Kvinnlig författare – Sida 9 – Stories from the city, stories from the sea

Here They Come With Their Make-Up On: Suede, Coming Up . . . And More Tales From Beyond The Wild Frontiers av Jane Savidge

På nyårsafton 1996 sände NRJ (tror jag) en topp 100-lista över årets bästa låtar, eller mest sålda singlar, eller något. Ingen aning, men jag satt redo med kassettband och fingrarna på PLAY och REC för att fånga godbitarna. Plötsligt strömmade Beautiful Ones med Suede ur högtalarna och jag var SÅLD. Och har aldrig slutat vara såld.

Jane Savidge (då Phill Savidge) var PR-ansvarig för Suede då det begav sig och här är hennes berättelse om hur albumet Coming up kom till. De första två albumen (Suede och Dog Man Star) gjorde Suede till Englands älsklingar, men så skar det sig mellan de två frontfigurerna och man trodde att katastrofen var ett faktum. Men så kom Coming up och det var som om de reste sig à la Fågel Fenix ur askan – det är ett otroligt album.

Här är alltså berättelsen om det – men också om hur det var att vara PR-ansvarig för detta halvt förvildade gäng, och om pressen och showbiz och personerna runt omkring. Allt kantat med fräscha intervjuer med bandet, såhär 26 (!!!!) år senare.

Ärligt talat är det lite segt att läsa för den är så enormt ingående på vissa detaljer och full av fotnötter om det ena och det tredje som är mer eller mindre relevant. Men de briljanta bitarna är verkligen fantastiska. Ett gediget arbete som kanske hade mått bra av en sträng redaktör 🙂

Boken kan man köpa här.

Soluppgång över strandpromenaden (Lilla bageriet, #4) av Jenny Colgan

Det är alltid mysigt att komma tillbaka till Mount Polbearne och så även nu. Flora och hennes familj bor kvar i fyren – självklart tillsammans med lunnefågeln Neil, som är en av de bästa djurkaraktärerna jag vet i litteraturen. Det är inte helt lätt att bo i en fyr med småbarn, och det är inte gratis heller. Men de kämpar på bäst de kan.

En annan som kämpar på är Marisa. Hon har förlorat sin morfar och är totalt förstörd. Hur kan andra fortsätta med sina liv efter att något sådant hänt? Hon sköter sitt job som registrator helt och hållet hemifrån och vill absolut inte behöva lämna sin lägenhet. Men till slut måste hon göra det, när hennes hyresvärd vill flytta in hela sin polyrelation. Han har som tur är kontakter och kan ordna en stuga åt henne just på Mount Polbearne.

Marisa vill bara vara för sig själv, ägna sig åt jobbet och inte så mycket mer. Lugn och ro, tack! Men det blir svårt när en rysk pianolärare flyttar in vägg i vägg. Hemifrån honom är det aldrig tyst – när han inte undervisar i skolan ger han privatlektioner hemma – och han spelar även piano på nätterna. Marisa håller på att bli galen. Hon lämnas heller inte ifred av öborna, som förvisso har fullt upp med att rädda det lilla bageriet – men de vill väldigt gärna att hon också ska hjälpa till.

Gulligt och förutsägbart och med, som alltid när Colgan är som bäst, mörker bakom fluffet. Absolut läsvärd! Trevligt är det också att en liten del av boken utspelar sig i Imperia i Italien, där jag faktiskt varit på olivmuseum.

Boken kan man köpa här.

En fuskmammas bekännelser av Hillevi Wahl

Jag läste Hillevi Wahls blogg och krönikor för sisådär femton år sedan och tyckte att hon skrev så vansinnigt kul kring föräldraskap. Själv var jag inte ens i närheten av tanken att skaffa barn, men var alltså både road och fascinerad.

