Annzah

En välsignad vecka

Ja, denna veckan har verkligen varit välsignad. Långhelg och allt! Jag har redan skrivit om torsdagen och äventyren på Styrsö (och på vägen dit), men det har hänt annat roligt också och här kommer en smärre bildbomb och uppdatering om vad jag har hittat på.

Jag har faktiskt aldrig tänkt på dessa träden på Marklandsgatan förut, men i måndags stod de där i all sin prakt och hälsade den nya veckan välkommen. Fina!

Det börjar verkligen bli dags att stänga av elementen på bussen nu, Västtrafik. Jag testade att skälla i en instastory men jag kanske måste ge mig in i mailsvängen igen…

I måndags kväll sände Bio Roy Hamlet från National Theatre i repris, med Benedict Cumberbatch i titelrollen. Fantastiskt bra och cool scenografi, men den är ju väldigt lång. Men det var fint ändå.

Tidig och solig tisdagsmorgon.

Hade lite tid över på eftermiddagen innan bokcirkel om Anna Svärd på Stadsbiblioteket, och parkerade mig i Lorensbergsparken. Kolla mina nya söta skor! De är puderrosa, eller något åt det hållet, jag köpte svarta också. Den lilla kilklacken gör så himla mycket för bekvämlighet – och hållning, säkerligen. Detta var kanske sista dagen med strumpbyxor…

Konferensrummen på bibblan är uppkallade efter klassiska verk, såsom Svindlande höjder, Ett rum med utsikt, Glaskupan – och Ett dockhem. De är även dekorerade med olika utgåvor av verken. Fint!

Måndagens träd ur en annan vinkel.

Och utsikten från fönstret där jag satt på kurs hela onsdagen. Bra dag, det handlade om kultur och kulturskillnader mellan oss och Kina. Jag gick den för ungefär tre år sedan men innehållet var ganska annorlunda nu och det var kul. Jag fick en bra partner i brasilianske Rafael också så dagen gick fort.

Så hände ju detta, då. Herregud, vilket kaos det blev. Jag löste det genom att jobba över en del och hade inga större bekymmer med att komma hem men det var många som kämpade. Trodde nästan det var ett skämt när flashen kom…

Skulle laga lite grekisk-inspirerad kycklingsallad på kvällen men kycklingen hade blivit dålig och det fanns inte på kartan att klä på sig och gå ut igen, så det fick bli stekta vitlökschampinjoner istället. Vilket förstås också var väldigt gott. Jag äter mycket svamp nu, det är så otroligt praktiskt att bara kunna skära ner dem direkt i stekpannan och fräsa på, tillsammans med något annat eller för sig.

Utflykt till Gunnebo Slott och Trädgårdar i fredags. Tur med vädret där med!

Och vilken lunch! De baserar allt på ekologiska och närproducerade grönsaker, och tillsätter så att säga protein därefter. Jag valde karré vilket alltid är lite på vinst och förlust men den var mycket fin, vällagad och mör och med mycket smak. Annars var det rostad vitkål, mandel, picklad rödlök och en lätt och fin citronmajonnäs.

Så vackert och stillsamt.

Därefter blev det en tur till Rusta och bland annat inköp av en ny fläkt, då min gamla fick någon sorts dödlig sjukdom samma dag och lade sig ner på golvet. En liten sminkväska kom också med,mycket fin och exakt rätt storlek.

Hem och lämna den och sedan ner på stan, då jag behövde köpa mina Secret Summer Santa-presenter. Tiden har gått så fort att jag blev helt chockad när jag insåg att idag (söndag, då) var sista dagen att skicka. Men det gick ju bra.

Därefter parkerade jag mig i Trädgårdsföreningen med en kaffe och en god bok. Det går liksom inte att vara inne när det är så vackert väder!

Fredagsmyset blev en hel ask färska hallon, ett par skedar mango- och passionsfruktssorbet och en burk kvarg med stracciatellasmak. Ofantligt gott och faktiskt rätt nyttigt.

