The Black Dahlia av James Ellroy

 

Jag hade lite svårt att ta mig in i handlingen, då romanen börjar med 150 sidor om hur de två poliserna som står i centrum kom i kontakt med varann genom boxningen innan de blev kollegor. Det var alldeles för långdraget för en person med den koncentrationsförmåga jag besatt i våras, så kan man väl säga. Men sedan blir det spännande – och lite kaotiskt. 

 

Buck Bleichert och Lee Blanchard hamnar i utredningen av vad som hänt en okänd kvinna som hittas dö och delad i två bitar på en ödetomt i Los Angeles 1947. Hon går under namnet The Black Dahlia, och det blir deras uppgift att ta reda på vem hon är, hennes bakgrund, och förstås – vad det är som hänt henne. Det blir en riktig berg-och-dalbana, full av korruption och fulspel, och visst är det spännande. Dock ingenting som egentligen ger mig mersmak på Ellroy – i alla fall inte just nu. Det är dock ingen tvekan om att det gav mig mersmak på att läsa om fallet Elizabeth Short – The Black Dahlia – och vi vet väl alla vad som händer när man börjar Wikipedia-forska, det kan bli mycket kunskap på ett litet sidospår…