Kategori: 2010-tal

Jakten på julen av Matt Haig

 
Jag blev förtjust när jag såg att Matt Haig, som gjort stort intryck på mig med såväl Historieläraren som ett samtal på Bokmässan det senaste året, skrivit en trilogi om julen – och jag blev ännu mer förtjust när jag såg att min husgud Stephen Fry har läst in den första. Den blev därmed en given bussbok under luciaveckan – ingen läser som Fry, alltså! Hans röst(er) och inlevelse är verkligen oslagbara, jag blev småsugen på att lyssna mig igenom hela Harry Potter-sviten efter att ha njutit av denna… men den tiden kan jag nog faktiskt inte uppbringa hur gärna jag än vill 😉 
 
Lille Nikolas bor med sin pappa i de djupa, mörka, finska skogarna. Hans mamma är död efter att ha blivit jagad ner i en sjö av en björn, och nu är det Nikolas och pappa som får kämpa sig fram tillsammans. De har det inte så fett, och när kungen utlyser en fin belöning till den som kan bevisa att Alvernas by långt upp i norr faktiskt existerar antar Nikolas pappa utmaningen. Tänk, vad fint de kunde leva på de pengarna! 
 
Nikolas elaka faster kommer för att ta hand om honom, men när pappan inte kommer tillbaks rymmer Nikolas för att leta reda på sin pappa. Det blir förstås en riktigt rafflande och halsbrytande färd genom de finska skogarna – med ett hjärtevärmande slut, förstås. Charmigt och roligt och riktigt spännande! 

Jag rekommenderar varmt Stephen Frys engelska inläsning, som finns hos en ljudboksleverantör nära dig, men jag kan tänka mig att den skulle passa alldeles ypperligt som högläsningsbok också, och man kan köpa den inbunden på svenska här eller här!  

En vinter i Paris av Jenny Oliver

Detta är en av julböckerna som det tipsades om när Bokbubblarna firade julavslutning. Jag brukar inte alls ge mig in i jullitteraturen särskilt mycket, men jag fick feeling! Jag har inte läst särskilt mycket feelgood de senaste åren alls, men kanske har jag nu återväckt en romantisk ådra och kanske behövs romantiken, värmen, humorn och stämningen i jullitt lite extra mycket en sådan här mörk och grå och blöt december som vi har haft i år, då jobbet dessutom varit lite extra intensivt och det är välkommet med något lite lättsammare till kvällsläsning eller busslyssning. 
 
I En vinter i Paris, som är årets julroman från Printz Publishing, möter vi Rachel som jobbar som lärare i en liten by i Hampshire. Hon kämpar med sorgen efter sin mamma och har en hopplös pojkvän – men väldigt goda vänner, som anmäler henne till en tävling à la Hela England bakar hos den berömde konditorn Henri Salernes i Paris. Först är hon motvillig, men när det visar sig att vännerna redan ordnat boende åt henne och hyrt ut hennes lägenhet till ett äldre australiensiskt par över julhelgen är det inte mycket att göra än att satsa och åka. 
 
Det blir en fin berättelse om ett par veckor i ljuvliga Paris i snödräkt. Hon träffar såväl vänner som fiender och tampas med den stenhårde konditorn som verkar vara Gordon Ramsays franske tvillingbror vad gäller temperament. Naturligtvis finns ett element av kärlekshistoria också, som är väldigt förutsägbart men ändå väldigt rart. 
 
Lättsmält och sockersött är det att att läsa – och suget efter att baka sätter då sannerligen igång! Inte för att jag någonsin har bakat så avancerade saker som de gör i denna tävling, men jag blir ändå lite sugen på att baka mer igen, det har liksom hamnat på is de senaste åren, av trevliga anledningar såsom att jag har haft ett rikare socialt liv. Men jag skulle allt gärna baka mer igen i vår! (Kollegorna blir ju så himla glada, om inte annat… ;-)) 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

The twelve days of Dash and Lily av David Levithan och Rachel Cohn

Jag läste första boken om Dash och Lily mitt i försomriga maj 2015 och köpte uppföljaren ganska kvickt därefter – men det tog tid innan jag kom mig för att läsa den. Närmare bestämt tre år, någonting, för nu valde jag den som min julbok till Bokbubblarnas julavslutning för några veckor sedan. Nu har det förvisso visat sig att jag har läst en hel hög julböcker till, vilket jag inte alls hade räknat med, men det är ju bara en bonus för det har varit otroligt mysigt och bidragande till julstämningen, denna mörka och grå december. 
 
