Stories from the city, stories from the sea

Scener ur hjärtat valdes till månadens bok i min ena bokcirkel, och vi diskuterar den på vår träff ikväll. 

Jag hade hunnit läsa ut denna som e-bok en vecka innan jag fick recensionsexemplaret från HarperCollins, men tack i alla fall! Boken fick gå vidare till en god vän. 

Jag behövde en ”read on location” till bokbingot på forumet, och eftersom jag inte räknar med att få speciellt mycket lästid under resan till Holland (alltså, på bussen så kanske, men dagarna lär vara intensiva och på kvällarna vill jag ju umgås) och inte direkt har någon Göteborglitt på gång så tänkte jag att jag skulle passa på att leta upp en som utspelade sig i Köpenhamn, eftersom jag hade en del tid över där.

 

Så jag letade mig in på Goodreads lista och där hade jag faktiskt markerat den som låg överst som ”to be read” – det var 13 little blue envelopes av Maureen Johnson. Jag har läst en av hennes romaner tidigare, The name of the star, och så har hon ju skrivit en av novellerna i Let it snow, och gillar – så det var ju ett ypperligt förslag. 

 

Och ja, den utspelar sig i Köpenhamn. Lite, lite grann. Dessutom är det inte riktigt samma Köpenhamn som jag befann mig i, för huvudpersonen hänger mest i Christiania (med hippies snarare än knarkare) och Maureen Johnsons Köpenhamn har midnattssol! Och färjan från Tyskland tog bara fyra minuter. Som ni förstår har jag en och annan åsikt om researchen till denna boken – det är faktiskt inte så svårt… 

 

Men annars är det en söt bok. Ginnys älskade, coola faster har gått bort och till Ginny lämnar hon tretton små blå kuvert. I det första kuvertet finns 1000 dollar och instruktioner om att köpa en flygbiljett till London (hon bor i New York). Därefter följer olika uppdrag i olika europeiska länder och städer, Ginny får gå i sin fasters fotspår och uppleva massor av häftiga saker och platser. Det är fint! 

 

Förutom researchen kan jag irritera mig lite grann på att det är väldigt icke trovärdigt – Ginny har inte ens gått ut high school, men vi hör inte ett ord om vad hennes föräldrar kan tänkas tycka om att deras dotter drar iväg över Atlanten – de nämns inte alls, tror jag. 

 

Men gulligt, det är det, och jag kommer antagligen att läsa uppföljaren. Boken finns att köpa här eller här. 

 

Månadens språk hos Ugglan och Boken i mars har varit kinesiska! Jag jobbar ju på ett bolag som ägs av ett kinesiskt moderbolag och har massor av kinesiska kollegor (och har faktiskt gått en grundkurs i mandarin genom jobbet), så det känns väldigt rätt att lära mig mer om deras kultur. Kinesisk poesi har jag läst en del tidigare, och en av mina absoluta favoritböcker någonsin är A Concise Chinese-English Dictionary for Lovers av Xiaolu Guo, som jag upptäckte är skriven på engelska, dock. Annars är jag pinsamt dålig på det, med tanke på hur mycket jag exponeras för deras seder och bruk. 

 

Jag visste dock inte riktigt vad jag skulle välja här. Funderade på Jag är Kina av Xiaolu Guo, just, men den skrevs också på engelska. Lånade hem några kinesiska lyriksamlingar också men sedan tittade jag på just Ugglan & Bokens sida och fick syn på namnet Su Tong, och där fick jag bingo i min e-boksapp och hittade denna volym med två kortromaner i. Perfekt! 

 

Det känns ovanligt att läsa dessa texter, för de är ovanliga. Båda handlar om kinesisk landsbygd, och om människors interaktion med varandra. Jag fastnade särskilt för den första, som kretsar kring en sojasåsbutik. Bara en sådan sak! Men det är ganska svårläst, och jag kan inte riktigt säga varför. Språket flöt inte så bra för mig, vilket kan vara för att kinesiska är ganska upphugget och jag kan ju absolut inte kommentera på översättningen. Men det är som sagt roligt att ha förkovrat mig lite grann i den kinesiska litteraturen, och jag ska se till att fortsätta på den vägen. Kanske kan jag få tips av mina kollegor också, även om de inte vet vad jag pratar om när jag nämner de författare och poeter jag känner till… och det är ju inte ens konstigt, med tanke på hur otroligt mycket folk och därmed hur otroligt många kulturpersonligheter som sprungit ur Kina!

 

Boken finns i diverse appar, som sagt, eller så kan man köpa e-boken här. 

