Kategori: Allmänt

Smakebit på søndag, 30 maj 2021 – Barnen på Hidden Valley Road av Robert Kolker

Sista söndagen i maj vilket betyder Mors dag i Sverige! Min mamma fyller år den 28 maj, vilket ibland är PÅ Mors dag, men alltid nära. Vi åt lunch tillsammans i fredags och i eftermiddag ska vi åka till henne och fika och fixa lite. Så skönt att kunna ses igen nu, tack vare vaccin och grejer.

Sommaren verkar ha kommit till västkusten, igår var det säkert 18 grader varmt vid 22 på kvällen (när undertecknad gäspande gick till sängs) och nu är det 21 grader. Måtte det nu hålla i sig lite, det vore så roligt för alla som har skolavslutningar och studenter i veckorna som kommer om vädret kan vara på deras sida.

Veckans Smakebit kommer ur Barnen på Hidden Valley Road av Robert Kolker. Det är en sann berättelse om en tolvbarnsfamilj i Colorado Springs, där tio av barnen var pojkar och sex av dem diagnostiserades med schizofreni. Alla barn föddes mellan 1945 och 1965, den amerikanska baby boomen. Dels är det en berättelse om hur familjen handskades med allt som hände, men även om hur familjens sjukdomshistoria hjälpte forskare vidare med den svåra sjukdomen som fortfarande i viss mån är en gåta för läkarvetenskapen.

Vi ska diskutera den som cirkelbok om två veckor, men det känns bra att sätta igång i god tid – jag gissar att det inte är någon lätt läsning.

1972

Colorado Springs, Colorado

En bror och en syster går tillsammans ut från familjens hus genom köksdörren som leder ut till pation och bakgården. De är ett egendomligt par. Donald Galvin är tjugosju år gammal, har djupt liggande ögon, helrakat huvud och begynnelsen till ett raggigt profetskägg på hajan. Mary Galvin är sju, hälften så lång som han, med vitblont hår och uppnäsa.

Familjen Galvin bor i Woodmen Valley, ett område med skog och åkermark som sträcker sig mellan de branta bergen och sandstensplatåerna i central Colorado. Deras trädgård doftar klippgran, friskt och jordigt.

Ur Barnen på Hidden Valley Road av Robert Kolker, Albert Bonniers förlag: 2021

Fler Smakebitar finns denna veckan hos Flukten fra virkeligheten!

Ha en alldeles fantastisk söndag, vad den än har i sitt sköte ❤

Samtal från en ängel (Madeline, #1) av Guillaume Musso

  • Guillaume MUSSO

Jag hade aldrig hört talas om Guillaume Musso innan han blev nominerad till Årets bok 2021 för just Samtal från en ängel, men jag blev väldigt intresserad när jag läste baksidestexten. Franskt är kul, deckare är kul, och detta verkade ju onekligen vara något bortom det vanliga.

En man och en kvinna går in i varandra i ett kafé på JFK i New York. De har båda bråttom och upptäcker först efter att de landat att de förväxlat sina mobiltelefoner. Hon är då i Paris, där hon driver en blomsteraffär – han är i San Francisco, där han driver en restaurang. Båda har helt andra bakgrunder egentligen, men tror sig nu ha kommit till ro där de är. Madeline, som kvinnan heter, ska snart flytta ihop med sin fästman på landsbygden utanför Paris, och Jonathan börjar landa på fötter efter en uppslitande skilsmässa.

De kan givetvis inte låta bli att titta i varandras telefoner – och ta emot samtal och meddelanden från personer som förstås inte känner till förväxlingen – och snart visar det sig att deras tidigare liv faktiskt är sammankopplade på ett sätt som gör att ett gammalt brottsfall åter kommer upp till ytan.

Mycket bra personporträtt, liksom miljöbeskrivningar – och ett väldigt lagom tempo. Det är spännande hela tiden, först känns det som en ganska vanlig relationsroman men handlingen stegras och plötsligt går det inte att sluta läsa. Härligt att få vara i flera städer som jag gillar – Paris, Manchester, New York – och kul att ha träffat på en ny författare som jag gärna vill läsa mer av. Ännu en bok, Central Park, finns tillgänglig på Storytel och även den har en väldigt lockande baksidestext.

Boken finns att köpa t.ex här.

Du är min Bobby Jean av Yrsa Walldén

Hedda har just fyllt nitton år och just tagit studenten. Det var meningen att hon skulle åka på roadtrip i USA tillsammans med sin bästa kompis, men samtidigt som allt som leder in i vuxenlivet händer så dör hennes mamma i cancer. Hon lämnar begravningskaffet, sätter sig i mammans gamla bil som hon fick i nittonårspresent, och bara kör. Hon tänker sig att hon ska åka till Världens ände, men den i Trosa och den i Ystad känns för nära. Men i Norge finns Verdens ende och dit styr hon kosan, med startpunkt Malmö.

