Spänning – Sida 5 – Stories from the city, stories from the sea

The darkest evening (Vera Stanhope, #9) av Ann Cleeves

Senaste boken om Vera släpptes i september och jag insåg att jag låg efter med en titel. Sådant är ju faktiskt en trevlig överraskning, det var rätt lång väntetid på bibblan så jag hann med denna innan jag ens var i närheten av att komma först i kön.

Böckerna om Vera är inte som andra deckare, även om de vanliga elementen finns med. Jag kan inte riktigt förklara vad det är som gör dem annorlunda – förutom huvudkaraktären förstås, som inte liknar någon annan polis. Cleeves säger själv ”I write like a reader” och det kanske är det som gör det. Reflekterande och lite… konstnärligt?

I The darkest evening landar vi på vinterns första snöiga dag i Northumberland. Vera är på väg hem när hon på grund av det hårda vädret missar att svänga av mot sin stuga, trots att hon tror att hon skulle hitta hem med förbundna ögon. Hon får syn på en övergiven bil vid sidan av vägen, dörren står öppen så hon kliver ur för att kolla läget. Någon förare finns inte i sikte – däremot ett litet barn under året som sitter fastspänd i sin stol i baksätet.

Vera tar förstås med sig barnet och fortsätter att köra försiktigt framåt tills hon når en herrgård. Där har hon varit förut – det är hennes släktingar som bor där, men de har inte haft kontakt på länge. Hennes pappa växte upp i huset, men sedan hans bortgång har banden varit brutna. Nu har hon dock inget val annat än att knacka på, där en fest är i full sving. Ingen vet då att det ligger en död kvinna i trädgården. Det är dags för herrgården – Brockburn – att visa upp sina hemligheter.

Jag är tokig i Vera som karaktär. TV-serien med Brenda Blethyn är alldeles strålande, och hon och de andra poliserna har nu ”blivit” karaktärerna i böckerna i mitt huvud. Det är inte svårt att föreställa sig Vera i Brenda Blethyns tappning, med oljerock och sydväst (typ), likt snöovädret storma omkring i skogarna runt Brockburn för att ta reda på vad det är som hänt – och framför allt, varför.

Mycket underhållande, lagom spännande, strålande bra.

Boken kan man köpa här.

Tidigare böcker i serien:

The Crow Trap (Kråkfällan)
Telling Tales (I lögnernas spår)
Hidden Depths (Dolda djup)
Silent Voices (Döda talar inte)
The Glass Room (Glasverandan)
Harbour Street (som jag tydligen glömt skriva om)
The Moth Catcher
The Seagull

The Family Remains (The Family Upstairs, #2) av Lisa Jewell

Våren 2020 kom The Family Upstairs av Lisa Jewell. Det var en hemsk tid i mitt liv, och en fängslande spänningsroman var precis vad jag behövde för att få en stunds respit här och där. Nu har uppföljaren kommit – The Family Remains. Jag visste inte ens att den var på gång så det var en trevlig överraskning. Det är en riktig bladvändare, och jag hade turen att hinna ligga en hel del i soffan en helg med den i knät.

En tidig morgon hittar en grupp personer som letar skatter på Themsens stränder ett paket som visar sig innehålla mänskliga kvarlevor. DCI Owusu kallas till platsen, och när han skickat benen på analys visar det sig att de har en koppling till den ouppklarade händelsen för trettio år sedan, när tre personer hittades döda på köksgolvet i ett stort hus i Chelsea.

Rachel Rimmer får ett samtal en tidig morgon om att hennes man Michael har hittats död i källaren i sitt hus på franska rivieran. Polisen vill att hon kommer dit, men hon vill absolut inte behöva svara på deras frågor om Michaels förflutna.

Lucy Lamb har äntligen flyttat tillbaka till London tillsammans med sina barn. De bor hos hennes bror, men är på vippen att köpa sitt första egna hus när brodern försvinner. Han var då, för trettio år sedan, besatt av en ung man – och nu vill han till varje pris leta upp honom. Han reser långt bort och gör sig okontaktbar.

