Kategori: 2010-tal

 

               

Jag trodde nog att det var slut med Bricken-böcker nu, sorgligt nog – men så plötsligt dök denna, nummer sex i serien, upp i flödet! 

Boken finns att köpa här eller här! 

 

Många i Höstbingo-gruppen läste och prisade denna, min sista ruta råkade vara just julrutan och jag gillar Jeanette Winterson. Så det var inte så mycket att diskutera, visst skulle jag läsa denna! Jag läste på engelska, men såg att den även kommit ut på svenska, och finns som ljudbok i inläsning av Angela Kovács. 

 

Vi får här tolv noveller, med mer eller mindre jultema och väldigt skilda handlingar, tillsammans med tolv juliga recept för tolv olika juldagar och en berättelse kring dem som närmast påminner mig om Nigella – jag blev alltså inte förvånad när jag läste att Nigella och Winterson är goda vänner och att hon varit behjälplig med texterna! Jag läser ju Nigellas böcker som romaner, nästan i alla fall – en stor behållning är texten kring recepten, se även Lotta Lundgren – så matdelarna är nästan min favorit här. 

 

Men jag tycker hemskt mycket om novellerna också. Några är lekfulla och roliga, några riktigt mörka, några spöklika och ett nytt perspektiv på Jesu födelse. 

 

Älskade allt och kommer säkerligen att läsa om åtminstone några av berättelserna nästa jul. Men det är ju ett tag tills dess 😉 

 

 

Frida är nyskild småbarnsmamma som börjar reflektera över sitt liv, reflektera över hur kärleken varit hennes drog genom åren. Men nu får det vara slut med det – nu ska hon vara stark. Det är dags att lära känna sig själv. Hon lämnar allt bakom sig för ett hotellrum i USA – just för att reflektera, fundera och analysera. Under tiden i Los Angeles gör hon förstås nya bekantskaper, somliga mer destruktiva än andra. Mörkret är ännu en gång ett faktum. 

 

Jag gillar berättelsen och tankarna om vad kärlek är, vilken makt den har och om hur vi förhåller oss till varandra i det digitala samhället. Det är ganska välskrivet – men tyvärr inte så redigerat och korrekturläst som jag hade önskat. Det är så synd på en bra historia, när det fallerar på så enkla saker. 

Till skillnad från ”alla andra” var jag inte så förtjust i Öppnas i händelse av min död – men jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var jag inte var så såld på. Men jag förstod ju att jag ville se serien Big little lies efter att ha läst massor av omdömen, men då ville jag läsa boken först. Sagt och gjort! 

 

Boken finns att köpa här eller här! 

 

Sjunde boken om Marianne Jidhoff och den särskilda utredningsgruppen i serien som Rudberg kallar elegant crime – och som jag gillar. Just denna har verkligen kommit i rättan tid med tanke på den rådande samhällsdebatten – lyckat för Rudberg, trots att det förstås är ren tur! 

 

När läkaren Folke Bergman kallas till ett skyddat boende för att hjälpa ett par misshandlade kvinnor har han ingen aning om hur detta kan komma att riva upp hans förflutna, det förflutna han helst inte vill tänka på alls. 

 

En före detta NHL-stjärna hittas död i sin fina villa. Hustrun ligger i sin säng, drogad och misshandlad. Marianne och de andra får höra berättelser om det perfekta äktenskapet, men det visar sig såklart att även här döljer sig hemligheter. 

 

Jag gillar som sagt denna serien, men denna boken tas upp av alldeles för mycket tjat om kost och motion. Marianne har fått reda på att hon behöver gå ner ett par kilo och otroligt mycket tid ägnas åt prat om tryffelnougat hon inte bör äta, vin hon inte bör dricka, och powerwalks. Och joggingturer. Otroligt tröttsamt för det hör inte hemma här. Dessutom blir berättelsen om utredningen, de nya kollegorna i gruppen och så vidare verkligen lidande då slutet blir väldigt abrupt och ”pang bom där föll allt på plats”. 

 

Ändå – läsvärd om man gillar serien, men gå inte in med för höga förväntningar… om du inte gillar att läsa om andras powerwalks. 

 

 

Jag blev lite full i skratt nu när jag skulle leta upp en bild på Jessica Schiefauer för att illustrera detta inlägg – ja, den är från en novellsamling, men det är ju inte riktigt representativt. Googlade och hittade… min egen bild, från Göteborgs Romanfestival när Schiefauer själv läser ur just denna novellen. Åh, tekniken! 

