2016: 83 – Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer

Moa är nitton år och skådespelerska. Såklart. Hon flyttar till Stockholm för att fullfölja sin dröm och sitt kall. 
 
Men under tiden får hon jobba på demensboende. Det går inte att börja jobba heltid på Dramaten på en gång, tyvärr. 
 
Så hon jobbar på som biträde. Läser dramer på kafé och söker scenskolor utan större framgång. Men mest jobbar hon på Liljebacken, där vi får följa såväl de boende som de som jobbar där – och där inte allting är som det verkar. Det märker Moa när hon bestämmer sig för att ta privatlektioner. 
 
Jag har aldrig jobbat inom vården själv – men jag tror att detta är en väldigt genuin och äkta beskrivning av hur det är i vården. Och det är ändå ett ganska varmt porträtt, även om bokens utgivningsdatum tydligen fick ändras på i samband med Carema-gate. Det finns flera som arbetar på boendet som uppenbart bryr sig om patienter och anhöriga, och det är fint.
 
Jag lyssnade på denna, i uppläsning av Kerstin Andersson, och tycker att den passar bra som ljudbok. Den är lagom lång och det är en ganska rapp berättelse, trots att det inte händer något precis hela tiden. Men jag höll på att bli vansinnig på att hon uttalar Elna Eeeel-na. Det gör man väl inte, i vanliga fall? (Jag håller på med en annan bok som hon har läst in just nu och där har hon också ett vansinnigt uttal på just ett ord – så jag tror att det bara råkat bli så.) 
 

En tanke på “2016: 83 – Jag ska egentligen inte jobba här av Sara Beischer”

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s