2015: 218 – Nick och Norahs oändliga låtlista av David Levithan och Rachel Cohn

Detta är en ganska kort bok, med korta kapitel berättade växelvis av de två huvudpersonerna tillika titelkaraktärerna. 
 
Ändå tog det minst en månad för mig att läsa klart den. Av ingen särskild anledning egentligen – det var väl en sådan där som jag började läsa vid helt fel tidpunkt bara. Bokcirkelboken kanske kom emellan… ja, och så vidare. 
 
Spelar ingen roll. 
 
David Levithan känner jag sedan tidigare – Rachel Cohn var en ny bekantskap. Har dock forskat fram lite annat jag ska läsa av henne så snart som möjligt. 
 
Nick och Norah, var det ja. Jo – de träffas ute i New York-natten. Nick är den enda som är straight i queer core-bandet han spelar i. Har just blivit hjärtlöst dumpad och i ett försök att göra extjejen svartsjuk frågar han tjejen i flanellskjorta bredvid honom i baren om hon kan tänka sig att vara hans flickvän i fem minuter. Norah – tjejen i flanellskjortan – behöver frakta hem sin kompis som är vrålfull, och ser en chans – kanske kan den här killen hjälpa henne? Hon har förresten också precis blivit dumpad, och känner Nicks ex. 
 
Det är som alltid intressant när samma historia berättas ur två vinklar! Älskar när hjärnan utmanas. Vi pratade om detta i bokcirkeln förra veckan – det kan vara så spännande att se olika aspekter och ja, utmana sitt eget tänk. Mycket väl utfört av Levithan och Cohn. 
 
Och det blir en fin historia till slut. Ovanlig och rar! Dessutom ackompanjerad av en ganska kul låtlista – den där oändliga. Och man vill till New York! Oh, vad man vill promenera genom stan i gryningen och… tja. Vara sjutton igen kanske? 😉 

”The snow doesn’t give a soft white damn who it touches” – e.e. cummings

Det kom snö! I alla fall lite grann 🙂 
 
 
 
 
 
Minsann!

Jag firade den första snön med att se det senaste The Big Bang Theory-avsnittet med första morgonkaffet – ni vet väl vad som hände? Ja, är ni fans har ni läst det redan. Hur som helst, så himla bra gjort! Helt perfekt, kunde inte ha varit bättre. Har försatt mig i strålande sinnesstämning inför en lång resdag! 

2015: 217 – Vi är inte sådana som i slutet får varandra av Katarina Sandberg

Cassiopeja Svensson blev till under stjärnorna i Paris. Beatrice Svensson är hennes mor – men fadern förblir okänd. 
 
Hon lämnar landsortshålan för Stockholm och juridikstudier, där hon träffar fina flickor från Öfvre Östermalm som helst av allt vill bli gifta. Och Agnes, som finns med sedan barndomen men har förändrats. Till det bättre. 
 
Cassiopeja bestämmer sig för att hon vill börja spela piano. Och det visar sig att pianofarbrorn bor i samma hus! Det är bara det att han inte alls är någon farbror – han är Casper, skitsnygg bartender… och sambo. Såklart. 
 
Det är plågsamt att vara ung och dum och kär, men det är även plågsamt att vara äldre och kanske lite förståndigare och läsa om det. För vissa saker Cassiopeja tar sig för är ju inte så himla bra. 
 
Samtidigt förstår man. Cassiopeja är nämligen ytterst trovärdig som karaktär. 
 
Jag tyckte oerhört mycket om denna roman. Den har legat på väntelistan i typ ett och ett halvt år, men jag kan inte svara på varför jag inte har läst den. Nu gjorde jag det, och det är jag innerligt glad över för ja, den är väldigt bra. Läs gärna ett citat från i måndags. 
 
Du känner igen titeln, säger du? Såklart du gör. 
 
 
Det är helt fantastiskt att Sandberg bara var tjugo år när hon skrev denna. Samtidigt gör ju det förstås att det hela är ännu mer trovärdigt. Jag läser att hon skrivit prisbelönta noveller tidigare och är inte förvånad. 

Utmaningar Dag 24 + 25 + 26 – sammanfattning!

Dag 24: 

   
  

Julafton i en bok hos #bokhorajulutmaning – En julsaga, eller A Christmas Carol, av Charles Dickens.
 
Bästa julklappen hos #lmfotoutmaning / #lmjulkalender – Nog måste det väl vara kärlek, både att ge och få? 
 
#pocketshopjulutmaning hoppade jag över, för frågan var något i stil med ”Bok jag själv önskar mig” och det hade jag ingen. Men om vi ska prata böcker och julafton kan jag meddela att åttio barn fick skrivböcker och pennor i mina föräldrars namn via Unicef.  
 
#bokhorajulutmaning fortsätter december ut, vilket är härligt för nu har jag vant mig vid denna rutinen och letar efter något liknande till januari – om någon har tips så vill jag gärna höra! 
 
   

 
 
Dag 25 – Julläsning. Mmm, Amy Poehlers Yes Please är kanske inte traditionell julläsning… men jag började läsa på juldagen och då blir det väl automatiskt julläsning? 😉 
 
 
Dag 26 – Land som jag inte läst några författare ifrån. Alltså, det finns ju hur många som helst, så jag tog ett med snygg flagga, och då blev det Belize. 

