
Detta är systrarna Marie Hammar och Abbe Wahlquists debut – en ungdomsroman som är första delen i en tänkt serie. (Jag såg att del 2 redan är på väg när jag googlade bild, så det lär bli ganska bra fart på dem!) Boken rekommenderas för 9-12 år.
Huvudpersonen Ottilia – Otto – har just flyttat till Lidingö från Linköping med sina föräldrar och storebror. Hon har en pinsam adress och ovanliga kläder och det är ganska snart tydligt att hon inte passar in i sin nya klass. Men skam den som ger sig – Otto kämpar på, bloggar med guldkant om sina dagar och hamnar i massor av underliga situationer.
För mig blir det alldeles för många underliga situationer – det blir farsartat, även med målgrupp slukaråldern. Jag tycker att det är lite orättvist mot Otto, som är en ganska skön om än osäker trettonåring – det behöver inte bli riktigt så dråpligt hela tiden. Tona ner, liksom – det finns flera ställen, såsom kakbaket, där somliga extra ingredienser (här menar jag både bokstavligt och metaforiskt) bara gör att smeten blir lite för… mycket.
Men som sagt, Otto är en älskvärd karaktär och jag tror att hon kan bli populär. Jag förstår att böckerna som är som mest poppis bland bokslukarna just nu är lite grann åt detta hållet med t.ex Dagbok för alla mina fans – så det är nog jag som är torr helt enkelt. Jag hoppas att Otto får fart, för om inte annat behövs de här antihjältinnorna som inte gör som alla andra. Bonus för ett gäng coola vuxna i hennes omgivning också.
En tanke på “Note to self: Rutiga byxor funkar inte här (Note to self, #1) av Marie Hammar och Abbe Wahlquist”