Smakebit på søndag, 20 januari 2019 – På jakt efter den tid som flytt av Marcel Proust

(null)

Kanske har jag tagit mig vattenöver  huvudet som har anmält mig till en bokcirkel om Prousts storverk i år, men jag har varit sugen länge och då passar det ju förstås bra att göra det tillsammans med andra! 
Till första träffen i februari ska vi ha läst Combray, som är första delen av första delen, Swanns värld, i sviten På spaning efter den tid som flytt. 
Och naturligtvis är smakebiten ett stycke om madeleinekakor! 
(null)

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Flukten fra virkeligheten! 
Nu lagas det söndagsmiddag på Högsbohöjd – givetvis köttfärssås – och dricks te. Såhär vackert var det för en stund sedan västerut: 
(null)

Hoppas att detta ser hyfsat okej ut, jag skriver från mobilen för en gångs skull. Trevlig kväll, vänner! 

Mannen på Trinisla av Jerker Virdborg

Mannen på Trinisla utsågs till måndagens bok i en av mina bokcirklar, och förra söndagen träffades vi för att diskutera den. Jag har varit lite nyfiken på Jerker Virdborg, så det passade bra att läsa den nu. 
 
Boken utspelar sig under ett ångande hett dygn på ön Trinisla i närheten av Hamburgsund. (Det finns lite intressanta historiska detaljer i boken, för den som är intresserad av Bohuslän.) På och kring ön finns ett antal personer, alla med olika agendor och förutsättningar, och vi får följa några själar under dygnet. 
 
Tanken är intressant – att det kända möter det okända. Och miljöbeskrivningarna är fantastiska! Men jag förstår inte poängen här. Ofta tycker jag inte att det är nödvändigt att ställa frågan vad syftet är med en roman, eller vad författaren vill komma fram till eller få fram, men här undrar jag verkligen. Det kändes som poänglös, utdragen och allmänt tjatig läsning.
 
Stämningen har hyllats i diverse recensioner och detta kan jag delvis hålla med om – vi i gruppen som har spenderat somrar vid havet, som gillar att bada och fiska krabbor och har sältan i blodet kunde förstå vart Virdborg ville komma med den. Som en novell som skildrar semesterstämning i tung hetta hade den kanske gjort sig alldeles utmärkt. Den av oss som inte gillar varken båtar, hav eller bad tyckte snarare att det blev obehagligt. 
 
Boken finns att köpa här eller här! 

Smaker från Vietnam: en familjeangelägenhet av Kim Thúy

 

 
För lite mer än tio år sedan blev jag frälst av vietnamesisk mat. Jag bodde ett tag i närheten av Kingsland Road i London, där vietnameserna ligger tätt, och hamnade där både en och femton gånger. Fantastiskt god, prisvärd, fräsch och spännande mat för en billig penning – what’s not to like? Och det är en av de saker jag kan sakna riktigt mycket med London – nog finns det vietnamesisk mat att få tag på i Göteborg, men inte på samma smidiga sätt riktigt. Dock har jag vågat mig på att laga själv – ni kanske minns att jag höll på med sommarrullar för ett tag sedan och i veckan som gick vågade jag mig på att laga min första egna phò! Och jag blev väldigt inspirerad av denna fantastiska kokbok av författaren Kim Thúy, som ni redan vet att jag älskar. Den fanns i Sekwas monter redan på Bokmässan, men jag lånade ett exemplar på biblioteket först. Ville bläddra lite, ni vet. (Jag kommer att köpa den, var så säker!) 
 
Det är roligt med kokböcker som är lite annorlunda, och Smaker från Vietnam berättar inte bara om mat, utan även om Thúys familj. Hennes mamma och mostrar och mormor får egna kapitel med egna teman, det är vackra foton och fantastiska små berättelser – jag älskar det! 
 
 
 
 
 
 
Tänk – vi får till och med en lista på musik som passar till vietnamesisk mat! Helt fantastiskt. 
 