 

Alltså – Schiefauer läste ur novellen och jag blev genast väldigt nyfiken. Om jag förstod det rätt kommer hennes nästa bok att utspela sig i samma ”värld”, vilket är ännu mer spännande! Vomb handlar om ett par i en framtida utopi, som har blivit godkända för att få en vomb – en sorts konstgjord gravidmage som gör att föräldrarna kan dela på graviditeten och hjälpas åt att bära barnet. Det är bara det att det finns somliga regler som måste följas om det ska gå väl… 

 

Otroligt effektfullt och engagerande – jag ser verkligen fram emot att läsa mer om denna värld. 

 

Novellen finns med i Andra vägar – tio nya utopier som finns att köpa här eller här. 

 

Jag måste tyvärr frångå mina principer här och citera baksidestexten – jag kan nämligen inte få ihop något särskilt sammanhängande själv…: 

 

 

Någon talade om Tapeshavet på Göteborgs Romanfestival och jag spetsade öronen när jag hörde att han är Sotenäspoet. Visst fanns den som e-bok på biblioteket och visst har jag läst den. Och njutit! Fantastiskt språk, det är så flytande och drivet samtidigt som det är stillsamt och återhållsamt – bohuslänskt, kanske – men svårt. Otroligt vackert – men kanske för intellektuellt för mig. Kul ändå att ha läst något av Hansson – så mycket litteratur finns det inte från eller om Sotenäs. 

 

 

Jag pausade mitt Storytelabonnemang tidigare i höstas. Tyckte inte att jag behövde två prenumerationstjänster när jag nu försökte vara lite medveten om konsumtion och spenderande, ni vet. Men så fick jag höra att denna, som det var så lång kö på biblioteket på, fanns där… och så visade det sig att januaris bok för Bokbubblarna också fanns där… så jag satte igång igen. 

 

Och när jag såg att det var Meera Syal som läst in denna var det givet att det var så jag skulle läsa den. Och att jag skulle läsa den var definitivt givet, eftersom varenda människa som läste den prisade den till skyarna. (Jag har lagt till allt som Meera Syal skrivit eller läst in på Storytel i bokhyllan genast!) 

 

Och ja. Den är värd vartenda lovord – jag ä l s k a d e den. 

 

Nikki är dotter till indiska immigranter i London, men försöker slå sig fri från punjabi- och sikhkulturen och det ”indiska”, har flyttat hemifrån och bor ovanför puben i Shepherd’s Bush där hon jobbar. Systern bor fortfarande kvar hemma hos mamma och försöker hitta den rätte – hon tror nog att ett arrangerat äktenskap blir bäst trots allt. Men nog kan det vara värt att sätta upp kontaktannonser vid templet? När Nikki hjälper henne sätta upp lappar vid det stora templet i Southall får hon syn på en annons om att de söker lärare till en kurs i kreativt skrivande, och då familjen kan behöva lite extra pengar söker hon och får jobbet. 

 

Stationsskylten i Southall – den säger en del om hur stor den sikhiska närvaron är här. 

 

Det visar sig ganska snart att de äldre änkorna som dyker upp till första kurstillfället tror att de ska lära sig enkel engelska, att läsa och skriva… kreativt skapande är långt bortom deras förmågor. Nikki får snällt sätta igång med alfabetsövningar, vokaler och konsonanter och allt vad det är – tills en dag, då en av änkorna (som kan läsa engelska) får tag på en bok med erotiska berättelser som Nikki köpt till sin syster på skoj, börjar läsa för de andra och genast tar kursen en helt annan vändning. 

 

Parallellt med denna, ganska lättsamma och ibland otroligt dråpliga berättelse, pågår något mycket mörkare. Det blir viktigare och viktigare att aktiviteterna som pågår i Nikkis klassrum hålls hemliga – annars kan konsekvenserna bli fruktansvärda. Dödliga, faktiskt. 

 

Detta är en riktig höjdare – som sagt är det fantastiskt roligt, jag skrattade högt åt en och annan grönsaksliknelse på bussen – men jag inser att jag lär mig en hel del genom läsningen. (Området där jag bodde under längst period i London är muslimskt, och jag har egentligen bara kommit i kontakt med en aktivt troende sikh – på jobbet, och en dag dök han plötsligt upp utan turban och kortklippt, så jag vet inte hur bevänt det var med den saken, dock ser jag på Facebook att han är traditionellt klädd igen.) Jag kan Shepherd’s Bush väl, men förflytta mig några kilometer till Southall och jag är lost. Som jag skrivit förut, alla böcker som får mig att söka reda på mer information är poppis hos mig, och så var det verkligen här. 

 

Dessutom fäster jag mig så vid karaktärerna – även de som verkar mindre sympatiska får antingen en upprättelse, ett fördömande – eller en förklaring. 

 

Fantastisk bok. Fantastisk! Läs! Den kommer på svenska på Massolit i april, men än så länge kan du köpa den här eller här. 

 

 

Boken finns att köpa här eller här!