Kategori: 2000-tal

Extremely loud and incredibly close av Jonathan Safran Foer

 
   

   

 
Jag vet verkligen inte varför jag inte har läst något av Jonathan Safran Foer förut. Jag har lyssnat på massor av intervjuer, och jag har till och med lyssnat på honom live på Internationell Författarscen Göteborg i höstas – men jag har helt enkelt inte kommit mig för att plocka upp en bok. Men nu har jag gjort det och jag är, två veckor senare, fortfarande så väldigt påverkad och rörd av Extremely loud and incredibly close – jag kan inte sluta tänka på den. 
 
Oskar Schell är nio år, otroligt begåvad och något av en multikonstnär. Han kan vika origami och uppfinna saker och är rätt duktig på franska och samlar på fjärilar och allt möjligt. Han förlorade dessutom sin pappa i attackerna mot World Trade Center 11 september 2001. När pappan ringde och telefonsvararen gick igång vågade han inte svara, så han gömde undan telefonsvararen med meddelandet på och lyssnar på det ibland i hemlighet. (Han brevväxlar med Stephen Hawking och Ringo Starr också. Bara det!) 
 
När han hittar en nyckel bland pappans saker, i ett kuvert med namnet BLACK på i en urna i en garderob, ger han sig ut på jakt efter den mystiske BLACK. Varenda Black i New York City ska få ett besök. Den allra förste bor i samma hus som Oskar och hans mamma, och han följer med ut på jakten. 
 
Parallellt med detta får vi ta del av Oskars farfars berättelse, om Dresden under andra världskriget, om hur han kom till Amerika och varför han lämnade Oskars farmor. 
 
Jag tycker så hemskt mycket om den här boken. Det är otrolig läsning och som sagt, jag kan inte släppa den. Oskar är väldigt fast förankrad i mitt hjärta – jag måste faktiskt se filmen också, känner jag. 
 
Jag läste boken på engelska – men den finns att köpa på svenska till exempel här eller här. 

Tre önskningar av Liane Moriarty

Detta är Liane Moriartys debut – och det märks, på något vis. Vissa bitar känns igen från hennes senare böcker, men somligt är lite smårörigt. Jag hänger inte alls med bland alla barn och män, men sådär blir det för mig med ljudböcker ibland – så ingen skugga ska falla på Moriarty för den sakens skull. 
 
Våra huvudpersoner är trillingar – Cat, Gemma och Lyn. Cat och Lyn är enäggs, Gemma är från ett eget ägg. De är stiliga, vackra damer som drar till sig uppmärksamhet var de än är och vad de än gör. De är väldigt olika, och vi får följa dem under deras mycket turbulenta trettiotredje levnadsår, genom relationer, flashbacks, hantering av att deras skilda föräldrar plötsligt börjat dejta – varandra, nya relationer, barn, en mailande mormor… ja. Det är full rulle, helt enkelt. 
 
Underhållande? Ja, absolut. Men alldeles för lång! Det blir ruskigt tjatigt efter ett tag, även som ljudbok. Det är trevligt att Moriartys böcker utspelar sig i Australien – det är liksom viss igenkänning gentemot England, men ändå lite lagom exotiskt. Och ja – vissa bitar, även de lite småmörka, är väldigt roligt beskrivna på sina ställen. Det finns till exempel en fonduegaffel som spelar en ganska stor roll och som är utomordentligt väl beskriven. 
 
Boken finns att köpa här eller här. Lyssna kan du göra i en app nära dig! 

Livet på en kylskåpsdörr av Alice Kuipers

 
En mycket fin och mycket sorglig roman som består av lappar mellan mor och dotter på en kylskåpsdörr. Den enkla, vardagliga men speciella formen sätter verkligen fingret på hur viktigt det är att ta vara på varandra och tiden vi får tillsammans med de vi bryr oss om. Fint skrivet, och trevligt att se att En bok för alla har gett ut den igen och att de fortfarande finns och verkar! Brukade ibland köpa deras böcker för månadspengen på Wettergrens på Backaplan, då det begav sig. 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Dödsängeln av Mats Ahlstedt

Jag läste Den röda damcykeln av Mats Ahlstedt av en slump för ett antal år sedan – uppenbarligen innan jag började skriva om böcker särskilt dedikerat här, för jag hittar inget inlägg om den. Jag minns dock att den utspelade sig till stor del på Hisingen, och att jag gillade den. Nu upptäcke jag att alla böckerna med Sören Högström och Fatima Wallinder i huvudrollerna finns som e-böcker i en app nära mig, och när jag kände mig sugen på en vanlig, klassisk deckare högg jag den första i serien som alltså är Dödsängeln. 
 