Dash och Lily har varit tillsammans i ett år nu, men det är någonting som skaver lite grann. Lilys farfar har blivit sjuk och fått flytta hem till Lilys familj, och det har tärt enormt på Lily som annars är så solig och positiv. Hon är vanligtvis julens största fan, men i år orkar hon knappt tänka på det där med jul. Men Dash vill ge henne den glittrande, gnistrande, magnifika jul hon förtjänar och tar hjälp av sin svurne fiende, Lilys storebror Langdon, för att komma igång med första uppdraget – att ordna en julgran åt Lily så att hon kan hålla sin traditionella tända-granen-fest. 
 
Det blir tolv turbulenta dagar, det är högt och lågt och upp och ner – men det är underbart fint och stämningsfullt och riktigt spännande på sina ställen. Jag är vrålförtjust i dessa underbara tonåringar och skulle gärna se fler böcker om dem – kanske på college? 
 
Boken finns att köpa här eller här! 

Am I normal yet? av Holly Bourne

När jag var på semester i St. Ives sommaren 2016 kunde jag förstås inte låta bli att köpa med mig ett par engelska pocketböcker – ni som vet, vet, de är lite större och härligare än våra – bland annat en som hette How hard can love be? av Holly Bourne. Okänd författare för mig, men omslaget talade till mig. Väl hemma upptäckte jag att det var del två i en serie, köpte första till Kindle-appen och glömde sedan bort den. Förstås. Men så dök den upp i min TBR-lista på Goodreads – detta projekt är lite pausat på grund av att jag plötsligt fick lust på jullitt, men det kommer mera – och då var det ju bara att ta sig an den. Jag upptäckte att den hade fått otroligt fina recensioner på just Goodreads, och blev då extra pepp förstås. 
 
Och den förtjänar varenda höga betyg den har fått, för detta är en riktig fempoängare. Jag hade inga superhöga förväntningar, tänkte mig mest något ganska fluffigt, tonårskärlek och skola och sånt, men den är så mycket mer än så. Huvudpersonen och berättaren, Evie, lider nämligen av en svår form av OCD – obsessive compulsive disorder. Det har varit såpass illa att hon varit inlagd, efter att ha varit så sjuk att hon slutat äta på grund av sin rädsla för att bli sjuk av mat. 
 
Nu är hon på bättringsvägen – hon får regelbunden terapi med en kvinnlig terapeut hon litar på och familjen försöker stötta så gott det går – men det är dags att börja skolan, en ny skola där hon slipper dem som retat henne för sina problem tidigare. Det är dags att träffa nya vänner, och det lyckas bra – men hon vill absolut inte behöva berätta för dem om sina problem… 
 
Holly Bourne har lyckats att skriva om något fruktansvärt jobbigt och allvarligt med humor – och stor respekt. OCD är ett begrepp som kastas runt lite väl frivolt ibland och här påminns vi om vad det faktiskt handlar om. Mycket bra, och jag ser fram emot nästa bok – och nästa igen – om Evie. 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Nattfilm av Marisha Pessl

Mina regler för mitt TBR-projekt är att jag börjar ”från början”, med de böcker som legat på listan längst, och antingen bestämmer mig för att plocka bort titeln eller läsa den. Eller flytta ner den på listan en bit om det skulle vara så att det är något som skulle passa bättre vid ett annat tillfälle, eller om det är flera stycken av samma författare på raken, eller så. Nattfilm har jag flyttat lite grann på, funderat på att plocka bort den, funderat på att börja… ja, ni hör ju. Ambivalens på hög nivå! Men så ställde jag frågan på sociala medier, först på Twitter och sedan på Instagram, och det slutade med att alla som svarade utom en person (samma i båda kanaler, hej Jenny ;-)) tyckte att den var mycket läsvärd – somliga tyckte till och med att det var en av de bästa titlar de läst – och då var det väl bara att tänka bort mina osäkerheter (antagligen var det mest så för att den är så lång) och börja! 
 
