Scener ur hjärtat av Malena Ernman och Svante Thunberg

 

Jag har inte varit särskilt sugen på att läsa den, då jag främst hört ganska tråkiga omdömen om den (trots mycket högt betyg på Goodreads), men en vän hyllade den för sina fina beskrivningar av tonåringar med npf / variationer, och just dessa bitar tyckte jag mycket om. Det är svårt att sätta sig in i en sådan situation, men boken beskriver detta väl och det ska författarna ha en eloge för. Eftersom det är skrivet med Malena som ”jag” antar jag att hon har skrivit. 

 

Bitarna om vår miljö är givetvis viktiga, men jag upplever texten väldigt mästrande, nedlåtande och ”holier-than-thou”. Jag föredrar att tänka ”många bäckar små” snarare än ”kolla vad rediga VI är”, och jag tycker inte att det är helt nyanserat att tänka sig att alla har samma förutsättningar som en showbiz-familj, med helt andra förutsättningar på vilka steg man kan ta för miljön än de flesta andra barnfamiljer, särskilt sådana med funktionsvariationer, där föräldrarna jobbar heltid och kanske skift och fortfarande får vända på slantarna.

 

Jag tycker inte att man ska dra fram pekpinnarna, och känner mig alltså väldigt mästrad och dominerad av texten. Jag tycker även att texten är ganska jobbig, det känns inte så redigerat och blir mest en debattartikel på sina ställen. 

 

Det blir intressant att höra vad de andra tycker – om du vill läsa finns den att köpa här eller här.