En dressyrdomare från Göteborg skjuts på ett mycket beräknat vis under en tävling i Skåne. Den misstänkte, som snart visar sig vara en torped, krockar olycksaligt med en älg på väg från brottsplatsen… och hade det inte varit för att någon kväver honom med en kudde på sjukhuset hade han antagligen överlevt. 
 
Fallet hamnar alltså på Sören Högströms bord i det fina polishuset på Skånegatan i Göteborg. Jag gick där förbi häromveckan faktiskt och det slog mig att jag betydligt oftare läser om polishuset än faktiskt passerar det på särskilt nära håll… vilket kanske är bra, om man tänker efter 😉 Högström får en ny kollega, Fatima Wallinder med rötter i Somalia men adopterad som barn av ett svenskt läkarpar. Hon har känt sig trakasserad på grund av såväl sin hudfärg som sitt kön i Skåne där hon arbetade tidigare, och har nu förflyttats till region väst. 
 
Sören är en ganska skön herre. Inte mycket till machotendenser – jag skulle vilja säga att han har de bättre egenskaperna hos Erik Winter. Lever tillsammans med Pia och deras lilla dotter Angelica, även kallad Ängeln, jobbar nog för mycket och är ganska stressad men i stort sett ganska lycklig och harmonisk. Jag gillar honom och ser fram emot att fortsätta med serien. 
 
Historien är lite rörig på sina ställen men märkbart genomtänkt och välstrukturerad. Ofta när jag är sugen på en deckare är det inte för att jag är på mitt skarpaste humör, om man så får säga, och på ett eller annat ställe tappar jag bort mig – det är dock helt och hållet mitt eget fel som läser för sent på nätterna.  
 
Jag är lite känslig för det där med att skildra miljöer som jag känner till väl och här gör Ahlstedt ett strålande jobb – klart i klass med Lärn och Edwardson. Skönt! 
 
 
Boken finns att köpa här eller här. 
 

De kallade mig Gud av Stefan Schwarz med Mats Olsson

 

 
Jag lyssnade på denna, i hopp om att den skulle vara någon sorts kombination av Det är bara lite cancer (utan cancerbiten, då, men berättelser, skrönor och sådant ur fotbollskarriären) och Ha de’ gott  utan twittrandet. Typ. Till viss del är den ju det. Dock utan humor och med en plötslig, märklig attack av vaccinmotstånd då han är övertygad om att sonens autism beror på ett MPR-vaccin i Florens. 
 
Jag tycker väldigt mycket om Mats Olssons egen roman De ensamma pojkarna, där jag inte alls tänker på att han är journalist och skriver som en journalist. Missförstå mig rätt, det finns naturligtvis journalister som skriver mycket bra prosa också, men det är då inte alla. Här blir det väldigt tydligt, dock, att Olsson först och främst är sportjournalist. 
 
Så. Ganska tråkig, ganska dåligt skriven, ganska självgod (som titeln kanske hintar om) och ganska tjatig. Tyvärr! Några ljusglimtar dock, det var liksom inte slöseri med tid, men jag kan inte påstå att jag rekommenderar den heller. 

How to cope with Mitchell and Webb av David Mitchell och Robert Webb

 
Detta är, förstår jag i efterhand, ett utdrag av kapitel ur denna boken – just de kapitlen där David Mitchell och Robert Webb tipsar om hur man bäst handskas med, hanterar och står ut med diverse saker här i livet. En timmes lyssning, flera höga skratt och flera saker att fundera på. Gillar du Mitchell och Webb (och / eller Peep Show) kommer du att gilla att lyssna på denna! 
 
Finns i en app nära dig! 

Brick Lane av Monica Ali

    

 
 
Jag köpte Brick Lane praktiskt taget så fort den kom ut i pocket – jag läser mig till att det var 1 maj 2004, men jag är säker på att det var lite innan – jag flyttade nämligen till ett ställe som ligger exakt 643 meter därifrån, och har spenderat massor av tid där – och jag tror att jag hade boken innan jag flyttade. Men – jag kan inte vara helt säker. Det var nämligen så att jag aldrig hade hört talas om Brick Lane mer än i svepande termer innan jag flyttade dit, så det kan ju ha tagit lite tid innan jag fattade. 
 