Och åh, vad glad jag är att jag gjorde det – och att jag ställde frågan till mina kloka följare, som tog sig tid att svara! 
 
Skräckfilmsregissören Stanislas Cordova har ett gigantiskt följe av halvt fanatiska beundrare – de har skapat ett eget hemligt nätverk på internet, myterna frodas och själv har han inte setts till sedan 1977. När hans tonårsdotter Ashley hittas död i en lokal i New York stämplas händelsen snabbt som självmord, men journalisten Scott McGrath anar oråd. Sist han närmade sig familjen Cordova blev det ett stort personligt nederlag för honom, men denna gången måste han ta chansen och försöka ta reda på vad det är som kan ha hänt, vad som orsakat Ashleys död. Tillsammans med ett par ganska otippade kompanjoner ger han sig in i jakten, som snart blir en hastigt snurrande virvel, av villospår, av upptäckter, av överraskningar och bevis. Vid sidan om detta har han en ex-fru och sin lilla dotter Samantha att tänka på – vilket går sådär. 
 
Det är så himla spännande, och det blir just spännande och lagom rysligt och läskigt väldigt snabbt. Mycket skickligt av Pessl. Jag gillar formatet, med en massa tidningsartiklar, bilder, utdrag från ”internet” och liknande – riktigt intressant och mycket välgjort. Ännu en gång, jag är så glad att jag tog mig an denna – jag blev väldigt positivt överraskad. En bok helt i min smak – den var ju en stor snackis när den kom, men om du, liksom jag, inte klev på tåget då – så gör det nu! Boken finns att köpa här eller här. 

Pojken av Tova Gerge

Jag blev otroligt intresserad av denna bok när jag såg den i höstkatalogerna – på ett lite oförklarligt sätt. Omslaget är ju onekligen ovanligt, och säljtexten likaså. Kön på biblioteket var evighetslång redan innan den kommit ut, så till slut inväntade jag e-boken. Och läste i två svep. 
 
Det var fruktansvärt obehagligt och fantastiskt fascinerande, som sammanfattning. 
 
Bokens berättare, en filmstudent som jobbar extra på hotell, blir förälskad eller kanske besatt av en kurskamrat som han kallar pojken. I mitt huvud är pojken egentligen en androgyn flicka, men det har egentligen ingen betydelse. För berättaren är pojken just en pojke, och det blir berättelsens premiss – han tar makten över pojken, även över vilket kön hen tillhör.
 
När de väl blir tillsammans, eller vad de nu blir för pojken har även en flickvän, blir det starten på en oerhörd resa genom ett sorts mycket obekant bdsm-landskap. Det är intressant, jag har lyssnat på ett par dokumentärer som behandlar detta ämne på sistone också, men för mig är det tyvärr obegripligt. Med all respekt för att alla får göra som de vill – jag förstår inte. Men det är ju ofta spännande med sådant man inte förstår – och det är sannerligen ingen kritik, för detta är så mästerligt utfört. 
 
Men det handlar också om kärlek – för det är inte bara besatthet och sex, utan någon sorts symbios som utan tvekan bottnar i starka känslor. Om det himlastormande, och om det nattsvarta när det inte längre finns. Och så handlar det givetvis om makt och maktbalans eller obalans, om destruktivitet och självdestruktion – och det är så oerhört välskrivet. Helt otroligt! Det starka makttemat lyser liksom igenom i praktiskt taget varenda mening när berättaren och pojken interagerar, det är fantastiskt skickligt av Gerge. 
 
Jag blir illa till mods och imponerad i lika delar, tror jag. Det är ju ett gott betyg – det är inte alla böcker som får mig att tänka långt efter att jag läst dem, eller ens mer än en halvtimme efter att jag lagt ner dem en stund. Mycket bra. 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Den perfekta vännen av Adele Parks

Jag har läst en del av Adele Parks under tidigt 2000-tal, relationsromaner åt chicklithållet, så när Harper Collins Nordic mailade och berättade att hon nu gjort ett genrebyte och skrivit en psykologisk thriller blev jag pepp och tackade ja till ett recensionsexemplar. Det är så spännande med genrebyten, och när det blir bra blir det ofta väldigt bra – se Boije af Gennäs och Lisa Jewell, till exempel.  
 
