Små katastrofer av Sarah Vaughan

Jag läste denna veckan innan vår dotter föddes, således höggravid och alldeles fullproppad med hormoner. Antagligen hade jag blivit lika påverkad även utan dessa variabler, men det går inte att komma ifrån att det var väldigt speciell läsning att ta till mig alldeles precis innan jag blev mamma.

Boken handlar om moderskap, föräldraskap, familj, relationer, vänskap – och rätt och fel. Vaughan har dykt upp på min radar ganska nyss, och jag har tänkt läsa både denna och den andra titeln som finns på svenska (Efter skandalen) ett tag. Jag är glad att jag gjorde det, för detta är en riktigt bra roman. Den för tankarna till Jodi Picoult, som jag läste nästan slaviskt för ett antal år sedan, i det att det handlar mycket om skuld och lojalitet och att göra rätt – ofta i en yrkesroll. (Picoults karaktärer är ganska ofta jurister, här handlar det mer om läkarskrået.)

Liz och Jess har känt varandra länge, ända sedan de var med i samma mammagrupp med sina förstfödda. Liz arbetar som läkare på akutmottagningen där Jess dyker upp en sen kväll med sin lilla tiomånaders dotter. Flickan har skadat sig i huvudet, men Jess berättelse om hur skadan uppkommit går inte ihop. Det är förstås Liz plikt att rapportera det som hänt till sina chefer och att samarbeta kring att få fram sanningen – men man vill ju förstås tro på sina vänner, hur svårt det än är. Och Liz vet också att det inte är det lättaste i världen att vara mamma alla gånger.

Tydligen säljs denna bok in som en thriller, och det skulle jag verkligen inte hålla med om. Visst är det spännande på sina ställen, men någon psykologisk spänningsroman vill jag verkligen inte kalla det. Det är en alldeles utmärkt roman, en sådan som håller kvar min uppmärksamhet då man inte vet precis allt från start, men det brittiska förlaget gör då inte boken några tjänster genom att placera den bland alla miljoner psykologiska spänningsromaner.

Boken kan man köpa här!