Missa inte denna, om du har det minsta intresse för matlagning, historia och god, fräsch, härlig mat. Finns att köpa här eller här. 

Se på oss nu av Geir Gulliksen

Jag förstår verkligen inte hur detta har gått till – jag läste nämligen Se på oss nu i september, men det visade sig i något sammanhang nyss att jag faktiskt aldrig skrev något om den. Märkligt, för jag tycker mig till och med minnas att jag har gjort det. Nåväl – inlägget finns ingenstans, så jag skriver en rad nu för att åtminstone ha det hela dokumenterat 😉 Det kan vara så att jag fick nog av allt snack om boken (och bröstmjölk) och lyckades förtränga att jag skulle skriva något om den också… 
 
För visst blev det prat om Se på oss nu, när den kom i höstas. Berättelse om ett äktenskap väckte också känslor, men denna var något alldeles i hästväg. Fortfarande hör jag den tas upp i poddar och fortfarande pratas det om samma sak. Bröstmjölk! 
 
Varför bröstmjölk, undrar du, om du inte har läst den. Och det ska jag berätta, utan att spoila något eftersom denna bröstmjölk diskuterats överallt i ett knappt halvår nu 😉 
 
Liksom Gulliksens förra roman möter vi en medelålders man, Hans. Han lever med Ingunn och har det väl ganska bra, jobbar med PR för politiker och lever gott på det. På ett bröllop träffar han den mycket yngre Harriet, som är konstnär och frisinnad (och kanske något av en förväxt Manic Pixie Dream Girl). Hon har nyss fött barn och har problem med onda bröst, och då erbjuder sig Hans att assistera henne med mjölkstockning genom att massera henne. Helt platoniskt, sägs det förstås, men innan vi vet ordet av är Hans och Harriet uppe i en karusell av känslor, där Hans känner sig tvingad att ta reda på vad det egentligen är som pågår. 
 
Det ställs frågor och görs jämförelser av saker såsom kärlek och begär – eller kan båda känslorna existera samtidigt? 
 
Jag tycker att detta är riktigt intressant och väldigt välskrivet. Många ställer sig negativa till boken och kallar Gulliksen gubbsjuk – jag tycker inte riktigt att man kan tänka så, även om jag vill ge Hans på nöten. Jag lyssnade på Gulliksen på Bokmässan, i ett fantastiskt samtal med Nina Lykke, och det är uppenbart att han ser på Hans som en delvis humoristisk figur, med alldeles för mycket fokus på sig själv. 
 
Fantastiskt välskrivet. Boken finns att köpa här eller här! 

Note to self: Vintersport går bort (Note to self, #2) av Marie Hammar och Abbe Lundquist

Jag var inte helt övertygad av första boken i Note to self-serien om Ottilia, det var jag inte – men jag plockade ändå upp bok nummer två, efter att ha läst goda omdömen hos vänner, och jo, nu lossnade det för Otto och mig!  
 
Nog för att det är fortsatt dråpligt och lite väl på sina platser – men jag gillar det. Det är loppis och hockeymatcher och inte minst – skolans årliga resa till fjällen! Otto har mest hållit på med hästar och dans förut, men man kan ju lära sig det mesta på YouTube nuförtiden, såsom off-pist och liftåkning. 
 
Riktigt så enkelt är det förstås inte. Men det är väldigt roligt. Och feministiskt! Det känns liksom jämställt rakt igenom, som det förstås ska vara, och så är det ju inte i alla bokslukarböcker… 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Ät din jävel: en bok om matglädje, dödsångest, vitlök och smör av Malin Haawind

 
Jag har följt Malin Haawind på instagram ett bra tag och blev väldigt lycklig när jag fick nys om denna boken, för vilken titel – och vilken undertitel. Ty knappt känner jag någon som har en sansad inställning till mat, åtminstone ingen kvinna, och nog behöver vi få lite ordning på det där. Just det! 
 
