Det är första advent och det ligger faktiskt snö på marken i Göteborg. Jag blev förvånad när jag klev upp tidigt imorse och såg att den lagt sig, det känns som om det händer väldigt sällan. Men nog är det mysigt och – nu ska jag bara klyschig – det lyser ju faktiskt upp lite grann. Snö tillsammans med adventsljusstakar och stjärnor är himla stämningsfullt.
Jag läser enormt långsamt för tillfället – en bebis som är mitt inne i sitt första utvecklingssprång och bara vill äta, skrika och ligga nära nära på kvällarna och effekten av detta – en mycket trött mamma som somnar ifrån det mesta när chansen ges. Men det är mestadels alldeles fantastiskt, såklart ❤ ❤ ❤
Men jag läser så gott jag kan, just nu en ungdomsbok med väldigt intressant premiss. I Tidsfördriv av Matilda Gunnarsson Rathsman vet alla det exakta datumet de kommer att dö, och vad det sista de kommer att se i livet är. Man kan inte lura döden t.ex genom självmord – tror man i alla fall. My är sjutton år och har ett år kvar att leva när boken tar sin början. Här har vi hunnit lite längre fram.
227 dagar kvar
Märtha kommer emot mig på skolgården. Jag låser upp mobilen, bläddrar bland apparna, låser den igen, stirrar på bakgrundsbilden. Märtha och jag, vi ler, jag stirrar anklagande tillbaka. På bilden sitter vi på en stenmur och håller i varsin glasstrut. Märthas hand i mitt hår. Jag har strössel på näsan och blundar för att inte få solen i ögonen. Bilden är från i somras, från den där varmaste veckan i juli då solen och himlen och havet gjorde det lättare att låtsas att vinden hade tagit alla våra problem.
Ur Tidsfördriv av Matilda Gunnarsson Rathsman, Vox by Opal, 2021
Upplägget väcker onekligen tankar. Det är svårt att inte tänka på Slutet av Mats Strandberg vad nedräkningen, och den alltför tidiga döden anbefaller, men här har alla olika dödsdatum och det är ingen naturkatastrof som väntar. Hittills är den i alla fall lika bra!
Jag önskar er alla en fin och skön första advent. Här blir det lite glögg och saffransbulle lite senare idag. Kanske även en promenad för att visa lillan den första snön!
Fler Smakebitar finns att läsa hos Astrid Terese!
Stories from the city, stories from the sea 
Det där är så läskigt, att veta när man ska dö. Tror jag. Om man ska dö när man är 18, varför ska man då ens bry sig om att gå i skolan eller någonting annat överhuvudtaget.
GillaGilla
jo, så är det, jag passade på att sova när babyn sover… minns med första barnet att jag läste när jag ammade, men när hon började riva i böckerna så skaffade vi tv 🙂 Inte läst författaren, tack för smakbiten, trevlig första Advent
GillaGilla
Det finns bara en sak i livet som vi vet med absolut säkerhet och det är att vi ska dö, ändå är det detta som många fruktar mest. Men att veta exakt vilken dag man ska dö låter förfärligt. Tack för smakbiten!
GillaGilla
Så hemskt att veta vilken dag man ska dö. Jag skulle bli alldeles paralyserad.
Ang. småbarn så har jag aldrig läst så lite som när barnen var små.
GillaGilla
Usch, jag vill absolut inte veta när livet tar slut!Boken verkar mycket välskriven, hoppas ungdomarna som läser denna kan relatera till tanken att känna till sin dödsdag på rätt sätt. Tack för läskig smakbit. Trevlig adventsafton med lilla familjen
GillaGilla
Det är kanske klyschigt, men snön lyser upp alldeles enormt mycket tycker jag.
GillaGilla
Läskig situation att veta när livet ska ta slut. Säkert tankeväckande scenario. Tack för smakbit!
GillaGilla
Snö gör det absolut ljusare, om den är ren och fin, här har vi rimfrost, det är också mysigt så här i advent. Tack för smakbiten.
GillaGilla
Den tiden med en baby er så slitsom. men også fin. Den nærheten. Livet er liksom mykt og ullent. Håper du og babyen har gode dager. Bøkene venter jo.
Om alle vet når de skal dø er det kanskje ikke så ille om det kun var en som visste? Vil tro at det å lese boken setter i gang mange tanker om å leve livet til fulle osv. Nyt søndagen
GillaGilla
Tack för smakbiten! Otäckt att veta exakt när en ska dö… Ta hand om dig och bebben. Böckerna finns kvar. 🙂
GillaGilla
den här boken kände jag inte till. den verkar otäck men är säkert intressant. vad hade en gjort med en sådan vetskap? tack för smakebiten!
GillaGilla