Kategori: 2010-tal

Flickan i den rosa skogen av Helena Dahlgren

Åh, vilken fin berättelse detta är! Jag brukar sällan söka mig till den lättlästa hyllan, men ramlade över denna när jag traskade runt på biblioteket en dag och eftersom jag känner Helena Dahlgren lite grann tänkte jag att det vore trevligt att ha läst denna, som är hennes första titel på Nypon förlag. Och det var det ju, sannerligen! 
 
Huvudpersonen är Ella, som förlorat sin pappa – han tog sitt eget liv, och tog allting annat med sig också. Ingen annan, inte ens tvillingsystern Ester, verkar förstå hur Ella känner. Inte kompisarna och inte mamma heller. 
 
Ella söker tröst hos ”sina” poeter – Edith Södergran, Sylvia Plath och Emily Dickinson. (Detta är tre av mina stora favoriter också, så det blir extra fint!) Det handlar om att hitta ljuset i det mörka, och om att få läka ett trasigt hjärta, om att läsa och skriva för att få ur sig det som är tungt. Så himla fint skrivet, med vackert språk som lyckas vara både väldigt rikt och lättläst. Toppenbra om sorg och förlust. 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Bakom stängda dörrar av B A Paris

Jack och Grace är ett gyllene par. Vackra och glänsande. Han är advokat som arbetar för utsatta kvinnor, och har aldrig förlorat ett mål. Hon tar hand om det vackra hemmet, lagar fantastisk mat och är djupt engagerad i sin lillasyster som har Downs syndrom och bor på internatskola, i väntan på att kunna flytta in hos Jack och Grace. De har allt. 
 
Men grannarna och vännerna börjar väl undra. Varför har Grace ingen mobiltelefon, varför kan hon aldrig vara med på luncher och fikaträffar, hur är det möjligt att allting är så tillrättalagt? 
 
Naturligtvis är inget som det verkar bakom stängda dörrar – och ja, visst har vi läst liknande förut – men för mig är Bakom stängda dörrar något nytt – jag hölls på tårna genom läsningen, då berättelsen pendlar i tid och det är omöjligt att gissa sig till vad som händer och har hänt. Dessutom är det intrssant att Paris har skapat en ny sorts… jag vet inte, motivation kanske, bakom varför Grace gör de val hon gör, i och med engagemanget i sin syster och avsaknaden av närvarande föräldrar. Det blir intressantare än ”de vanliga” psykologiska thrillerberättelserna och jag tycker att detta är en bra spänningsroman. 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Francesca av Lina Bengtsdotter

Jag gillade verkligen Annabelle, som var Lina Bengtsdotters debut, och blev glad att se att uppföljaren, Francesca, var på gång bara något år senare. Det var dessutom väldigt kul att Lina Bengtsdotter fick en fin placering i förra årets utdelning av Årets bok på Bokmässan i Göteborg. Bra spänningsromaner förtjänar uppmärksamhet! 
 
Charlie Lager är en mycket mänsklig huvudperson, tycker jag. Hon har sina fel och brister, absolut, men hon har även ett starkt patos och ett oerhört engagemang att reda ut saker och ting – särskilt sådant som hon brinner för, brott mot flickor och kvinnor.
 
I början av boken är hon mitt i en rafflande utredning i Stockholm, när hennes chef tar henne åt sidan och ber henne ta ledigt. Hon åker till hemorten Gullspång för att hälsa på väninnan Susanne – och för att få sätta tänderna i ett ouppklarat brott som hon fått nys om, tonårsflickan Francesca som försvann för nästan trettio år sedan. Francesca kom från en ”finare” familj och gick på internatskola, men lämnade den för att bo hemma på herrgården ett tag efter att hennes bästa vän dött – troligen självmord, men stämde det verkligen? Var kan Francesca ha tagit vägen? 
 
Boken genomsyras av, som sagt, engagemang för utsatta och svaga. Ett tatuerat semikolon dyker upp i boken, vilket ju är en symbol för stöd för människor som lider / har lidit av depression, ångest och självmordstankar. En symbol för att det finns en fortsättning. Det är fint. 
 