Hon har Bruce Springsteen – mammans favorit – på stereon och som fantasisällskap i passagerarsätet. Telefonen stänger hon av, hon orkar ändå inte prata med någon. Det blir mycket tid att tänka, ensam i en bil – men på vägen träffar hon Kajsa, som också är på flykt men från Köpenhamn där hon gjort något hon inte borde. Hon ska till en festival i Dalarna, men får åka med Hedda uppåt landet en bit åtminstone.

Det blir en roadtrip ändå, om än inte som tänkt. En ganska underhållande sådan, men lite destruktivt på ett jobbigt sätt. En del av boken utspelar sig på en camping strax söder om Göteborg – jag inbillar mig förstås att det är den i Askimsviken – och Walldéns beskrivning av tältlivet får det att krypa i hela min anti-camping-kropp. Särskilt känslan av att att vakna i gassande värme… hu. Mycket bra.

Sedan är jag inte överförtjust i Heddas sorgehantering, som är destruktiv och full av alkohol. Det är säkert trovärdigt, men det gör att jag inte kommer Hedda nära eller inpå djupet. Jag har svårt att få sympatier för henne trots att hon är mitt i sorgen eftersom hon hanterar allt så himla dumt. Men det finns ett väldigt roligt skeende när Kajsa och Hedda olovligen tar nattvarden i en kyrka utmed vägen – jättekul.

Helt okej underhållning, som lämnar mig något oberörd förutom vissa kortare partier eftersom jag inte kan komma inpå Hedda alls. De jobbiga känslorna blir inte bearbetade och det flyter därmed lite ovanpå.

Boken finns att köpa t.ex här.

Andra böcker jag läst av Yrsa Walldén är Allt jag inte sa och Flickvänsmaterial.

Left you dead (Roy Grace, #17) av Peter James

Jag får aldrig nog av böckerna om Roy Grace, verkar det som, och förbeställde denna till min Kindle så att den ramlade in på utgivningsdagens morgon, klockan 06:00. Kvällen därpå var jag klar, och då är detta ingen liten nätt historia (512 sidor som inbunden) – så det var ju tydligt att det var långhelg och dåligt väder = massor av lästid.

Kan den sjuttonde boken i en serie vara så himla bra, då? Ett rungande JA – detta var den bästa på ett tag tycker jag, och då har de andra inte varit dåliga på något vis. Så himla spännande och extremt intensivt, då det händer flera viktiga saker parallellt – även om jag hade önskat att utgången av somligt vore annorlunda. Men så är det ju.

Niall och Eden Paternoster är lite halvlyckligt gifta, men när vi träffar dem verkar de ha haft en trevlig söndag tillsammans. De har varit ute på en biltur och besökt en vacker gammal herrgård (nära den lilla staden Pulborough, där jag faktiskt varit några gånger) och Eden tjatar sig nu till att de ska stanna vid en stormarknad och köpa kattsand. Niall vill hem och se på rally, men går med på det. Men Eden kommer aldrig ut från affären igen och det finns inte ett spår efter henne.

Niall anmäler förstås hustrun försvunnen, men polisen måste förstås nästan utgå ifrån att han skyldig till hennes försvinnande och kanske till och med mord. Men det finns ingen kropp – och vi har ju varit med Niall från början. Hur har det gått till? Polisen hittar fler och fler ledtrådar som pekar på Niall som förövare och han har ingen möjlighet att försvara sig mot kalla fakta – även om han vet att de inte kan vara äkta.

Roy Grace och hans kollegor kallas förstås in för att ta hand om fallet, och Grace är med på kollegornas spår men kan ändå inte förstå hur det hänger ihop. Bevis och ledtrådar motsäger varandra och det blir bara mer och mer oförklarligt.

Som vanligt är Graces privatliv lika intressant som mordgåtan. Hustrun Cleo är gravid för andra gången, lille sonen växer så det knakar och store sonen är besvärligare än någonsin, tycker att allt vad skola och utbildning heter är nonsens och vill mest bara sitta hemma och gejma. Det är mycket att jonglera med vid sidan av ett krävande arbete – och mer ska det bli.

James skriver enkelt och rakt och det är lätt att hänga med. Det finns även en härlig torr brittisk humor som är närvarande större delen av tiden, vilket gör även de tyngre berättelserna lättare att hantera.

Jag gav denna 4,5 stjärnor på Goodreads – på vippen till en femma, alltså – och så bra är den verkligen. Boken finns att köpa här!

Mellan raderna (Schantz förlag, #1) av Johanna Schreiber

Jag läser inte så mycket feelgood egentligen, men fick en känsla häromdagen av att jag nog faktiskt ska göra det ett tag. Läsa lite sådant som inte kräver så mycket av mig, som mest är lustfyllt och småroligt och kanske till och med lite inspirerande. Mellan raderna var en bra inkörsport.