Det blev bra här också, för Parks är en väldigt duktig skribent, med en god förmåga att formulera sig och att avsluta kapitel på ett sätt som gör att det är svårt att inte fortsätta lite, lite till. Dock blev jag besviken på denna eftersom den var så otroligt förutsägbar. Jag vet inte om det bara var slumpen i mitt fall, jag brukar inte vara så vass på att lista ut saker i förväg, men här förstod jag liksom allt, inklusive alla vändningar, en bra bit i förväg. Det gör inte att boken är dålig, men det tar ju bort thriller-biten. Det psykologiska fortsätter dock att vara spännande. Jag lyssnade på delar av boken vilket den passade bra för, det är korta kapitel och persongalleriet är lagom stort för att det ska gå bra att hänga med. 
 
Boken handlar om Mel, trebarnsmamma och boende i Midlands i England. Hon blev gravid under sin studietid och slutade för att föda och ta hand om sonen Liam, som ensamstående mamma. Det var inte lätt, förstås, men hennes bästa väninna Abi stöttade henne i beslutet att behålla barnet. Nu har hon två döttrar tillsammans med sin man, jobbar deltid i en klädbutik och det mesta flyter på rätt så bra. 
 
Abi blev tv-stjärna i USA genom mannen även hon träffade på universitetet, men när han har en affär och skilsmässan är ett faktum hör hon av sig till Mel efter många års tystnad och ber att få komma och bo hos henne ett tag medan hon kommer på fötter och skapar sig ett liv hemma i England igen. Mel känner att hon inte kan säga nej – Abi hjälpte henne så mycket i ungdomen – men det blir, förstås, inte som hon tänkt sig. Alls.
 
Till en början är allt kalas – med vinluncher och shopping och gin och tonic vid köksön mitt på blanka eftermiddagen. Abi verkar dock inte vara så fokuserad på att ordna upp det för sig själv, och Abis man börjar tröttna på gästen som inte respekterar husets regler och inte verkar vara en särskilt god förebild för småflickorna. Mel ser dock bara det glamourösa och fina – tills det är alldeles för sent. 
 
Som sagt – det är en välskriven bok och den hade kunnat vara riktigt spännande, om den alltså inte varit så förutsägbar. Jag skulle hemskt gärna vilja höra från fler av er som läst den och höra vad ni tyckte – är det bara jag? Den har höga betyg på Goodreads, nämligen, så detta kan ju vara en knäpp slump där min radar för en gångs skull var på rätt frekvens… 
 
Boken finns att köpa här eller här! 

Bränn alla mina brev av Alex Schulman

 Bränn alla mina brev tar sin början när författaren söker hjälp hos sin psykologen. Han har upptäckt en giftig vrede hos sig själv som han inte känner igen, eller vill kännas vid, och psykologen använder sig av en metodik som innefattar att rita upp ett släktträd över närmaste släkten, inklusive konflikter och problematik. När släktträdet är färdigt blir det tydligt – alla konflikter, alla bekymmer leder raka vägen till Alex Schulmans morfar, den berömde författaren (bland annat) Sven Stolpe. Jag har förstått av äldre vänner och familj att han var en sådan som var på tv ”jämt” då det begav sig – jag är lite för ung för att veta vem han är, men känner allt igen den barske mannen på bild. 
 
Alex Schulman beslutar sig således för att göra ett nytt projekt av att ta reda på vad som hände. Varför var Sven Stolpe så arg, så bitter, så lakonisk? Han tar sig igenom sina egna minnen från barndomen och besöken hos morföräldrarna, han tar sig igenom arkiv, brev, texter, dagböcker. Snart finner han vad som hände – Karin Stolpe, Svens unga fru, hade en kort men intensiv affär med Olof Lagercrantz under tidigt 30-tal. Detta förlät Stolpe aldrig – han straffade Karin under resten av deras äktenskap, och försökte till och med köra hjäl såväl henne som sig själv. Allt som straff. Böckerna och pjäserna han skrev under resten av sitt liv behandlade samtliga otrogna, svikande fruntimmer – han beskrev Karins och Olofs affär som ”ett sexuellt attentat”. Det är hemsk läsning. 
 