Bengtsdotter gör helt rätt i att låta Charlie Lager gräva i äldre fall, för som Feministbiblioteket skriver: ”det känns mer sannolikt än att det sker försvinnande av flickor en gång i halvåret i Gullspång”. Helt sant, och det blir väldigt lyckat. Jag ser mycket fram emot fler böcker i serien. 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Rosenregimen av Elin Bengtsson

Jag lade Rosenregimen i min TBR på Goodreads så fort jag fick höra talas om den, och sparade ner den i min e-boksapp, och tänkte läsa den på en gång. Men plötsligt hade ett halvår gått – som så ofta – men jag får nog sluta känna mig ”skyldig” över sådant, det finns liksom inte hur mycket tid som helst och oftast är det ju helt rätt tid just när andan faller på att faktiskt plocka upp en viss titel. Även om man såklart kan drabbas av en viss fomo när alla läser något nytt… 🙂 
 
Vår berättare, Niko, har flyttat från landet till en universitetsstad – vi vet inte varifrån eller vart – för att läsa genusvetenskap. Hon vill göra allt, prova sina vingar, när hon pratar med sin mamma refererar de båda till henne som en kråka och det är en fin och varm liknelse dem emellan tycker jag. 
 
Inom kort träffar Niko Emmy på en buss. Något händer genast, och de flyttar snabbt ihop. Men Niko vill leva, dansa, vara fri och uttrycka sig, medan Emmy vill ha krukväxter, matlådor, städat och ordnat. Kärleken finns där, absolut, men snart även klaustrofobi, inrättning i ledet, våld och begär, klass och makt. Och det är så otroligt välskrivet. Jag sög verkligen i mig boken i ett par sittningar, ville aldrig lägga ner den för jag måste bara få reda på vad som skulle hända, eller snarare hur det skulle hända för hur det går vet man praktiskt taget på första sidan. 
 
””Det finns ett våld som smakar florsocker på läpparna, ett pudrat våld över ansiktet, den som inte förstår det vet ingenting. Det finns alltid strax under rosenbladen, strax under de såsiga tallrikarna, i alla lägenheter, inte bara i vår.” 
 
Otroligt bra – missa inte – boken finns att köpa här eller här. Och kolla omslaget! Så fantastiskt fint. 

Jag ljuger ibland av Alice Feeney

Jag lyssnade på Jag ljuger ibland, men lånar denna bild av Boktokig Eva Boström för att visa hur boken tar sin början: 
 
 
I vanliga fall hade jag sagt att det är tråkigt att veta att man har med en opålitlig berättare att göra reda från början, på samma sätt som jag avskyr när säljtexter pratar om en ”twist” i böcker. Men i detta fallet kommer det ju så att säga direkt från berättaren, och då köpte jag det och tyckte att det gav mervärde till läsupplevelsen. Bra drag av Feeney! 
 
Ja, upplägget ser ni ju här – vi träffar Amber när hon ligger i koma på sjukhus, det är några dagar efter jul och hon har ingen aning om vad som har hänt. Hon är fullt medveten om allt som pågår omkring henne, men kan inte röra sig eller kommunicera med sina besökare på något sätt. 
 
Vi följer Amber i dåtid, på jobbet på radiostationen och i relationen med sin man och sin familj, i nutid, där hon ligger i sjukhussängen och berättar om sina förnimmelser, och i dagboksanteckningar från barndomen. Sakta men säkert knyts berättelsen samman – men kom nu ihåg att man hela tiden måste minnas att Amber ljuger ibland. 
 
Det är spännande, det flyter på bra och jag tycker att Feeney tar upp viktiga ämnen här. Jag ska inte säga för mycket, men bitar av boken är väldigt aktuella. Jag tycker att det är välskrivet och jag beundrar författare som lyckas hålla i många trådar som faktiskt knyts samman på ett tillfredsställande sätt. Många håller inte med mig, särskilt vad gäller slutet, men det får stå för dem. Jag gillade denna och hoppas få läsa mer av Alice Feeney. 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Det kommer aldrig vara över för mig av Mhairi McFarlane

Jag har gillat Mhairi McFarlane sedan hon kom som ett stjärnskott för några år sedan. Jag tycker att hennes böcker är väldigt roliga, på ett brittiskt och lite torrt sätt, samtidigt som de tar upp viktigare och djupare ämnen också. Dessutom är hon otroligt gullig! Hade turen att få prata lite med henne på ett mingel på Bokmässan för några år sedan. 
 
Hur det lyckats gå mig förbi att hon skrivit en ny bok är ett mysterium – jag hörde inte från förlaget förrän efter att jag redan läst ut den, bara det är lite konstigt – jag inbillar mig att jag ändå håller näsan ovanför vattenytan vad gäller brittisk utgivning, men uppenbarligen är jag inte så bra på det som jag tror. 
 
