2014: 59 – Kom ska vi tycka om varandra av Hans Koppel

Jag läste ju Kommer aldrig mer igen av Hans Koppel förra våren och älskade den. Så – när del två i den tänkte trilogin låg och kostade 29:- på Coops bokrea förra veckan var det ännu ett sådant där ögonblick där det bara inte finns något val. 
 
Om jag sträckläste den typ samma kväll? Självklart. 
 
Inga av personerna är desamma som i den tidigare boken, men en trilogi måste ju inte alls följa samma upplägg. Temat är dock detsamma, kan man säga – skräck och panik i förortsidyllen. 
 
Anna jobbar på veckotidning och åker på planeringskonferens till Mölle med sina två redaktionskolleger. På ren impuls är hon otrogen mot sin man med Erik, en ung kille som jobbar på reklambyrå. 
 
Men vad är det egentligen som inte riktigt stämmer? Byrån där han arbetar blir anlitad för att höja tidningens profil bland män, vilket gör det hela ännu krångligare. 
 
Och vad är det egentligen med hans mamma? 
 
Det är skitläskigt och spännande från första till sista sidan. 
 
Hans Koppel är pseudonym för Petter Lidbeck, som skriverbarnböcker under stt vanliga namn. 
 
Barn bör inte läsa Hans Koppel… 😉 Men det är verkligen asbra. Otroligt skickligt. 

2014: 56 – Blå koral av Louise Boije af Gennäs

Vi kan säga så här på en gång – denna boken är minst dubbelt så lång som den behöver vara. Så fasligt mycket ord. Många onödiga. Till exempel undrar jag hur många gånger det pratas middag. 
 
Och en jättetramsig sak – i praktiskt taget alla LBaGs böcker finns en kvinnlig karaktär som beskrivs likadant – blond, fyrkantigt ansikte, mörka ögonbryn, mager och med grop i hakan. 
 
Och att ett av barnen hela tiden kallas för gullesnuttiga namn, det blir bara alldeles, alldeles för mycket. 
 
What’s that all about? 
 
I alla fall, gänget från Högre än alla himlar är alltså tillbaks, det är 2004 och Victor tar med frun Sanna och dottern Saga till Khao Lak över jul… och det är väl navet i berättelsen egentligen. Pella och Stefan har sina egna problem, Jalle bestämmer sig för att komma ut på riktigt, och Liv spelar Sartre. 
 
Det blir inte så himla intressant, faktiskt. Vissa bitar är ju riktigt välskrivna, missförstå mig rätt, men gud så tröttsamt det blev efter 600 sidor. 
 
Boije af Gennäs har ju verkligen skrivit några guldkorn, därför är det så tråkigt att bli besviken. 
 
 

2014: 55 – Mitt positiva liv av Andreas Lundstedt (och Cecilia Blankens)

Tja. Jag är väl inget jättefan av varken Alcazar eller annat som Lundstedt har gjort, men han verkar vara en trevlig kille så visst, kan väl vara kul att läsa tänkte jag. 
 
Och det var det väl, antar jag. 
 
Men så väldigt mycket hela tiden om fester och sprit och knark, jag blev alldeles matt. 
 
Men intressant, yes, både den subjektiva upplevelsen och mer om bemötande och objektiv uppfattning. Vi är väl vana vid 80-talsattityderna, särskilt nu efter Torka aldrig tårar-framgången, men detta är ju slutet på 2000-talet och det är intressant. 
 
Jag tror att jag och många med mig i min generation tar det rätt piano. Vi vet att man inte får HIV av att skaka hand liksom – men på 80-talet visste man inte det. Alla dog, liksom. Nu gör nästan ingen det. 
 
Dessutom är det intressant att läsa statistik – jag tror inte att så många, än idag, tror att procentsatsen hos kvinnor är såpass hög som den är. Lärorikt – det är bra att de gjort en faktadel i slutet. 
 
Så, jadå, värd de timmarna den tog och definitivt 10:an mamma spenderade på den… 😉 
 
 

2014: 48 – Miss Peregrines hem för besynnerliga barn av Ransom Riggs

Jag hade gärna velat skriva att jag tyckte att detta var något av det bästa jag har läst på ett tag. Tyvärr kan jag inte säga det. 
 
