobbets damrum så ni får väl se det hela live någon gång istället för vid rumpbilder på bloggen går nog gränsen 😉 
 
Idag är det alltså fredag, jag har fått ett helt fantastiskt erbjudande som jag hoppas går vägen, stormen Knud är på väg och jag hoppas att han inte ställer till det för mycket för i eftermiddag ska jag träffa Hanna och antagligen äta sushi. Ja, jag har bitits HÅRT av sushidemonen… men hellre det än mycket annan snabbmat får man väl säga! 
 
Imorgon kväll är det liveinspelning av Kulturens ABC på Atalante och på söndag ska jag hem till mina skapare. Hoppas på en ganska lugn och skön helg däremellan 🙂 

Mirror mirror av Cara Delevingne

Jag har bara sett Cara Delevingne i en film – fina Paper Towns som förstås är baserad på John Greens underbara bok – men blev snabbt väldigt förtjust i henne. Så när jag såg att hon skrivit en ungdomsbok och att den stod och ropade på mig på hyllan på Stadsbiblioteket kunde jag inte låta bli att låna med mig den hem. (Sedan slutade det förvisso, som så ofta, med att jag läste e-boken för att den fysiska boken blev för jobbig att bära med mig, men… äsch.) 
 
Jag är dessutom alltid svag för en bra Londonskildring, vilket utlovades – så det var inget snack om saken. 
 
Red, Leo, Rose och Naomi blir ihoptussade under en musiklektion. Ingen av dem passar in särskilt väl i skolan, men de är väldigt olika. Livet suger lite lagom, men musiken och gemenskapen gör ändå allting bättre, och det verkar som om bandet Mirror, Mirror kan ha en ljus framtid. Tills Naomi försvinner under en lång tid, och till slut dras upp medvetslös ur Themsen. 
 
Rose flyr genom att festa, Leo försvinner in i ett ensamt mörker men Red, vår berättare, måste ta reda på vad det är som faktiskt hänt. Många vändningar, mörka hemligheter, ledtrådar och avslöjanden leder till slut till en förklaring – men det är inte smärtfritt för någon. 
 
Jag tyckte riktigt mycket om denna roman, som är väldigt mogen för att vara en debut. Jag tror att många håller med mig om att somliga klichéer i ungdomslitteraturen börjar bli tjatiga, men detta är inte tjatigt – det är fräscht och riktigt välskrivet. Rekommenderas! 
 
Boken finns att köpa på svenska här eller här och på engelska här eller här. 

Tematrio: SVART

 
Lyran skriver: Jag har känt mig rätt nere ett tag och tycker just nu att det passar bra med ett svart tema. Var gärna fria i era tolkningar av temat! Berätta om tre bra böcker på temat SVART. 
 
Det är tråkigt när bloggkollegor känner sig nere, förstås, men här kommer mina tre på SVART – och två små bonusar 🙂 
 
 
                                          

     

 
Jag har tänkt läsa Beata Arnborgs biografi över Kerstin Thorvall, Uppror i skärt och svart, sedan den kom – men den har hamnat mellan stolarna. Som så ofta böcker gör! Nu har jag i alla fall reserverat den i pocket på biblioteket, kanske kan jag plocka upp den redan ikväll. 
 
Shetlandsböckerna av Ann Cleeves är riktigt härliga tycker jag, även om jag inte hunnit läsa alla ännu. Svart som natten är den första i serien och även den första jag läste, och jag gillade den skarpt. Jag har inte sett tv-serien ännu, borde jag det? 
 
Svart som silver av Bruno K Öijer fick jag i present i somras av någon som är mig mycket kär. Jag har inte hunnit läsa ännu, men den ligger på mitt soffbord och jag ler åt den varje dag. Kanske till helgen…! 
 
     

 
 
 
Bonus 1: När jag skulle sätta ihop min trio sökte jag på ”svart” på Goodreads för att få lite inspiration och så kom A good man is hard to find upp. Förstod ingenting alls, men kom sedan på att Goodreads förstås tolkar ”svårt”, som i En bra karl är svårt att finna som svart. Underbar novellsamling, vi läste den på universitetet. 
 