Som ni kanske vet älskar jag att laga mat, och att läsa kokböcker – och särskilt Nigella Lawson. Hennes How to eat är en bibel hemma hos mig, och Ät din jävel faller in i samma kategori – massor av text om mat och om att äta, blandat med recept och tips på alla möjliga fantastiska grejer. Anekdoter från resor, goda och onda, och om hur man hanterar vardagsmiddagar när ett barn älskar allt och ett barn hatar allt… och sådant. 
 
 
Ni ser ju! 
 
 
Detta! 
 
 
Detta ska lagas. Snart! 
 
 
Bra tips! Jag har just läst Killmaterskan också för övrigt, text kommer snart! 
 
 
Detta är så roligt! Och sant. Peppar please. 
 
 
Ännu en sak att testa. Jag berättade om dessa popcorn för Hanna i förrgår och sedan dess har jag bara gått och drömt om vitlökspopcorn… 
 
 
Favoriträtt! Och bara detta att ha titlar eller rubriker såsom Mat när du… eller Mat som passar när… är genialiskt. 
 
 
 
Och detta! Särskilt punkt nummer fem. Det är helt otroligt hur många människor det finns som tror att det är allas högsta dröm att vara smala. Herregud. Varför? Och det här med slöa knivar. Så bra. Och näst sista punkten borde jag skärpa mig med, jag handlar inte så ofta helt okända livsmedel faktiskt. Men jag ska! Eller åtminstone komma på nya grejer att göra med dem. Ica Nära Högsbo, där jag oftast handlar, har inte så mycket spännande saker som jag inte redan fallit för… förutom barnmat och kattmat och så. Men kanske kan man lova sig själv att prova att laga något nytt varje vecka? 
 
Detta är något av det bästa jag har läst på flera år. Missa inte. Köp och ge bort. Läs och tumma och kladda och läs igen. Helt fantastiskt. Boken finns att köpa här eller här. 

Frank, kärleken och skivbutiken av Rachel Joyce

Av Rachel Joyce har jag tidigare läst Harold Frys osannolika pilgrimsfärd – jag hittar inte texten jag skrev nu, men jag har för mig att jag tyckte att den var ganska gullig men inget särskilt. Men baksidestexten – ja, förlåt, men nu ska jag göra ett undantag och slänga in en sådan för den är så bra – golvade mig, så det var ju klart att jag skulle läsa om Frank! Och kärleken! Och skivbutiken! 
 
”Året är 1988, Thatcher och punken regerar England. På Unity Street i en liten engelsk industristad ligger Franks skivbutik. Frank säljer i princip all sorts musik, bara den är pressad i vinyl. En dag när han spelat Vivaldis De fyra årstiderna för en kund kliver en ung kvinna i ärtgrön kappa in i butiken. Men hon vänder genast på klacken och försvinner ut genom dörren, bara för att svimma på tröskeln.

Vem är denna mystiska unga dam? Det visar sig att hon heter Ilse Brauchmann och efter några veckor är hon tillbaka för att suga i sig Franks encyklopediska musikkunskaper. Deras diskussioner på ett närbeläget kafé blir allt mer djuplodande och inom kort står det klart att de är förälskade i varandra. Men Frank drar sig undan, rädd för kärleken som han är efter en ungdomsförälskelse med katastrofal utgång. Ilse blir sårad och försvinner spårlöst.

Frågan är om Frank förmår uppbåda allt det mod han saknar för att hitta sin Ilse. Kan musiken föra dem samman som den en gång gjorde? Det ser för mörkt ut för Frank och hans vinylbutik, nu när cd-skivan gjort entré på skivmarknaden och butik efter butik slår igen på Unity Street.” 