Igår var det dags för poddfolksfest! Poddfolket är världens bästa folk och här är jag på spårvagnen på väg till ”förfesten”, med olika beståndsdelar till pastasallad i fyra burkar i en tygkasse 😉

Vi planterade oss i Kungsparken och plockade ihop vår middag. Gottigott!

Det är en vacker stad – och en vacker skärgård! Här kommer massor av foton från solnedgången i södra skärgården som jag knäppte lite i farten mitt i allsång och båtbingo. Håll till godo och hav (!) tålamod.

Kom hem en stund efter 23, lycklig och trött och med semesterkänslor. Båten vi var ute med heter S:t Erik, och är samma som min käre kusin F och hans H gifte sig på för snart tre år sedan. En bonusgrej var att vi fick världens godaste nachos (inte gratinerade eller så) för 17:- portionen. Dippen var ljusgrön och gudomlig.

Idag – heldagsshopping på Frölunda Torg. Nästan i alla fall. Lunch också, på Adams Kafé – jag valde räkor och kräftstjärtar och keso men fick en massa annat också och orkade absolut inte allt. Synd för matsvinnets skull – det vore bättre om det fanns en variant utan så väldigt mycket extra. Men gott var det och deras blue cheese-dressing är fenomenal.

Lyckades shoppa både det ena och det andra och slutligen denna hatt. Det är inte lätt för folk med så stort huvud som jag har att hitta hatt, så det är nästan obligatoriskt att köpa när en hittar en 😉 Nä, men jag kan faktiskt behöva en, om inte annat till semestern om det tänker bli lika varmt på kontinenten i år som det var förra året.

Nu dricker jag kaffe och vilar fossingarna en stund och laddar inför återgång till verkliga livet. Det är ju inte mindre än TRE riktiga arbetsveckor nu innan det blir ledigt för nationaldagen men efter en sådan här långhelg känns det inte det minsta tungt att återgå till vardagen ❤

Smakebit på söndag, 13 maj 2018 – Ramona Blue av Julie Murphy

Vi var många som läste och älskade Dumplin’ av Julie Murphy när den kom – nu läser jag Murphys nästa bok, Ramona Blue. Ramona bor i en kuststad i Mississippi tillsammans med sin pappa och gravida storasyster – och systerns pojkvän, av och till. Familjen förlorade allt i orkanen Katrina och mamman flyttade ifrån dem – nu bor de i en ”trailer” – jag har inget riktigt bra ord för det, det är ju mer än en husvagn. Alla tre jobbar hårt i restaurangbranschen, Ramona delar även ut tidningar och tar diverse andra ströjobb för att allt ska gå runt – och för att hon ska kunna spara en slant, också.

Det kommer en hel del turister till orten och en av dem är Grace, som Ramona blev tillsammans med ganska omgående men som nu ska åka hem till verkligheten och vardagen igen. Och pojkvännen… Här har hon just berättat att hon kommer att bli eländigt olycklig utan Ramonas blå hår.

”Not as much as I’m going to miss your hobbit feet.”

She smiles and sluprs the pasta off her spoon.

Grace loves this shit. It’s the junk food she craves after growing up in a house where her mother fed her homemade meals like stuffed salmon and sautéed asparagus. SpaghettiOs or any other kind of prepackaged food marketed toward kids – that was the kind of studd Hattie and I grew up on. With Dad working and Mom gone, we ate anything that could be microwaved.

I think I’m in love with Grace. But sometimes it’s hard to tell if I’m in love with her or her life. Her adorable little brother, Max, who is still sweet, because he has no idea how good-looking he will be someday, and her mom and dad, always checking in and leaving out leftovers for us. And this house. It’s only a vacation rental, but it still feels so permanent.

Grace tucks her black bob behind her ears. ”Did you ever look up any of those schools I put on that list for you?”