2015: 216 – Will Grayson, Will Grayson av John Green och David Levithan

Superintressant collab mellan två av mina favoriter i Unga Vuxna-genren – John Green, som ni känner från The Fault in our Stars, Looking for Alaska och Paper Towns – David Levithan från Jag, en, En bit av mig fattas, Världens viktigaste kyss och en massa annat. 
 
Nu har de skrivit tillsammans – om varsin kille som heter Will Grayson. 
 
Den ene Will Grayson är en ganska vanlig kille med en ovanlig bästis – Tiny Cooper. 
 
 
Den andre Will Grayson är en ensam, deprimerad kille som just börjar komma underfund med vem han är, tack vare Isaac som han chattar med på nätet. 
 
När han och Isaac bestämmer sig för att träffas på riktigt korsas Will Graysons och Will Graysons vägar. Och hädanefter är ingenting som förr. 
 
Tiny Cooper är det bästa som har hänt litteraturen på länge. Levithan har skrivit en bok om bara honom – Hold me Closer – jag vill egentligen vänta lite men tror inte att jag kommer att kunna hålla mig. 
 
Detta var en fantastisk bok, varken mer eller mindre. Jag kan liksom inte skriva något vettigare än så, för jag blir alldeles bubblig på insidan bara jag tänker på den. Så ljuvlig! 
 

2015: 215 – Grenar av gift av Erin Kelly

Jag kommer inte riktigt ihåg hur jag först fick höra talas om Grenar av gift av Erin Kelly – men när vi träffades i bokcirkeln i november visade det sig att ingen hade skrivit ner några förslag på ny bok, och jag hade en stund över innan vi sågs så bläddrade igenom min app – där jag hittills sparat de böcker jag vill läsa i hyllan – läste ”baksidestexten” och tyckte att den lät intressant, och det blev ett enhälligt beslut. 
 
Såhär står det på baksidan: 
 
”London 1997. Toppstudenten Karen möter den bohemiska och glamourösa Biba och blir som förtrollad. Hon flyttar snart in i det förfallna huset som Biba och hennes bror Rex delar och sugs in i deras värld med vin, fester och brutna tabun. Det blir en underbar sommar. Men alla somrar har ett slut och i slutet av den här sommaren är två personer döda.
Tio år senare har Karens sommar hunnit ifatt henne. När hon och nioåriga dottern Alice hämtar Rex från fängelset där han tillbringat de tio senaste åren är hon beredd att göra vad som helst för att hålla ihop familjen.”
 
Så – här finns alltså: 
 
a) London (dessutom den biten av stan där jag bodde under sista tiden – flera ställen som nämns känner jag till hur väl som helst, en av gatorna som ofta nämns gick jag över typ… varje dag) 
b) akademia
c) underligt syskonförhållande
d) dekadens
e) psykologisk spänning 
 
– med andra ord fastnade jag ju redan vid baksidestexten. 
 
Och ja, du som har läst To my love som jag pratar om hela tiden förstår kanske att det finns vissa likheter här också. Fast ändå helt annorlunda. 
 
Jag längtade liksom hela tiden efter att få läsa vidare. Jag läste mitt i natten om jag vaknade till, före jobbet, på lunchen, överallt. Helt fantastisk! Och jag ska läsa allt annat av Erin Kelly så fort jag kan –  fast måste ha en liten paus först tror jag. Rekommenderar verkligen Grenar av gift till – tja, de flesta. Här finns nämligen det mesta man kan önska sig. Utom poliser – det hade behövts lite fler poliser. 
 
Originaltiteln är The Poison Tree, taget från William Blakes dikt. Läs gärna den också. Och så har den blivit TV-serie också! Jag har inte sett den ännu, men jobbar på det. 

En man som heter Ove – filmen

 
Vi såg En man som heter Ove på Kulturhuset Hav & Land igår kväll. Det är två och ett halvt år sedan jag läste boken för första gången, och jag tror att jag har längtat efter en film sedan dess. Och nu finns den! 
 
De har lyckats jättebra. En av Backmans styrkor är ju det här med att balansera det hysteriskt roliga med det vanisinnigt tragiska – kanske svårare att göra i filmform, men det blev verkligen otroligt bra. 
 
Gå och se! Så värt det. 

Mindfulness – julklappar till mig själv

 
 
Man får inte glömma sin mindfulness! I söndags höll jag Elin sällskap ett tag efter bokcirkelträffen – hon skulle träna och jag var för lat för att åka och handla – och hon plockade fram sin fina målarbok som hon vunnit i julklappsspelet på sitt jobb och sina akvarellpennor. Jag har varit sugen ett bra tag – fler och fler av Facebookkompisarna har börjat, och flera bloggare också. Så såg jag ett avsnitt av The Big Bang Theory imorse där de pratade om ”här-och-nu”-tänket – visserligen i relation till diskning, i det fallet, men jag känner att jag behöver lite mindfulness just nu. 
 
Så nu har jag köpt en målarbok för vuxna och 24 akvarellpennor till mig själv i julklapp. Förbered er på mer prat om detta efter nyår! Jag är peppad till tusen.