Tjänarinnans berättelse av Margaret Atwood

En bekännelse: jag har aldrig läst något av Margaret Atwood förut. Jag har såväl Kattöga som Den blinde mördaren i bokhyllan, och det var längesen som jag lade Oryx & Crake i hyllan i Nextory. Men det har helt enkelt inte blivit av. Dock blev jag väldigt nöjd när Tjänarinnans berättelse blev månadens bok i en av mina cirklar,  just för att jag verkligen tänkt läsa boken nu sedan serien kom ut. Och vilken läsupplevelse det är! Jag blev verkligen golvad. 
 
Vi befinner oss i en framtidsvision, en dystopi, där kristina fundamentalister har ombildat USA till den totalitära republiken Gilead. Här får kvinnor inte äga något, de får inte lov att läsa. De sorteras utefter färg – hustrur bär blått, jungfru Marias färg. De statliga barnaföderskorna, som tvingats lämna sina gamla liv för att bli avelskvinnor hemma hos rika familjer som inte kan få egna barn, bär rött. Kokerskor och hembiträden kallas Martor (efter Marta i Bibeln) och bär grönt, kvinnorna ur de lägsta klasserna bär randigt. Tjänarinnorna, avelskvinnorna, får nya namn, baserad på vem de ”tillhör” – vår huvudperson heter Offred, en konstruktion mellan ”of” och ”Fred” men förstås även ”offer”, såväl på engelska och svenska. 
 
Barnaföderskorna har genomgått hjärntvätt på ett sorts seminarium, där Tanterna ska ta ur dem deras gamla liv och göra dem redo för sina nya uppdrag, ute i familjerna. Offred hamnar hos Anföraren och hans hustru Serena Joy, som liksom så många andra kvinnor inte kan få barn – antagligen på grund av miljöförstöring. Anföraren tar sig an Offred på ett lite ovanligt vis och regler börjar så sakteliga brytas… 
 
Kontroll och dubbelmoral spelar mycket stora roller i denna roman från 1985, där lite väl många paralleller till vår värld trettio år senare blir uppenbara. En ofantligt bra bok som alla borde läsa. Jag kryssar Valfri-rutan i Höstbingot! 
 
På Bokmässan i september var ett antal Norstedts-anställda klädda som kvinnorna i TV-serien. Det var otroligt effektfullt. Här kan du se en bild, samt läsa Atwoods nya förord. Men som alltid med förord råder jag till försiktighet – ibland ska de definitivt läsas i efterhand…
 
 
Läs gärna mer hos Feministbiblioteket, Med näsan i en bok, Carolina läser, Fiktiviteter och Läsfåtöljens bokblogg. Boken finns att köpa här eller här. 

Mr Ripley: en man med många talanger av Patricia Highsmith

Jag har tänkt läsa denna hur länge som helst. Har minst en pocketutgåva, om inte två, men nu blev det faktiskt så att jag började lyssna på den som ljudbok men avslutade som e-bok. Det funkar ju det också! Hur som helst – jag har faktiskt inte sett filmen från slutet av nittiotalet, så jag gick in med ett relativt rent sinne – även om jag förstås hört talas om Tom Ripley förut. 
 
Tom Ripley är en riktig antihjälte. Manipulativ, älskvärd, skenbart pålitlig och fullständigt från vettet. Det spekuleras i om han kanske är psykopat eller sociopat – jag kan inte tillräckligt om saken för att kommentera det, och egentligen spelar det väl ingen roll heller. 
 
I början springer Ripley på den förmögne affärsmannen Mr Greenleaf i New York. Hans son Richard – Dickie – är i Italien och lever loppan, och nu tycker fadern att det börjar bli dags för honom att komma hem. Han ger Tom i uppdrag att hämta hem honom, och betalar generöst för resa och uppehälle. Tom åker dit och söker upp Dickie, men det hela går inte enligt planerna – han blir alldeles för förtjust i Dickie, och inser att han inte bara vill vara med honom – han vill bli honom. Ett märkvärdigt triangeldrama utspelar sig mellan de två männen och Dickies flickvän Marge, när männen festar sig genom Europa. 
 
