Midnattsflickor av Jonas Moström

 

Detta är tredje boken i Jonas Moströms serie om Nathalie Svensson och Johan Axberg. Som sagt så fungerar det inte att länka på denna datorn, men om ni tittar i Deckare-kategorin lär de synas någorlunda nyss! Jag har inte varit helt såld på dem, mycket på grund av att jag tycker att författaren lägger alldeles för mycket tid och energi på att beskriva kvinnors kroppar, men nu råkade jag få hem del fyra som recex strax före semestern och blev ändå ganska sugen, men då fick jag ju klara av del tre först – och det är den jag tycker bäst om i serien hittills, det får jag säga. 

 

Det är Valborgsmässoafton i Uppsala – studenternas stora högtid men även fylleriets, förstås. Under ett par dygn anmäler två unga kvinnor våldtäkter och efter ett par dagar sker ännu en – men då är offret även strypt till döds och lämnad på ett närmast rituellt vis i den anatomiska teatern i en av universitetets byggnader. Polisen befarar fler överfall och kallar in Rikskriminalens gärningsmannaprofilgrupp när Nathalie Svensson arbetar som Sveriges främsta expert på psykopater, samt Johan Axberg från Sundsvallspolisen. De två får alltså arbeta tillsammans igen och jag får säga att jag gillar samspelet dem emellan. Jag gillar även berättelserna om Nathalies privatliv – hon är ingen blyg viol direkt och det är befriande. 

 

Jag gillar miljöerna – det akademiska och historiska är tilltalande. Berättelsen är också intressant liksom upplösningen på dramat. Det är alltid roligt när författare som inte imponerat nämnvärt tidigare plötsligt gör det tycker jag, det är ju ett tecken på att det går åt rätt håll… jag ser fram emot att plocka upp bok fyra när jag kommer hem i veckan.