I shrug. This is our sticking point – the one thing we can’t get past. Grace says the only thing keeping me here after high school is me.”

Ur Ramona Blue av Julie Murphy, Balzer & Bray: 2017

Fler Smakebitar finns hos Astrid Terese!

Det har varit en helt magisk långhelg hittills och ännu är den inte slut – solen strålar utanför fönstret och jag ska snart bege mig iväg mot Frölunda Torg en sväng. Egentligen borde man kanske vara ute, men det kan nog vara en bra dag att gå i affärer på också. Glad söndag på er!

Kåda av Ane Riel

När Kåda valdes till maj månads Bokbubblarbok var jag smått skeptisk – jag har nämligen inte de bästa erfarenheter av att bokcirkla deckare, det blir ofta lite märkligt – men visst, vi får göra vårt bästa. Tänkte jag. Sedan såg jag att en av medlemmarna hade skrivit i gruppen om att den var otroligt märklig och inte alls vad hon skulle kalla en deckare och då blev jag genast lite mer sugen och satte igång. Och oj. Detta är verkligen inte likt något annat jag har läst, i någon annan genre. Och inte heller jag vill kalla den för en deckare. Nog för att en hel del brott begås i boken, men det är liksom inte det som det verkligen handlar om.

Vi befinner oss på en halvö i Danmark där Liv bor med sin familj. Pappa Jens växte upp på gården där de bor, där hans far var snickare som gjorde de vackraste likkistor. Nu är det något helt annat som pågår, och det första vi får vara med om är när Jens dödar sin mor och förklarar för Liv att det var tvunget. Varför det var tvunget tar lite tid att förstå, men vi får även tidigt veta att det är jul, och julgranen hänger i taket – det är enda platsen där den får plats – och att Livs mamma ligger i sängen på övervåningen, för hon är för stor för att ta sig ut ur sängkammaren.

Berättelsen förflyttar sig mellan tider och skeenden och vi som läsare förstår sakta mer och mer. Om vad det är som egentligen händer, om hur det ligger till med Livs bror Carl, varför mamman, som var så vacker och förälskad i sin ungdom, har hamnat där hon ligger, varför en container beställs till gården, varför pappa Jens samlar sådana orimliga mängder kåda och varför farmor tvunget måste dö.

Så märkligt, så välskrivet, så bra. Kåda stannade hos mig otroligt länge och lär inte lämna medvetandet på länge än. Otroligt.

Boken finns att köpa här eller här. Missa inte, hörni!

Det är ugglor i mossen av Maria Lang

Projektet att läsa lala Maria Lang-nöcker jag kan komma över fortskrider, men nu börjar de faktiskt bli smått tröttsamma om än fortfarande underhållande. Det börjar nog bli dags att ta en paus, så att säga. Men denna och Dubbelsäng i Danmark har jag kvar att skriva om här – denna läste jag på flyget hem från England.

Resebyråassistenten Sandra Grandin har av sin chef Valdemar medbjudits till dennes kusins stuga ute i ödemarken för att fira kusinens födelsedag. De var där tillsammans och firade midsommar ett halvår tidigare, och Sandra var mycket nöjdmed att bli medbjuden av den stilige Valdemar. Vid besöket nu är det inte mycket som verkar stämma, kusinen känner inte alls till att han skulle ha bjudit in dem till att fira kalas. Med finns även Valdemars bror Joar, Sandras morbror Hans Anton (hennes mor kom från trakterna) och Terese, kusin Ulfs före detta hustru.

Innan vi vet ordet av hittas förstås ett lik i en mosse, och såklart kommer Christer Wijk som ett skott och klarar biffen. Voilà!

Underhållande, som sagt, men man ska nog inte överdosera Lang – det blir lätt lite tjatigt.

Böckerna är inte så lätta att få tag på, men denna finns på Göteborgs bibliotek och man kan nog ganska lätt få tag på dem på antikvariat och loppisar.

