Stories from the city, stories from the sea

Praktika för blivande föräldrar: gravidfakta och barnkunskap på vetenskaplig grund av Agnes Wold och Cecilia Chrapkowska

Jag kunde absolut ingenting om bebisar och föräldraskap när jag blev gravid. Hade knappt hållit i en bebis och absolut inte bytt en blöja eller hållit i en nappflaska. Man lär sig väldigt mycket genom att bara göra – just de tre sakerna ovan är jag numera expert på. Men det finns en faslig massa annat att lära sig, och jag tror att man gör rätt i att endast läsa på 1177.se och gärna att luta sig mot realistiska, icke dömande experter – såsom min husgudinna Agnes Wold. (Ja, jag vet att hon anses kontroversiell i många bebiskretsar men jag väljer att tro på henne.)

Här får man en sansad, enkel och stundvis rolig handbok i barnkunskap. Det finns ganska basic instruktioner om ett och annat, och det finns superintressanta faktaspäckade bitar om infektioner och bakterier och vaccin som läggs fram på ett sätt som man förstår. Så skönt! Man får även veta saker och ting om allergier, om vilka miljöer som bäst främjar barns immunförsvar och framför allt får man bekräftelse kring att det inte gör något att man inte hinner dammsuga speciellt ofta eller koka varenda nappflaska. Jag blev även glad av kapitlet om amning vs. flaskmatning.

Amning fungerade inte för mig och vår lilla, hon var inte särskilt intresserad av bröstet och det skapade bara frustration och stress hos oss båda och ångest hos mig. Så fort vi började med ersättning var lilla mätt och jag lugn – och så skapar det ju faktiskt mer jämlikhet i föräldraskapet. Och det finns inga belägg för att amning är speciellt mycket bättre för barnet än ersättning heller. Närhet och hudkontakt kan man ge ändå, och de där allra första dyrbara dropparna ”guldmjölk” fick hon i alla fall i sig. Hittills är hon både stark och pigg och klarade uppenbarligen av Covid-19 som en dans. Tack Agnes och Cecilia för att ni dämpar mitt dåliga samvete!

(Man ska för övrigt komma ihåg att denna är skriven innan pandemin. Just det där med att ta ut små bebisar i stora folksamlingar är kanske ingenting vi har rekommenderats att göra de senaste två åren…)

Boken kan man köpa här, om man som jag tror på vetenskapen 😉

Grim (Stockholmsserien, #2) av Sara Bergmark Elfgren

Jag kan inte fatta att det är 4,5 år sedan första boken i Stockholmsserien kom ut – Norra Latin, alltså. Det känns verkligen inte så länge sedan – jag tänker på vad som har hänt under alla dessa år och blir alldeles yr i huvudet.

Grim utspelar sig i samma Stockholm som Norra Latin – mestadels ett sådant som vi känner igen. På 2010-talet finns Kasper, som är 18 år och sommarjobbar på Gröna Lund. Efter en jobbig första dag där han haft slitiga uppgifter får han chansen till drömjobbet – på House of Demons. På 1980-talet finns hans pappa Håkan, som tillsammans med sin bäste vän Grim har ett death metal-band som röner en del framgångar. Men Grim dör under märkliga omständigheter, och bandet läggs ner. Deras kultstatus finns dock kvar, och Kasper tar hjälp av sin nya arbetskamrat och kompis Iris för att ta reda på vad som egentligen hände. Varför visar sig Grim i Kaspers drömmar? Har det att göra med att Kasper fått sitt namn efter Grim? Och vad betyder egentligen sakerna han hittar i sin pappas garderob?

Jag älskar bitarna i nutid, på Gröna Lund och i dagens Stockholm. Bitarna från 80-talet är också intressanta till en viss grad, men ärligt talat blir det lite tjatigt. Det är en ganska saftig volym på nästan 500 sidor, och ibland känns det lite som om jag har öppnat e-boken på fel ställe och läser om något jag redan läst. Det drar ner helhetsbetyget en del. Men jag gillar verkligen känslan i berättelsen, och jag tycker att Bergmark Elfgren skriver ypperlig och trovärdig dialog. Är man death metal-fan kanske man har betydligt större behållning av musikbitarna!

Bra och intressant premiss – men för mig blev det hela alldeles för långt. Boken kan man köpa här!