Men till slut måste något hända och Ripley vet precis vad. Ska han kunna bli Dickie kan ju inte Dickie vara kvar… 
 
Detta torde vara typexemplet för psykologisk thriller. Så spännande och så oerhört välskrivet. Jag ser fram emot att se filmen då jag läser mig till att den är riktigt bra och dessutom ger Marge mer plats och mer djup. Om jag kommer att fortsätta med Ripley-aden? Ja – inte nu på en gång, umgänget med Ripley är väldigt intensivt. Men fantastiskt, på samma gång. 
 
Jag kryssar rutan för spårbundna fordon i Höstbingot! 
 
 
Läs gärna mer hos Bokdetektiven! Hela Ripley-aden i pocketform finns att köpa här eller här. 

Under odjurspälsen av Klara Krantz

 
 
Annette tipsade om denna på senaste Bokbubblarträffen –  jag fick för mig att jag behövde läsa Klara Krantz första bok först – denna är bättre. Jag tog med mig den på kafé förra lördagen när jag tröttnade på borrar och hammare i huset och hade en riktigt mysig stund. Alldeles lagom lättsmält YA, tycker jag. 
 
Signe går i nionde klass i Uppsala och är oerhört förtjust i Joel i parallellklassen. Hon är även oerhört osäker efter år av utsatthet i skolan, och känner sig som ett odjur – men ett odjur med en skönhet inom sig. Och det är nog bara Joel som kan förlösa skönheten… eller? Under höstlovet börjar hon chatta med Joel på ICQ och de kommer otroligt bra överens – det är bara det att hon låtsas vara Frida i Karlstad, inte Signe i parallellen. 
 
Genom kompisen Minnas Skunk-dejtande kommer hon i kontakt med Manga-Magnus, som inte uppfyller kompisens krav men Signe och Magnus kommer riktigt bra överens från start. Riktigt bra. Men han är ju inte Joel… 
 
Detta är en sådan här speciell bok där jag verkligen inte gillar huvudpersonen, Signe är inte särskilt snäll, men jag gillar ändå berättelsen. Samtidigt får jag väl vara lite förlåtande – hon vill ju så gärna passa in, och det är faktiskt inte lätt att vara 15 år… 
 
Andra recensioner kritiserar valet av ICQ och Skunk som de sociala medier som används och jag kan hålla med – historien är faktiskt rätt tidlös, åtminstone efter 2000 eller så. Samtidigt har jag fina minnen av ICQ genom åren, i slutet på 90-talet – jag minns mitt nummer (3552113) och de där ljuden glöms väl aldrig bort 😉 
 
 
Läs gärna mer hos Bokkoll, Biblioteksbubbel och Prickiga Paula. Boken finns att köpa här eller här. 

Paddington 2

 
Såg Paddington 2 på bio igår kväll! Lite synd att den var dubbad – den är ju ganska stjärnspäckad med både Hugh Bonneville, Hugh Grant, Julie Walters, Peter Capaldi och Jim Broadbent i rollistan. Men det gjorde ingenting ändå, det var väldigt välgjort – och riktigt spännande, jag tror att jag hade tyckt att det var läskigt om jag var 7 som är åldersgränsen. 
 
Rekommenderas varmt! 

Mordet på Orientexpressen av Agatha Christie

Jag har alltid varit mer förtjust i Miss Marple än Poirot, både i textform och på tv. Men jag har läst tre Poirot tidigare (Badortsmysteriet, Dolken från Tunis och Döden på Nilen) och Mordet på Orientexpressen har väntat på att bli läst ett bra tag. Och tänk, även här var det faktumet att den är månadens bok i Kulturkollo läser som fick mig att äntligen ta tag i  den. Kenneth Branagh har ju just gjort en ny film baserad på boken, och det är väl därför den valdes till cirkeln också – annars hade jag nog faktiskt kommit mig för att plocka upp den ändå, för jag vill gärna se filmen! 
 
Poirot är ute och åker tåg. Han skulle egentligen stanna i Istanbul, men blir återkallad till London på uppdrag och har tur att få plats på Orientexpressen. Tåget är märkligt nog fullbokat – här finns allt ifrån excentriska miljonärer till deras tjänstefolk. 
 
