Detta var min Månadens språk-bok för augusti, men jag läste inte ut den förrän i september och så har jag uppenbarligen glömt att skriva om den. Jag tyckte att jag började komma ikapp med mina texter, men tydligen inte, för nu ligger det sexton utkast och väntar igen. Och då tycker jag ändå att jag har läst väldigt lite på sistone. Nåväl!
Jag hade höga förväntningar på Norma, för jag tyckte att Utrensning var så himla bra. Men det är farligt med förväntningar, som ni säkert vet, för är det inte riktigt så bra som man hade önskat så blir det en större besvikelse än en ”vanlig” ordinär bok.
Normas hår är onaturligt. Eller så är det väldigt naturligt, för det reagerar på humör, omständigheter och miljö. Norma och hennes mamma Anita har alltid försökt dölja detta – men när vi träffar Norma har Anita gått bort – kanske var det en olycka, kanske inte – och Norma måste ta reda på sanningen. Både om sin mammas död, men även om sitt eget hår och bakgrunden till varför det är som det är.
Hon börjar jobba på frisersalongen där hennes mamma arbetade, för att försöka få svar på sina frågor. Det blir en otrolig härva av personer, och jag kämpar med att hålla ordning på vem som är vem och hur de hör hemma i historien. Det är väldigt ambitiöst, men det blir alldeles för stökigt för mig. Dock skriver Oksanen fantastiskt bra, jag tycker bara inte att hon ror hem den här historien.
Stories from the city, stories from the sea 