 
Jag tänkte förstås först på Nick Hornby och High Fidelity när jag läste om en skivbutik med en mycket dedikerad man som innehavare, och visst kan man känna igen Hornby här – men det är lite mjukare, lite rarare än hos Hornby. Musik är otroligt viktigt för mig, och jag älskar att läsa om personerna i boken, somliga sträva och kärva på många vis men odiskutabelt brittiska och så dedikerade! Det är underbart. 
 
Jag fick en fråga efter att ha gett den ett gott betyg på Goodreads, om vad det var jag gillade egentligen, för min väninna tyckte inte att den var varken feelgood eller romantisk. För mig är romantik motsatsen till cynism, att kasta sig in i något med ett öppet och positivt sinne (och behöver ju egentligen inte alls ha med romantisk kärlek att göra) och det, om något, tycker jag att vi får vara med om här. Mycket mysigt! Och mysigt = feelgood, för mig, så ja, det är det också 🙂 
 
Boken finns att köpa här eller här. 
 

Bilduppdatering från nyårsafton och framåt

 
På väg till Masthuggskyrkan på nyårsafton gjorde vi en avstickare in i Arkaden och fick syn på denna Mont Blanc-penna. Kostar över 10000:-. HUR nervös hade man inte varit med en sådan penna? Gode tid, och jag är försiktig med mina Ballograf…
 
 
Det är högt, det där Masthuggsberget. Om det heter så? Vissa verkar vilja ha det till att det är Stigberget, men jag vet inte. Högt är det, i alla fall! 
 
 
 
 
 
 
Fantastiskt fin konsert, med såväl sång och musik – och en theremin! Riktigt fräsigt. 
 
 
Det var rätt så dimmigt och jag klättrade inte ut i gräset, men lite fyrverkerier hördes och syntes ändå 🙂 
 
 
 
Efter fyrverkerierna kunde den som ville gå tillbaka in i kyrkan, för en liten predikan av bäste Lars Gårdfeldt, och en välsignelse på vägen också. Riktigt stämningsfullt! Det var roligt att göra något lite annorlunda. Jag bryr mig egentligen inte så mycket om nyårsafton, men denna blev alldeles perfekt. 
 
 
Om det var välsignelsen som gjorde att jag klarade att klyva min första hummer ska jag låta vara osagt, men det gjorde jag, med alla tio fingrar i behåll! 
 
 
Gratinerade med citron- och ört- och vitlökssmör och åt med baguette. Fantastiskt! 
 
 
Jag lyckades även göra mitt livs första rödvinssås, absolut inte enligt konstens regler, men god var den! Och resten också – pepparbiff, potatisgratäng och sparris. 
 
 
J gjorde en fantastisk vit choklad-pannacotta, som serverades med färska hallon och krossade Mariannekarameller. Richard Juhlins alkoholfria mousserande och Jacob’s Creeks alkoholfria rödvin till maten, mycket gott, särskilt Juhlin. Otroligt gott. 
 
 
Skål! 
 
 
 
 
 
 
 
 
Jag köpte massor av tomtebloss och det visade sig att en gurka – agurk – var en bra uppskjutningsplats… 😀 Sedan såg vi faktiskt helt otroliga fyrverkerier från balkongen, precis när vi tänkte gå in. Det lönar sig att ha balkong mot de rikas tillhåll! 
 
 
En nyårsbukett ❤ 
 
 
På nyårsdagen bjöd Anna in till födelsedagshäng. Jättemysigt och jättegott – och så tomt ute! 
 
 
Lost in translation – en gammal favorit. Kan inte tro att det är femton år sedan den kom! 
 
 
På juldagen gjorde jag något extremt roligt (enligt mig själv) och beställde Silversälen, simmärket, eftersom det är så otroligt gulligt. Kontrollerade givetvis att vi båda besitter kunskaperna som krävs 😉 
 
 
Drack min första kombucha! Gott. Men så dyrt, helt sjukt. 
 
 
Lunch på Adams Café den 2:e, som egentligen var vardag men jag hade semester mellan nyår och trettonhelgen 🙂 
 
 
Kaffe i ”vårsolen” ja. 
 
