2014: 162 – Underdog av Torbjörn Flygt

Åh, detta är en riktigt underbar roman. Jag njöt av varenda sida! Och så vann den Augustpriset också 🙂 
 
Familjen Kraft – mamma Bodil som jobbar på strumpfabriken, storasyster Monica och berättaren Johan bor i ett av de första miljonprogramsområdena i Malmö på sjuttiotalet. Berättelsen kommer från en diffus nutid – vi vet att Johan är gift, har barn och är framgångsrik jurist – men inte så mycket mer än så. Det behövs inte, för detta är just en barn- och ungdomsskildring. 
 
Inget speciellt… händer. Kan man säga så? Men det är bra och intressant ändå. Jag kan inte låta bli att dra paralleller till Mats Olssons De ensamma pojkarna, som ju också utspelar sig i Malmö fast ungefär tio år tidigare. Det är berättelser om vad som händer och sker, det är inte så mycket mer men det behöver det heller inte vara. 
Det är en berättelse om det ”fallande folkhemmet”, och om en sorts klassresa. När Johan börjar gymnasiet blir han kompis med det finare folket från Limhamn, folk med piffiga smeknamn, men det är ändå hans hemkvarter som är viktigast, där det finns en sorts sammanhållning som man kanske oftare hittar i ett höghusområde än på Bellevue. 
 
Bästa karaktären är helt klart mamma Bodil. Hon jobbar och sliter och offrar sig för sina barn, men hon klagar inte. Hon är tvärtom en väldigt godmodig kvinna, som när hon sägs upp från fabriken på grund av arbetsbrist omskolar sig och faktiskt gör karriär. Hon står dessutom för många av bokens vassaste och roligaste repliker. Johan uttrycker sig: Frånvarande farsor – varför är det aldrig nån som säjer nåt om det fina med närvarande morsor?” 
 
Härlig roman, alltså. Mycket fin! 
 
 

2014: 156 – Surt, sa räven om rabarberna av Karin Brunk Holmqvist

Älskar, älskar, älskar Karin Brunk Holmqvist, herregud vad rolig och charmig hon är. Föll för Potensgivarna och ännu lite mer för Mintgrodornas återkomst och nu har jag fallit ett par gånger till. Vi börjar med Surt, sa räven om rabarberna
 
Jag har ju fått den stora ynnesten att få låna mammas läsplatta, och i och med wifi på jobbet så kan jag läsa en massa roliga böcker som jag aldrig hade sökt upp annars. Liksom, nu kom jag ju på att söka efter Karin B-H (ojdå, haha) och hittade massor. Förstår därigenom att hon har skrivit något som kallas för Österlenssviten, men helt fristående romaner. Detta är en av dem. 
 
Två stillsamma fina pensionärspar har blivit kompisar vid kolonistugorna i Simrishamn. Berta och Hjördis kokar saft, planerar trädgården, smider små affärsplaner och råkar hälla ut gubbarnas öl till mördarsniglarna. Som inte finns ännu. Gunnar och Konrad umgås mer på mäns vis. 
 
Men Gunnar lyckas snurra in sig något alldeles fasligt i lögner och smygerier. Allt för att han ville ge sin lilla Berta en liten blomma. 
 
Och snart är det kaos i hela kolonibyn. Minsann, vad ett gäng pensionärer (och en ung tjej med välväxta meloner) kan ställa till med för ingenting. 
 
Det är jätteroligt, charmigt och dråpligt, samtidigt som man får lite skämskuddevarning på de där gubbarna. Hur som helst, en sann njutning att läsa. Ser fram emot mycket mer! 

2014: 124 – The fault in our stars av John Green

Det var ingen högoddsare att jag: 
 
a) skulle välja denna som första bok i gårdagens leverans
b) skulle läsa den på mindre än 24 timmar
c) skulle älska den så mycket att jag mer eller mindre ville börja om så fort jag vände sista bladet. 
 