Bonus 2: Black Books går just nu varm på min dvd-spelare – en gammal favorit sedan mitten på 2000-talet och sedan jag fick en dvd-spelare och en ny person i mitt liv att utbilda i brittiska komediserier ser jag nu om den. Rackarns, alltså, det är så bra, så absurt, så knäppt och så fruktansvärt kul. 
 
 

Den trettiosjunde veckan

 
I måndags kom änt-li-gen presspasset till Bokmässan! Vi är många som har undrat – för min del är det ju ingen panik, jag har både boende och nära dit, såklart – men betydligt jobbigare för folk som behöver boka resor och hotell. Men det gick vägen och det ska bli så roligt! 
 
 
Snabbt hem för att sätta på badkaffet! Jo, för solen sken och det går givetvis inte att banga ett bad. 
 
 
 
 
Sagolikt vackert – och ja, det börjar bli svalt – men det är så ohyggligt skönt i hela kroppen. Mmm! Hem till färska hamburgare och stillsam kväll. 
 
 
Mellanlandning på Espresso House i tisdags på väg till Nya Lundenskolan och föreläsning om renässansen med Sanata Basla / Start Art. 
 
 
Inte helt lätt att veta hur man ska bete sig på skoltoaletter nu för tiden alltså. Men det gick bra. Intressant var det också! Jag tycker att det är så roligt med konst. 
 
 
I onsdags debuterade min fina fjärilströja. 
 
 
Jag åt ju en underbar sushi förra lördagen och har varit sugen sedan dess – sagt och gjort, jag knatade och skaffade mig en egenkomponerad låda med nigiri på SlimFood vid Lindholmen. Underbar var den också.
 
 
En annan dag åt jag plocksallad och blev så förtjust av en del av den att jag i torsdags blev tvungen att försöka återskapa den till matlåda – det är inte svårare än att man råriver blomkål och låter den gosa sig i lite citronolja och citronsaft och sedan blandar ner svarta bönor, majs och paprika. Jag stekte lite svamp och zucchini till och åt i fredagens matlåda. Ljuvligt! Har en till till imorgon och kan knappt bärga mig. 
 
 
Nu kom vi lite ur fas här men strunt samma. I onsdags lyssnade jag på Maria Maunsbach, Johan Nilsson och Malin Lindroth på Stadsbiblioteket. Jättepublik och SÅ trevligt och roligt. Det kändes som en kick-off på litteraturhösten, eller vad man ska säga. Så mysigt att gå därifrån fylld av inspiration och värme. 
 
 
Min nya nationalrätt – yoghurt och müsli. 
 
 
Det börjar bli kyligt på kontoret. Svårt att tro att jag badar i havet utan knussel när jag får släpa fram filten ur skåpet på jobbet. Men vad gör det. 
 
Riktigt aprilväder i torsdags – en sekund spöregnade det, nästa var det sol. Jaja. Man får försöka helgardera sig med lager på lager och huvudskydd. 
 
 
 
På högstadiet lånade min underbara engelsklärare Ingela ut hela Beatles Anthology samt A hard day’s night på VHS till mig när jag började bli riktigt Beatlesbiten. J hade inte sett den men bibblan fixade! Jättehärligt, såg halva i fredags kväll och halva igår, post-bad. Den går inte av för hackor. 
 
 
R gick runt med en stor korg med regnvåta äpplen på jobbet i fredags. Klart man tackar ja! 
 
 
 
En liten lunchpromenix. 
 
 
I fredags hoppades jag egentligen på färska räkor på Ica, men de hade inga så jag tänkte snabbt om. Det blev en sorts grekisk tolkning av helstekt fläskfilé med citron och persilja, med rosmarinrostad färskpotatis, champinjonhattar fyllda med fetaost, tomatsallad och egengjord tzatsiki. Så enkelt, men känns lite proffsigt! 
 
 
Startade lördagen extremt tidigt (för jag kunde inte somna om, så enkelt var det) – med kaffe och en första planering av Bokmässan. Programmet har legat i mitt kök i flera månader men jag har knappt velat öppna det ifall det nu inte skulle gå vägen med presspassen – men det gör det, alltså. Mycket mysigt. 
 
 
Denna kalanchoë är helt otrolig. Köpte den i början av sommaren och den fick åka på kollo på Högsbohöjd när jag var i Frankrike och Hunnebo och så – och den blommar än, det är som dubbla blommor. Mycket fin. 
 