 
Började på en mössa till J, som faktiskt blev klar dagen därpå. 
 
 
Supper of champions! 
 
 
 
 
Mössa! Utan mönster, men med hyfsad erfarenhet av enkla dito. Den passade 🙂 
 
 

På fredagen var det dags för Universeum med J och Y-L! Jag har aldrig varit där men har velat gå länge, så det var ju fantastiskt kul. 

 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
En odödlig klassiker! Den håller än, vill jag säga. 
 
 
På Trettondagsafton såg vi på – Trettondagsafton. 
 
 
Och tog en promenad. 
 
 
Och drack kaffe. 
 
 
Och spelade spel 🙂 
 
 
På trettondagen bröt våren lös… 
 
 
…och min hiss försökte avpynta sig själv. 
 
 
Såg denna på Bio Roy, så fantastiskt fint men med många udda vinklar och fokus. 
 
 
Bokcirkel om Jerker Virdborgs Mannen på Trinisla översågs av denna fyr, som förvisso hör hemma på Hönö men det är åtminstone rätt kust. 
 
 
J lagade köttfärssås enligt Tomas Tengby och den var helt fantastisk! Drömmer fortfarande om den. 
 
 
Första dagen på jobbet efter ledigheten och jag hittar en banan med fläcktyfus. 
 
 
Det var grått. Så grått, så grått. 
 
 
Vilket förstås kan piggas upp med färska bär och naturell yoghurt till kvällsmat ❤ 
 
 
Härligt att matcha hudfärg med halsduk och hörlurar. Göteborg levererar. 
 
 
Favorit i repris. 
 
 
Hej hej! 
 
 
 
Efter att ha letat efter en lavendeldoft som inte luktar damm eller äckligt hittade jag detta superkäcka stift på Flying Tiger. De har bannemig allt! Det doftar så gott. Alldeles lagom. 
 
 
Boksnack med bokbubblarna i onsdags. Vi pratade om Bränn alla mina brev och alla tyckte mycket om. 
 
 
Detta! Vilken morgon! 
 
 
Lunch med Stina hos fantastiska vietnamesen på Kvilletorget i torsdags. Hon hade bokat in lunch med mig men glömt bjuda in just mig, men det löste sig ändå 😉 Jag vill lära mig göra egen phò, det är ett projekt nu. 
 
 
Här döptes jag, för ett antal år sedan, i Brämaregårdens kyrka som då bara var ett kapell men nu har uppgraderats. 
 
 
Lagade någon kycklingrätt med balsamsås i torsdags vilket var väldigt gott men inte så fotogeniskt. Tillbehöret, dock! Så gott och vackert med färgglad mat. 
 
 
Jag har fått en enhörningspenna! Njuter mycket av att signera saker med den ❤ 
 
 
Hittade en överbliven skumraket i fredags, som sägs vara ”snabb”. Minsann. 
 
 
Så vackert det är. 
 
 
AW-fika med Line i fredags eftermiddag ledde till ett besök på Adlibris och värvning av ännu en stickerska här i världen! Mycket stolt. 
 
 
Tidigt till sängs med bästa Liv Strömquist i fredags. 
 
 
Lördag morgon. Ja, jag gillar himlar! 
 
 
Tjena bönan. 
 
 
På Spåret! 
 
 
Sedan ett samtal på Stadsbiblioteket inför stor publik – varför de inte använder hörsalen är ett otroligt mysterium – om konstruktionen av hemmafrurollen med Kristina Sandberg och Petra Hultman. 
 
 
 
Följt av en visning på Göteborgs Konsthall. Detta är del av Petra Hultmans bidrag till utställningen, som tyvärr stängde i söndags – hennes farmors handarbeten. Hennes farfars många nyckelskåp som han tillverkade i parti och minut i garaget fanns också med, och hopklipp av husmorsfilmer från förr. 
 