Den långa vägen hem (Kommissarie Gamache, #10) av Louise Penny

Varje gång jag börjar skriva om en Gamache-bok vill jag skriva en lång kärleksförklaring till serien. Jag har nog gjort det tillräckligt nu, jag är övertygad om att ni vet att jag tycker att de är bland de bästa deckarna som finns. Det är dessa, Maria Adolfssons serie om Doggerland, Peter James serie om Roy Grace och Elly Griffiths serie om Ruth Galloway som smäller högst hos mig just nu, men inga av de andra serierna är i samma klass som Louise Penny ändå, för dessa böcker innehåller så otroligt mycket mer än bara deckargåtor. Nästan alla deckare har ju bitar om privatliv och relationer, men ingen skriver så bra karaktärer och relationer som Penny.

Nu blev det visst en lång bit ändå. Jaja, så får det vara. Det förtjänar den.

Nu har Gamache pensionerat sig från Sûreté de Quebéc och flyttat till Three Pines med hustrun Reine-Marie. Han promenerar och läser och går på bistron och pratar med sina vänner. En morgon kommer Clara Morrow till honom och är bekymrad – hennes make Peter, som skulle komma tillbaka på årsdagen av deras separation, har inte dykt upp.

Gamache tar hjälp av sin före detta kollega och numera svärson Jean-Guy Beauvoir samt Myrna, psykologen som blivit bokhandlare i Three Pines, för att ta reda på var Peter tagit vägen och varför han inte dykt upp som avtalat. Det blir en berättelse om ett konstnärsliv och om desperationen att återfå sin berömmelse, allt i det stillsamma tempo som 98% av Pennys böcker håller men alltid utan att tappa tryck och spänning. Eller ja – ibland glömmer man att det är spännande under en kort stund. Vad det alltid är är intelligent, reflekterande och oförutsägbart. Och vansinnigt trevligt skrivet.

Tidigare böcker i serien:

Boken kan man köpa t.ex här!

Hustrun av A S A Harrison

Hustrun har stått på min TBR i många herrans år. Min gissning är att jag ramlade över den när jag skulle ha tag i Meg Wolitzers Hustrun en gång i tiden. Egentligen är det ett oskick att det inte finns några begränsningar för hur många böcker som får heta samma sak – denna heter dessutom The silent wife på originalspråk, så det hade inte varit omöjligt att kalla den något annat. Nåväl, nu är det så.

Anledningen till att denna äntligen blev läst var för att det var min tur att presentera böcker för omröstning i en av mina bokcirklar, och då februari är Kanadamånad på Kaffe & Kultur sökte jag rakt av på Kanada på Storytel och fick bland annat upp denna. Författaren var kanadensiska, bosatt i Toronto, men boken utspelar sig i Chicago.

Todd och Jodi träffades på ett filmiskt vis för tjugo år sedan, och har levt tillsammans sedan dess. De har vid det här laget landat i ett sorts rollspel där hemma – Jodi låtsas inte veta om Todds otrohetsaffärer utan lever gott på hans fastighetsaffärer, tar emot ett ganska sparsamt antal klienter som psykoterapeut, och lagar fantastiska middagar åt Todd. Men när han visar sig ha en affär med dottern till en familjevän och sagda dotter visar sig vara gravid brakar ett psykologiskt maktspel loss. Redan på första sidan reflekterar Jodi i en sorts epilog-prolog över att hon nu är en mördare, men vi vet inte vem hon mördar, eller hur, eller egentligen varför. Det är väldigt effektivt berättande.

Jag måste säga att Hustrun överträffade mina förväntningar. Det finns otroliga mängder psykologiska spänningsromaner (som inte sällan jämförs med Gone Girl…) och de allra flesta är inte speciellt imponerande – men det är denna. Väl värd att läsas!

Boken kan man köpa t.ex här.

Projekt Jul av Cathy Bramley

Här har vi tredje titeln i den lilla kavalkad av jul-feelgood jag konsumerade innan jag började konsumera sill och grönkål. Cathy Bramley är en etablerad feelgood/romanceförfattare i Storbritannien men jag har aldrig läst något av henne förut.

Merry Shaw har bestämt sig för att fria till sin pojkvän när de är ute och vandrar i närheten av Wetherley, den lilla staden där de bor. De har ändå varit tillsammans i en herrans massa år och bor ihop, så det känns som en formalitet. Men han tackar nej, och där står hon, singel och hemlös och utan en lokal att tillverka de doftljus hennes nystartade företag specialiserar sig på. Julen är alltså inställd.

Cole Robinson är byggherre och nyskild. Hans exfru har flyttat till Kanada med barnen, och även om han var med på noterna känns det uselt inför julen. Den är alltså inställd även för hans del.

