Hit, men inte längre av Maria Maunsbach

Åh, äntligen kom den nya Maunsbach! Jag fick ett recensionsex av Brombergs redan i augusti, men eftersom recensionsdatum är först idag försökte jag vänta med att läsa, eftersom jag visste att det skulle gå fort när jag väl var igång. Till slut, när jag upptäckte att det skulle funka att gå på seminariet med Maunsbach, Ellen Strömberg och Peppe Öhman på Bokmässan, så läste jag ändå. Och visst var det sträckläsning, ännu en gång. Jag läste ju Bara ha roligt under en enda eftermiddag, efter att ha fått tipset av Nord & Francke på förmiddagen. Good times!
 
Någon som inte har så mycket good times är huvudpersonen Margit. Hon jobbar som socionom på biståndsenheten i Malmö, och är så trött på alltihop. Hon är även trött på sitt förhållande med Andreas, som är så tråkig att klockorna stannar. 
 
För att sätta lite på fart på livet bestämmer hon sig, mer eller mindre medvetet, för att det är dags att vara otrogen. Hon träffar Karl på en av de mer avancerade dejtingsajterna, och reser till Stockholm för att träffa honom (under förevänding att hon ska på facklig utbildning med jobbet). Men det blir inte riktigt som hon tänkt sig – inte alls, faktiskt. Och väl hemma i Malmö igen faller tryggheten – som hon på sätt och vis alltid önskat men samtidigt vill stöta ifrån sig – samman. Vad ska hon göra nu? 
 
Jag blir helt vansinnig när jag läser – på nästan varenda person som förekommer. Det är skickligt, tycker jag, att skriva en bok som är så flytande och läsbar men full av folk som helt enkelt är dumma i huvudet. Det blir som en uppgörelse med att nöja sig med tryggheten, och att ta itu med relationer som inte ger något. 
 
Mycket träffsäkert, väldigt roligt, ibland motbjudande, alltid stilsäkert. Jag gillade massor!
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Månadens språk – finska: Norma av Sofi Oksanen

Detta var min Månadens språk-bok för augusti, men jag läste inte ut den förrän i september och så har jag uppenbarligen glömt att skriva om den. Jag tyckte att jag började komma ikapp med mina texter, men tydligen inte, för nu ligger det sexton utkast och väntar igen. Och då tycker jag ändå att jag har läst väldigt lite på sistone. Nåväl! 
 
Jag hade höga förväntningar på Norma, för jag tyckte att Utrensning var så himla bra. Men det är farligt med förväntningar, som ni säkert vet, för är det inte riktigt så bra som man hade önskat så blir det en större besvikelse än en ”vanlig” ordinär bok. 
 
Normas hår är onaturligt. Eller så är det väldigt naturligt, för det reagerar på humör, omständigheter och miljö. Norma och hennes mamma Anita har alltid försökt dölja detta – men när vi träffar Norma har Anita gått bort – kanske var det en olycka, kanske inte – och Norma måste ta reda på sanningen. Både om sin mammas död, men även om sitt eget hår och bakgrunden till varför det är som det är. 
 
Hon börjar jobba på frisersalongen där hennes mamma arbetade, för att försöka få svar på sina frågor. Det blir en otrolig härva av personer, och jag kämpar med att hålla ordning på vem som är vem och hur de hör hemma i historien. Det är väldigt ambitiöst, men det blir alldeles för stökigt för mig. Dock skriver Oksanen fantastiskt bra, jag tycker bara inte att hon ror hem den här historien. 
 
Boken finns att köpa här eller här.  

Dear Fahrenheit 451 av Annie Spence

Det sista jag behöver är att lägga till fler titlar på min att-läsa-lista. Bokmässan hjälpte givetvis inte med detta, och det gjorde inte lyssning av denna fina bok heller, kan man lugnt säga.  
 
Detta är något så trevligt som en samling brev till ett antal böcker. Det är kärleksbrev, göra-slut-brev och diverse andra små biljetter av känslor, till alltifrån klassiker till Twilight, poesi och populärpsykologi. Och det är en sådan fröjd att lyssna på! 
 
Boklistan på 237 titlar finns här. Lyssna på boken (eller läs, förstås), titta på listan, och se din TBR växa! 
 
Men, som ni förstår, sker detta på egen risk 😉 
 
Kära hälsningar, 
 
Anna (med 1525 titlar på sin Goodreads TBR-lista.) 
 
Boken finns att köpa här eller här! 