Nu, med egen ganska färsk bebis, trodde jag att jag skulle tycka att det var skitkul att läsa om den med nya ögon – men nu blev jag mest bara irriterad. Somligt är roligt, absolut, och visst finns det igenkänning – men det finns också väldigt mycket om vikt och kalorier och a) det är inte speciellt intressant överhuvudtaget och b) det är absolut inte något som känns friskt att lägga så enormt mycket tid och tankekraft på med en ny liten bebis.

Wahl har skrivit den alldeles utmärkta boken Hungerflickan, som handlar om ätstörningar – kanske är det därför allt vikthetsande i En fuskmammas bekännelser ger så dålig smak i munnen. Det känns så tondövt bara. Det tar över alltihop och sabbar kanske det som jag egentligen skulle vilja ta till mig och/eller skratta åt.

Läs Hit med flaskan! Handbok för panikslagna mammor av Emma Knyckare istället. Jag läste den förra sommaren, när jag var i femte månaden någonting, och funderar på att läsa om den nu när jag faktiskt är mamma – sällan panikslagen, tack och lov, men nog går pulsen upp då och då.

The Dark (Lacey Flint, #5) av Sharon Bolton

Jag hade nog nästan slutat hoppas på att det skulle bli fler böcker om Lacey Flint, eftersom det gått åtta år sedan nummer fyra. Men hoppet finns ju alltid. Och den kom!

Ett nytt terroristhot växer fram i Storbritannien – men det har ingenting med religion att göra den här gången. Det är incelrörelsen, män som hatar kvinnor, som sätter igång en våg av brott mot kvinnor. Romanen inleds med ett dåd som fick mig att tappa andan – Lacey Flint finns i närheten för att förhindra en katastrof, men det fortsätter, såklart. Och Lacey, som är allt som incels hatar mest, blir en måltavla bland extremisterna som härjar på Darknet.

Parallellt med detta får vi lite mer av Laceys historia. Bokens strapline är ”Once she saved his life. Now he’ll take hers.” – och prologen som utspelar sig vid Beachy Head, en berömd självmordsklippa, säljer in boken rakt av. Och så får vi lite mer i den något frustrerande will-they-won’t-they-följetongen mellan Lacey och Joesbury förstås.

Sharon Bolton har en förmåga att skriva både karaktärer och händelser som tar andan ur mig. Jag vill verkligen inte spoila något här, men flera av de saker jag fruktar mest här i världen finns med i The Dark och jag fick nästan pausa ibland. Fast bara nästan, för jag kunde absolut inte sluta läsa. Helt fantastiskt bra!

Boken kan man köpa t.ex här (som pocket, kommer 29/9) eller inbunden här.

Girls burn brighter av Shobha Rao

I juli var det dags att resa till Indien med Kaffe & Kultur. Jag hade lite svårt att komma på något jag verkligen ville läsa – jag orkade inte riktigt med Shantaram eller Satansverserna om man säger så. Men Goodreads levererar ju ofta när man är ute efter samtida litteratur och så även nu. Girls burn brighter fanns till och med översatt, och dessutom tillgänglig på Storytel.

Den beskrevs i korthet som en roman om kvinnlig vänskap, vilket ju låter mysigt. Och visst handlar det om kvinnlig vänskap, men det är allt annat än mysigt. Brutalt och hemskt som bara den, men fantastiskt bra.

Poornima och Savitha träffas när Poornimas pappa anställer Savitha för att arbeta i hans sariväveri. Savitha är ännu fattigare än Poornima, men hon kan se det vackra i livet. Ett fint tyg, yoghurtris, bananer… och vänskap. Poornima, som förlorade sin mor i ung ålder, fasar för att bli bortgift, vilket hennes pappa gör sitt bästa för att lösa – men med Savitha som vän vågar hon se bortom horisonten och hoppas på ett bättre liv.

Men när Savitha utsätts för en grym attack drivs hon ifrån byn. Poornima blir bortgift men hamnar hos en familj där hon behandlas illa – och till sist beslutar hon sig för att söka reda på Savitha.