Mitt i natten fastnar tåget i en snöstorm i bergen på Balkan, och på morgonen därpå hittas en av passagerarna, amerikanen Mr Ratchett, knivhuggen till döds i sin kupé. Poirot tackade nej till ett uppdrag om att skydda honom under resan dagen innan och nu visar det sig alltså att misstankarna om fara var genuina. 
 
Men vem kan det vara som har haft motiv och möjlighet att mörda Ratchett? Det ska till en Poirot för att reda ut det här… 
 
Jag tycker att det är så himla bra. Så spännande, så oväntat, jag tror en sak och så visar det sig handla om något helt annat – en fantastisk pusseldeckare! Spännande också att placera ”det slutna rummet” på ett tåg – för det är ju kanske inte helt och hållet slutet… eller? 
 
Läs och njut och häng på i diskussionen som börjar 24 november! Boken kan du köpa här eller här. 

Veckan som gått i lite bilder

Det har varit en väldigt intensiv vecka! Rolig, men intensiv – här kommer lite bilder 🙂 
 
 
 
 
Vackra morgnar och eftermiddagar i veckan, innan regnet satte fart i fredags… så himla härligt med vackert höstväder! 
 
 
I måndags var det höstmöte för medlemmarna av Bio Roys vänförening, med utdelning av stipendium till Johannes Nyholm följt av fika och visning av hans film Jätten, som vann flera guldbaggar i år. Den finns på SVT Play idag också, se den om du inte redan har gjort det! Vi fick även se kortfilmen Las Palmas, med Nyholms babydotter i huvudrollen som medelålders tant på charterresa. 
 
 
I onsdags var jag på Konstmuseet för att lyssna på en föreläsning om gatukonst av Peter Bengtsen. Här är några bilder från hans presentation – det var otroligt fascinerande! 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
 
Himla häftigt! 
 
 
Egentligen hade jag tänkt värma auberginegratäng när jag kom hem, men insåg snabbt att nä, efter konst ska det nog vara pyttipanna. Det var oerhört gott, förstås 😉 
 
 
I torsdags var det min nye chefs tur att bjuda på fika. Han gick ut hårt och köpte cheesecake och någon kladdkaka med valnötter. Vansinnigt gott – men vi skulle ju ut och äta trerätters på kvällen… 
 
 
På receptionsdisken på Riverton. En av de mest gillade bilderna på Instagram i år 😉 Det var dags att dels umgås och trivas ihop en kväll, och dels tacka av Pia som slutar hos oss i slutet av månaden för att satsa på sitt eget företag – bland annat med yoga- och äventyrsresor till Bali. 
 
 
Nu kom efterrätten först – chokladtårta med apelsinglass och pistagekrokant. 
 
 
Huvudrätten missade jag att fotografera men detta var förrätten, grönsakstartar med friterad getost och purjolöksemulsion. Fint ska’re va! 😉 Och mycket trevligt var det också. 
 
 
I fredags var vi på Gothia Towers för att kika på lokalerna inför julfesten och äta lunch. Här rökt oxbringa med grov senap och grejer, serverad med mac ‘n’ cheese – en underskattad tillbehörsrätt! 

Smakebit på söndag, 12 november 2017 – Slaughterhouse-Five av Kurt Vonnegut

 
Jag har 985 böcker på min att-läsa-lista på Goodreads, och har nu tänkt att jag kanske skulle försöka beta av lite grann. Den allra första boken som jag lade till där, åtminstone som fortfarande finns kvar, är Slakthus 5 av Kurt Vonnegut. Och var bättre börja än i början? 
 
Dagens Smakebit består av de första styckena i första kapitlet. 
 
 
 ”All this happened, more or less. The war parts, anyway, are pretty much true. One guy I knew really was shot in Dresden for taking a teapot that wasn’t his. Another guy I knew really did threaten to have his personal enemies killed by hired gunmen after the war. And so on. I’ve changed all their names. 
 
I really did go back to Dresden with Guggenheim money (God love it) in 1967. It looked a lot like Dayton, Ohio, more open spaces than Dayton has. There must be tons of human bone meal in the ground. 
 
