2010-tal – Sida 20 – Stories from the city, stories from the sea

Se på oss nu av Geir Gulliksen

Jag förstår verkligen inte hur detta har gått till – jag läste nämligen Se på oss nu i september, men det visade sig i något sammanhang nyss att jag faktiskt aldrig skrev något om den. Märkligt, för jag tycker mig till och med minnas att jag har gjort det. Nåväl – inlägget finns ingenstans, så jag skriver en rad nu för att åtminstone ha det hela dokumenterat 😉 Det kan vara så att jag fick nog av allt snack om boken (och bröstmjölk) och lyckades förtränga att jag skulle skriva något om den också…

För visst blev det prat om Se på oss nu, när den kom i höstas. Berättelse om ett äktenskap väckte också känslor, men denna var något alldeles i hästväg. Fortfarande hör jag den tas upp i poddar och fortfarande pratas det om samma sak. Bröstmjölk!

Varför bröstmjölk, undrar du, om du inte har läst den. Och det ska jag berätta, utan att spoila något eftersom denna bröstmjölk diskuterats överallt i ett knappt halvår nu 😉

Liksom Gulliksens förra roman möter vi en medelålders man, Hans. Han lever med Ingunn och har det väl ganska bra, jobbar med PR för politiker och lever gott på det. På ett bröllop träffar han den mycket yngre Harriet, som är konstnär och frisinnad (och kanske något av en förväxt Manic Pixie Dream Girl). Hon har nyss fött barn och har problem med onda bröst, och då erbjuder sig Hans att assistera henne med mjölkstockning genom att massera henne. Helt platoniskt, sägs det förstås, men innan vi vet ordet av är Hans och Harriet uppe i en karusell av känslor, där Hans känner sig tvingad att ta reda på vad det egentligen är som pågår.

Det ställs frågor och görs jämförelser av saker såsom kärlek och begär – eller kan båda känslorna existera samtidigt?

Jag tycker att detta är riktigt intressant och väldigt välskrivet. Många ställer sig negativa till boken och kallar Gulliksen gubbsjuk – jag tycker inte riktigt att man kan tänka så, även om jag vill ge Hans på nöten. Jag lyssnade på Gulliksen på Bokmässan, i ett fantastiskt samtal med Nina Lykke, och det är uppenbart att han ser på Hans som en delvis humoristisk figur, med alldeles för mycket fokus på sig själv.

Fantastiskt välskrivet. Boken finns att köpa här eller här!

Note to self: Vintersport går bort (Note to self, #2) av Marie Hammar och Abbe Lundquist

Jag var inte helt övertygad av första boken i Note to self-serien om Ottilia, det var jag inte – men jag plockade ändå upp bok nummer två, efter att ha läst goda omdömen hos vänner, och jo, nu lossnade det för Otto och mig!

Nog för att det är fortsatt dråpligt och lite väl på sina platser – men jag gillar det. Det är loppis och hockeymatcher och inte minst – skolans årliga resa till fjällen! Otto har mest hållit på med hästar och dans förut, men man kan ju lära sig det mesta på YouTube nuförtiden, såsom off-pist och liftåkning.

Riktigt så enkelt är det förstås inte. Men det är väldigt roligt. Och feministiskt! Det känns liksom jämställt rakt igenom, som det förstås ska vara, och så är det ju inte i alla bokslukarböcker…

Boken finns att köpa här eller här.

Ät din jävel: en bok om matglädje, dödsångest, vitlök och smör av Malin Haawind

Jag har följt Malin Haawind på instagram ett bra tag och blev väldigt lycklig när jag fick nys om denna boken, för vilken titel – och vilken undertitel. Ty knappt känner jag någon som har en sansad inställning till mat, åtminstone ingen kvinna, och nog behöver vi få lite ordning på det där. Just det!

Som ni kanske vet älskar jag att laga mat, och att läsa kokböcker – och särskilt Nigella Lawson. Hennes How to eat är en bibel hemma hos mig, och Ät din jävel faller in i samma kategori – massor av text om mat och om att äta, blandat med recept och tips på alla möjliga fantastiska grejer. Anekdoter från resor, goda och onda, och om hur man hanterar vardagsmiddagar när ett barn älskar allt och ett barn hatar allt… och sådant.

Ni ser ju!

Detta!

Detta ska lagas. Snart!

Bra tips! Jag har just läst Killmaterskan också för övrigt, text kommer snart!

Detta är så roligt! Och sant. Peppar please.