 
Middag – stekt gnocchi med svamp och broccoli. Lite kallrökt skinka och parmesan. Så gott. Ultimat snabbmat egentligen, det tar tio minuter. 
 
 
På kvällen satte jag igång Derry Girls – och slutade inte förrän jag hade sett hela första säsongen. Visserligen bara sex avsnitt på knappa halvtimmen var, men det är inte likt mig. Hade tänkt bli klar med min tubhalsduk, men det blev jag inte riktigt – dock såg jag första avsnittet av The Fall som många tipsat om. Det är den där årstiden… tack gud för Netflix. 
 
 
Ja, och TV, får man väl säga. Jag tror inte att jag har sett på vanlig TV sedan fotbolls-VM så då blev jag tvungen att ha på SVT1 i en timme för att få tillbaks mina kanaler. Resultat: Vinterstudion. Gäsp. Nu har jag hamnat i trubbel hos Stina och Jacob då jag skrev på Instagram att längd är tråkigt och skidskytte obegripligt, så jag har lovat skärpa mig lite… 😉 
 
Tinade björnbär inför finfrukost med J mellan arbetspass ❤ 
 
 
HUR GOTT? Exakt. Granola med dadlar och kardemumma och naturell yoghurt. 
 
 
Jag köper ofta en krukväxt när jag har storstädat och igår blev det en ny fredskalla. 
 
 
Stickade äntligen klart den välsignade tubhalsduken framför några avsnitt av – ypperliga – Sex Education på Netflix. Det är ju mysigt att sitta inne ibland också, det är det…! 

Smakebit på söndag, 13 januari 2019 – Middagen av Herman Koch

 
Välkommen till årets första Smakebit! Ja, för förra söndagen glömde jag fullständigt bort det, i all iver att slappa så hårt som möjligt på sista jullediga dagen… nå, jag var på bio och bokcirkel också, så tiden gick! Men nu är jag tillbaka, för jag tycker att detta är så himla trevligt. 
 
Det är tjugondag Knut idag – dansar ni ut julen? Det gör nu inte jag, men både jag och J var ganska chockade när det visade sig att jag kan flossa, vilket torsdagens avsnitt av Sveriges Mästerkock som vi såg när han kom förbi några timmar mellan arbetspass i förmiddags inspirerade. Det är betydligt svårare att göra det på beställning, eller när man ser sig i spegeln… 😉 Kan du flossa? 
 
Nåväl. En annan sak jag kan är ju att läsa, och eftersom jag har hoppat på den roliga utmaningen Månadens språk hos Ugglan & Boken så läser jag en holländsk roman just nu – Middagen av Herman Koch. Började igår kväll och den är mycket lovande hittills. Om jag har förstått det rätt utspelar sig hela romanen under en middag på en finare restaurang i Amsterdam, där huvudpersonen och hans fru dinerar med huvudpersonens bror som är en framstående politiker och dennes hustru. Deras söner är jämngamla och de har gjort något oförlåtligt tillsammans, men det vet vi inte ännu (om vi inte har läst på baksidan). 
 
 
”När jag kom tillbaka från muggen var det framför allt tystnad som rådde runt vårt bord: en spänd tystnad som med en gång talar om att man har missat något avgörande. 
 
Jag har återvänt in till restaurangen tillsammans med skägget, och eftersom han gick före lade jag inte märke till tystnaden förrän jag nästan hunnit ända fram till vårt bord. 
 
Nej förresten, först var det något annat som drog till sig min uppmärksamhet: min hustrus hand som diagonalt över bordduken kramade åt om Babettes. Min bror blickade ned på sin tomma tallrik. 
 
Och det var först när jag sjunkit ned på stolen som det gick upp för mig att Babette satt och grät. En ljudlös gråt, med knappt märkbara små skälvningar vid axlarna oc

 

h en darrande arm – den som Claires hand hölll åt om.” 