Men det tog inte lång stund innan jag upplevde Brick Lane. Rader av curryrestauranger (man tänker ”Indian food”, men de flesta ägs av muslimer från Bangladesh) blandas med små kryddbutiker, gamla bryggerier, tygbutiker, barer, gallerier, ateljéer, en och annan traditionell pub… en fantastisk smältdegel. Men det är den asiatiska populationen som dominerar, inte tu tal om saken. Marknad på söndagar med såväl frukt och grönt som en massa skräp, och fortsätter man promenera hela vägen upp kommer man till Columbia Road, där det är blomstermarknad. 
 
Nazneen föddes i en by i Bangladesh. Hennes syster rymde för ett ”kärleksäktenskap”, men Nazneen blir bortgift med en mycket äldre man, den intellektuelle Chanu, och han tar henne med tillbaks till London. Till ett bostadsområde alldeles nära Brick Lane, som är som en bangladeshisk by fast i stadsmiljö och med lägenheter. Chanu är snäll, men tråkig, och Nazneen blir isolerad eftersom hon inte ens kan ett ord engelska. Visst kan hon kommunicera med handlare och grannar ändå – de talar ju alla samma språk – men det är inte samma sak. 
 
Hon får vänner i huset, och även ovänner, ska det visa sig. Det blir sorger och glädje och allt där emellan, och Nazneen skriver till sin syster och berättar. Genom systerns svar får vi även höra hennes historia, som inte blev riktigt som hon tänkt sig. 
 
Och så får vi höra om mat. Åh, all denna fantastiska mat! Jag var hungrig större delen av lästiden och blev ”tvungen” att laga kycklingcurry. 
 
Det är väldigt tät text – jag lyssnade på en stor del av boken inläst av ljuvliga Meera Syal, men fick byta till tryckt bok då och då, det blev för mycket att ta in på något sätt. Men det är fantastiskt. Och det händer liksom så mycket, även om det ibland känns lite långsamt. Vissa bitar är riktigt dråpliga, vissa fruktansvärt hemska, vissa verkligt spännande. Jag njöt av denna bok – och miljöbeskrivningarna, förstås. Detta är området där jag bodde under längst tid, och jag kan det utan och innan. Vid ett tillfälle nämns till och med en liten grusig gräsplätt som heter Altab Ali Park, där vi hade picnic ibland… bredvid en fyrfilig väg, men ändå! 
 
(Jag fastnade i kartor och bildgoogling här nu och det är mycket som har förändrats. Tydligen har de dängt upp ett Tesco Metro runt hörnet från mig, och rustat upp stackars Altab Ali Park ordentligt!) 
 
 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Vänaste land av Åke Edwardson

Jag gillar verkligen Åke Edwardsons böcker om Erik Winter, och talar ofta om dem så fort det är dags att prata om de bästa göteborgsskildrarna. Men det är som om jag har glömt bort att fortsätta med serien! Jag har köpt pockets på loppis, men så tog det väl stopp och när jag har läst ett antal i en serie vill jag inte gärna hoppa. Och så har jag väl haft tusen andra saker att läsa på sistone och glömt att jag kan ju faktiskt beställa på bibblan… suck. Nåväl, på fjärde träffen om Fogelström kom just detta med göteborgsskildringar upp och då passade jag på att beställa nästa i serien – Vänaste land.  Som kom ut 2006, så visst ligger jag lite efter… dock inte så långt att det ska saknas mobiltelefoner eller e-mail 😉 
 
I Vänaste land kommer en taxichaufför till en dygnetrunt-butik i Hjällbo, Angered, för att köpa cigaretter mitt i natten. Han finner tre män brutalt ihjälskjutna, rakt i ansiktet, och tycker sig höra lätta steg som lämnar platsen. Dock ser han ingen… 
 
Parallellt med brottsberättelsen får vi följa en flyktings erfarenheter på väg från ett fjärran land. Ett ämne som sannerligen inte blivit mindre aktuellt. 
 
Erik Winter och kollegorna får gräva djupt i Göteborgs norra förorter för att komma någon vart. Och visst är det spännande! Dock lite för långdraget, i mitt ringa tycke. Men sån är jag. Dock gillar jag som alltid miljöskildringarna – även om jag har lite dålig koll på just de norra förorterna – och språket är ju fantastiskt. Det är så härligt med något nytt (ja, elva år då, men det var nytt) – en utmaning av hur språket i spänningslitteraturen brukar se ut. 
 