Många mysterier alltså, som är sammanvävda på Lisa Jewells smarta sätt. Krypande spännande, och här liksom i första boken är relationerna människor emellan det absolut intressantaste. Det är komplicerat och besvärligt, skavigt och fullt med minst sagt otrevliga händelser i det förflutna. Snyggt.

Boken kan man köpa här.

The It Girl av Ruth Ware

För tio år sedan började Hannah Jones på Oxford, och blev kompis och rumskamrat med April Coutts-Cliveden. De kom från helt olika bakgrunder, Hannah en ganska enkel sådan, April dotter till en stenrik finansman. De formade ett litet gäng tillsammans med fyra andra – Will, Emily, Hugh och Ryan, och de sex blev oskiljaktliga under första terminen. I slutet på andra terminen gick Hannah in i Aprils rum och hittade sin vän mördad.

En vaktmästare, John Neville, dömdes för mordet då han setts i närheten av deras trapp på kvällen, och då han betett sig allmänt udda inne på college-området under terminerna som gått. (Jag har aldrig varit inne på ett Oxford-college, men jag har tillbringat en del tid som besökare på Trinity College i Cambridge och gissar att det är uppbyggt på ungefär samma sätt – en stor gräsmatta i mitten, och smala gamla trappuppgångar runt om med ett antal rum/små lägenheter i varje. Delade kök, toaletter och badrum.) Och så var det väl avklarat, kan man tänka. Tio år senare dör John Neville i fängelset.

Nu bor Hannah i Edinburgh med sin man. De väntar sitt första barn, och Hannah jobbar i en bokhandel. Ett ganska lugnt liv, som då och då avbryts av någon true crime-fantast eller poddare eller journalist som vill skriva om Aprils öde. Hannah tackar alltid nej och har lärt sig att radera alla mejl som kommer i det ärendet, trots att hon hemsöks av tankarna på April varenda dag. Men en dag dyker en journalist upp på hennes jobb. Han är vän till en i det gamla gänget, och har fått tag på nya bevis som pekar på att John Neville faktiskt var oskyldig.

Det gamla kompisgänget har haft sporadisk kontakt, men nu blir det dags att ta upp kontakten igen, för att verkligen prata igenom det som hände.

Jag gillar verkligen bitarna som handlar om Oxfordtiden innan mordet. Dark academia at its finest! Mycket underhållande och lite obehagligt. Delarna i nutid är lite segare, för boken är längre än den egentligen skulle behöva vara. Eventuellt hade nutidsdelen inte behövts alls, även om tanken på att en oskyldig man suttit fängslad i ett decennium förstås bringar lite andra aspekter till historien.

Jag tyckte, trots att romanen är för lång, att det var riktigt bra läsning. Ware skriver flyhänt och snyggt och jag fastnade verkligen för berättelsen – akaporr slår sällan fel.

Boken kan man köpa här.

The Pact av Sharon Bolton

Sex lovande, vackra och åtminstone delvis mycket priviligerade ungdomar har haft en vild festsommar efter att ha avslutat sista året i skolan. Universitetet hägrar, och de vet att resultaten från slutproven kommer att vara alldeles lysande. Kvällen innan resultaten och därmed betygen delas ut är det som vanligt fest, och de beslutar sig för att ännu en gång ta sig för en våghalsig lek som de ägnat sig åt under sommaren. Hittills har det gått bra – men denna gången dör två oskyldiga personer som resultat av deras oansvariga påhitt.

Megan, 18 år och på väg mot en strålande framtid tar på sig skulden – mot att de andra skriver på ett dokument där de förbinder sig till att göra henne vilken tjänst hon än önskar sig när hon kommer ut ur fängelset. Tjugo år för mord. Och nu är hon fri, och redo att kräva in skulderna.