Vad som är fantastisk och bitterljuv läsning är dock breven mellan Karin och Olof, och Olofs dagboksanteckningar. De var mycket unga – Olof var bara 21, Karin några år äldre – och breven och berättelserna är så fulla av passion och kärlek att det glöder om det. 
 
Och trots att det är starka känslor, såväl passion som vrede, lyckas Schulman så ofantligt bra med att skriva denna berättelse utan att bli för sentimental eller skarp. Det är lätt att läsa, orden flyger fram över sidorna och det är en sann njutning – om än en bitterljuv sådan – att få se denna berättelse vecklas upp. Så fantastiskt bra! Den intresserade läsaren kan kanske även förstå lite mer om vad som gjorde att Alex Schulmans mor, vars liv han berättade om i den lika fantastiska Glöm mig, utvecklade sin beroendesjukdom. Det kan inte ha varit lätt att leva i det Stolpska hemmet. 
 
Stort tack till Bookmark Förlag för recensionsexemplaret! Boken finns att köpa här eller här. 

Fifty shames of Earl Grey av Fanny Merkin

Jag behövde en parodi till ett bokbingo jag deltar i, och visste inte riktigt vart jag skulle vända mig… förrän jag fick tipset om Fifty shames of Earl Grey av Fanny Merkin, som en fellow läsare hade roats av under ett par dagar. Sagt och gjort, jag köpte e-boken och tog mig an den. Den tog förvånansvärt lång tid att läsa, av någno anledning, för den är varken lång eller svår. Dock drabbas jag av ett stort behov av skämskuddar rätt så ofta under läsningen – kanske är det därför 😉 
 
Jag behöver antagligen inte ens berätta att detta är en parodi på den gräsliga Fifty shades of grey av E L James – och en ganska bra sådan. Den skojar även om fanfiction och om Twilight – E L James böcker startade just som Twilight-fanfic – och är sådär alldeles lagom urflippad. Det handlar om te, förstås, och om att vara så rik att man kan köpa ett universitet och hela WalMart på en dag för att kunna dricka te med Anna Steal… och om BDSM, men inte som ni tror! Här står BDSM för något avancerat inom rollspelsvärlden. 
 
Allra sist i boken får vi oss även till livs en lista på alla femtio saker som Earl Grey skäms för. Så fruktansvärt roligt!  
 
Någon stor läsupplevelse är det inte – men det är väl inte fy skam att få skratta lite grann, eller hur? E-boken finns att köpa här eller här. 

M Train av Patti Smith

 M Train var en av titlarna som kom först i TBR-projektet – jag har ingen aning om varför det tagit sådan tid att ta mig an den, men det säger jag ju ofta. Tyckte bra om Just kids och hade nog tänkt haka vid med denna på en gång då, men så blev det alltså inte. 
 
Men nu! Och som ljudbok, inläst av Marika Lagercrantz. Jag körde igång den under en valfritt ensam söndag, då jag pysslade hemma, stickade och lagade mat och städade och rensade, och det passade den så bra till. Jag var med på kaféer med anteckningsböcker, i Frida Kahlo och Diego Riveras hus, i London, vid Sylvia Plaths grav i Yorkshire, vid Jean Genets och Arthur Rimbauds dito i Marocko och Frankrike. Genom kärlek och sorg, med käresta och barn och familj, i ensamhet och tvåsamhet och i nöd och lust. 
 
Det är så vackert och så väl avvägt, jag tycker att jag kommer Patti Smith in på livet på ett intimt sätt utan att det är kladdigt. Och jag tycker att Lagercrantz inläsning är riktigt, riktigt bra. Patti Smith var nog min största upplevelse under årets Way out West, så det passade fint att läsa den nu, även av den anledningen. 
Vill gärna citera ur Polarprismotiveringen ännu en gång: ”Patti Smith is a Rimbaud with Marshall amps” – så träffsäkert och så stiligt! 
 
Boken kan man köpa här eller här.