Jag gillar! 
 
 
Boken finns att köpa här eller här! 
 

I en klass för sig (Prep) av Curtis Sittenfeld

 
((Tredje gången gillt! Har skrivit detta inlägg två gånger nu och trots att det både stått ”Publiceras kl X” och ”Sparat” under redigeraren har det försvunnit. Puts väck! Otroligt frustrerande – så nu får vi hoppas att detta inlägg inte blir alldeles för bittert och trött… )) 
 
Anyway. Det finns en aka-porr-ruta i Höstbingot, som jag hade ett par kandidater till – såsom Klass av Elise Karlsson, och eventuellt även Just nu är jag här av Isabelle Ståhl… men jag har velat läsa mer av Sittenfeld sedan jag läste och gillade Eligible (Sanning och skvaller) förra sommaren, plus att jag läst om denna hos Siv vid något tillfälle – och när jag upptäckte att den fanns som e-bok på Nextory var ju alla förutsättningar på plats, så att säga. Sagt och gjort! 
 
 
Fjortonåriga Lee Fiora kommer från en liten stad i Indiana, en inte särskilt bemedlad bakgrund. Hon bestämmer sig för att söka till Ault School, en internatskola på ostkusten, på inrådan av en lärare – föräldrarna motsätter sig detta, men när hon får stipendium finns det inte mycket att sätta emot. Sagt och gjort – Lee börjar där, och vi får följa henne genom alla fyra år på high school. 
 
Lee blir överväldigad och imponerad av skolans miljö, men hon passar aldrig riktigt in. Hon är för arbetarklass, för blyg, för oansenlig – men hon är inte konstig nog för att vara en av de som riktigt avviker. Därför blir hon en observatör – hon ser det mesta och det är en otroligt detaljerad berättelse. Somligt ser hon dock inte – som sanningen bakom en av hennes rumskamraters liv, och att alla andra omkring henne är lika olyckliga och osäkra som hon själv är. Narrativet är retrospektivt och det är ganska skönt – jag fäster mig vid både Lee och somliga av hennes medstudenter, och det är trevligt att få höra om hur det gick sen… 
 
Det är kärlek, rumskamrater, upptäckter, svek, skratt, vänskap, studieresultat åt olika håll och en del svärta. Plågan av att vara tonåring och inte passa in är påtaglig. Sittenfeld undersöker hierarkier och strukturer i ett slutet sammanhang, såsom en internatskola oundvikligen blir, och det är väldigt intressant och känns trovärdigt. Familjen och de där hemma finns med i bakgrunden med något enstaka gästspel som mest är smärtsamt för såväl Lee som läsaren. 
 
Alldeles lysande bra. Det blir mer Sittenfeld för mig – Systerland ligger redan på soffbordet och väntar… 
 
Läs gärna mer hos Boknea, Dagens bok, Sydsvenskan och The Observer Books. Bokens Goodreads-sida finns här. Boken finns att köpa här eller här! 

Snart är jag borta av Hanna Jedvik

Jag läste och avgudade Kurt Cobain finns inte mer förra sommaren. Det var därför inte särskilt svårt att bestämma mig när jag fick syn på Snart är jag borta stående på en hylla på Högsbo bibliotek för några veckor sedan. Jag har aldrig hört talas om den förut, och nu när jag söker inser jag att den inte finns att köpa längre. Märkvärdigt! Men den finns alltså på biblioteket, i alla fall i Göteborg. 
 
Maja och Lina bor i en liten stad – jag tänker mig Uddevalla eller Ljungskile. På sätt och vis är de extremt lika, på andra sätt som två sidor av ett mynt. Lina orkar inte med livet, orkar inte med någonting, är destruktiv och impulsiv. Maja behärskar sig för sin fina familj, men dunkar huvudet i väggen på nätterna och framstår som så kontrollerad och ordentlig hela tiden – fast hon egentligen bara vill flytta till Göteborg och gå på Jazzhuet.
 
Boken utspelar sig under en sommar, full av såväl fina saker – som kärlek, vänskap och lojalitet – som de mest fruktansvärda. 
 
Jag kunde verkligen inte sluta läsa – det är högt tempo, otrolig energi och massor av driv i språket – fantastiskt bra och det känns helt absurt att den inte längre finns att få tag på! 
 
Därmed kan jag inte heller länka till några webbutiker, men här finns bokens Goodreads-sida, i alla fall!