 
 
 
Fick feeling och kokade marmelad på päron, persika, plommon, pecannötter… och plementiner.
 
 
Frukost! Jag kom för en gångs skull på tanken att tina frukt och bär i god tid – hallon, mango och pecannötter i citronyoghurt. Ljuvligt. 
 
 
 
Sedan Lina Ekdahl och Simone Moreno på Högsbo bibliotek vid lunchtid. Riktigt spännande med brasilianska rytmer till Kent, Peps och Bo Kaspers på bibblan mitt på blanka lördagen! Jag gillade verkligen Ekdahls texter och plockade med mig ett par böcker hem. 
 
 
 
 
 
 
 
Mycket vackra vyer på promenaden hem ❤ 
 
 
 
 
Bad, ja, naturligtvis! Det blåste småspik och vi var inte i vattnet många minuter… men kaffet och mackan och plommonet efteråt har väl sällan smakat så bra. 
 
 
Veganska ärt- och kålbiffar till middag med överblivna rosmarinpotatis, champinjoner fyllda med färskost med mögelostsmak, stekta grönsaker och en liten yoghurtsås med persillade. Fint som snus till flera avsnitt Black Books, som jag nu äntligen introducerat J för! 
 
 
Idag känner jag att tesäsongen har startat. Testade Sir Williams som jag fick i present häromveckan för första gången idag – rökigt, med bergamottsmak och hemliga blommor i. Rekommenderas! 
 
Nu måste jag lägga på ett kol här för jag ska befinna mig på Domkyrkan om en timme och gärna hinna handla lite garn innan och jag sitter fortfarande i handduk och fleecemorgonrock 😉 Ha en fin dag, kära ni! 

Smakebit på söndag, 16 september 2018 – Ett hjärtslag från döden av Maggie O’Farrell

 
Söndag! Idag skulle min morfar ha fyllt 96 höstar om han levat, och jag var uppe okristligt tidigt – men efter en mysig frukost kunde jag gå och lägga mig en stund igen. Sov en timme till innan det var dags för tvättstugan, men jag hann även börja på Maggie O’Farrells senaste bok, Ett hjärtslag från döden, som vi roligt nog tack vare Kulturkollo får äran att livecirkla tillsammans med författaren på lördagsmorgonen på Bokmässan. 
 
Bokens ”säljmening” är: ”Aldrig är vi så levande som när döden snuddar vid oss” – och visst är det tänkvärt. O’Farrell berättar om sjutton gånger i livet där hon kunde ha förlorat livet, om något hade gjorts annorlunda eller skett på ett annat sätt. Riktigt intressant koncept. Detta är början: 
 
 
 

”Framför mig på stigen dyker plötsligt en man upp bakom ett klippblock. 

 
Vi befinner oss, han och jag, på den bortre stranden av en mörk liten tkärn som ligger gömd i bergets skålformade topp. Himlen är mjölkaktigt blåvit ovanför oss, det finns ingen växtlighet så här högt upp, så är det bara jag och han, stenarna och det stilla svarta vattnet. Han står gränsle över stigen med en kängklädd fot på vardera sidan och han ler. 
 
Jag inser flera saker. Att jag gick förbi honom tidigare, längre ned i dalgången. Vi hälsade på varandra vänligt men flyktigt, som man gör när man är ute och promenerar på landet. Att det på den här ensliga delen av stigen inte finns någon inom hörhåll om jag skulle ropa. Att han har väntat på mig: han har planerat alltihop, noga, in i minsta detalj och jag har gått rätt i fällan.”
 
Ur Ett hjärtslag från döden av Maggie O’Farrell, Etta / Sekwa: 2018 
 
 

Denna veckan finns fler Smakebitar hos Mari på Flukten fra virkeligheten! 

 
 
Nu är tvätten klar, jag har städat lite, stickat mycket, lyssnar på poddar och ska strax hoppa in i duschen. Ska käka lunch med en kompis vid 14-tiden och ikväll är det bokcirkel om Sarah Waters Nattvakten hemma hos Elin i Gamlestan. Dessa områden är mystiska tassemarker för mig, så det ska bli spännande! (Obs: Jag vet att tassemark betyder obygd och vildmark och det är antagligen inte varken obygd eller vildmark tio minute från SKF. Men det är ett roligt ord.) 
 
Fortsatt trevlig söndag på er!