Georgina Horspool bor i Sheffield, delar lägenhet med en smått galen kvinna och jobbar på stadens kanske sunkigaste italienska restaurang. När en restaurangkritiker dyker upp en kväll offrar ägaren Georgina för att själv inte få en dålig recension – och när hon kommer hem till sin pojkvän, den halvkände komikern Robin, tidigare än tänkt hittar hon honom i sängen med sin assistent. Vilken kväll, va? 
 
Genom kontakter får hon nys om ett jobb på en pub, men när hon börjar inser hon att chefen är hennes ungdomskärlek, Luke, en relation som inte slutade så väl. Men – det verkar inte som om han kommer ihåg henne alls. Hur konstigt är inte det? 
 
Det är så trevlig läsning, som sagt mycket brittiskt och roligt men även med allvarliga partier. Här finns sorg, före detta partners som inte släpper taget, familjekonflikter, förväntningar och kriser. Fantastiskt bra, tycker jag! Välskrivet, fint ihopsytt och med mycket bra språk. Översättningen flyter inte hundra för mig, men jag är lite kinkig ibland. 
 
Boken finns att köpa här eller här!

Au Pair av Cecilia Hansson

Jag tror att det var på Fredrik Strages Instagram som jag först hörde talas om Cecilia Hanssons Au Pair. Sedan stod den i skyltfönstret på Hedengrens när jag var i Stockholm senast och då blev jag påmind – sedan tog det ett litet tag till innan jag faktiskt plockade upp den. Det är en tät vår vad gäller bokcirklar, författarsamtal, föreläsningar och annat.
 
Men den fanns charmerande nog som e-bok i någon av mina appar, och det blev nästan sträckläsning av den, jag tror att det tog två sittningar. 
 
Huvudrollen i Au Pair kan sägas vara Wien, då staden återkommer flera gånger under berättarens liv. Cecilia Hansson är poeten mitt i livet som mött Wien om och om igen under livet, och hon berättar om första gången hon kom dit, som saxofonspelande ung kvinna i slutet av tonåren, då hon blev kär i sin tysklärare. Var det ingenting? Eller någonting? 
 
Genom åren återkommer hon till Wien. På reportageresor, för att läsa filosofi, för att hälsa på vänner, för att skriva poesi. I sinom tid blir hon hustru och mor, men Wien – och Walter – verkar hela tiden finnas med. När hon är 40+ och återvänder till samma korridor där hon först träffade Walter funderar hon över kärlekshistorien och dess betydelse. Det är intensivt och mycket fascinerande. 
 
Det är mycket nostalgi kring ungdomen, eller tiden som ung vuxen, vilket jag älskar. Det är även mycket litteratur, många passningar till andra författare, och jag blir särskilt sugen på att äntligen läsa Marguerite Duras. 
 
Älskade att läsa Au Pair! Rekommenderas varmt. Köp här eller här! 

Middagsmörker av Charlotte Cederlund

Jag fick tips om denna från diverse olika håll, och även om det inte riktigt är min grej tyckte jag att det lät kul att få läsa lite om samisk kultur ooch folktro, så jag gav den en chans. 
 
Det började inte bra, tyvärr, då uppläsningen lät som högläsning i tredje klass, med vartenda bokstav uttalad och helt utan flyt. Sedan fortsatte det inte speciellt bra heller, för redan efter någon timme hade jag noterat flera språkfel som bara inte ska få finnas i en utgiven bok. Vad sägs om ”knivvass” och ”blixtstilla”, och lite längre fram ”jag hade varken känt mig som något av det”? Nej, det lirar ju inte för mig. 
 
Sedan tycker jag att det är förutsägbart och ganska tråkigt, ibland onödigt brutalt och ofta extremt övertydligt. Mitt i en dödskamp kommer meningen: ”Jag har aldrig dödat ett djur. Jag vill inte att djur ska dö för min skull, det är därför jag har valt att inte äta kött.” Jaha du. 
 
 
Sedan tycker jag att man måste fundera lite grann på det här om att berätta en minoritets historia. Ungefär samtidigt som jag lyssnade på denna höll jag på med En halv gul sol, där det diskuteras om det verkligen är rätt att den vite mannen ska berätta Nigerias och Biafras historia. Här kan man diskutera om det är rätt att en svenska, helt utan kopplingar till Sápmi, verkligen ska berätta om samernas historia, kulturhistoria och förtryck. Jag tycker inte att det är så fräscht. 
 
Ingenting för mig, alls, alltså. Men boken finns att köpa här eller här, om du vill prova! 