I went back there with an old war buddy, Bernard V. O’Hare, and we made friends with a taxi driver, who took u s to the slaughterhouse where we had been locked up at night as prisoners of war. His name was Gerhard Müller. He told us that he was a prisoner of the Americans for a while. We asked him how it was to live under Communism, and he said it was terrible at first, because everybody had to work so hard, and because there wasn’t much shelter or food or clothing. But things were much better now. He had a pleasant little apartment, and his daughter was getting an excellent education. His mother was incinerated in the Dresden fire-storm. So it goes.” 
 
Ur Slaughterhouse-Five av Kurt Vonnegut, Delacorte: 1969 
 
 
Titta gärna in hos Astrid Terese för fler Smakebitar! 
 
 
Idag är jag seg i starten. Dricker kaffe och lyssnar på Lundströms Bokradio från igår. I eftermiddag blir det bokcirkel om Tjänarinnans berättelse och sedan hem till mamma och pappa för att fira Far på hans dag. Strax kommer det upp en hög bilder från veckan som gått! 

Norra Latin av Sara Bergmark Elfgren

 
Åh, som jag har längtat efter denna! Även om övernaturligt egentligen inte är min grej så bara älskade jag Cirkeln, Eld och Nyckeln som ju Sara Bergmark Elfgren skrev tillsammans med Mats Strandberg – och jag älskar ju det mesta som utspelar sig i skolmiljö och gärna en estetisk sådan – så detta kunde ju inte bli annat än bra. Och tack och lov levde den upp till mina förväntningar! Jag ville liksom inte att den skulle ta slut, men samtidigt kunde jag knappt sluta läsa, ens när iPaden slog mig i pannan på kvällarna. Vaknade jag på natten och kanske egentligen bara behövde vända mig om i sängen så slutade det med att jag läste ett kapitel ändå. Det är ett väldigt fint betyg, bara det! 
 
I Bergmark Elfgrens Stockholm är Norra Latin fortfarande ett gymnasium (det är de facto numera en konferensanläggning). Här finns en av landets mest prestigefulla teaterlinje, och där börjar Clea och Tamar. 
 
Clea kommer från en teaterfamilj – hennes mamma är en mycket välrenommerad skådespelerska som fortfarande är aktiv inom teatern. Tamar kommer från Östersund, sökte till Norra Latin på vinst och förlust och räknade väl inte med att komma in. Men det gjorde hon, och är nu inneboende hos en äldre kvinna i Stockholm. De har mycket olika bakgrunder, men somliga gemensamma nämnare finns. En av dem är att det är riktigt, riktigt tufft i skolan – hur  mycket talang man än råkar ha. 
 
Skolan bär på många hemligheter. Bland annat finns en legend om en incident som inträffade i slutet av 40-talet, när skolan var pojkläroverk och man satte upp En midsommarnattsdröm tillsammans med elever från en flickskola i närheten. En elev uppträdde som Puck i en legendarisk mask, och plötsligt inträffade en tragedi bland publiken. Är det sant, eller en vandringssägen? Vad är sant och vad är inte? Hur mycket handlar om att jaga och skrämma upp varandra? 
Vid sidan av detta spår – som ju vanligtvis inte är riktigt min grej men det funkar väldigt bra här – följer vi elevernas relationer sinsemellan, förälskelser, vänskap, bråk och familjeliv. Och allt där emellan! Bergmark Elfgren lyckas väldigt bra med det otvungna HBTQ-temat, som vi börjar se på sistone – en av Tamars bästa vänner är genomgående hen och henom, och det är ingen som lägger några särskilda värderingar i ungdomarnas sexualitet. De bara är och det får de vara – som jag skrivit tidigare får vi väl hoppas att det är hitåt samhället är på väg! 
 
Fantastisk läsupplevelse som jag vill rekommendera till alla, även skeptiker till fantastik, spök och skräck som jag själv får sägas vara. Det är första boken i en tänkt serie och jag längtar redan efter nästa! 
 
Och Lina Neidestams omslag sedan. Ljuvligt, det också. 
 
Kryssar rutan för personer med ett särskilt nördområde – teater, drama och film – i Höstbingot. 
 
 
Idag är första recensionsdag, men jag är säker på att jag kommer att kunna fylla på med länkar här senare 🙂 
 
Boken kan du köpa här eller här.