Stories from the city, stories from the sea

 

Ännu en gång får Sommarbingot mig att plocka upp något jag annars kanske hade missat! Jag behövde nämligen något relaterat till musik – naturligtvis hade jag kunnat använda Annika Norlins Texter men det kändes inte riktigt rätt heller. Inte heller var jag sugen på någon svettig biografi – så jag vände mig till trogna Goodreads och någon lista om böcker som handlar om musik och bestämde mig för denna. Och det är jag glad för! För åh, vad mycket fantastisk musik som tas upp. 

 

Vår huvudperson heter Maria, hon bor någonstans ute på landet i South Carolina med sin pappa och ska nu äntligen få chans att åka och hälsa på sin mamma – hon som stack för att bli konstnär – i New York City. Det är nittiotal, det är grunge, det är Patti Smith och gallerier och skolkande och frihet! Och så mycket musik, som sagt. Men det är mörkt, också. Mamman har hemligheter och lögner i bagaget, hennes kille är inget särskilt bra sällskap för Maria – men som tur är finns det andra vuxna som kan hjälpa till att fånga upp där det behövs. 

 

Storyn växlade lite med att vara något för tunn och något för tjock – det är inget mästerverk. Jag tar dock med mig musiken, skildringarna av New York (för det är en kärleksförklaring till staden också, om du frågar mig och det gör du) och ett fint porträtt av en ganska vilsen ung tjej som är ”fri” för första gången. 

 

 

Jag var väldigt sen med att upptäcka Annika Norlin, såväl som Säkert! och Hello Saferide. Tyvärr, men så är det! Sanningsdan blev jag förtjust i för ett par år sedan kanske och någon gång i våras hörde jag The Quiz och då var det ju kört. Underbart! 

 

Tyvärr innebär ju detta att jag inte har hört typ hälften av låtarna i denna textsamling. Försökte göra som författaren själv föreslår och lyssna medan jag läser, men det var en biblioteksbok och jag hann inte göra så med allt. Däremot hann jag läsa igenom de flesta och ha stor behållning av dem. Och bör nog helt enkelt köpa mig boken så att jag kan ha den vid min sida när jag bekantar mig djupare med all denna underbara musik och poesi! 

 

Såhär säger Norlin själv: 

”Låtskrivande handlar för mig om ett ständigt vägande: en euforisk rad till en sorgsen melodi. En varm röst till kalla ord. Hårda trummor till mjuka melodier. När jag försöker skriva annat än låtar får jag panik, jag har helt plötsligt så få verktyg att använda mig av. När du bara läser texterna får du bara halva historien. Men detsamma gäller er neandertalare som aldrig lyssnar på texter, öppna nu den här boken och följ med i vad som sägs.”

 

 

Här finns ett fint reportage om Annika Norlin i gårdagens GöteborgsPosten!

 

 

      

 

Viveca Lärns böcker om Tekla och Ulle är inte lika kända som de om Mimmi, Anders och Eddie – det är lite synd, för jag älskar dem fortfarande. Det är Killbacillen, Vad händer om man vänder på Paris? och Dadlar och dromedarer – alla är reseskildringar, till Sydkoster, Paris respektive Sousse i Tunisien, vilket förstås är platsen för just denna som jag valde att läsa om för att kryssa En gammal favorit i Sommarbingot. Det är kul att den har kommit ut som e-bok bara nu härom månaden – jag trodde nästan att de hade blivit bortglömda. 