Ännu en sak att testa. Jag berättade om dessa popcorn för Hanna i förrgår och sedan dess har jag bara gått och drömt om vitlökspopcorn…

Favoriträtt! Och bara detta att ha titlar eller rubriker såsom Mat när du… eller Mat som passar när… är genialiskt.

Och detta! Särskilt punkt nummer fem. Det är helt otroligt hur många människor det finns som tror att det är allas högsta dröm att vara smala. Herregud. Varför? Och det här med slöa knivar. Så bra. Och näst sista punkten borde jag skärpa mig med, jag handlar inte så ofta helt okända livsmedel faktiskt. Men jag ska! Eller åtminstone komma på nya grejer att göra med dem. Ica Nära Högsbo, där jag oftast handlar, har inte så mycket spännande saker som jag inte redan fallit för… förutom barnmat och kattmat och så. Men kanske kan man lova sig själv att prova att laga något nytt varje vecka?

Detta är något av det bästa jag har läst på flera år. Missa inte. Köp och ge bort. Läs och tumma och kladda och läs igen. Helt fantastiskt. Boken finns att köpa här eller här.

Frank, kärleken och skivbutiken av Rachel Joyce

Av Rachel Joyce har jag tidigare läst Harold Frys osannolika pilgrimsfärd – jag hittar inte texten jag skrev nu, men jag har för mig att jag tyckte att den var ganska gullig men inget särskilt. Men baksidestexten – ja, förlåt, men nu ska jag göra ett undantag och slänga in en sådan för den är så bra – golvade mig, så det var ju klart att jag skulle läsa om Frank! Och kärleken! Och skivbutiken!

”Året är 1988, Thatcher och punken regerar England. På Unity Street i en liten engelsk industristad ligger Franks skivbutik. Frank säljer i princip all sorts musik, bara den är pressad i vinyl. En dag när han spelat Vivaldis De fyra årstiderna för en kund kliver en ung kvinna i ärtgrön kappa in i butiken. Men hon vänder genast på klacken och försvinner ut genom dörren, bara för att svimma på tröskeln.

Vem är denna mystiska unga dam? Det visar sig att hon heter Ilse Brauchmann och efter några veckor är hon tillbaka för att suga i sig Franks encyklopediska musikkunskaper. Deras diskussioner på ett närbeläget kafé blir allt mer djuplodande och inom kort står det klart att de är förälskade i varandra. Men Frank drar sig undan, rädd för kärleken som han är efter en ungdomsförälskelse med katastrofal utgång. Ilse blir sårad och försvinner spårlöst.

Frågan är om Frank förmår uppbåda allt det mod han saknar för att hitta sin Ilse. Kan musiken föra dem samman som den en gång gjorde? Det ser för mörkt ut för Frank och hans vinylbutik, nu när cd-skivan gjort entré på skivmarknaden och butik efter butik slår igen på Unity Street.”

Jag tänkte förstås först på Nick Hornby och High Fidelity när jag läste om en skivbutik med en mycket dedikerad man som innehavare, och visst kan man känna igen Hornby här – men det är lite mjukare, lite rarare än hos Hornby. Musik är otroligt viktigt för mig, och jag älskar att läsa om personerna i boken, somliga sträva och kärva på många vis men odiskutabelt brittiska och så dedikerade! Det är underbart.

Jag fick en fråga efter att ha gett den ett gott betyg på Goodreads, om vad det var jag gillade egentligen, för min väninna tyckte inte att den var varken feelgood eller romantisk. För mig är romantik motsatsen till cynism, att kasta sig in i något med ett öppet och positivt sinne (och behöver ju egentligen inte alls ha med romantisk kärlek att göra) och det, om något, tycker jag att vi får vara med om här. Mycket mysigt! Och mysigt = feelgood, för mig, så ja, det är det också 🙂

Boken finns att köpa här eller här.

Festens charmigaste tjej av My Palm

My Palm har skrivit och tecknat ett helt fantastiskt album om att växa upp i den bespottade millennialgenerationen. Jag är lite för gammal för att ingå i den, men kan känna igen rätt så mycket ändå. Upplägget är så fint också, en återblick tillsammans med en god vän över en kopp kaffe. Det handlar om att göra mindre bra val, om att halka omkring i snöslask i strumpbyxor, om fester och fel killar och om att vilja vara till lags men glömma bort sig själv i processen. Mest av allt handlar det dock om vänskap och det är så himla fint beskrivet.

Missa inte detta – det är kanon. Finns att köpa här eller här!

