Frost // Frozen

 

Så såg jag äntligen Frost! Jag blev nyfiken på den redan när de visade ett klipp med Olof på Kalle Ankas Jul förra året, men det var liksom inte så att jag desperat ville se den på bio eller så, och sedan har jag väl glömt bort den. 

 
Så tack Netflix för denna härliga stund – den var ju helt underbar! Fint tecknad och animerad, rolig men även allvarlig ~ bra balans, svårt att göra för barn kan jag tänka mig. Tuffa tjejer och dumma killar och en fantastisk berättelse om kärlek och vänskap / systerskap. 
 
Och trots att människorna är härliga får jag väl säga att jag älskar renen Sven och snögubben Olof allra mest. Och dumme prinsens fjording var ju också väldigt fin, såklart. 
 
Och musiken! Så himla härliga melodier. Jag är helt såld och förstår verkligen att den blivit en sådan succé – för både barn och vuxna, som jag förstår det. Kanonbra! 
 

”Om du är jagad av mördarsniglar, var god använd ej hissen.”

Jag kom fram ordentligt igår men fick inte igång wifi:t mer än på plattan, och blogg.se-appen i den är fruktansvärt dålig, så jag skrev ingenting. Nu har jag dock fått igång nätet på datorn också, även om det är lite knackigt. Det ska nog gå bra 🙂 
 
 
Blev försenade på The Airport Formerly Known as Kastrup med någon halvtimme – de fick uppenbarligen ragga upp ett annat plan, för jag skulle ha suttit på rad 33 och det fanns ingen rad 33 på planet vi reste med ~ jag och ett gäng till fick små lappar med nya siffror på. Inte mig emot, för jag fick sitta vid gången utan någon i mitten. Tittade på Nick and Norah’s Infinite Playlist på båda flighterna, men hann ändå inte se klart den förrän jag kom ”hem” till hotellet, så korta var resorna. Det var verkligen som att komma upp på ett krön – få en mintchokladpralin – och neråt igen. Ganska skönt, förstås – men samtidigt är det ju ganska skönt att bara sitta still en stund också på långa resdagar. Jaja. 
 
Tog en taxi från Tegel till hotellet – gick på 15 euro, bara. Blev så paff att jag gav honom 20. Har inte läst på om hur det är med dricks här ännu, så hellre det. 
 
Var uppspelt och pigg som en mört, så jag kunde förstås inte somna. Såg klart Nick and Norah och fick sedan igång både WiFi och Netflix på plattan, så jag såg äntligen Frost! Visste väl redan innan att jag skulle gilla den, men jag blev ändå positivt överraskad ~ är inget jättefan av tecknad film och det är många år sedan jag såg en Disneyfilm. Hur bra som helst. Mer om det senare. 
 
 
 
Somnade såklart ifrån slutet – men såg klart det när jag vaknade okristligt tidigt imorse, vid sexrycket någonting. Kaffesugen och vrålhungrig så jag gick och åt frukost direkt när de öppnade vid sju. Trevlig frukost med mycket gott kaffe – och den där våfflan där? Out of this world. Brödet var också väldigt gott, de hade massor av olika sorter men jag provade bara detta som jag gissar är på surdeg av något slag. Fint som snus. 
 
Undrar så över plastbyttan där i bakgrunden av bilden – ska man slänga sitt skräp i den, tro? Äggskal och sådant? (Jag hittade aldrig de kokta äggen, mycket mystiskt.) Det är ju rätt logiskt – vad annars skulle man ha den till, liksom? Vågade dock inte chansa när jag inte såg att någon annan gjorde det – kanske ett stort faux-pas i stil med att dricka upp vattnet i fingerskålen på finmiddag? Får fortsätta forska i detta. 
 
Till frukosten läste jag ur ett av mina PocketShop-fynd – Kärlekens brutala språk av Alicia Erian. Novellsamling om tuffa brudar. Ser fram emot mer! 
 
 
Utsikt – det känns som om detta kan vara ett ganska gammalt hus, det är långa vindlande korridorer och knarrande trappor, massor av atmosfär! Härligt. 
 
 
Antar att detta betyder ”Om du är jagad av mördarsniglar (eller blodiglar), var god använd ej hissen?” 
 
Hann även med att se första avsnittet av Jane the Virgin innan frukosten öppnade. Verkar lovande! Någon som har sett? 
 
Nu tänker jag faktiskt vila mig ett tag till innan jag gör något annat. Det är fortfarande löjligt tidigt och jag är ju faktiskt på semester! 
 
Jo, en sak till! När jag skulle hoppa in i taxin igår sa jag förstås vart jag skulle – ”Hallo, Hotel Abendstern, Stuttgarterplatz 8” – inte så mycket mer. Och jag kan räkneorden på tyska, så jag sa ju ”acht” av bara farten. Chauffören launchade in i värsta harangen på tyska när vi hade satt oss tillrätta och jag ba’ ”Sorry, I don’t speak very much German” ~ vilket till och med är en grov överdrift för jag talar egentligen ingen tyska även om jag kan förstå en hel del i skrift i och med att det faktiskt inte är så olikt svenska. Och han ba’ ”Oh! You spoke such beautiful German I thought you were from here” – tackar så mycket, får man säga då. Jag är väl helt enkelt bra på att härma! 🙂 

Mellanlandning

Säkerhetskontrollerad och klar! 

