Till skillnad från ”alla andra” var jag inte så förtjust i Öppnas i händelse av min död – men jag kunde inte riktigt sätta fingret på vad det var jag inte var så såld på. Men jag förstod ju att jag ville se serien Big little lies efter att ha läst massor av omdömen, men då ville jag läsa boken först. Sagt och gjort!
Och denna gillade jag. Massor!
Boken utspelar sig (till skillnad från tv-serien) i Pirriwee, Australien – en sömnig, polerad villaförort med till synes endast sunda relationer och glada barn. Men under ytan kokar det. Madeline och Celeste har varit bästa vänner längre – barnen går i samma klass och de får ofta en chans att träffas på det lokala kaféet och prata om högt och lågt. Men det verkar vara något som Celeste inte berättar. Hon har ju den perfekte mannen och tvillingsönerna där hemma, men hon verkar så konstig. Och Madeline har också fullt upp, tonårsdottern Abigail vill hellre bo hos sin pappa och hans nya fru än hos Madeline och hennes nye man och lilla dotter.
Ensamma unga mamman Jane flyttar in och hennes son Ziggy blir snabbt utpekad som mobbare i skolan. Celeste och Madeline tar Jane i försvar, men det är inte lätt att gå emot en mobb med arga föräldrar. Vi förstår redan från början genom ett väldigt bra berättargrepp att allt som kokar kommer att nå kulmen under en samlingskväll i skolan, till och med med någons död – men vems och hur har vi ingen aning om förrän mot slutet.
Jag tycker att Moriarty lyckas fantastiskt bra med detta. Jag har ingen aning om vad som kommer att hända, även om jag räknar ut ett och annat ganska tidigt betyder inte detta att förklaringen är självklar. Moriarty skriver riktigt bra och konstruerar en bra historia.
TV-serien, då? Jo, jag gillade den skarpt också – såg den under ett par dagar nu under ledigheten och är mycket förtjust. Kul att det blir en säsong till!
Stories from the city, stories from the sea 
En tanke på “Stora små lögner av Liane Moriarty”