Kristi Flygare på Styrsö

Igår var det Kristi Flygare och dags att åka ut och hälsa på hos Therese på Styrsö! Här är jag på spårvagnen, ännu ovetande om vilken spännande resa det skulle bli… 😉 VI åkte ut till öarna en hel del när jag gick på gymnasiet och visst kunde det vara ganska dramatiskt på spårvagnar och färjor, men nu trodde jag faktiskt att det var för tidigt på året för att riktigt ha fått ta fart. Så var det då ingalunda. Herregud! Vi lyckades klämma oss på spårvagnen i Brunnsparken men det var med nöd och näppe och resan ut till Saltholmen var trång, varm och en övning i tålamod. Men fram kom vi ju och trots att vi missade första färjan eftersom spårvagnen blev så sen så kom vi med nästa. Fick trösta oss med en sommarbulle emellan bara.

Och tack vare det var vi ju praktiskt taget längst fram i kön för att kliva på Ylva som tog oss ut till ön!

Drygt tre timmar efter att jag lämnade lägenheten parkerade vi oss med mat och vår lokalvärdinna på Öbergska. Fantastisk räksmörgås, som synes!

Man slås ganska snart av avsaknaden av motorljud (förutom flakmoppar och trädgårdsredskap och så). Otroligt skönt!

En promenad hem till Therese, där trafikstockning innebär flakmoppe, golfbil, cyklist och lite fotgängare på samma gata. Ljuvligt! Men hoppsan, vad varmt det var. Såg sedan att Göteborg var näst varmast i hela Europa igår och vi var lagom törstiga och härliga när vi kom fram.

Kaffe och glass (och försvarliga mängder vatten) i trädgården visste var det satt ❤

Efter återkomst till civilisationen köpte vi sallad på Deli & Coffee och dinerade i det gröna i Kungsparken. Vilken underbar dag! ❤

Idag är det tydligen inget väder alls, men solen skiner i alla fall och jag ska till grannkommun och käka lunch på Gunnebo Slott om ett par timmar. Sedan får vi se!

Starlings av Erinna Mettler

Detta är boken som vi läste gemensamt inför Brightonresan för en månad sedan – så långt efter ligger jag med mina texter, jag ska försöka beta av ett gäng här i helgen. Nästan alla var mycket förtjusta, det var otroligt roligt att diskutera den tillsammans efter vår litterära promenad!

Starlings kallas på baksidan för en ”daisy chain novel” – det är alltså en massa berättelser som hänger ihop på olika sätt, men de utspelar sig i olika tider, i olika konstellationer och under mycket olika omständigheter. Alla dock i eller i närheten av Brighton och Hove.

Vi var överens om att det hade varit bra att veta lite mer om detta i början för då had eflera av oss velat föra anteckningar så att man lättare skulle kunna hålla ordning på personerna – någon som dök upp i berättelse tre kanske inte hördes ifrån igen förrän i berättelse tjugoett och vid det laget var det lätt att ha glömt bort vem det egentligen var. Några personer dyker upp mer frekvent än andra och någras öde får vi vänta länge på innan vi får det utrett – och inte ens då är det kanske säkert att vi vet…

Otroligt välskrivet och riktigt spännande – känslorna går sannerligen upp och ner under läsningen. Fantastiskt bra.

Boken finns att köpa här eller här.

Tematrio: Margaret, Meg, Maggie med flera…

Lyran skriver: ”Den här veckan fastnade jag för ett namntema. Berätta om en bok som är skriven av eller som handlar om en person som heter någon variant av namnat Margaret (Maggie, Meg, Margareta o s v)!”

Nu har jag inte varit med och Tematrio-at på ett tag, och nu när jag väl är det så är jag krånglig och tänker berätta om tre böcker jag faktiskt inte läst, men väldigt gärna vill. Det går väl också bra? 🙂

Vi läste Sommaren utan regn av Maggie O’Farrell med Bokbubblarna för ganska precis ett år sedan, och jag tyckte mycket om den. Nu vill jag gärna läsa mer av O’Farrell, till exempel The Vanishing Act of Esme Lennox – titeln är ju ljuvlig!

