Jag har gillat Mhairi McFarlane sedan hon kom som ett stjärnskott för några år sedan. Jag tycker att hennes böcker är väldigt roliga, på ett brittiskt och lite torrt sätt, samtidigt som de tar upp viktigare och djupare ämnen också. Dessutom är hon otroligt gullig! Hade turen att få prata lite med henne på ett mingel på Bokmässan för några år sedan.
Hur det lyckats gå mig förbi att hon skrivit en ny bok är ett mysterium – jag hörde inte från förlaget förrän efter att jag redan läst ut den, bara det är lite konstigt – jag inbillar mig att jag ändå håller näsan ovanför vattenytan vad gäller brittisk utgivning, men uppenbarligen är jag inte så bra på det som jag tror.
Georgina Horspool bor i Sheffield, delar lägenhet med en smått galen kvinna och jobbar på stadens kanske sunkigaste italienska restaurang. När en restaurangkritiker dyker upp en kväll offrar ägaren Georgina för att själv inte få en dålig recension – och när hon kommer hem till sin pojkvän, den halvkände komikern Robin, tidigare än tänkt hittar hon honom i sängen med sin assistent. Vilken kväll, va?
Genom kontakter får hon nys om ett jobb på en pub, men när hon börjar inser hon att chefen är hennes ungdomskärlek, Luke, en relation som inte slutade så väl. Men – det verkar inte som om han kommer ihåg henne alls. Hur konstigt är inte det?
Det är så trevlig läsning, som sagt mycket brittiskt och roligt men även med allvarliga partier. Här finns sorg, före detta partners som inte släpper taget, familjekonflikter, förväntningar och kriser. Fantastiskt bra, tycker jag! Välskrivet, fint ihopsytt och med mycket bra språk. Översättningen flyter inte hundra för mig, men jag är lite kinkig ibland.
Stories from the city, stories from the sea 