Bolton lyckas hålla uppe den psykologiska spänningen boken igenom, vilket imponerar stort på mig. Ofta kan det bli lite transportsträcka mellan de större händelserna och spänningsmomenten, men här är det verkligen en växling mellan låg och hög intensitet av spänning. Jag låg vaken alldeles för länge flera kvällar för att jag bara var tvungen att läsa lite till. Och lite till. Och något kapitel till. Mycket snyggt! Och välskrivet förstås. Bolton är spänningens drottning för mig. Någon har skrivit att det är en ”The Secret History for millennials” och ja, så bra är den.

Boken kan man köpa här på engelska eller här på svenska.

Lågorna av Lina Bengtsdotter

I Lågorna, Lina Bengtsdotters senaste fristående roman, kommer vi åter till Västergötland och samhället Silverbro (ett lite lagom fyndigt kamouflage av Gullspång) – men det är alltså inte en i serien om polisen Charlie Lager. Det finns dock flera gemensamma nämnare utöver just den lilla västgötska orten – hemligheter och missbruk, till exempel.

Vega kommer till Silverbro, där hon växte upp, från London efter att ha fått ett desperat telefonsamtal från sin barndomsvän, Katja. Väl framme är dock Katja spårlöst försvunnen. Ingen vet vad som kan ha hänt, men ingen kan undgå att tänka på Katjas moster Sofia Lo, som försvann lika spårlöst för över trettio år sedan.

Berättelsen pendlar mellan nutid och dåtid, och det blir tydligt att Vega har fler intressen än att bara hitta sin gamla vän. Det finns hemligheter som inte får komma fram, och Katja måste hittas för att de ska kunna förbli dolda.

Ibland – ganska ofta ändå va – säljs böcker som spänningsromaner bara för att någon dör eller försvinner eller både och. Jag skrev om en bok på Kaffe & Kultur idag som jag absolut inte skulle klassa som en spänningsroman utan snarare en medryckande relationsroman och jag känner lite samma här. Det kanske inte är så spännande, men det är definitivt engagerande. Det är liksom inte det potentiella brottet som gör att man vill läsa vidare och få veta mer.

Bengtsdotter skriver mycket flyhänt och vackert, även när det handlar om smuts och skav och sår. Det är effektivt att placera sådana här romaner på mindre orter – för mig väcker det (som jag skrivit om många gånger förut) en slags klaustrofobi. Jag står inte ut med tanken på att bo någonstans där alla känner alla och alla vet vad alla gör och har gjort och det gör läsupplevelsen alltmer intensiv. Bra!

Boken kan man köpa här.

Tidigare böcker av Lina Bengtsdotter:

All the devils are here (Kommissarie Gamache, #16) av Louise Penny

Armand och Reine-Marie Gamache har rest till Paris för att hälsa på barnen med familjer. Första kvällen där samlas de alla, plus Armands gudfar Stephen Horowitz – miljardär och med stora hemligheter. På väg från restaurangen blir Stephen påkörd av en skåpbil och skadas svårt. Gamache är säker på att det inte var en olycka.

Armand kontaktar polischefen i Paris, Claude Dussault, som han känner sedan tidigare – men när han och Reine-Marie hittar en död kropp i Stephens lägenhet börjar Gamache fundera på vem han egentligen kan lita på. Det finns en doft där, som han bara känt på en person tidigare. Eller två, kanske.

Ner i stadsarkivet och upp i Eiffeltornet, in på investment-banker och lyxhotell och ut i parker och trädgårdar. Hemligheter och drama finns överallt. Jean-Guy Beauvoir jobbar numera som säkerhetschef på ett privat ingenjörsbolag i Paris, och har det besvärligt med en kollega som tycker att hon borde ha fått hans jobb. Annie är höggravid och relationen mellan Armand och sonen Daniel är minst sagt skavig. Det händer massor, och allt mot bakgrund av ljuvliga Paris. Förlaget skriver på baksidan av boken: ”For even the City of Light casts long shadows. And in that darkness devils hide.” Snyggt.

Titeln kommer ur en replik i Shakespeares Stormen: ”hell is empty, and all the devils are here”. Väldigt välfunnet, även det.

Jag är Gamache fangirl 4 life och har nu bara en (snart två) böcker kvar innan jag är ikapp. Alltid lika jobbigt när det blir så, men jag KAN inte stå emot. De är så otroligt bra.