Late Bloomer av Emma Hamberg

Ulla förlorade livslusten när maken Ingemar gick bort hastigt för några år sedan. Nu väntar hon mest på att dö, så att sonen får nytta av hennes livförsäkring. Den gäller dock inte vid självmord, så det gäller att hon tar livet av sig långsamt istället. Detta ska göras medelst rökning inomhus, massor av cigaretter måste det vara, och mycket fryst färdigmat utan näring men med extra mycket tillsatser. Sockerbitar, och noll motion, så borde hon väl trilla av pinn snart.

Men denna sortens hemliga självmord går inte snabbt, och Ulla måste ha något att göra tills dess. Hon köper sig en fågelkikare på avbetalning och monterar upp den i köksfönstret. Detta kan bli spännande!

Och det blir det, när hon nu plötsligt får insyn i lägenheten mittemot. Bland tunga sammetsdraperier och stora kristallkronor serverar en äldre man sprit i vackra glas under alla dygnets timmar. Här finns en massa figurer som Ulla aldrig träffat på förut – såsom damer med skäggstubb och för små korsetter. Är det en bordell, tro?

Ulla måste ta reda på vad det är som försiggår – och detta blir vändningen som hon så väl behöver.

Underbart livsfrämjande och otroligt roligt, som alltid av Emma Hamberg. Läs – eller lyssna – och njut! Precis såhär ska en kortroman vara.

Boken finns att köpa här eller här – eller lyssna i en app nära dig.

Nora eller Brinn Oslo brinn av Johanna Frid

Jag hade så otroligt blandade känslor inför denna när jag läste den. Såpass att jag fortfarande inte visste vad jag tyckte när jag lade den ifrån mig – jag var irriterad, imponerad och förvirrad, allt på en gång. Och det tog några dagar innan jag kunde tänka tillbaka på den och faktiskt bestämma mig för vad jag tyckte.

Som jag förstår det är detta en autofiktiv roman, och huvudpersonen heter mycket riktigt Johanna. Hon är tillsammans med Emil, som är dansk, och Emil har en ex-flickvän som heter Nora. En dag råkar Johanna se att Emil får ett meddelande från Nora, hon ifrågasätter detta och han berättar att de fortfarande är vänner, att Nora ska komma till Köpenhamn där de bor, och vill ses en sväng.

Detta startar en fullständigt vansinnig svartsjukecirkus, där Johanna blir helt besatt av Nora, främst genom hennes Instagramkonto. Parallellt med denna svartsjukesmärta har Johanna svåra problem med endometrios, vilket gör att hon spenderar mycket tid sängliggande – vilket förstås betyder alldeles för mycket tid till att ligga och titta på sociala medier. Det blir så fruktansvärt destruktivt.

Man skriver på baksidan att boken handlar om två stora kvinnosjukdomar – Instagram och endometrios. Jag kan förstå vad de menar, även om jämförelsen är lite ful. Smärtorna går in i varandra så att man som läsare till slut inte vet vad som är vad – och kanske spelar det ingen roll heller.

Jag läste Familjeepos förra året (!) som Frid skrev tillsammans med Gordana Spasic, och tyckte att det var lite jobbigt att den var skriven på en sorts blandning mellan svenska och danska. Även Nora är skriven med mycket uppblandning av såväl danska som norska, och under läsningen tyckte jag att det var riktigt störigt – nu i efterhand ser jag poängen. Det blir bra.

Det är svårt att låta bli att bli smått tokig på huvudpersonen, det är det. Lägg bort telefonen, liksom! Men nog vet vi alla att det inte är riktigt så lätt. Det hela är skrivet med en sådan driven humor att vi får hoppas att det finns mycket självinsikt och ironi där också 😉 För det är roligt, och det är väldigt begåvat. Och jobbigt! Jag kan inte identifiera mig med svartsjukan eller endometriosen, men jag kan identifiera mig med smärtor som inte går att tackla och hur frustrerande det är.

Boken finns att köpa här eller här.

My thoughts exactly av Lily Allen

Lily Allen är dotter till showbiz-föräldrar som är välkända i Storbritannien, och när hon slog igenom 2006 tyckte nog de flesta av mina bekanta sådär som man kan tycka när kändisbarn plötsligt slår igenom. Jaha, en till utan talang som får skivkontrakt. Jag blev bara totalkär i hennes musik rakt av – jag minns faktiskt att jag hörde en av hennes låtar för första gången just på nyårsafton ett år, på Pizza Hut i Whitechapel som var det enda stället där det gick att få bord just en nyårsafton! (Det var Alfie, för övrigt.) Och jag tror faktiskt att de flesta andra ändrade sig rätt snabbt när de faktiskt hörde musiken, också.