Från indiska landsbygden till Seattle är vägen lång, brutal och fruktansvärt hemsk för de båda. Men det finns ett hopp inom båda flickor – ja, för de är inte mer än flickor. Berättarrösten skiftar mellan de två och det blir otroligt spännande ibland, när de befinner sig så nära varandra att det bränns men tillfälligheter gör att de inte hittar varann. Och det dröjer innan vi kanske får reda på hur det går.

Trafficking, misshandel, sexuellt våld och mer än så. Hemskt, som sagt, men alldeles otroligt fängslande och välskrivet.

På svenska heter boken Den starkaste lågan och kan köpas här. På engelska kan man köpa den här.

The Summer Place av Jennifer Weiner

The Summer Place är tredje boken i Jennifer Weiners Cape Cod-trio (de tidigare är Big Summer och That Summer). De hänger inte direkt ihop mer än att de utspelar sig på Cape Cod, men om jag inte minns fel refereras det lite dem emellan – åtminstone finns det en bit i den andra som berättar om något som hände i den första. Nåväl – man behöver alltså inte läsa dem i ordning.

Det är rätt mycket folk i The Summer Place och nu var det ett tag sedan jag läste den, men jag ska försöka reda ut det hela något så när.

På Cape Cod bor Veronica, före detta stor författarinna, som numera mest ägnar sig åt att simma i dammen vid det stora huset där hon fortfarande bor. Veronica är mamma till tvillingarna Sarah och Sam. Sarah är på sätt och vis bokens huvudperson – hon bor i Brooklyn med sin man Eli, deras två söner och av och till Elis dotter Ruby och hennes pojkvän Gabe, som flyttade in under första Corona-lockdownen i New York. Sam håller på att hämta sig efter en tragisk förlust och bygga upp sitt liv igen – och ta reda på ett och annat om sig själv på vägen.

Sarah och Eli blir chockade när Ruby berättar att hon och Gabe ska gifta sig – på Cape Cod. Veronica är redan vidtalad och allt är praktiskt taget ordnar. Sarah oroar sig mest för att Ruby är så ung, men Eli får helt andra saker att oroa sig för när han får reda på vad pojkvännens mamma heter.

Det är en ganska lång sträcka fram till själva bröllopet – saker händer i nutid och saker från dåtiden kommer fram. Vi får veta mer om vägen fram till den familj vi nu följer, inklusive Gabes mammas berättelse.

Jennifer Weiner är fantastiskt bra på att skriva karaktärer, och det finns som sagt rätt många här. Men det funkar, det är inga problem att hålla isär dem och sammanhangen är trovärdiga. Underhållande, bitvis väldigt roligt men också en slags modern familjekrönika. Hemligheter och lögner och stora kärlekar och svek. En bra underhållningsroman helt enkelt.

Boken kan man köpa här.

En familj av lögnare av E. Lockhart

Jag började skriva denna text som någon sorts sam-inlägg om Vi var lögnare (som tidigare hette Kanske är det allt du behöver veta), eftersom En familj av lögnare är en prequel till den, och jag läste om den efter denna. Men det blev förbaskat rörigt – så jag börjar om. Men det kanske ändå kan vara bra att veta att de hänger ihop. Och båda är alldeles utmärkta. (Och, kom jag på nu – En familj av lögnare spoilar en viktig grej med Vi var lögnare, så läs dem i den ordningen de kom ut.)

Det hela cirkulerar kring familjen Sinclair, de rika, vackra, tjusiga och allmänt extraordinära. Platsen är deras egen ö utanför Martha’s Vineyard. Den vuxna Carrie berättar för sin son, eller hans potentiella spöke, om sommaren när killarna kom till ön. När hennes kusin tog med sig sin pojkvän och han i sin tur tog med sig ett par kompisar – sommaren när allting förändrades.