Naturligtvis korsas Merrys och Coles vägar – det är trots allt feelgood vi snackar om här. Men det är inte riktigt så banalt som det hade kunnat vara, här vinner Merry en omröstning i byn om vem som har den bästa idén för årets gemensamma julfirande och måste därför rodda ett helt torg fullt med julgranar med allt vad det innebär, och samtidigt hålla igång ett företag utan lokal. Tur då att Cole jobbar med det han gör…

Trevligt och lite lagom stökigt – och mycket brittiskt. Det finns några alldeles utomordentligt bra bifigurer, och berättelsen om Merrys förflutna är hjärtskärande mitt i allt julmys.

Boken kan man köpa här.

Allt jag önskar mig till jul av Joanna Bolouri

Det blev några julböcker i veckan innan helgerna startade och Allt jag önskar mig till jul såg jag fram emot eftersom Joanna Bolouris förra julroman, Jag kommer hem till jul, var både rolig, trevlig och välskriven. Det är Allt jag önskar mig till jul också. Jag läser gärna feelgood när den är smart och originell men det finns så oändligt mycket nu för tiden, med nästan identiska omslag att jag blir alldeles matt. Men brittisk feelgood kan man faktiskt oftast lita på.

Nick är advokat och har en mycket vacker och glamorös flickvän – tills han inte har det längre. Han får gå ifrån byrån där han jobbar och flickvännen dumpar honom – och till slut finns det ingen annan återvändo än att ta ett jobb han verkligen inte vill ha. Som tomte i ett lokalt köpcentrum. Tomtenissarna är tykna och barnen likaså – men en dag dyker Sarah och Alfie upp. Sarah jobbar på kaféet mittemot och är änka och ensam med Alfie. Alfies enda önskan till tomten är att hans mamma ska bli glad igen.

Nick får en snilleblixt och parar ihop henne med sin kompis Matt, men när deras förhållande tar fart börjar Nick undra om han verkligen gjorde rätt i att inte försöka få Sarah för sig själv…

Ni kan ju tänka er ungefär hur det går, men vägen dit är intressantare än den brukar vara i liknande romaner. Det känns piggt och fräscht och när det nu ofta blir rätt kasst när män ska skriva kvinnor så lyckas Bolouri bra här. Det kunde lika gärna ha varit Mike Gayle, kungen av lad-lit, som komponerat Nick – och Matt, ska sägas. Kul och trevlig läsning!

Boken kan man köpa t.ex här.

Jul på det lilla hotellet vid havet (Mure, #4) av Jenny Colgan

Jag lyckades faktiskt läsa hela tre julböcker i rättan tid förra året, men det har uppenbarligen tagit ett bra tag innan jag lyckats sätta mig ner vid datorn och försöka komma ikapp här. Sånt är livet!

Jag tycker att Jenny Colgans serie om den lilla fiktiva ön Mure, som ligger mellan Shetlandsöarna och Norge. Personerna är välrundade och trovärdiga, och det är inte bara feelgood – långt ifrån, faktiskt. I denna boken är det en hel del ämnen som tas upp som verkligen inte är lättsamma – men det gör ingenting. Jag läser inte mycket feelgood eftersom jag blir så trött på det sockersöta och oftast okomplicerade, men jag gillar Jenny Colgan överlag även om inte allt är i min smak.

Jag känner att jag inte riktigt kan gå in på de separata personerna, det avslöjar lite för mycket. Men det är både dråpligt och hjärtskärande sorgligt, och man blir som vanligt väldigt hungrig – denna gång på både skotska mördegskakor och croissanter.

Boken kan man köpa här. Men spara den för all del till jul, den är stämningsfull.

Smakebit på söndag, 30 januari 2022 – Dagboken jag faktiskt skrev av Jessika Devert

Det känns inte som om det gått nästan ett år sedan jag läste och blev förtjust i Dagboken jag aldrig skrev. Men så är tydligen fallet. Folk säger alltid att det känns som om en graviditet aldrig ska ta slut – jag tyckte att hela förra året bara flög förbi. Det är i och för sig positivt på många sätt, för ännu en bok i en serie där jag trodde att jag skulle få vänta länge än kommer i veckan, nämligen Fallvind som är femte boken i Maria Adolfssons serie om Doggerland.