Jag är väldigt förtjust i Anna Janssons böcker. Tycker att hon lyckats väldigt bra med sitt genreskifte också – nu skriver hon ju såväl Maria Wern-serien som feelgood. Detta är bok nummer 20 i serien om Wern – helt otroligt! Och de håller verkligen fortfarande sin höga standard tycker jag. 

 

Just Mitt hjärta är ditt är en av de bättre på senare år, enligt mig. Temat – hjärta – finns med i berättelsen på flera sätt och på flera plan, vilket blir väldigt bra. En av sidoberättelserna, som sedan blir del av huvudberättelsen, handlar om att ha ett svårt hjärtsjukt barn, som är infektionskänsligt och får spendera mycket tid på sjukhus, och att som förälder behöva fatta beslut om transplantation, med alla risker som det trots allt innebär. Kan det finnas något annat sätt? 

 

Huvudkrimhistorien handlar förstås om Gotland, där en ung kvinna försvinner spårlöst. Hon är på väg in till Visby för att träffa sin pojkvän, men något händer när hon kliver på bussen och sätter sig bredvid sin älskare. Hon är hjärtsjuk och har diabetes, och det blir extra bråttom att få reda på var Cecilia kan finnas. 

 

Ett medelålders par har sommarstuga vid stranden på Gotland. Äktenskapet knakar i fogarna, och det blir inte bättre av att mannen i paret har blivit besatt av att spionera på en man som slår upp ett tält på stranden och kommer dit med olika kvinnor nästan varje kväll. Vad håller han på med, egentligen? En dag hittas både mannen och kvinnan döda – solklart mördade. Är det samma gärningsman? 

 

Maria Werns grupp är decimerad då Per Arvidsson spenderar tid på sjukhuset med sin familj och den sjuka dottern, och en psykolog från fastlandet tas in till hjälp. Nu måste man hitta Cecilia och förövaren, och det snabbt. 

 

Lättläst, intressant, spännande och med konsekvent hög standard. Köp boken här eller här! 

Det är ingen överraskning för er som hänger här ibland att jag blev hemskt glad när jag såg att The Stone Circle, den nya boken om Ruth Galloway och de andra i Kings Lynn, var på väg. Jag skickade inköpsförslag till biblioteket på en gång och det tog faktiskt inte så fasligt lång tid att få den. Antagligen för att de två-tre som var före mig i kön var lika sugna som jag och läste ut den snabbt – och var snälla nog att lämna tillbaka boken så fort de var klara 🙂 

 

Förra boken avslutades ganska öppet – jag vill inte spoila den, men det fanns flera öppna spår – om faderskapet till ett barn och, förstås, om hur somliga förhållanden skulle utveckla sig. Allt detta får vi svar på ganska snabbt, och det är ju alltid skönt, när man har gått och väntat länge. 

 

Vi får även återse vad som verkar vara personer ur det förflutna – personer som inte längre finns i livet. Blinkningar och kopplingar till allra första boken görs, och det blir väldigt lyckat när det knyts samman tycker jag. Jag är så himla förtjust i persongalleriet i Griffiths böcker, praktiskt taget allihop, och det blir en bra balans mellan polisarbete, arkeologi och den personliga sfären.

 

Jag tycker att Elly Griffiths skriver så flyhänt och bra, det är lätt att hänga med, intrigerna är spännande men inte för komplicerade och hon drar aldrig till med nödlösningar där mördaren visar sig vara någon som överhuvudtaget inte funnits med i handlingen. 

 

Jag njuter i fulla drag! Dessutom upplever jag att det är betydligt mindre tjat om vikt och kropp i denna boken, vilket är befriande. Jag vet att Griffiths har fått mycket kritik för allt tjat om Ruths övervikt – som knappt verkar vara någon särskild övervikt men har fått alldeles för mycket plats i de tidigare böckerna – det tycker jag att vi slipper ganska genomgående här. Jag älskar Ruth! 

 

Jag antar att boken kommer på svenska rätt så snart, men så länge finns den att köpa på engelska här eller här. 

När denna började dyka upp här och där i flödena var jag skeptisk – det kändes lite för Jackie Collins eller dylikt, och något sådant har jag faktiskt aldrig läst (förutom den fantastiska Lace härom året, då!) eller varit lockad av. Men så skrev enligt O något, troligen på Instagram, om att hon börjat på denna och var imponerad – så när den dök upp som alternativ att rösta på till Bokbubblarna i mars valde jag den och den vann omröstningen. (Nu kunde jag inte vara med på träffen till slut, men det är sådant som händer. Vi kör ett uppsamlingsheat i nästa vecka!)