Pachinko av Min Jin Lee

En släktsaga på över 500 sidor med ett stort persongalleri där många av namnen liknar varandra och är svåra att hålla reda på? Nej, det är egentligen inte min grej alls. Snarare något jag drar mig för! Men jag behövde läsa en sydkoreansk bok till förra Bokbubblar-träffen och var inte sugen på Vegetarianen så jag tänkte att jag kan ju ge Pachinko en chans åtminstone. 
 
Och det är jag SÅ glad att jag gjorde, för detta är en riktig höjdare. Ja, den är tjock, och det är en släktsaga, med massor av folk vars namn jag inte kan hålla ordning på. Men den är så fängslande och så full av berättarglädje att jag kunde koppla bort allt det där och bara njuta av läsningen, som är så full av färger, dofter, mat (man blir jättehungrig, jag blev tvungen att laga yakiniku), känslor och tragedier, kärlek och vänskap och bara allt som en riktigt, riktigt bra roman ska innehålla. 
 
Det är poetiskt och vackert, men lättflytande. Teman som tas upp är lojalitet, uppoffring, etik och moral och så mycket som självaste livet innehåller. Jag blev stormförtjust i Pachinko och vill gärna läsa mer av Min Jin Lee framöver. 
 
Pachinko var nominerad till Årets Bok 2019, tyvärr vann den inte för det hade den definitivt förtjänat. Boken finns att köpa här eller här! 

Everything but the truth av Gillian McAllister

Rachel och Jack har inte varit tillsammans speciellt länge när de upptäcker att hon är gravid. De är glada åt nyheten och bestämmer sig för att behålla barnet, trots att de inte ens bor ihop ännu. En intressant premiss till att börja med, tycker jag, så jag bestämde mig för att lyssna. En bra psykologisk thriller är alltid välkommen, tänker jag. 
Tyvärr är inte detta en bra psykologisk thriller. Det är en beskrivning av ett förhållande som är dysfunktionellt åt alla möjliga håll, vilket också förstås kan vara en premiss för en intressant bok, men det blir aldrig intressant för mig. Berättelsen går i cirklar, det är tjatigt och alldeles för fullt av upprepningar. Ingen av bikaraktärerna blir speciellt intressant, trots möjlighet till det. 
 
Rachel har tidigare arbetat som läkare (anledningen till att hon inte längre gör det är så konstig att det är inte klokt, men jag ser ju på detta med svenska ögon) och allt som går att jämföras med en medicinsk procedur beskrivs på detta vis. Sa jag tjatigt? 
 
Det blir aldrig spännande och jag har absolut inga sympatier för en enda karaktär i boken. Denna kan ni alltså skippa med gott samvete! Dock har jag hört att McAllisters övriga böcker är mycket, mycket bättre, så jag ger henne säkert en chans till. 
 
Och om du inte litar på mitt omdöme så finns boken i en ljudboksapp nära dig – eller så kan du köpa den här eller här. 

Bokhandeln på Riverside Drive av Frida Skybäck

Jag har varit intresserad av denna sedan den kom – men jag är inte världsbäst på att plocka upp sådant som jag tror ska vara lite flaxig och lättsam feelgood, för jag får sällan ut så mycket av dem. Men så gjorde jag lite research, läste lite recensioner och insåg att jag nog skulle uppleva detta som något betydligt djupare och mer intressant än mycket annat som hamnar i samma genre. Ibland blir jag trött på det här med genrer, för det ställer till det onödigt mycket för folk som ibland tänker lite för kategoriskt (moi). 
 
Och jag blev verkligen inte besviken, för även om mycket är mysigt och typiskt feelgood här så är det mycket mer än så. Bra! 
 
Charlotte driver ett framgångsrikt skönhetsföretag i Sverige när hon hastigt blir änka i ung ålder. Hon tar en paus från sitt företag och tar flykten till skånska landsbygden, men friden varar inte länge. Snart når henne beskedet att hennes moster, som hon knappt hört talas om, har dött och testamenterat sitt hus på South Bank i London till Charlotte – huset, som även huserar en bokhandel. 
 
Charlotte reser dit för att styra upp affärerna – naturligtvis planerar hon att sälja – men snart växer dels vänskaper fram, och dels bubblar hemligheter som finns i husets historia upp till ytan. Berättelser om nutid varvas med flashbacks till 1982, sommaren då Charlottes mamma och moster flyttade till London tillsammans. Hon måste få reda på vad som hänt, och varför hennes moster har nytagna foton på henne när de aldrig mötts och inte hörts under åren. 
 