För ja. Den är precis så underbar som alla säger. Så vacker, så ärlig, så rörande, så humoristisk, så välskriven, så gripande, så förargande, så älskvärd. Ett mästerverk, helt enkelt. 
 
Berättaren är alltså Hazel, sexton år med obotlig cancer. Hon vill helst sitta hemma och kolla på America’s Next Top Model, så hennes mamma skickar iväg henne till en stödgrupp för tonåringar med cancer. En dag dyker Augustus Waters upp – sjutton år, tjusig som få, rolig och verbal – och har haft en ”släng” av skelettcancer och numera lever med ungefär 1,4 ben. 
 
Det blir inte sentimentalt. Vilket är en bedrift, när man skriver om tonåringar med ena foten i graven, så att säga. Jag älskar särskilt metaforen som Augustus presenterar vad gäller faktumet att han nästan alltid har en cigarett i munnen som han aldrig tänder – han sätter döden mellan läpparna, men tillåter den inte att ta honom. 
 
Helt fantastiskt, helt enkelt. Jag rekommenderar den till precis alla. 
 
Bonus, för er som läst och som en smakbit för er som kommer att läsa…: 
 

2014: 122 – Den amerikanska flickan av Monika Fagerholm

Ja. Detta är då sannerligen en speciell bok. Och jag förstår varför den fick Augustpriset! 
 
Jag vet att jag har köpt denna på rea en gång för väldigt längesen och börjat på den men inte kommit någon särskild vart. Antagligen gav jag upp och gav bort den. Nu, lustigt nog, stod det tre stycken på rad på loppisen (det är normalt sett ingen som helst ordning) häromhelgen, så jag köpte en – för man ska väl ha läst den. 
 
Och nu har jag gjort det! 
 
Hösten 1969 hittas den amerikanska flickan Eddie de Wire drunknad i Trakten. Hennes vän Björn har hängt sig. Utifrån denna händelse går alla ekrar som leder till berättelserna i Fagerholms roman. 
 
Några år efter händelserna träffas den misshandlade lilla flickan Doris som tagits om hand av en fosterfamilj och den harmynta Sandra. De växer praktiskt taget samman till en och börjar bland annat att rota i historien om den amerikanska flickan. 
 
Parallellt finns historierna om Ålänningen, Sandras far, Lorelei Lindberg, Sandras mor – som har eller inte har hämtats av en österrikisk man i helikopter, byfånen Bencku och hans systrar Solveig och Rita, Eddies systrar Kenny och Inget, friherrinnan Miss Andrews… och en himla massa mer. 
 
Jag förstår på sätt och vis varför jag inte orkade igenom denna när jag försökte – det torde ha varit under sista året på universitetet, och då hade jag inte tid till eller tålamod med särskilt mycket förutom det jag var tvungen att läsa – för det är ganska stökigt. Väldigt mycket folk, väldigt mycket hopp i tiden, väldigt många olika händelser och framför allt ett väldigt speciellt språk. 
 
Men – när man väl kommer in i det så är det magiskt och helt fantastiskt. Romanen väcker oändligt många frågor, och får verkligen läsaren att tänka och reflektera. Jag är glad att jag tog mig igenom den, för det är verkligen ett litet mästerverk. Nu vill jag förstås läsa Glitterscenen, uppföljaren som konkluderar dulogin som kallas just Slutet på glitterscenen
 
Topp! 

2014: 121 – The Little Stranger av Sarah Waters

Detta är en bok som har bott hemma hos mig rätt länge, minst ett år i alla fall, och som jag allt som oftast läser bra saker om men av någon anledning inte har kommit mig för att läsa. Har ni hört det förut, kanske? 😉 
 
Men nu har jag gjort det! 
 
Och det är en av de vackrast skrivna romanerna jag har läst på länge. Handlingen utspelar sig i efterkrigstidens Warwickshire, i en liten by och på ett stort gods, och man känner det gotiska i boken praktiskt taget på en gång. Får vibbar av både de Maurier och Jane Austen. 
 
