
Första semesterdagen – utvärdering



Keeping it simple! ❤️
Mango och björnbär från frysen får tina i en timme eller så. Paraguayos, kiwi och honungsmelon tinas. Allt läggs upp och avnjuts med gaffel och en ordentlig kopp kaffe, eller vad man nu råkar tycka om. Hade jag haft turkisk yoghurt hemma hade jag placerat en ordentlig sked sådan uppepå också, men det behövs faktiskt inte. Lite sorbet eller glass hade också varit gott.
En variant här hade varit att riva vit eller mörk choklad över härligheten och köra högst upp i ugnen på högsta värme i några minuter. Det får bli en annan dag 🙂
Detta blir första i raden av mina sommartips här på bloggen. Jag hade tänkt köra juli och augusti, men har helt enkelt haft för mycket att göra fram till semestern. Men nu så!

Nu var det hur som helst dags för första boken om Anna och Mats, Ur vulkanens mun. Ingen feelgood precis – jag kände mig som när jag läste Stål ungefär, obekväm och med vag klåda över hela kroppen hela tiden. Kanske inte borde åka till Italien om det är såhär böcker som utspelar sig där får mig att känna mig? Nej, jag skojar. Fast i ärlighetens namn hade ju Ferrante liknande drag…
Nå. Anna och Mats från Stockholm tar med sig barnen, Sebastian och Molly, på en charterresa till Sicilien som de egentligen inte har råd med. Men de måste försöka göra något för att rädda familjen. Alla sätt är bra utom de dåliga. Nu blir detta förstås en katastrof, otrolig hetta, ingen luftkonditionering på hotellet, poolen tömd pga bakterier och en lång promenad genom stenöken till stranden. Ja, ni fattar. Skitjobbigt.
350 sidor fulla av bråk, förnedring, upprörda känslor, försvinnande, risktagande, otrohet light, bråk om bigarråer (då höll jag på att börja gråta)… trots det är det väldigt bra. Jag kan i och för sig hålla med Sydsvenskans recensent om att det är svårt att förstå varför Anna är en så svag karaktär, men samtidigt vet jag ju att man aldrig kan förstå varför andra människor gör som de gör.
Oerhört jobbig läsning men verkligen, väldigt bra. Slutet är väl tillrättalagt, men jag köper det och ser med skräckblandad förtjusning fram emot att läsa del 2 – Anna och Mats bor inte här längre.

Vi får stifta bekantskap med litteraturforskaren Helena, som är anställd på högskolan i Skövde – men som samtidigt arbetar som talskrivare, i all hemlighet. Hon sitter med i styrelsen för Hans Viksten-stiftelsen tillsammans med ett antal upphöjda personer inom kulturvärlden, och det är en av dem som ställer henne frågan som blir upptakten till berättelsen: ”Vill du veta vem som får Nobelpriset i litteratur?” – en månad innan det egentligen tillkännages.
Under sammanträdet där detta samtal sker sker även ett mord på en av medlemmarna i stiftelsens styrelse, och tack vare Helenas nyfikenhet hamnar hon mitt i handlingens centrum. Hennes bästa vän Eva som också bor i Skövde och arbetar som personalchef i kommunen får också ett mord på halsen när en sköterska blir ihjälslagen med en stekpanna på ett äldreboende – men hur hänger morden ihop? Jo, på något sätt måste de ju hänga ihop – det är ju en pusseldeckare!
Jag älskar persongalleriet i boken, det är en hel hög vanliga människor med vanliga egenskaper, även om vissa kanske är lite förstärkta på sina håll. Jag tycker väldigt mycket om akademikermiljön och det är lagom spännande hela tiden. Helena är en underbar huvudperson tycker jag, kunnig, smart, rolig och skarpsynt.
Jag fortsätter med serien, utan tvekan. Mycket bra!



För det är ju så gott!
Har sett på Vera för första gången och känner nu ett behov av att testa böckerna.
Imorgon ska jag sova så gott va.


Semester, darlings! Jag firar med kaffe och en karlsbaderkringla 🙂