Av Margaret Atwood har jag ”bara” läst Tjänarinnans berättelse, men vill gärna läsa mer. Alias Grace är en av de titlar som lockar mest.

The Argonauts av Maggie Nelson har funnits på min att-läsa-lista i flera flera år, men… ja, ni vet. Det har inte blivit av. Nu ska jag göra en ny ansträngning, så snart jag får lite mer tid över!

Söndagsutflykt till Marstrand

Försökte komma på igår vad vi skulle hitta på idag, jag föreslog havet… och så kom jag på Marstrand. Varför inte, sa T som kör bilen på utflykter och därmed får inkluderas i beslutsfattandet 😉 så vi satte fart mitt på dagen idag. Här kommer en hel hög bilder av diverse kvalité och på diverse saker!

En härlig dag, helt enkelt!

Jag skulle på bokcirkel och blev avsläppt utanför Trädgårdsföreningen, så passade på att knata igenom den på väg upp mot Domkyrkan. Köpte en kaffe på vägen och sprang på en gammal kollega, sedan satt jag i gräset framför Domkyrkan och mådde gott i min ensamhet i en dryg timme.

Bokcirkel är alltid trevligt och det är rawboll med hallonkokos och citronlemonad också! Boken till nästa gång blir Statsrådet och döden av Bo Balderson – jag är SÅ nöjd!

Lite bilder från veckan som gått

Nu är jag äntligen hemma efter en helt fantastisk dag – men trött och mör är jag. Dags alltså att få upp ett inlägg om veckan som gått, följt av ett om dagen som gått medan jag ser på The Handmaid’s Tale med ena ögat… och sedan lär jag somna som en stock.

Förra söndagen blev jag alltså sjuk. Sådär så det känns som om man är helt väck. Och jag förblev väck både måndag och tisdag, som ju råkade vara lediga dagar… i onsdags jobbade jag hemifrån men var fortfarande ganska väck. Denna bilden kan symbolisera det hela – böcker och soppa i kopp i sängen.

Vännen Anna livade upp med en fantastiskt rolig bild på Ernst, som nu pryder mitt kontorsfönster.

I onsdags kväll orkade jag äntligen förflytta mig till soffan 😉

Och i torsdags var jag tillbaka på jobbet. Solen sken på min sida huset, i alla fall!

Göteborg i vackert motljus ❤

Så enkelt och snabbt men så gott! Minutfilé, mangoraja, stekta champinjoner och en sorts salsa på tomat, paprika, gurka, lök, vitlök och chili. På sätt och vis är det en omixad gazpacho, kom jag på i lördags.

igår var det ”fake it til you make it” som gällde, för jag kände mig INTE särskilt het. Västtrafik hade den goda smaken att spårarbeta på nätterna till torsdag och fredag mellan 22 och 05, och när jag äntligen tänkt få sova ut på fredagsnatten hade gangstrarna under fest till femsnåret. Suck. Men som sagt, fake it til you make it är inte fel. Mycket ögonskugga, osv. 😉

Från Operans foajé i väntan på guidad tur. Mannen som höll i turen heter Rolf Nilsson och är en fantastiskt rolig man, som har jobbat på GöteborgsOperan så länge den funnits och medverkat i såväl kör som dans och vid ett tillfälle utklädd till korv med bröd. Vi skrattade högt många gånger – otroligt bra!

Ögonblicksbilder i farten. Häftigt att se!

Sedan var det dags för Internationell Författarscen med Kamel Daoud och Mara Lee på bibblan.