Dr. Faraday närmar sig medelåldern och är familjeläkare i en by på landsbygden. En natt blir han kallad till Hundreds Hall, ett gods som han en gång besökt som liten pojke och där hans mor arbetade en period under hans barndom, då en tjänsteflicka blivit hastigt sjuk. 
 
Och inte vet någon hur läkarens liv kommer sig att flätas samman med de som bor på godsets – änkan Mrs Ayres, hennes dotter Caroline och son Roderick – och tjänsteflickan Betty. Mycket underliga saker börjar hända på godset. 
 
Det är en spökhistoria och liiite läskigt är det, men inte så vansinnigt som jag hade förväntat mig efter att ha läst recensioner. Detta är ett ganska ”knäppande” hus och jag var inte direkt mörkrädd inatt! När dörrarna började öppna sig i förmiddags blev jag lite nervös, men då hittade jag pappa i källaren strax efter 😉 
 
Dr. Faraday är berättare, en omniscient sådan, men när boken är klar kan man inte låta bli att undra om han verkligen är en pålitlig sådan. Han går från att vara en ytterst sympatisk karaktär till något lite annorlunda, och man undrar då verkligen vilken roll han spelat historien igenom. 
 
Så – ja, det är en fantastisk roman, men jag hade väntat mig mer. Jag har inget emot slut som är lite öppna, men här trodde jag nog faktiskt att det skulle vara lite me konkret i alla fall. Jag vill dock gärna läsa mer av Waters, och då särskilt The Night Watch

2014: 91 – Mina drömmars stad av Per Anders Fogelström

Ja – det tog sin lilla tid att bli klar med denna, och jag kan inte riktigt förklara varför för jag har verkligen älskat vartenda ord. Men – det har väl varit så att lite mer lättsamma saker har kommit i min väg och så har jag hoppat emellan. Men – igen – det är hedrande för boken att jag a) kommit tillbaks till den och b) inte behövt bläddra tillbaks för att komma ihåg vem som är vem trots att det finns en hel del karaktärer. Såpass fastnade jag alltså med en gång. 
 
Och det är 1860 och Henning Nilsson kommer vandrandes mot Stockholm – staden i hans drömmar – för att söka lyckan. Och det är Södermalm och hamnarbete, grosshandlare, dela rum med främlingar, kärlek och svärmeri, sjukdom och elände – men även lycka och ljus. Relationen mellan Henning och hans tillkommande Lotten är jättefint beskriven, och likaså vänskapsrelationer – särskilt män emellan, vilket jag känner att jag kan sakna ibland i historiska romaner. 
 
Dessutom är det intressant att läsa om uppkomsten av fackföreningar och arbetarnas rätt. 
 
Så det är varmt och vackert och tragiskt och hemskt och ledsamt och lite komiskt om vartannat. En strålande, strålande roman, och jag förstår verkligen varför den blivit en sådan svensk klassiker. Jag längtar efter att läsa resten av serien när jag kan! 

2014: 86 – Paganinikontraktet av Lars Kepler

Efter att ha läst Sandmannen i somras hade jag en känsla av att jag inte skulle komma att läsa mer av Kepler. Nu blev det så i alla fall. Faktiskt såpass att jag lyckades köpa Paganinikontraktet två gånger…! 
 
Jag blev helt utmattad av den. 
 
Det började väldigt spännande. En generaldirektör hittas hängd, en ung kvinna försvinner i skärgården, och kvinnans syster plus pojkvän är jagade. Och springer och springer. 
 
Men sedan blev det för mycket folk och för mycket krångligheter och jag bara… 
 
Språket är tyvärr rätt ojämnt. Man märker vem som har skrivit vad, och så ska det ju helst inte vara när det är en collab. 
 
Så, okej, spännande och inte en dålig historia, men alldeles för lång och för mycket. 

2014: 74 – Väster om Vinga av Viveca Lärn

Här kommer äntligen uppföljaren till Öster om Heden

 
Persongalleriet är detsamma, med ett par tillägg – som Margaretas konstlärare Marcel, och Holgers hyresvärdinna Dolores Svanskog. 
 
