Jag har läst en del av Adele Parks under tidigt 2000-tal, relationsromaner åt chicklithållet, så när Harper Collins Nordic mailade och berättade att hon nu gjort ett genrebyte och skrivit en psykologisk thriller blev jag pepp och tackade ja till ett recensionsexemplar. Det är så spännande med genrebyten, och när det blir bra blir det ofta väldigt bra – se Boije af Gennäs och Lisa Jewell, till exempel.
Det blev bra här också, för Parks är en väldigt duktig skribent, med en god förmåga att formulera sig och att avsluta kapitel på ett sätt som gör att det är svårt att inte fortsätta lite, lite till. Dock blev jag besviken på denna eftersom den var så otroligt förutsägbar. Jag vet inte om det bara var slumpen i mitt fall, jag brukar inte vara så vass på att lista ut saker i förväg, men här förstod jag liksom allt, inklusive alla vändningar, en bra bit i förväg. Det gör inte att boken är dålig, men det tar ju bort thriller-biten. Det psykologiska fortsätter dock att vara spännande. Jag lyssnade på delar av boken vilket den passade bra för, det är korta kapitel och persongalleriet är lagom stort för att det ska gå bra att hänga med.
Boken handlar om Mel, trebarnsmamma och boende i Midlands i England. Hon blev gravid under sin studietid och slutade för att föda och ta hand om sonen Liam, som ensamstående mamma. Det var inte lätt, förstås, men hennes bästa väninna Abi stöttade henne i beslutet att behålla barnet. Nu har hon två döttrar tillsammans med sin man, jobbar deltid i en klädbutik och det mesta flyter på rätt så bra.
Abi blev tv-stjärna i USA genom mannen även hon träffade på universitetet, men när han har en affär och skilsmässan är ett faktum hör hon av sig till Mel efter många års tystnad och ber att få komma och bo hos henne ett tag medan hon kommer på fötter och skapar sig ett liv hemma i England igen. Mel känner att hon inte kan säga nej – Abi hjälpte henne så mycket i ungdomen – men det blir, förstås, inte som hon tänkt sig. Alls.
Till en början är allt kalas – med vinluncher och shopping och gin och tonic vid köksön mitt på blanka eftermiddagen. Abi verkar dock inte vara så fokuserad på att ordna upp det för sig själv, och Abis man börjar tröttna på gästen som inte respekterar husets regler och inte verkar vara en särskilt god förebild för småflickorna. Mel ser dock bara det glamourösa och fina – tills det är alldeles för sent.
Som sagt – det är en välskriven bok och den hade kunnat vara riktigt spännande, om den alltså inte varit så förutsägbar. Jag skulle hemskt gärna vilja höra från fler av er som läst den och höra vad ni tyckte – är det bara jag? Den har höga betyg på Goodreads, nämligen, så detta kan ju vara en knäpp slump där min radar för en gångs skull var på rätt frekvens…
Stories from the city, stories from the sea 