Största behållningen för mig var utan tvekan bilderna. Så otroligt häftiga och ruggiga! Men jag vet inte. Ganska mycket av handlingen känns förutsägbar, vilket är tråkigt som bara den för egentligen är det ju en spännande historia. 
 
Kanske hade jag fallit hårdare för den om den inte hade varit riktigt så lång som den är – och om jag inte hade varit dödstrött och lite allmänt irriterad när jag läste ut den. 
 
Jag kan nog tänka mig att läsa om den, och jag kan tänka mig att rekommendera den till andra som kanske är mer inne på denna genren än vad jag är. 
 
Men – bara bilderna är en stor behållning. Så himla intressant! 

 

2014: 30 – Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson

Jag skrev om Molnfri bombnatt för min Smakebit förra helgen, men sedan lade jag den åt sidan till förmån för lite annat. Men – när jag var klar med Eld var det förstås dags att läsa klart. 
 
Molnfri bombnatt utspelar sig delvis i Tyskland under 30- och 40-talen, delvis i nutid i Sverige, och delvis under efterkrigstiden i Sverige. Hedwig Hannelore Maurer bor i Mainz, dotter till medlemmar i Socialdemokratiska partiet – som är förbjudet under Hitler. En dag kommerr Gestapo och tar med sig Hedwigs far. 
 
Hennes mor Gesiene var sommarbarn i Sverige i sin ungdom, och Hedwig får också chansen att åka dit och spendera fina barndomssomrar. 
 
Så, vid sjutton års ålder, möter Hedwig den stilige Wilhelm Schurbiegel. Som råkar vara SS-man som arbetar i koncentrationslägret Dachau… 
 
Berättelsen börjar när Hedwig, änka efter sin älskade Evert sedan ett tag, står hemma i sitt vardagsrum och ser nynazisterna gå nerför gatan, skanderande Sieg Heil. Hennes hemsamarit Hatim har blivit attackerad.  Hedwig minns sin barndoms 30-tal och bestämmer sig för att det är dags att skriva ner sin egen historia. 
 
Boken slutar på samma ställe. Hedwig och Hatim dricker kaffe hemma hos henne, och knyter ihop säcken. 
 
Både miljöer och karaktärer är helt otroliga här. Jag kan riktigt föreställa mig hur det luktar i ett skyddsrum,, hur det är att äta på folkhögskolan i Sverige dit Hedwig anländer när freden kommer, där hon träffar Evert. Helt fantastiskt är vad det är och jag tycker att den borde läsas i skolorna, om den inte redan gör det! 
 
En klar favorit, för alltid. 

2014: 28 – Kanuld på Mammutslätten av Cato Thau-Jensen

I fredags fick jag hem min första bok från Booked – en underbart charmig barnbok som heter Kanuld på Mammutslätten. Kanuld är neanderthalare och bor i en grotta med sina föräldrar, Mums och Gabronk. Gabronk är tyvärr inte särskilt duktig på det här med att jaga mammutar, så familjen är alltid hungrig. 
 
Det kommer mer om denna boken snart, men jag vill genast tipsa alla om den för den är så söt och rolig att det är inte klokt!! 🙂 
 
 

2014: 15 – En kärlekshandling av Jeffrey Eugenides

Åh, vad jag är kär i Jeffrey Eugenides! 
 
The Virgin Suicides är en av mina favoritböcker såväl som favoritfilmer, och när Karin sa till mig att läsa Middlesex gjorde jag det på typ ett dygn och var totalfast 
Och när jag fick syn på denna som pocket höll jag på att ramla baklänges – hur gick det till, hur har jag missat att det var en ny på gång? Det var ju några år sedan sist – och så såg jag att den skrevs 2011! Har det inte stått ett smack i tidningarna? Eller – mer troligt – är det jag som är selektivt blind. 
 
En kärlekshandling utspelar sig 1982, under tre vänners sista år på Brown University. Madeleine står i fokus, tillsammans med vännerna Leonard och Mitchell – och det är mycket som kan hända på den tiden. Vi introduceras i historien på examensdagen – med andra ord blir det mesta som tillbakablickar utan att kännas som sådana. 
 
