Stories from the city, stories from the sea

 

Sträckläsningsmaterial deluxe – en bra YA-titel! 

 

Cody får en chock när hon får reda på att hennes bästa vän Meg tagit livet av sig, på ett hotellrum i staden där hon gick på universitetet. När Megs familj ber henne resa dit för att packa ihop hennes tillhörigheter i huset där hon bodde under terminerna blir hon varse att det är mycket hon inte vetat om sin bästa vän. Om kollektivet där hon bodde och hennes rumskamrater, till exempel. Om människorna hon lärt känns i klubbsvängen. Och om forumsidan om självmord, där hon verkar ha spenderat mycket av sin nättid, och där särskilt en person verkar ha haft en stor inverkan på hennes slutgiltiga val. Cody måste få reda på sanningen. 

 

Det blir en lite lagom spännande berättelse, genom sorg och förskräckelse, uppgivenhet och romantik, innan vi får reda på svaret. Jag kunde bara inte sluta läsa, och det är ett gott tecken – särskilt för en YA, där jag tycker att det sker lite för ofta att den ena känns stöpt i den andras form. Riktigt bra och känslosamt utan att bli alltför sentimentalt, jag läser gärna mer av Forman. 

 

Jag kryssar glesbygdsskildring i Sommarbingo 2017 – för mig är en stad med ett par tusen invånare glesbygd och vännerna jag konsulterade godkände 😉 

 

 

Detta är boken som ”hör till” föreställningen om just framtiden som Jesper Rönndahl turnerar med nu (eller har gjort nyligen i alla fall)! Blev positivt överraskad när den faktiskt fanns inne på biblioteket och hämtade den så fort jag bara ann. 

 

Och ja – den är lika rolig och underfundig som ett Rönndahl-fan hoppas på, det är ett som är säkert. Det är dessutom väldigt lätt att föreställa sig att det är Jesper själv som läser in texten, vilket absolut gör upplevelsen ännu bättre. Nu är det även i detta fallet sisådär fem veckor sedan jag läste den och därför kommer jag inte riktigt ihåg tillräckligt för att skriva något utförligt. Får be om ursäkt för det – jag ska bättra mig med bloggandet, som ni kasnke förstår av dagens frekvens är inspirationen åtminstone tillbaka! 

 

Tänkvärt, klurigt och väl utfört. Bra! 

 

 

 

Enligt biblioteket var detta en sorts serieroman av min store favorit Jesper Rönndahl – det visade sig vara ett helt kollektiv, som tidigare drivit en humorsajt som hette just Rikets Sal – vilket helt och hållet gått mig förbi. 

 

Och detta är en salig röra, alltså. Ett stort, tjockt album där det pågår alldeles för mycket på varje sida för min lilla hjärna tre veckor före semestern… 

 

Dock finns det många guldklimpar också! Men det är inte ett album som i alla fall jag kan sträckläsa som jag annars gärna gör med liknande utgåvor – den ska nog inköpas och placeras på soffbordet för upplockning med mer eller mindre jämna mellanrum istället. För mig var det för tröttsamt. 

 

 

 

Som ni förstår ligger jag rätt långt efter med böckerna, och somligt – som denna – är det över en månad sedan jag läste. Därför ska jag fatta mig kort – det finns mycket bra i detta album, men det finns även lite väl mycket simpel humor åt toaletthållet som kan vara väldigt roligt men blir lite tjatigt i ett helt album. Det positiva uppväger nog det tjatiga, dock – det finns mycket här att ta till sig, särskilt kanske för unga tjejer. 

 

Nanna Johansson har mycket att komma med! 

 

 

 

Libby Strout är något av en kändis. Tyvärr inte för att hon vunnit ett talangprogram på tv eller är idrottsstjärna – för några år sedan var hon Amerikas fetaste tonåring, då brandkåren fick riva en vägg för att få ut henne ur huset. Inte så glamouröst, med andra ord. Nu är det dags för henne att börja i riktig skola igen, efter massor av år av hemundervisning. 

 

Jack är också något av en kändis, åtminstone i skolan. Han är attraktiv och populär – men han har en hemlighet. Han lider av ansiktsblindhet, och känner nätt och jämnt igen sin egen familj och sin flickvän – och då bara på små särskilda kännetecken. Inte ens hans närmaste känner till det. 

 

En dag i skolan möts Libby och Jack, i samband med en otroligt grym ”lek” i skolans matsal. Trots att de till en början inte direkt klickar börjar de spendera mer och mer tid tillsammans och det visar sig att den ene kan hjälpa den andre att våga ta itu med sina liv – och tillsammans är man ju onekligen mindre ensam… 

 

Fantastiskt fin ungdomsbok. Rörande och sorglig – men samtidigt humoristisk och sorglig. Förutsägbar? Nja, lite, men inte alls lika illa som mycket annat i genren. 

 

 

 

Viveca Lärn är ju en gammal favorit för mig. Jag har älskat henne sedan Mimmi-böckerna på åttiotalet, genom böckerna om Eddie tills jag blev för gammal och sedan över till Saltön och böckerna om göteborgarna som så småningom vävdes samman med Saltön. Men det var först för några år som jag kom mig för att läsa Kvinnan som var en fyr och jag hade fortfarande Den blå vänthallen och Så länge solrosorna blommar kvar. Tills nu, då. Den blå vänthallen är alltså en given kandidat till rutan för Hyllvärmare i Sommarbingot. 

 

Den blå vänthallen tar sin början under en dag som ingen som bodde i Göteborg 17 november 1995 har glömt – den stora snöstormen, när hela stan stod still i ett dygn. Bibliotekarien Markus har typiskt nog tagit ledigt från jobbet just denna dag, när alla ändå blev lediga. Efter en tråkig dag hemma ger han sig ut på promenad och hamnar på den lilla krogen Den blå vänthallen vid Brunnsparken. Det är inget  blått eller särskilt vänthalligt med den, men hur det än är sätter han sig där för att ta en öl och träffar Samantha Svensson, som är helt olik alla han träffat förut. (Och ja – det ÄR samma Samantha Svensson – och hennes mamma Judit i Lysekil – som dyker upp i böckerna om göteborgarna i området Öster om Heden senare.) 

 

Egentligen vill ju Markus helst endast leva ut sina känslor i sina gamla klassiska romaner, men när snöstormen väl bedarrat känner han inte längre igen sig. 

 

Jag tycker att detta är en typiskt Lärnsk bok, mycket charmig, mycket Göteborg, mycket humor men då och då av den sorten en lätt sätter i halsen. Gillar alltså skarpt och rekommenderar!