Det blir lite spännande, och det är underbart att läsa om fantastiska South Bank som jag absolut saknar från min Londontid. Att strosa där utmed floden är så rogivande jämfört med City på andra sidan vattnet. Mycket fina personporträtt, och en riktigt varm vänskapsskildring. Och ett och annat skratt, också! Ser nu fram emot att läsa Skybäcks nya bok, Bokcirkeln vid världens ände – det kan ju bara bli bra. 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Månadens språk: hebreiska – En häst går in på en bar av David Grossman

Oj, vad jag har slarvat med att redovisa min läsning i Månadens språk! Jag har faktiskt hängt i varenda månad, även om den kurdiska blev mer skummad än den kanske förtjänade, vilket känns jätteroligt. Och nu är de svåraste språken avklarade, känns det som. Tjeckiska, koreanska och isländska har jag faktiskt på läslistan redan nu. 
 
September månads språk var hur som helst hebreiska, vilket skrämde mig lite först, för det enda jag kunde komma på var Alla floder flyter mot havet av Dorit Rabinyan, och den har jag ju redan läst! Men Goodreads levererar, som så ofta, och jag kom att tänka på David Grossman. Jag valde En häst går in på en bar som ju faktiskt vann Man Booker International Prize 2017, men det var kanske mest för att den inte är jättelång som jag valde den… eftersom jag kom på att månaden nästan var slut strax innan Bokmässan började, och det är ju inte direkt så att man läser en massa just under Bokmässan. Snarare tvärtom, skulle jag säga. Men jag fick äran att sitta bredvid självaste Ugglan och Boken som ju sköter denna utmaning under den traditionella bokbloggarmiddagen på Pinchos förra fredagen! 
 
Grossmans roman utspelar sig helt och hållet på en komediklubb i staden Netanya. Komikern Dovaleh G är ensam på scenen, och boken berättas av hans gamle skolkamrat, som jobbat som domare i Högsta Domstolen men nu är pensionerad. Dovaleh har bjudit in honom särskilt, trots att de inte setts sedan de var på förberedande läger inför militärtjänstgöringen som tonåringar – för han vill ha ett omdöme av sin föreställning, och vem kan vara bättre än en gammal domare att göra detta? 
 
Dels är detta som en nerskriven standupshow – dels finns tillbakablickar, reflektioner av berättaren och enkla saker runtomkring såsom publikreaktionerna, och berättarens mat- och dryckbeställningar på klubben. Men denna standupshow består inte bara av skämt och skoj – det är snarare som om Dovaleh G berättar sin livshistoria, och den är inte lättsmält. Han berättar om sin mammas upplevelse i koncentrationsläger, om mobbing i skolan, om faderns misshandel och sina egna äktenskapliga bekymmer och misslyckanden. 
 
Det är väldigt intensivt. Jag blev helt slut efter att ha läst någon halvtimme, man får dela upp det i lagom bitar. Och tempot är skyhögt, det är verkligen som att sitta i en publik på en klubb och försöka hänga med i svängarna. 
 
Jag vet inte riktigt var jag landar i mitt eget omdöme. Det är utan tvekan en omvälvande läsupplevelse som väcker massor av känslor, men det kanske är på gränsen till lite väl omvälvande och intensivt för min del. Men jag är glad att jag har läst den! 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Kistbyggarna av Morgan Larsson

Som inbiten lyssnare av allt som Morgan Larsson gjort i radio – från Christer i P3 till Christer och Morgan rapporterar till Kvällspasset och självklart SöndagsMorgan är det extra roligt att få läsa Kistbyggarna som recensionsex. Tack snälla Piratförlaget för det!  
 
Jag hade även äran och turen att få lyssna till Morgan på härliga Mariaplans Bokhandel för ett par veckor sedan, då han berättade mer om boken, dess bakgrund, karaktärerna och skrivprocessen. Åh, att få ha varit en fluga på väggen i rummet där hans whiteboards satt, med alla karaktärer och deras utveckling och skeenden på postit-lappar! För det är inte lätt att skriva en bok med tio karaktärer som sitter mer eller mindre fast på en ö i yttre skärgården. Visst tänker man på Agatha Christies And then there were none – och Morgan berättade själv under sitt prat om hur Agatha Christie, om än inte just den romanen, varit en stor inspiration för honom. 
 