Det är Göteborg, det är Vinga och det är Skagen – alla underbart beskrivna. Det är delvis tack vare denna boken som jag blivit så sugen på att promenera i stan, och gå på Konstmuséet, och Botaniska och Trädgårn. Det är så härligt att bli inspirerad! 
 
Dessutom älskar jag de totalt helgalna karaktärerna som dyker upp. Och resonemangen som pågår i folks huvuden. Och vissa bitar är så roliga att man gapskrattar – men på sina ställen blir det väldigt sorgligt också. Jag undrar fortfarande över en bit i slutet, men jag antar att det får vara öppet. 
 
Men – jag hade för mig att någon sa att Öster om Heden skulle möta Saltön i denna boken, men det har jag väl missuppfattat då. 
 
Det kanske inte är något litterärt mästerverk direkt, men det är en trevlig och mysig roman som jag är glad att jag köpte i förra veckan! 
 
 

2014: 68 – När Lucy Sullivan skulle gifta sig av Marian Keyes

Säga vad man vill om Marian Keyes, men hon är en bra historieberättare och hon är rolig. Väldigt wysiwyg förstås – what you see is what you get – men det behöver inte göra så mycket. Hennes Anybody out there? till exempel är en helt fantastiskt vacker roman, och En oväntad semester har ett stort djup. 
 
Här kan man lista ut ganska fort vad som kommer att hända i slutet. Eller ja. Väldigt fort. Men strunt samma, det gör ingenting. man kan väl sluta läsa om man vill då. 
 
Lucy är i alla fall en 26-årig singel som bor i London med sin typiskt irländska familj. Hon jobbar på ett dödstråkigt kontor tillsammans med australiensiska Megan och smällfeta Meredia som ljuger om sitt förnamn. En dag går de tre till en spådam, Mrs Nolan, som förutspår att Lucy kommer att gifta sig inom arton månader. Lucy, arbetskamraterna och bästisen Daniel skrattar gott åt detta. 
 
Men så träffar Lucy Gus. Charmige, tjusige, alkade musikern Gus. Är han den nya Mr Lucy Sullivan? 
 
Det är underhållande. Det är roligt. Och det är provocerande på sina ställen för Lucy uppför sig verkligen som ett våp. Men det är ju knappast författarens mening att framställa det som om hon gör rätt som våpar sig, tvärtom. Det verkar som om många recensenter inte riktigt har förstått att man SKA bli ARG på Lucy. 
 
Jaja. Detta är kanske femte gången jag läser den och jag tycker att den är underhållande även om jag vet vad som händer. Det är faktiskt inget dåligt betyg alls. 
 
 

2014: 67 – Mig äger ingen av Åsa Linderborg

Ingen har väl undgått filmen Mig äger ingen som haft planscher uppe precis överallt de senaste månaderna? Nej, jag trodde inte det. Detta är boken som ligger till grund – jag har förstått att alla faktiskt inte vetat om boken. 
 
Jag behövde något att läsa på bussen i tisdags och kusin E var snäll och lånade mig den. 
 
Det är i alla fall en fantastisk självbiografisk barndomsskildring som Linderborg bjuder på. Den är stark, rörande, rolig och väcker många tankar. Det essentiella här är väl mer eller mindre – det spelade till slut ingen roll att Åsas pappa älskade henne över allt annat. Andra makter kom i vägen. 
 
Men det finns ingen tvekan någonstans, egentligen, om att Åsa var den viktigaste personen i hennes pappas liv. Inte en enda gång är han elak eller våldsam mot henne, trots påverkan. Det känns faktiskt som om han hela tiden gjorde så gott han kunde – även om det inte räckte hela vägen fram. 
 
Jag lade inte ifrån mig denna boken med ett tungt hjärta. Faktiskt inte. Det är självklart ingen feel-good-bok heller, men jag väntade mig betydligt, betydligt värre.
 
Språket är dessutom mycket vackert och slipat!