I familjen Sinclair ljuger alla. Det vet vi, och det är bra att bära med sig – men som läsare betyder inte det att man alltid förstår vad som är sant och inte. Långt ifrån. Carries berättelse blandas upp med sagor i en lite annorlunda tappning som ger fler och fler ledtrådar till relationen mellan henne och hennes systrar, om det förflutna och om vad som sker på ön den där sommaren. När Carrie blev kär, och när något hände som ställde allt på ända – men som alla ljuger om.

Rikedom, inflytande, plats i societeten – det bär inte bara dyra saker och tjusiga fester med sig. Fasader överallt och mörker och förfall där bakom. Mycket skickligt och väldigt fängslande.

Boken kan man köpa här!

Glass Houses (Kommissarie Gamache, #13) av Louise Penny

Jag blev förvånad när jag upptäckte att det inte fanns fler översatta titlar i serien om Gamache – Glass Houses är ändå fem år gammal. Men det spelar ingen större roll, för biblioteket har e-böckerna och jag har undrat lite hur originaltexten sett ut när jag läst de svenska. Så det var ju bara trevligt.

Under den traditionella Halloweenmaskeraden i Three Pines dyker en okänd figur upp. Hen har på sig en stor svart kåpa som täcker ansiktet och det är väl egentligen ingen som noterar vederbörande just på festen – men efteråt händer något konstigt. Figuren står still ute på allmänningen, natt som dag och oavsett väder men säger inte ett ord och rör sig inte heller. Invånarna vänder sig till Gamache – nog måste han kunna göra något? Men nej – figuren begår inget brott, så han ser tiden an – och hoppas att hans värsta farhågor inte besannas.

Men figuren försvinner – och en död kropp hittas samma dag – klädd i den svarta kåpan.

Nio månader senare, under svettiga julidagar, hålls rättegången. Vi får faktiskt vara med på rättegången parallellt med berättelsen i november, vilket är mycket effektfullt – och skickligt skrivet av Penny, eftersom vi under hela rättegången faktiskt inte vet vem det är som är ställd inför rätta för mordet.

Och ja. Det är så himla bra. Så lagom spännande, så klurigt och som alltid, lärorikt. Det är inte utan att det blir lite nervöst när en serie kommit upp i 13 böcker (och jag vet att det finns ett gäng till) – håller de? Och ja, det gör de sannerligen. Jag kan inte få nog.

I september ges denna ut av Modernista som Hus av glas – men vill man inte vänta går det fint att köpa den engelskspråkiga boken här.

Tidigare böcker i serien:

The Missing Ones (DI Lottie Parker, #1) av Patricia Gibney

En vän tipsade mig om denna serie i samband med den irländska månaden, och jag är då inte sen att nappa på en rekommenderad deckare. Jag är glad att jag inte gjorde det denna gången heller.

En kvinna hittas död i en katedral i en stad mitt på (i?) Irland. Strax därefter hittas en ung man hängande i ett träd i sin egen trädgård. Båda offer har samma slarviga tatuering på benet. Detective Inspector Lottie Parker kallas in för att leda utredningen. Det finns bevisligen en koppling mellan offren, och spåren leder till St. Angela’s – ett gammalt barnhem i staden som Parker har en privat koppling till.

Hemmavid har hon det kämpigt. Hon är ganska nybliven änka och har tre barn att ta hand om, samt ett mer eller mindre vilande missbruk i bagaget. Relationen till mamman är snårig, och hon är ovillig att be om hjälp fast hon verkligen skulle behöva den.

Irlands historia av barnhem (och mor-och-barn-hem) är fruktansvärt mörk. Magdalene Laundries och liknande inrättningar har ju exponerats under senare år, och som ni säkert förstår eftersom spåren leder till ett katolskt barnhem så är det fruktansvärda saker som pågår. Jag är inte så känslig och kan läsa det mesta utan att bli alltför illa berörd, men bitvis är detta riktigt hemskt. Och säkert realistiskt – det är väl därför det är svårt att inte bli väldigt berörd.