Detta är dock ingen mordhistoria – men det finns sannerligen ett och annat mysterium i berättelsen. Den tar avstamp i en tidningsannons, där den välbärgade Samuel Miller som äger Lövensö bjuder in till att delta i en studiecirkel med det ödesmättade namnet Bygg din egen kista. Det låter som en morbid kurs, och visst finns det sorg och elände här, men mest av allt är det en underbart rolig och varm berättelse, om ett tiotal personer med vitt skilda bakgrunder och vitt skilda skäl till att ha sökt sig till denna studiecirkel. 
 
Här finns Kulturmannen med stort K, som konstant antecknar allt som händer till en kommande pjäs. Här finns den pensionerade fotbollsspelaren och hans fru, här finns mannen i yngre medelåldern som ljugit för sin partner om att han är en hejare på att snicka, här finns det äldre paret som vill träffa folk och umgås. Och en hel hög till. Och, icke att förglömma, Tusse, West Highland-terriern som inte riktigt vet att han är en hund, men han gillar både öl och popcorn. Och att gå i koppel. Det är tryggast så. 
 
Och så finns förstås en fripassagerare… 
 
Det är svårt att förstå från början hur allting ska komma samman till slut, och jag förstår att det tagit många år att skriva boken för det är intrikat och intressant precis hela vägen. Otroligt skickligt, tycker jag. Formuleringarna är vassa och spirituella, och som sagt – trots en del sorg och ledsamhet är det framförallt en riktigt varm och hoppfull berättelse, fylld av kärlek och massor av humor. 
 
Jag njöt fullt ut av min läsning! Boken har kommit som ljudbok i författarinläsning i en app nära dig och jag kan tänka mig att den gör sig strålande även i det formatet. Annars kan du köpa boken här eller här och det tycker jag att du ska göra för den är fantastisk! 

En nästan perfekt dag av Mareike Krügel

I Mareike Krügels En nästan perfekt dag följer vi Katharina under vad som är en ganska vanlig dag för henne, men som varken är vanlig eller perfekt för de flesta. Man vänjer sig, som Kjell Höglund sjöng. 
 
För det har inte riktigt blivit som Katharina tänkt sig. Hon skulle doktorera i musik, var det tänkt, men nu undervisar hon istället i musik på lokala kulturskolan och på lågstadiet, efter att ha flyttat till Tysklands lilla kustremsa för maken Costas skull. Nu veckopendlar han till Berlin, och Katharina får rodda det mesta. Med sjuttonårige Alex, som har blivit tillsammans med en Barbiedocka trots att Katharina utgått ifrån att han är gay, och elvaåriga Helli, som har en diagnos på autismspektrat och vill bli vuxen för snabbt, samtidigt som hon är ett barn med många speciella behov. 
 
För mig är det en ganska mörk bild av en gräsligt stressig dag, men Katharina är så van att hon inte verkar tänka något nämnvärt på det. Men mitt i all svärta blir det ibland fruktansvärt roligt, på ett ganska absurt sätt. En granne som blir av med tummen till exempel, och en torktumlare som börjar brinna – det liksom bara händer och då får Katharina hantera det, för just denna kväll ska Costas stanna i Berlin på en firmafest. 
 
Jag har läst några andra omdömen av denna, och många verkar tycka att den är seg och stökig, men jag tyckte verkligen om den. Det är skickligt att skriva en bok om en enda dag, vilket man kanske kan tänka sig från två håll. Många dagar i ett vanligt liv skulle ju inte fylla två A4 hur man än försökte, men i  detta fallet är det otroligt att hela dagen faktiskt klämts in i en enda bok. För det tar liksom inte stopp för Katharina. Och i bakgrunden mal hela tiden en hemlighet och tankar som aldrig slutar snurra. Mycket bra. 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Det blir bokmässa i år också!

 
Sent omsider kom beskedet igår – jag får chansen att gå på Bokmässan med presspass även i år! Det ska bli så himla roligt. Tyvärr kommer jag troligtvis att missa större delen av fredagen, då vi har en obligatorisk utbildning på jobbet och beskedet kom för sent för att göra så mycket åt det. Men three out of four ain’t bad, och en av höjdpunkterna – bokbloggarmiddagen – hinner jag gott och väl till! 
 
Oftast sker största delen av rapporteringen på instagram, så häng gärna med där. Jag ska försöka göra mig en sorts planering här i dagarna också som jag lovar att dela med mig av!