Boken kan man köpa här, och övriga böcker om Gamache (som jag har skrivit om) följer:

Hennes rykte av Sarah Vaughan

Emma Webster är brittisk parlamentsledamot i skuggregeringen. Hon har en tydlig profil och utsätts därmed för massor av hat och hot, främst på nätet förstås. Hon driver och får igenom en kampanj kring hämndporr och skydd av offer, vilket inte direkt gör livet enklare. Men hon brinner för frågan och går upp i den med hela sin själ.

Så händer något i hennes privatliv: hennes dotter begår ett stort misstag. Emma gör allt hon kan för att skydda flickan men det är svårt att undkomma media. En ödesdiger dag hittas en av journalisterna som hotar att avslöja skandalen död i lägenheten som Emma delar med två andra kvinnliga parlamentsledamöter.

Rättegången som följer är väldigt spännande. Ända sedan jag läste deckarna om Rosenbaum som tonåring har jag varit väldigt fascinerad av just court room dramas och Vaughan lyckas väldigt bra med att upprätthålla spänningen. Inte bara Emma kommer till tals som berättare, utan även dottern, dotterns nya bonusmamma och en journalist får berätta sin sida av historien. Nya saker kommer fram efterhand och ja, det är väldigt bra.

Den mörka sidan av politiken liksom den mörka sidan av media – som gemene man kanske är mer bekant med – kommer fram tydligt och även om jag egentligen var väldigt trött på allt vad politik hette när jag läste boken, mot slutet av valrörelsen, väckte det verkligen mitt intresse. Vaughan skriver bra karaktärer som stannar hos läsaren. En riktigt bra spänningsroman.

Boken kan man köpa här.

Andra böcker av Sarah Vaughan jag har läst är Små katastrofer och Efter skandalen. Den senare har blivit utmärkt tv-serie på Netflix.

Arvet (Freyja och Huldar, #1 av Yrsa Sigurðardóttir

Arvet av Yrsa Sigurðardóttir inleds på ett synnerligen brutalt sätt. En småbarnsmamma mördas på ett sätt jag aldrig ens kunnat föreställa mig, och det enda vittnet är hennes lilla dotter som ligger gömd under sängen. Hennes småbröder har låsts in i sitt rum, men lyckas ta sig ut genom fönstret framåt morgonkvisten och påkalla uppmärksamhet. Polis på plats tror inte sina ögon, varken när de upptäcker kroppen och vad som hänt, men att ett barn befunnit sig i rummet när det skedde.

Barnahuset är en verksamhet där barn som utsatts för diverse hemskheter får stöd och omhändertagande och dit tar man flickan för att förhöra henne så skonsamt som möjligt. Reykjavikpolisen blir frustrerade – det går för långsamt – men chefen och tillika psykologen Freyja är stenhård. Barnets bästa först.

Hon blir inte mindre stenhård när utredningsledaren Huldar dyker upp – sist hon såg honom, i sin säng, kallade han sig Jonas och påstod sig vara snickare.

I en källare sitter Karl och sysslar med kortvågsradio. Han har inte så mycket annat att glädjas åt, men en kväll händer något. Han hör sitt eget personnummer läsas upp från en isländsk kanal. Vad sjutton kan detta vara?

Fler mord begås och de måste vara relaterade men hur hänger de ihop?

Detta är en synnerligen grotesk deckare men den känns väl researchad och lyckas även vara nästan finstämd vad gäller bemötandet av barnen. Barn är opålitliga vittnen, men när ingen annan möjlighet finns att bygga någon form av utredning finns heller inga alternativ.

Arvet är första boken i en serie om Huldar och Freyja och jag kan absolut tänka mig att läsa vidare. Det är inget litterärt mästerverk men det är väldigt smart och vansinnigt spännande.

Denna text publicerades ursprungligen på Kaffe & Kultur.

Boken kan man köpa här.