 

Det är dags för Tekla och Ulle att börja högstadiet till hösten – men först ska de alltså åka på semester med Teklas pappa Tommy. Han är konstnär och har mest tänkt stå i arabisk klänning på stranden och måla, men det finns fullt av livsfarliga drakar till kvinnor som vill sätta klorna i honom. Tekla och Ulle har inte bara fullt upp med att rädda honom (vare sig han vill eller ej) – de planerar även sin vuxentid i sina anteckningsböcker, räddar andra vuxna som är på gränsen till förfall – och träffar tjusige Samir från Göteborg som är och besöker sin farbrors bondgård… 

 

Det är naturligtvis både dråpligt och lite galet, men det finns som alltid ett visst mörker och andra aspekter att fundera över också. Jag gillar dem lika mycket nu som för tjugofem år sedan när jag läste dem första gången och som sagt – hemskt glad över att de verkar komma som e-böcker nu! Hoppas det även gäller de andra berättelserna 🙂 

 

 

 

Ja, tänk – ett år efter att jag först gav mig på denna blev jag faktiskt klar! Nu var det så att jag försökte mig på den i ett hotellrum i London i 34° värme, utan mer än en liten pyttefläkt – det var nog inte rätt sinnesstämning för att läsa något alls förutom möjligtvis något betydligt mindre intressant… för det var verkligen inte för att jag inte gillade den som jag inte fullföljde den gången. Men, som alltid när jag börjat på något och sedan inte läst färdigt drar jag mig något för att börja igen. Men – nu behövdes något med en fyr till Sommarbingot, och då var det ju faktiskt ett ypperligt läge. 

 

Ni har väl läst den allihop, och / eller sett filmen, så jag behöver kanske inte resumera så värst mycket – på en liten klippa mellan haven, utanför Australiens kust, bor fyrvaktaren Tom med ett förflutet på västfronten, och hans hustru Isabel. De plågas av ofrivillig barnlöshet och flertalet missfall men några år efter att de kommit till ön blåser en båt i land – med en död man och ett levande spädbarn i. Tom vill genast underrätta myndigheterna om händelsen men Isabel bönfaller honom att låta bli – för henne är detta ett bönesvar direkt från Gud – äntligen har de fått sitt efterlängtade barn, sin dotter. Först när de kommer till fastlandet ett par år senare förstår de verkligen att händelsen som gett dem mening har slagit en annan människas liv i spillror. 

 

Det är en otrolig berättelse om rätt och fel, och hur gränsen däremellan kan suddas ut på en sekund. Det handlar om kärlek och längtan, förlust och desperation, och det är verkligen precis så fantastiskt som ”alla säger”. Så vemodigt, så vackert, så dramatiskt och så oförglömligt. Rekommenderas varmt till alla och envar – jag tror nog att nästan alla kan få med sig lite tankeföda från denna strålande roman. 

 

 

 

Detta är tredje boken i Jonas Moströms serie om Nathalie Svensson och Johan Axberg. Som sagt så fungerar det inte att länka på denna datorn, men om ni tittar i Deckare-kategorin lär de synas någorlunda nyss! Jag har inte varit helt såld på dem, mycket på grund av att jag tycker att författaren lägger alldeles för mycket tid och energi på att beskriva kvinnors kroppar, men nu råkade jag få hem del fyra som recex strax före semestern och blev ändå ganska sugen, men då fick jag ju klara av del tre först – och det är den jag tycker bäst om i serien hittills, det får jag säga. 

 

Det är Valborgsmässoafton i Uppsala – studenternas stora högtid men även fylleriets, förstås. Under ett par dygn anmäler två unga kvinnor våldtäkter och efter ett par dagar sker ännu en – men då är offret även strypt till döds och lämnad på ett närmast rituellt vis i den anatomiska teatern i en av universitetets byggnader. Polisen befarar fler överfall och kallar in Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp när Nathalie Svensson arbetar som Sveriges främsta expert på psykopater, samt Johan Axberg från Sundsvallspolisen. De två får alltså arbeta tillsammans igen och jag får säga att jag gillar samspelet dem emellan. Jag gillar även berättelserna om Nathalies privatliv – hon är ingen blyg viol direkt och det är befriande. 

 

Jag gillar miljöerna – det akademiska och historiska är tilltalande. Berättelsen är också intressant liksom upplösningen på dramat. Det är alltid roligt när författare som inte imponerat nämnvärt tidigare plötsligt gör det tycker jag, det är ju ett tecken på att det går åt rätt håll… jag ser fram emot att plocka upp bok fyra när jag kommer hem i veckan.