Högg lite lunch på vägen och blev oerhört imponerad av denna kalla dricksoppa från Kelda. Här finns fler varianter. Mycket praktiskt alternativ till mackor och sallader och så, om man bara vill ha något lättare. Jag började genast fantisera om att göra massor av gazpacho och frysa in i petflaskor. Mer om det sedan…

Det kändes ju hemskt tråkigt att åka hem och sitta inomhus när det var så underbart väder, så vi köpte kaffe på Espresso House och hängde i Trädgårdsföreningen i några timmar. Mycket mysigt.

Stillsam lördagskväll med finalen av Stjärnornas stjärna. Båda var värdiga vinnare, men jag hejade såklart lite extra på Partillesonen Casper. (Jag har aldrig ens varit i Partille på riktigt, tror jag, så det har väl mer med Göteorg att göra.) Var således mycket nöjd med utgången och somnade sedan ovaggad.

I förmiddags var det dags för det stora gazpachoexperimentet! Som synes gick det utmärkt att laga soppan men det var inte lätt att få ner den i flaskor trots tratt. Men burkar går också bra. Så oerhört simpelt att bara grovhacka lite grejer och lägga i en stor gryta och mixa. Bzzzt! Den blev dessutom löjligt god och lär bli lunch under veckan. Som ju är en kort vecka igen! På onsdag ska jag dessutom vara på utbildning hela dagen så det känns som en högst överkomlig vecka, och långhelgen som kommer har mycket härligt i sitt sköte. Strax – bildbomb från Marstrand!

Smakebit på söndag, 6 maj 2018 – 1793 av Niklas Natt och Dag

Denna veckan har gått helt otroligt fort! Jag låg sjuk tre dagar, visserligen, så det kanske är därför. Men visst känns det som om det flyger förbi just nu. Våren verkar ha kommit och jag ska strax göra mig i ordning för att åka på utflykt till Marstrand följt av bokcirkel ikväll, men en snabb Smakebit ska vi väl hinna med först 🙂

Jag lyssnade på Niklas Natt och Dag på Bokmässan förra året och var inte alls beredd på vad han berättade att han höll på att skriva om. Anledningen till detta är att vi som följer Fredrik Backman i många år har hört talas om Niklas Natt och Dag under namnet ”min vän N” och personen som delar kontor med Backman. Där slog mina fördomar alltså in och jag trodde nog att jag hade något åt Backkmanhållet att förvänta mig. När det visade sig att Natt och Dag skrivit en väldigt speciell mordhistoria som utspelar sig i Stockholm i slutet på 1700-talet blev jag såväl förvånad som nyfiken – men det är först nu som den kommit som e-bok som jag kommit mig för att läsa den. Utdraget kommer ifrån del tre, en passage ungefär i mitten av boken.

”Hon ser dem i samma stund som de ser henne. De väntar bakom en flagnande träfasad. Deras uniformer är blå, utan slag och knäppta upp i halsen och med damasker upp till knäna. Den kortare bär en värja, den långe en påk och en repstump. Den korte röker kritpipa, och hon hör honom svära då överraskningen får honom att knäcka det sköra skaftet mellan fingrarna. Båda två sätter fart efter henne utan ett ord, och Anna Stina dyker in mellan två husväggar. Den trånga glipan smalnar allt mer, men släpper till slut ut henne på en liten gårdsplan. Vid husväggen sitter en lytt gubbe och slöjdar i det sista ljuset och hinner knappt få ur sig ett förvånat utrop innan hon löpt till andra sidan och hoppat över staketet. Gatan bakom är liksom de flesta i kvarteren inte lagd med sten, utan bara ett stråk av dammande jord. Hon tar på måfå till höger och springer allt vad hon kan.”

Ur 1793 av Niklas Natt och Dag, Albert Bonniers Förlag: 2017

Fler Smakebitar finns att hitta hos Astrid Terese.

Nu måste jag sätta fart, men ha en fantastisk söndag! Jag hoppas återkomma med en uppdatering om veckan lite senare… nja, den delen av veckan när jag inte låg med käpp och drack soppa, då 😉