Hustrun har stått på min TBR i många herrans år. Min gissning är att jag ramlade över den när jag skulle ha tag i Meg Wolitzers Hustrun en gång i tiden. Egentligen är det ett oskick att det inte finns några begränsningar för hur många böcker som får heta samma sak – denna heter dessutom The silent wife på originalspråk, så det hade inte varit omöjligt att kalla den något annat. Nåväl, nu är det så.
Anledningen till att denna äntligen blev läst var för att det var min tur att presentera böcker för omröstning i en av mina bokcirklar, och då februari är Kanadamånad på Kaffe & Kultur sökte jag rakt av på Kanada på Storytel och fick bland annat upp denna. Författaren var kanadensiska, bosatt i Toronto, men boken utspelar sig i Chicago.
Todd och Jodi träffades på ett filmiskt vis för tjugo år sedan, och har levt tillsammans sedan dess. De har vid det här laget landat i ett sorts rollspel där hemma – Jodi låtsas inte veta om Todds otrohetsaffärer utan lever gott på hans fastighetsaffärer, tar emot ett ganska sparsamt antal klienter som psykoterapeut, och lagar fantastiska middagar åt Todd. Men när han visar sig ha en affär med dottern till en familjevän och sagda dotter visar sig vara gravid brakar ett psykologiskt maktspel loss. Redan på första sidan reflekterar Jodi i en sorts epilog-prolog över att hon nu är en mördare, men vi vet inte vem hon mördar, eller hur, eller egentligen varför. Det är väldigt effektivt berättande.
Jag måste säga att Hustrun överträffade mina förväntningar. Det finns otroliga mängder psykologiska spänningsromaner (som inte sällan jämförs med Gone Girl…) och de allra flesta är inte speciellt imponerande – men det är denna. Väl värd att läsas!
Boken kan man köpa t.ex här.
Stories from the city, stories from the sea 