Kul med en serie som utspelar sig i bokvärlden, tycker jag. Emily jobbar med PR på Schantz förlag, ett anrikt bolag som nu styrs av ett syskonpar efter faderns frånfälle. De två har helt olika uppfattning om hur det hela ska gå till, och det blir ganska stökigt på förlaget. Emily ansvarar för releasefester och att hålla diviga författare i schack. På hemmaplan försöker hon bearbeta sin skilsmässa och faktumet att sonen numera bara kommer att bo hos henne på heltid.

En blöt förlagsfest slutar med att Emily hamnar i armarna på serietecknaren Herman i en fotoautomat, och de inleder en stormig relation. Det känns ganska givet hur det ska gå – men vägen dit hade jag inte kunnat lista ut.

Det är underhållande och trevligt skrivet, men jag hade nog lite för höga förväntningar (då Tolv veckor med dig var så himla bra). Lite för många spår på sina ställen (vilket i och för sig kan tänkas spegla huvudpersonens sinnesstämning) och inget som gav mig wow-faktorn. Men det är en fin feelgood, och jag kommer absolut att fortsätta att läsa serien.

Boken finns att köpa t.ex här. Jag lyssnade till största delen på ljudboken, som är inläst av en av mina favoriter, Emma Molin.

No one is talking about this av Patricia Lockwood

Jag bestämde mig för att läsa denna när jag såg att den var med på Women’s Prize for Fictions långa lista – sedan dess har den även kommit med på den korta vilket är mycket välförtjänt.

Den är väldigt tydligt uppdelad i två delar. I första delen följer vi huvudpersonen världen runt. Hon har blivit berömd för att ha skrivit en rolig tweet en gång, och far nu runt och föreläser om internet (som hon kallar the portal), dess språk och etikett. Det är fragmentariskt och frenetiskt och lite stressigt, måste jag säga.

I början på del två får hon två sms av sin mamma som undrar när hon kan komma hem till Ohio. Något gräsligt har hänt och familjetragedin är ett faktum. Denna del cirkulerar kring familjen, om kärlek och hopp, uppgivenhet och förundran. Det är så fint och känsligt berättat – även om jag kanske befann mig på en lite väl känslig plats i livet för just dessa skeenden. Jag vill inte säga alldeles för mycket, men här finns en fantastiskt fin artikel om Lockwood i Vulture för den nyfikne.

Mycket rörande och betagande. Missa inte! Boken finns att köpa här, men om du har lånekort på Göteborgs bibliotek kan den lånas som e-bok där tack vare mitt tjat 😉

Smakebit på søndag, 23 maj 2021 – Gröna sköna vårvindar av Christoffer Holst

Det är snart JUNI och det är sisådär tio grader varmt och regnigt i Göteborg. Ska vi fara rakt in i sommaren utan att passera vår, som vi gjorde 2018? (Då blev det i och för sig varmt tidigare…) Grönt är det förvisso och jag fotograferar diverse blommor vart jag än går, så man får vara glad för det lilla, men sköna vårvindar som veckans titel talar om lyser med sin frånvaro.

Men jag åt lunch med min ömma moder i torsdags – första gången vi sågs sedan i julas, jag fick min första vaccination i tisdags och jag har hunnit blogga ikapp massor så visst har det varit en bra vecka trots regn och blåst. Och veckan som kommer har åtminstone en stor och spännande händelse i sitt sköte, som jag ska berätta om snart.

Jag har dessutom insett att jag måste läsa lite lustfyllt ett tag och inte tänka för mycket på vad jag borde läsa, förutom vad gäller bokcirkelböcker då. Jag är lite för trött i huvudet för att processa tunga, komplicerade berättelser. Nu får det bli lite feelgood och deckare och relationsromaner ett tag. Christoffer Holsts böcker om Cilla Storm är alldeles utmärkta i den kategorin, och häromdagen släpptes den senaste – Gröna sköna vårvindar.

Gårdagens oväder gör sig påmint när Zacke efter en enkel lunch bestående av tomatsoppa och bröd beger sig ut på en eftermiddagspromenad med Aretha Franklin. Det tog både honom och hunden på sängen. Zacke hade precis somnat när regnet började ösa ner, och han blev snabbt tvungen att stänga det lilla fönster som stod öppet för vädring så att det inte skulle regna in. När det började åska lite senare började Aretha skälla. Det gör hon alltid när det åskar, lilla vännen. Rädd och korkad som hon är.

Det är stora pölar i grusvägen där de går. Mörka, gråa moln täcker himlen.