A Better Man (Kommissarie Gamache, #15) av Louise Penny

Vårfloderna hotar Québec när Gamache ska börja jobba igen efter sin avstängning. Under en interimperiod ska han nu dela på posten som chef för mordroteln med Jean-Guy Beauvoir. Ett kliv nedåt på karriärsstegen, men Gamache har inga problem med det. Är det någon som har svårt att komma ihåg att de nu är på samma nivå är det definitivt Jean-Guy, som inte bara har svårt att se Gamache som annat än sin överordnade, men ju också är hans svärson.

Första dagen på jobbet får Gamache ett försvinnande att ta itu med. Den unga Vivienne Godin anmäls försvunnen av sin far. Hoppet om att hon ska bli hittad är inte stort och egentligen borde polisen fokusera på vårfloden som riskerar att ödelägga stora områden, såväl i Montréal som på landsbygden. Men som far, farfar och morfar kan Gamache inte släppa fallet. Trots att monsieur Godin är allt annat än sympatisk vill han hjälpa honom så gott det går – och Godin är dessutom gammal vän med en poliskollega.

Jag slutar liksom aldrig att förvånas över hur bra denna serien är, som ni nog vet vid det här laget. Karaktärerna utvecklas hela tiden och samtida problem och företeelser tas upp – här är det klimatförändringar och sociala medier som hamnar i rampljuset. Mycket snyggt. Snyggt är också sammanfogandet av berättelser, karaktärer och upplösningen som är helt utan skavanker.

Boken kan man köpa här – den finns inte på svenska än, men jag måste faktiskt rekommendera att läsa på originalspråk även om översättningarna är bra. Somligt går ju liksom inte att översätta, och tonen kommer onekligen igenom bättre på engelska.

Jorden runt på 80 dagar av Jules Verne – och tv-serien med samma namn

Nog har jag tänkt läsa Jorden runt på 80 dagar i ett antal år, men det har liksom inte blivit av. Men så kom jag plötsligt att tänka på den häromdagen och behövde en ny fransk titel så det var ju bara att sätta igång. Drog mig till minnes att @mettaphoria nämnt en tv-serie här och den fanns trevligt nog på SVT Play, så vi plöjde den här i helgen som gick. Det är inga större problem att läsa och titta parallellt, för serien innehåller väldigt mycket som inte finns i boken. Det luriga är förstås att man inte vill få slutet spoilat, så där gäller det ju att välja vilket medium som ska förmedla det. Jag skulle nog faktiskt rekommendera att tv-serien får göra det. Mycket effektfullt.

Nå – boken då. Gentlemannen Phileas Fogg lever ett inrutat liv – han har särskilda precisa hålltider för sin betjänt, han tillbringar tolv timmar om dagen på The Reform Club där han läser tidningen, spelar whist och äter lunch och middag. En dag kommer han i samspråk med några andra herrar om att man nu tack vare en ny järnvägslinje i Indien ska kunna ta sig jorden runt på åttio dagar. Fogg menar att han skulle klara av det, och slår vad med de andra. Han ger sig av till Dover redan samma kväll tillsammans med sin sprillans nya betjänt Passepartout – den gamle fick sparken då han var två minuter sen med rakvattnet.

Man får sig en riktig äventyrsberättelse, men den är bildande också – flera skeenden föregås av en liten historielektion vilket är skoj. Spänningen kring resan och tiden är inte nog – de har också en engelsk detektiv hack i häl då Fogg passar in på ett signalement på en bankrånare.

Vernes berättelse gick som följetong i tidningen Le Temps under samma tidsperiod som handlingen utspelar sig, vilket fick många att tro att det faktiskt skedde på riktigt. Lite kul kuriosa.

Tv-serien är påkostad och otroligt snyggt gjord. Många händelser finns alltså inte med i boken, men flera av dessa gör plats för samhälleliga reflektioner kring bl.a kolonialism, fattigdom och rasism. Karaktärerna är uppdaterade och det gör sig alldeles utmärkt, så länge man är villig att hantera bok och serie som separata entiteter.

Denna text publicerades från början på Kaffe & Kultur.

Boken kan man köpa här.