Språket är så vackert att man dånar – men ändå väldigt tillgängligt. Det finns ju språk som är vackert och helt omöjligt att egentligen förstå sig på. Så är det inte här. 
 
Fantastiskt fin roman. Så fort jag läst klart ville jag börja om… 

2014: 14 – Heartburn av Nora Ephron

 Det var Nora Ephron som skrev manus till både När Harry möte Sally och Julie & Julia – tyvärr gick hon bort alldeles för tidigt år 2012 – och hon skrev även romanen Heartburn, som tydligen heter Vägen från mannens hjärta på svenska. 
 
Det var i någon bok om en bokklubb som jag kom över denna titeln – jag minns att jag köpte alla tolv som de läste på ett år, men jag kommer förstås inte ihåg alla de andra just nu. Men – jag älskar denna! Det är inte bara hjärta och smärta och drama och förtvivlan, men även en himla massa MAT! 
 
Inklusive recept här och där. Ho hum. 
 
I alla fall, detta är en halvt självbiografisk roman, där Rachel Samstat, matjournalist, finner sig i ett äktenskap där hennes man efter att ha fått sitt första barn ger sig in i en affär. Så Rachel tar deras nyfödda dotter Annie och flyttar till New York… 
 
Jag kan liksom inte skriva så mycket mer känner jag, men jag vill gärna rekommendera boken för den är riktigt bra. Och tänkvärd! Trots att den är förhållandevis kort har den mycket att komma med. 
 
Och recepten gör ju inte ont heller. 
 
 
 

2014: 12 – Inte ens det förflutna av Anna Jansson

 
Hm. Jag gick och lade mig i vettig tid igår, typ halv elva eller något, med goda föresatser om att läsa ”en stund”, max till midnatt då jag skulle upp imorse. Visst va. Jag var naturligtvis tvungen att läsa ut hela boken. 
 
Jag är lite förälskad i Anna Jansson tror jag för de två böckerna jag hittills har läst av henne har varit fantastiska. Maria Wern är en ypperlig huvudperson. 
 
En vinterdag hittas en man strax under 40 fastklämd i sin bil efter en olycka – där har han suttit i fyra dagar vid det laget. Maria Wern är med i patrullen som först kommer till olycksplatsen där mannen, Erik Hansson, hittas svårt sargad. 
 
Samtidigt som detta mord undersöks – ja, det är mord då stora mängder giftig odört finns i Hanssons blod – är Maria vittne i en stor rättegång, där hon hotas av den åtalades minions. Det andra stora vittnet har hängt sig i sin cell, gissningsvis av rädsla för den åtalades kumpaner. 
 
Detta visar sig bli farligare och farligare, och när Marias barn är i fara sätts de i säkerhet hos sin pappa medan Maria följer med bästa väninnan Karin, som är djupt deprimerad över sin skilsmässa, på ett sorts… retreat, nästan, på Gotska Sandön. Så hittas en kvinna mördad. En annan försvinner. Kan de som är kvar hålla ihop och lära sig lita på varann, det finns ingen el, inga mobiltelefoner, och båten kommer inte förrän helgen därpå… 
 
Samtidigt pågår förstås den eventuella romansen med den sympatiske polisen Per Antonsson som jag också gillar skarpt. 
 
Rafflande som f-n är det! Jag hade någon liiiiiten aning om vem som kunde vara en del i upplösningen, men jag hade aldrig gissat att det var på det viset! Mer Anna Jansson åt folket! 

2014: 4 – Spinnsidan av Marianne Cedervall

 
Detta är tredje boken om de något excentriska damerna Mirjam och Hervor (de tidigare är Svinhugg och Svartvintern). 
 
Jag älskar deras karaktärer, de är sådär underbart urflippade som jag tycker att tanter ska vara. 
 
De är i alla fall tillbaks i Kajpe Kviar efter Lapplandsäventyren häromsistens – men hur kan det egentligen hända så mycket konstigheter i en så liten bygd? Ingenting är som vanligt – och vad är det egentligen med de nya grannarna? Något är det som inte stämmer. 
 
Hervor får syn på något underligt i skogen – och ännu en gång har de två väninnorna något att ordna upp. 
 
Både rolig och spännande – så är det inte alltid!