Ur Gröna sköna vårvindar av Christoffer Holst, Lovereads by Forum: 2021

Fler Smakebitar finns denna vecka hos Astrid Terese!

Alla ljuger av Camilla Grebe

Jag var helt galen i böckerna om Siri Bergman som Camilla Grebe skrev tillsammans med systern Åsa Träff. Kanske är dessa ett exempel på det jag skrev om häromdagen, om att avsluta en serie i lagom tid. Sedan läste jag Älskaren från huvudkontoret av Grebe och var inte överförtjust. Men – många har hyllat Alla ljuger och jag var deckarsugen, så så fick det bli.

Maria har det bra här i livet. Hon är gift med drömmannen, läkaren Samir, och kommer bra överens med hans dotter Yasmin – så bra som man kommer överens med en tonåring, i alla fall. Hennes egen son har Down’s syndrom, och får vara berättare i en del av boken vilket blev bra. De har ett fint boende vid havet och livet flyter på fint.

Världen ställs dock på huvudet när Yasmin försvinner. Hennes stövlar står på en klippkant vid ett stup rakt ner i havet men det är det enda spåret efter henne och när Samir blir anklagad för att ha mördat dottern brakar Marias tillvaro samman. Somliga i omgivningen tror att det handlar om ett hedersmord, då Samir har arabiskt påbrå, men Maria kan inte tänka sig att hennes man, som är en god människa som räddar liv, skulle kunna ha tagit sin dotters liv.

Historien nystas upp med tillbakablickar och olika berättarperspektiv och det är ganska intressant, egentligen utan några överraskningar. Jag förstod ganska tidigt vad som troligen hade hänt och jag hade rätt, vilket ganska sällan sker. Jag gillar Grebes språk, det är lättläst utan att vara simpelt och den gjorde sig fint som ljudbok – jag konsumerade nog ungefär halva i ljud och halva i text och det blev bra.

Boken finns att köpa t.ex här.

Karlstad Zoologiska av Hanna Hellquist

Hanna Hellquist var ganska okänd för mig fram till för ett par år sedan när hon dök upp i Alla mot alla. Hur jag undgått henne är ett mysterium, men jag har ju aldrig lyssnat på P3 och bodde utomlands när hon skrev för GP… och så vidare. Men hon gick rakt in i mitt hjärta i alla fall, jag läste En tryckare på Blue Moon Bar förra vintern och älskade den, och numera lyssnar jag slaviskt på Eftermiddag i P3 onsdagar och torsdagar och Fredag i P3 med Hanna och Linnea (Wikblad). Oftast som podd, men ändå. Det är nästan så att jag tror att jag är kär i henne.

Karlstad Zoologiska är berättelsen om en uppväxt, med en excentrisk pappa och tålmodig mamma, en allergisk styvfar och en himla massa djur. Lyssnar man på Eftermiddag i P3 på onsdagar, när det är djurtema, har man hört talas om vissa av dessa djur, såsom trynsnoken och kakaduan Buffy och när Hannas mamma smugglade djur i BH:n på väg hem från Danmark. Här finns fler. Massor fler, och det är nästan så att man tror att det är påhittat. Men icke. Om det är kryddat vet jag inte, men det är helt otroligt i alla fall.

Det är sorgligt och ledsamt på många ställen, men det är dessutom jätteroligt. Och kärleksfullt, på ett okonventionellt sätt. Mycket fin läsning.

E-boken finns att köpa här, eller att läsa i en app nära dig.

Bakvatten av Maria Broberg

Maria Brobergs debut är en bedövande vacker generationsroman som utspelar sig i Västerbottens inland. Det handlar om tiden före och efter den lille pojken Nilas försvinnande i mitten av sextiotalet. Om förbjuden kärlek, familjer som slås itu, längtan och ensamhet.

I förordet, i nutid, kräver en kvinna att hennes sambo berättar sanningen om vad det var som hände, då, vid Vindelälven. Berättelen nystas långsamt upp, tills sanningen står där, svart på vitt.

Det är väldigt melankoliskt, stillsamt och vemodigt. En hel del dialog är skriven på dialekt, vilket några tyckte var besvärligt när vi diskuterade den med Bokbubblarna, Jag lyssnade på ljudboken, som jag trodde var inläst av en västerbottning men nu när jag forskar i saken verkar Elias Dahlgren egentligen vara östgöte. Bra röstskådespeleri, alltså. Hur som helst hjälpte det mig med flytet, för ibland kan ju dialog på dialekt vara nästintill outhärdligt.

En riktigt fin bok är det, i alla fall. Glesbygd och misär är ju jättejobbigt att läsa om egentligen, det blir klaustrofobiskt och skvallrigt och alla känner alla. Hade det varit en tegelsten hade jag antagligen inte orkat mig igenom den – men nu blir det ganska lagom.

Boken finns att köpa t.ex här.