Mannen på Trinisla av Jerker Virdborg

 

Boken utspelar sig under ett ångande hett dygn på ön Trinisla i närheten av Hamburgsund. (Det finns lite intressanta historiska detaljer i boken, för den som är intresserad av Bohuslän.) På och kring ön finns ett antal personer, alla med olika agendor och förutsättningar, och vi får följa några själar under dygnet. 

 

Tanken är intressant – att det kända möter det okända. Och miljöbeskrivningarna är fantastiska! Men jag förstår inte poängen här. Ofta tycker jag inte att det är nödvändigt att ställa frågan vad syftet är med en roman, eller vad författaren vill komma fram till eller få fram, men här undrar jag verkligen. Det kändes som poänglös, utdragen och allmänt tjatig läsning.

 

Stämningen har hyllats i diverse recensioner och detta kan jag delvis hålla med om – vi i gruppen som har spenderat somrar vid havet, som gillar att bada och fiska krabbor och har sältan i blodet kunde förstå vart Virdborg ville komma med den. Som en novell som skildrar semesterstämning i tung hetta hade den kanske gjort sig alldeles utmärkt. Den av oss som inte gillar varken båtar, hav eller bad tyckte snarare att det blev obehagligt. 

 

Boken finns att köpa här eller här!