Veckans Smakebit kommer alltså ur Dagboken jag faktiskt skrev av Jessika Devert:

”Lite längre bort är det två kvinnor som provar klänningar och de talar med låga röster och utstöter ibland något ”oooh” eller ”aaaah”. Det är som om jag är i en mjuk sammetsvadderad värld och det är väldigt skönt som kontrast mot mammas kala sjukhusrum med högt pipande maskiner och vita väggar. Här är allt dovt blått, mjukt beige och krämvitt, inget kritvitt så långt ögat når.

Ur Dagboken jag faktiskt skrev av Jessika Devert, Printz: 2022

Stormen Malik verkar ha dragit förbi och solen strålar, det är sju plusgrader ute och jag hoppas att våren är på gång. Det är nog lite väl mycket att hoppas på, februari är sällan den charmigaste månaden i Göteborg – men den är åtminstone kort. Och hoppas kostar ingenting!

Fler Smakebitar finns att läsa hos Astrid Terese!

Efter skandalen av Sarah Vaughan

James Whitehouse lever trevligt familjeliv med sin fru Sophie och barnen. Han är parlamentsledamot, står premiärministern nära och är en allmänt framgångsrik och omtyckt politiker. Tills den dagen då en ung kvinna anklagar honom för en våldtäkt. Det privilegierade livet rasar, men James fru tror inte på anklagelserna utan står vid hans sida.

Åklagarsidan representeras av Kate Woodcroft, erfaren i brottmål och särskilt sexualbrott. Hon är helt övertygad om att James är skyldig, och att det denna gång inte kommer att räcka att bara vara bäst på att argumentera.

Parallellt med den nutida historien får vi en berättelse om livet vid Oxford ett antal år tidigare. Om de där rika killarna som har egna klubbar som mest går ut på att vara så grisiga som möjligt på så många sätt som möjligt, och eftersom de är rika på både pengar och inflytande kommer de undan med det mesta.

Jag tänkte mycket på Jodi Picoult när jag läste denna. För sisådär femton år sedan plöjde jag hennes böcker, och flera av dem är delvis rättegångsdramer där man även får följa advokaterna eller domaren i sitt arbete. Här får vi nämligen även följa Kate Woodhouse en del, och det är alltid spännande att se historien från en annan vinkel. Jag gillar rättegångsdramer skarpt när de är väl utförda. Tankarna drogs även till den utmärkta Apple Tree Yard av Louise Doughty.

Spännande och väldigt väl sammansatt. Sarah Vaughan har blivit en favorit hos mig och jag hoppas att det kommer mycket mer från hennes penna framöver.

Den engelska titeln är för övrigt Anatomy of a scandal vilket jag gillar bättre! Den drar onekligen tankarna till Notes on a scandal av Zoë Heller, som är en stor favorit.

Boken kan man köpa här.

Tidsfördriv av Matilda Gunnarsson Rathsman

I Matilda Gunnarsson Rathsmans universum vet alla människor när de ska dö. Man anordnar begravning innan dagen kommer, och man firar sin dödsdag istället för sin födelsedag. Varje kväll får varje person en syn för sina ögon – det sista man kommer att se innan man dör.

My är sjutton år, och ska dö om ett år när vi träffar henne. Arton år är förstås en tragiskt ung ålder, men det finns ingenting man kan göra åt sitt datum. Eller? My vill inget hellre än att leva. Det sista hon ser innan hon dör är ett par intensivt gröna ögon, och när hon plötsligt träffar den mystiske Theodor Edh, i regnrock och med just intensiva gröna ögon ställs allt på huvudet. Theodor insinuerar att man visst kan påverka sitt öde, men vägrar berätta vad han menar. My blir hopplöst förälskad, men de där ögonen – ska Theodor bli hennes mördare?

Utöver just att alla vet när de ska dö är livet såpass vanligt att jag ibland glömmer bort premissen. Mys föräldrar är skilda, hennes pappa tillbringar en stor del av sitt liv i kalsonger i soffan och hennes mamma kramar henne aldrig men lagar väldigt mycket mat.

Berättelsen blir mer och mer suddig i kanterna och drömsk, och det passar inte riktigt mig. Vid ett par tillfällen vet jag inte om vi är i verkligheten eller i Mys fantasi, och det blir lite stökigt. Det tog mig flera veckor att ta mig igenom den vilket är minst sagt okaraktäristiskt – det finns många skäl till det, men ett är att jag tappade koncentrationen.

Spännande idé som är väl utförd. Jag är inte 100% övertygad, men läser gärna mer av Gunnarsson Rathsman i framtiden.

Boken kan man köpa t.ex här.