2014: 156 – Surt, sa räven om rabarberna av Karin Brunk Holmqvist

Älskar, älskar, älskar Karin Brunk Holmqvist, herregud vad rolig och charmig hon är. Föll för Potensgivarna och ännu lite mer för Mintgrodornas återkomst och nu har jag fallit ett par gånger till. Vi börjar med Surt, sa räven om rabarberna
 
Jag har ju fått den stora ynnesten att få låna mammas läsplatta, och i och med wifi på jobbet så kan jag läsa en massa roliga böcker som jag aldrig hade sökt upp annars. Liksom, nu kom jag ju på att söka efter Karin B-H (ojdå, haha) och hittade massor. Förstår därigenom att hon har skrivit något som kallas för Österlenssviten, men helt fristående romaner. Detta är en av dem. 
 
Två stillsamma fina pensionärspar har blivit kompisar vid kolonistugorna i Simrishamn. Berta och Hjördis kokar saft, planerar trädgården, smider små affärsplaner och råkar hälla ut gubbarnas öl till mördarsniglarna. Som inte finns ännu. Gunnar och Konrad umgås mer på mäns vis. 
 
Men Gunnar lyckas snurra in sig något alldeles fasligt i lögner och smygerier. Allt för att han ville ge sin lilla Berta en liten blomma. 
 
Och snart är det kaos i hela kolonibyn. Minsann, vad ett gäng pensionärer (och en ung tjej med välväxta meloner) kan ställa till med för ingenting. 
 
Det är jätteroligt, charmigt och dråpligt, samtidigt som man får lite skämskuddevarning på de där gubbarna. Hur som helst, en sann njutning att läsa. Ser fram emot mycket mer! 

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Google-foto

Du kommenterar med ditt Google-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s