Normal people av Sally Rooney

Jag gillade Samtal med vänner av Sally Rooney och blev glad när jag såg att en ny bok var på gång – Normal people borde komma ut på svenska i år, tänker jag mig. Jag köpte den som Kindle-utgåva, för jag var så sugen att jag kunde absolut inte bärga mig. 

 
Connell och Marianne växer upp i en liten ort på Irlands västkust, om jag förstår det rätt. Connell bor med sin ensamstående mamma, som försörjer dem genom att städa hemma hos folk – folk som Mariannes mamma, i de stora vackra husen. De är alltså från helt olika världar, sin hemort till trots – men kommer att stå varandra mycket nära, på ett något ovanligt sätt. 
 
De får båda en plats på universitetet i Dublin, och deras ovanliga vänskap, kärlek, symbios, lever kvar trots att de ibland inte har kontakt under längre perioder. Vi får följa med, ibland under längre perioder, ibland har det gått flera månader sedan sist.
 
Studentlivet är fullt av fester, tentor, draman, bråk och skrik och kanske framför allt missförstånd. Flera gånger blir det fel dem emellan för att de inte lyssnar på varandra, eller tror att den andra personen ska vara tankeläsare och förstå det outtalade. 
 
Det är dysfunktionellt och plågsamt på sina ställen, och det är en väldigt stark och gripande skildring av klass, och vad vi bär med oss, och vad vi kan och inte kan förändra hos oss själva. 
 
Normal people nominerades till Man Booker-priset strax efter att den kom ut, och det känns den väl värd. Särskilt som jag skulle vilja säga att den är hyfsat lättillgänglig, för praktiskt taget alla som intresserar sig för människor och relationer. 
 
Boken finns att köpa här eller här. 

Gråleken av Maria Sveland

Jag läste ganska nyss Rakkniven av Eva Ström, och tyckte hemskt mycket om den. När pressmeddelandet kom från HarperCollins Nordic om Maria Svelands Gråleken som även den beskrivs som en pendang till Fröken Julie blev jag nyfiken. Tack så mycket för recensionsexet! 
 
Jag måste erkänna att jag glömde bort Fröken Julie-biten och den slog mig inte alls under läsningen heller. Nu i efterhand tänker jag igenom handlingen och förstår nog inte helt och hållet heller, förutom att huvudpersonernas namn matchar hyfsat – Julia och Jesper istället för Julie och Jean – och klasskillnaderna. Julia kommer från en bullrig, kulturell, härlig och hyfsat välbärgad Stockholmsfamilj, medan Jesper kommer från en tystlåten arbetarklassbakgrund i Skellefteå. 
 
Nu har Jesper och Julia träffats, av en slump på en tillställning, och Julia blev gravid efter ett drygt halvår. Dottern Alice är nu fem månader när de reser till danska Amholt för att spendera en månads semester där i ett hus som de lånar av vänner till Julias föräldrar. Boken inleds med sjösjuka, och jag måste säga att jag sällan läst en bok med så mycket kräkningar i. Enormt mycket kräkningar. Kanske med flit, som en gestaltning av den illamåendeframkallande dåliga relationen Julia och Jesper lever i. 
 
För den är kass. Av och till kommer små glimtar av kärlek och godhet dem emellan, men generellt är det gräsligt att läsa. Jesper är urtypen av en kränkt vit man, det är otroligt synd om honom hela tiden och han vet inte hur han ska hantera någonting. Julia är utmattad, ledsen, känner sig förbisedd och börjar dricka för mycket vin. Snart bråkar de hela tiden och Jesper lämnar ön ett tag. Julia ser syner, men hon vet inte om de är på riktigt, eller om det är hallucinationer på grund av sömnbrist och alkohol. Hennes mamma kommer och försöker styra upp, men det går väl sådär och snart är Jesper åter på ön, vilket får tråkiga konsekvenser. 
 
Så. Mycket bråk, amning, kräkningar, kränkningar, sprit, sorg, desperation och mer bråk. Det är liksom det som ryms här och det blir faktiskt ganska jobbigt. Jag har gett boken en 3:a på Goodreads, för hur det än var vill jag fortsätta läsa och få reda på vad som faktiskt kommer att hända – och somliga bitar är fantastiskt fint skrivna. Jag tycker om att läsa de instuckna kapitlen som får rubrikerna ”Förtid”, om barndom och om när Julia och Jesper träffas. Då tror man, ibland, att det kanske ska bli bra, i förälskelsens rosa skimmer. 
 
Boken kommer inte att fastna hos mig, tyvärr, men jag avråder inte från att läsa den – jag tror att många kommer att tycka mycket om den. Den finns att köpa här eller här.