 
Ur Middagen av Herman Koch, Lind & Co: 2009
 
 
Denna veckan finns fler Smakebitar hos Astrid Terese! 
 

Bloggstafett – The soundtrack of my blog!

 
När Kulturkollo bjöd in till bloggstafett anmälde jag mig förstås på en gång. Min blogg är ju faktiskt döpt efter ett album, det är klart att det finns ett soundtrack! Det är förstås en sann ära att få vara en av de första som inleder denna stafett. 
 
När jag startade denna bloggen, i augusti 2008, jobbade jag i City i London. Det var många som trodde att bloggens namn – som egentligen är Stories from the city, stories from the sea – har med det att göra. Men så är det faktiskt inte, även om jag förstås tänkte på staden som i stad, men inte som i City. Stories from the city, stories from the sea är nämligen ett album av en av mina husgudinnor, P J Harvey. På höstlovet år 2000 var jag i London på semester med några kompisar, köpte en tidning – jag tror det var Select – där man fick med en CD med några nya singlar på. Jag kände till P J Harvey sedan innan, men när jag hörde Good Fortune var jag fullständigt såld. 
 
 
”Threw my bad fortune 
Off the top of a tall building
I’d rather have done it with you
 
Your boy’s smile
Five in the morning 
Looked into your eyes and I was really in love
 
(…) 
 
And I feel like 
Some bird of paradise
My bad fortune slipping away
And I feel the innocence of a child
Everybody’s got something good to say” 
 
Jag köpte albumet så fort det kom ut i Sverige, givetvis på Bengans på Centralen, och lyssnade på det non-stop i flera månader. Känns det som nu, i alla fall, men det var antagligen inte riktigt så. Den absoluta favoriten då var duetten med Thom Yorke från Radiohead – ett band som jag egentligen inte är speciellt förtjust i men dessa röster ihop är magiska. 
 
 
Jag hade förstås aldrig varit i New York då, men när jag lyssnade på denna tyckte jag att jag visste precis hur det måste vara, låta, dofta och kännas… 
 
”Can you hear them? The helicopters? 
I’m in New York 
No need for words now 
We sit in silence
You look me in the eye directly
You met me 
I think it’s Wednesday, the evening
This mess we’re in 
 
(…) 
 
Night and day 
I dream of making love to you now baby
Love-making on screen 
Impossible dream
And I have seen the sunrise over the river
The freeway reminding of
This mess we’re in” 
 
När jag väl kom till New York, på våren 2009, gick jag och nynnade på låtar från detta albumet över hela stan. Det har fastnat, alltså! 
 
Och nu har det gått nio år till, och jag lyssnar fortfarande på Stories from the city, stories from the sea. Ofta! Men nu är kanske min favoritlåt You said something, som även den får mig att kastas åter till New York. För även om jag aldrig har varit på något tak i Brooklyn så får P J Harvey mig att förstå precis hur det måste vara. 
 
 
”On a rooftop in Brooklyn
At one in the morning
Watching the lights flash
In Manhattan 
 
I see five bridges
The Empire State Building
And you said something
That I’ve never forgotten 
 
We lean against railings
Describing the colours 
And the smells of our homelands
Acting like lovers 
 
How did we get here? 
To this point of living? 
I held my breath 
And you said something 
 
And I’m doing nothing wrong
Riding in your car 
The radio playing
We sing…” 
 
Så otroligt vackert och effektfullt! Och jag är så glad att just detta album har blivit mitt soundtrack, eftersom jag fortfarande älskar det högt och rent – och eftersom titeln fortfarande beskriver bloggen rätt så bra. Det är ju värt att tänka på att detta inte var någon bokblogg från start, men nu känner jag ändå att det funkar fint att ”bryta isär” titeln. 
 
För visst finns det mycket STORIES här. Böcker och anekdoter och små berättelser. De kommer överallt ifrån, såväl CITY som SEA. Och jag bor i stan men älskar havet.