Karaktärerna är väldigt välskrivna, och allt kring polisarbetet känns väldigt väl researchat (jag vet ju inte mycket själv, men det verkar trovärdigt). Kanske är jag lite trött på alla poliser med missbruk och bekymmer, men samtidigt börjar det kännas som om det hör till. En karaktär utan fel och brister hade ju inte heller känts så intressant. Jag fortsätter gärna med serien när tillfälle och tid ges.

Boken kan man köpa här eller hitta i en app nära sig, ty boken finns bara som e-bok och ljudbok på svenska. På engelska finns den dock som pocket.

Vinter i drömhuset av Maeve Binchy

I perioder har jag läst Maeve Binchy mer än något annat. Flera böcker har jag läst om flera gånger om. Jag tycker så mycket om hennes sätt att skriva fram karaktärer, och miljöer och… en känsla, liksom. Allt känns trovärdigt, oavsett tidpunkt och plats, och det är skickligt.

På sistone tappade jag henne lite, dock. Det var någon bok som jag inte var helt såld på, och sedan glömde jag nog bort henne lite i den strida strömmen av böcker som passerar mitt medvetande och som jag bara måste läsa så fort det går.

Men – nu hade vi Irland som månadens land på Kaffe & Kultur i juni, och då passade det ju bra att plocka upp denna, som blev Binchys sista innan hon gick bort 2012.

Chicky Starr lämnade den lilla staden Stoneybridge på västra Irland för att flytta till New York med sin stora kärlek. Ingenting blir som hon tänkt sig, ”för alltid” som hon blev lovad blev bara ett par månader och hon börjar jobba på ett litet hotell för arbetare och lär sig det mesta om hur man sköter ett sådant.

Efter ett antal år återvänder hon till Stoneybridge. Där finns Miss Queenie Sheedy – en gammal dam som bott i sitt stora hus tillsammans med sina systrar tills de andra gick bort och hon blev ensam kvar. Chicky köper huset av henne med löfte att hon får bo kvar så länge hon lever – Chicky ska starta en egen hotellverksamhet. Något olikt alla andra hotell, där gästerna äter tillsammans i köket på kvällen och har möjlighet att verkligen uppleva Irlands fantastiska västkust. Med hjälp av sin systerdotter Orla och en ung kille som skickats till Stoneybridge för att sluta upp med sitt brottsliga leverne får hon ordning på huset och snart kan hon öppna.

Vi får följa ett antal personer som av olika anledningar hamnar på Stone House under en vintervecka. Här finns ett pensionerat par som lägger all sin tid på att försöka vinna tävlingar i tidningar, en amerikansk filmstjärna som missar ett plan till ett viktigt möte och hastigt och lustigt bestämmer sig för att resa inkognito till hotellet, en sur gammal rektor, en svärdotter och svärmor som inte alls vill åka på semester tillsammans, ett läkarpar som sett för mycket död. Och kul nog en ung svensk kille, Anders, som inte vill ta över sin pappas revisionsbyrå.

Man får följa allas liv innan resan till västra Irland och det är brokiga berättelser vill jag lova. Det är faktiskt extra kul att läsa skildringarna av Sverige, för där hade jag annars kunnat misstänka att det skulle bli lite tokigt, att folk skulle heta konstiga saker och att man skulle undra vart man hamnat – men Binchy kan man lita på. Och så berättelser om veckan under vintern, förstås.

Jättefin roman, som jag förväntade mig, med många levnadsöden, mycket charm och värme och mycket humor. Tyvärr känns den svenska titeln Vinter i drömhuset som ett billigt knep för att sälja in boken som rakt av feelgood à la Sommar på det lilla utedasset bakom trädgården under poppeln med sju hundar och en chokladask. Men det blev bra läsning ändå.

Boken kan man köpa här.