Åh, vilken fin berättelse detta är! Jag brukar sällan söka mig till den lättlästa hyllan, men ramlade över denna när jag traskade runt på biblioteket en dag och eftersom jag känner Helena Dahlgren lite grann tänkte jag att det vore trevligt att ha läst denna, som är hennes första titel på Nypon förlag. Och det var det ju, sannerligen!
Huvudpersonen är Ella, som förlorat sin pappa – han tog sitt eget liv, och tog allting annat med sig också. Ingen annan, inte ens tvillingsystern Ester, verkar förstå hur Ella känner. Inte kompisarna och inte mamma heller.
Ella söker tröst hos ”sina” poeter – Edith Södergran, Sylvia Plath och Emily Dickinson. (Detta är tre av mina stora favoriter också, så det blir extra fint!) Det handlar om att hitta ljuset i det mörka, och om att få läka ett trasigt hjärta, om att läsa och skriva för att få ur sig det som är tungt. Så himla fint skrivet, med vackert språk som lyckas vara både väldigt rikt och lättläst. Toppenbra om sorg och förlust.
Stories from the city, stories from the sea 