Nu en skön stund för återhämtning efter de första tre etapperna 😉 Hittade två böcker på Pocket Shopa mellandagsrea som jag velat ha men som varit dyra. Score! Även guideboken jag ville ha – jag gillade verkligen min Lonely Planet i Paris. 

Har laddat ner två filmer till själva flygningen – ska bli skönt att koppla av på riktigt. Flighterna är så korta. 

Finn ett fel. Gah! 

Etapp 2

Etapp 2 förflyter hittills betydligt bättre och enklare. Eller ja. Nu kom en cyklist på som vill tjuvåka. Decline! 

Liseberg är öppet! Miserabel dag för ändamålet men tja, smart ändå att hålla öppet tycker jag. 

Har varit kissnödig sedan någonstans i närheten av Munkedal och har aldrig längtat hetare till Landvetter! 😉 

”Handla åt andra” på Coop Konsum Hunnebostrand

 
Denna kundvagnen står vid entrén på Konsum i Hunnebo. Det är lite svårt att se vad det står på lappen, men såhär är det: 

”Genom att handla och skänka något från denna inköpslista medverkar du till att göra skillnad för någon annan. Det som du handlar och skänker förmedlas till organisationer i närområdet som hjälper människor som på olika sätt lever i utsatthet.”

 
Så himla bra initiativ. Och det funkar, uppenbarligen! 
 
 
Bitsocker stod i rött och med fet stil, så jag köpte två sådana paket. För denna gången. Men en eloge till Konsum – så himla bra. Alla kan hjälpa lite grann – ingenting på listan behöver vara dyrt. 

Etapp 1

Längsta etappen på dagens resa – Uddevalla till Göteborg – påbörjad. Bussen tjugo minuter sen och det blir ståplats hela vägen. Heeeelt knôkat. 
Nu kan det liksom bara bli bättre 😉
ETA: Halleluja! Någon gick av i Kungälv. Tur för jag har ingen känsel i fötterna. Skönt att återfå den innan ankomst i Göteborg. Vilken cirkus! 

2015: 219 – Attachments av Rainbow Rowell

Detta är Rainbow Rowells debutroman, men den tredje jag läser. Jag var inte överdrivet imponerad av Fangirl men älskade Eleanor & Park som var helt fantastisk! 
 
Attachments faller någonstans mittemellan, tror jag. 
 
Först och främst var det väldigt härligt att läsa på engelska! Ja, Will Grayson, Will Grayson var också på engelska men jag började med denna först. Kanske borde jag börja översätta recensionerna, nu när jag hamnat på det spåret? 
 
Så. 
 
Detta är växelvis en mailroman, växelvis vanlig prosa. Mailen utväxlas mellan Beth och Jennifer som arbetar på en tidning, prosabiten berättas i tredje person om Lincoln, som också arbetar på tidningen – men som någon sorts vakthund för webben och mail. Det är år 1999 när vi börjar, millenniumbuggen är ett stort hot, och det är allt elektroniskt – även mail och surf. Någon måste sitta på tidningen och läsa medarbetarnas mail ifall programmet flaggar för något otillbörligt… och det gör Jennifer och Beths mail mest hela tiden. 
 
Lincoln blir väldigt fäst vid tjejerna och kan inte låta bli att läsa när han sitter och jobbar på nätterna – och innan han vet ordet av inser han att han är förälskad i Beth. 
 
Det är en riktigt rar berättelse, faktiskt. Hade det inte varit för att det faktiskt var hans jobb att läsa alla flaggade mail hade det naturligtvis varit riktigt ruskigt beteende, men det var annorlunda förr. Min favoritdel är dock Lincolns vänskap med kvinnan som fyller på varuautomaterna och som han brukar käka middag med på nätterna, helt underbart. 
 
Så jodå! Det är en helt okej roman. Inget mästerverk, men den är trevlig och lite mysig sådär. Man vill liksom karaktärerna väl, och det är ju alltid en trevlig känsla. Tre tummar upp! 
 
==
 
This is Rainbow Rowell’s debut novel, but the third one for me. I wasn’t overly impressed with Fangirl but I adored Eleanor & Park. Attachments falls somewhere in between, I think. 
 
First of all, it was really lovely to read in English! It’s been a while. 
 
The narrative switches between e-mails and normal prose. The e-mails are sent back and forth between Beth and Jennifer, who work for a newspaper. The prose parts are third person stories about Lincoln, who also works at the newspaper, but as some sort of watchdog for the internet and e-mail. It’s 1999 when we begin, the millennium bug is a massive threat, and everything electronic too, it would appear – including e-mail and the web. Someone has to sit at the newspaper’s offices and read their co-workers’ e-mails – if the programme flags for something unsuitable… and Jennifer’s and Beth’s e-mails constantly end up being flagged. 
 
Lincoln grows very attached to the girls and can’t help but read when he’s working nights – and before he knows it, he realises that he has a crush on Beth. 
 
It’s a very sweet story, in fact. If it hadn’t been for the fact that Lincoln is actually doing his job when reading the e-mails it would have been massively creepy but things were, of course, different then. My favourite part must be the friendship which grows strong between Lincoln and the older lady who refills the vending machine and who he has his dinner with at night, it’s wonderful. 
 
So, yes! It’s a perfectly fine novel. It’s no masterpiece, but it’s nice and quite cosy. You want the best for the characters, and that’s always a pleasant feeling. Three thumbs up!