I somras hade jag den stora äran att få se henne live på Way out West, vilket kanske inte var något remarkabelt framträdande men fantastiskt kul ändå, och när jag fick höra att hon skulle ge ut sina memoarer ”so far” kastade jag mig på inköpsförslagen på biblioteket för att få dem att köpa in den, och efter många långa veckor dök den äntligen upp och jag läste den på några timmar. Hon har gett ut den på ett litet egenutgivningsförlag till att börja med, och som jag förstår det plockades den sedan rätt snabbt upp av ett ”riktigt” förlag och har nu kommit ut som inbunden. Men detta är en ganska sladdrig storpocket och jag älskar det!

Det är rakt, ärligt, helt utan krusiduller – en berättelse om att växa upp som kändisbarn, med dess fördelar och nackdelar (främst nackdelar), om att plötsligt slå igenom, om att lyckas och tjäna pengar och att dricka för mycket och ta droger. Och om att gifta sig och få barn, om ett äktenskap som faller sönder, och om att våga hitta kärleken och lugnet i livet igen. Linjärt och öppet – jag älskar det och jag älskar Lily Allen. Det är smärtsamt att läsa om de fruktansvärda saker som unga tjejer i showbiz utsätts för, och det är väldigt bra att fler och fler synliggör dem. Och om hur lätt det är att halka snett, när alla omkring en gör det och det blir normaliserat. Starkt och modigt.

Boken finns att köpa här eller här.

Flickvänsmaterial av Yrsa Walldén

Jag stod i kö på denna på biblioteket i evigheter, och när den sedan väl blev tillgänglig missade jag att hämta ut den! Men nu har jag fått lite fart på ljudbokslyssnandet igen, så häromhelgen när jag skulle pyssla lite med att sticka färdigt en julklapp kändes det som rätt läge att prova den som ljudbok – sagt och gjort! Det är Sofia Pekkari som läser in den, med den äran.

Roxy och Eva har just tagit studenten. Eva är nydumpad av Ivan, och Roxy har aldrig varit tillsammans med någon. Projektet för sommaren är därmed att se till att Roxy ska bli kär! Gärna få en pojkvän på köpet. Eva fixar med appar och dejter och förmaningar och klädselråd – och så är det bara att köra!

Naturligtvis blir det inte fullt så enkelt. Eva åker på semester och Roxy får tackla dejtinglivet själv – och det kommer något i vägen för den där pojkvänsjakten. Något alldeles underbart, med svart lugg och egen tvåa i huset bredvid…

Roxy gör allt för att vara rätt, för att passa in och vara den hon förväntas vara – men vem är det egentligen som förväntar sig och har de verkligen rätt att göra det? Sakta men säkert växer Roxy in i rollen som sig själv, den allra viktigaste.

Jag älskade Flickvänsmaterial högt och rent, lyssnade på den i två svep och var så otroligt förtjust! Den är både rolig och känslosam, frustrerande och underbar. Läs! Eller lyssna, för all del, för som sagt så är ljudboken bra och finns i en app nära dig.

Boken kan du köpa här eller här!

De hemlösa katterna i Homs av Eva Nour

Sami växer upp i Homs i Syrien, i en kärleksfull, stor, varm familj. Barndomen är trygg, men när han blir äldre blir det mer och mer tydligt hur regimen förtrycker civilbefolkningen och han får erfara detta på närmare och närmare håll.

Han jobbar sig fram så gott det går. Startar eget inom IT tillsammans med en vän och försöker undvika att göra militärtjänstgöring, men till slut hamnar han i armén trots allt och blir kartritare, eftersom han visar sig ha stor talang för just teckning. Han blir kvar inom det militära efter den obligatoriska tjänstgöringen och blir därmed indirekt delaktig i attackerna och övergreppen på civilbefolkningen.

Hans flickvän Sarah, som han träffade redan innan det militära, är med i motståndsrörelsen och en av många som börjar demonstrera emot regimens förtryck. En dag får Sami ett sms av henne där hon berättar att demonstranterna blir beskjutna.

Förlaget sammanfattar bättre än jag någonsin skulle kunna göra: ”De hemlösa katterna i Homs är en varm och skakande roman om revolutionens hopp och krigets fasor, en unik inifrånskildring av en stad i ruiner i efterdyningarna av den arabiska våren. Det är en berättelse om död och lidande, men ännu mer om liv och kärlek.”

Så otroligt bra och medryckande – smärtsamt, tungt, men samtidigt fullt av hopp och värme. Du får inte missa denna, den borde bli obligatorisk läsning. Eva Nour är en pseudonym, för att skydda Sami och hans familj.

Boken finns att köpa här eller här.