Spänning – Sida 6 – Stories from the city, stories from the sea

Se dig aldrig om av Michel Bussi

För några år sedan läste jag Svarta näckrosor av Michel Bussi och blev verkligen helt förtrollad. En helt otrolig spänningsroman som utspelar sig i Monets Giverny. Därför kändes det skönt att vända sig till Bussi när augusti kickade in som fransk månad på Kaffe & Kultur.

Se dig aldrig om utspelar sig på den lilla ön Réunion, ett franskt departement som ligger ungefär 80 mil öster om Madagaskar. Sex mil lång och fyra mil bred, så stor är den inte, men ön har ändå ungefär 900 000 invånare. Om du har hört talas om bourbonvanilj någon gång och undrat varför den heter så – bourbon förknippas ju främst med amerikansk whisky – så är det för att Réunion tidigare hette Île de Bourbon, och på ön odlas fortfarande vad som anses vara världens bästa vanilj.

Men det var ett sidospår. Jag är bara lite extra fascinerad över de franska departementen som ligger så långt ifrån Frankrike. Lite som om vi skulle ha ett landskap i Karibien.

På Réunion semestrar det lyckligt gifta paret Martial och Liane Bellion tillsammans med sin sexåriga dotter Sopha. Ön är mycket segregerad, och de rika och vackra befinner sig på strandresorter där de mindre bemedlade istället arbetar. Som städerskor, bartendrar och receptionister till exempel. Sådana som ser allt.

En eftermiddag går Liane upp till rummet för att duscha. En timme senare går Martial upp och då är hon puts väck. Det finns blodfläckar i rummet, som ser ut att ha blivit upp-och-nervänt. Martial kallar på polisen, men blir genast huvudmisstänkt. Hans respons på detta blir att sticka – fort som fasen – med dottern. Inget höjdardrag för att försöka bevisa sin oskuld.

Det blir en intensiv polisjakt över ön, och med den får läsaren träffa många olika karaktärer och komma närmare kulturen, maten, naturen. Mycket skickligt sammanvävt – jag hade tyckt att det var väldigt tjatigt med polisjakt hela tiden och blev lite orolig för det när jag läste baksidestexten. Men det var obefogat. Jakten och utredningen leds av poliskommissarie Aja Purvi, som måste hävda sig på grund av sitt kön och sin bakgrund. En toppenbra karaktär som jag gärna skulle vilja träffa igen i Bussis böcker. Hennes assistent Christos och hans partner är också magnifikt skrivna – även om just Christos kanske kan vara smått enerverande. Men det är nog meningen.

Det är tvära kast och ny information som dyker upp mest hela tiden och det är väldigt spännande ända in i slutet. Kul med en roman som utspelar sig på ett lite annorlunda ställe, och trevligt när man får lära sig en massa på vägen. Mycket bra.

Boken kan man köpa här.

Kingdom of the blind (Kommissarie Gamache, #14) av Louise Penny

När Gamache får ett brev från en advokat som informerar honom om att han utsetts till testamentsexekutor för en kvinna han aldrig hört talas om blir han nyfiken och förundrad. Han är fortfarande avstängd från sitt ämbete och tackar ja, och upptäcker då att även Myrna Landers från Three Pines finns bland exekutorerna – liksom en ung byggnadsarbetare som de inte känner. Ingen av dem har en aning om vem den avlidna kvinnan var.

Testamentet är underligt och innefattar tillgångar som inte existerar. Var kvinnan dement, eller världsfrånvänd eller… helt klarsynt? När ett lik hittas blir situationen inte bara mystisk utan rakt av farlig.

Madame Gamache och vännerna i Three Pines forskar i gamla papper bäst de kan för att försöka ta reda på vem kvinnan var och varför hon testamenterat en massa tillgångar som inte existerar till sina barn. Det måste finnas en förklaring – men hur kan den se ut?

Parallellt pågår utredningen kring Gamaches avstängning. Brottet han bekämpade med högst tvivelaktiga metoder är bara delvis bekämpat, och nu gäller det att få ordning på det sista. Inte heller här använder han sig av konventionella metoder och det blir nästan olidligt spännande.

Mästerligt igen av Louise Penny. Hennes karaktärer har så enormt mycket liv, dialogen är otrolig och miljöerna ska vi inte tala om. Här finns ett vintrigt Québec, som är såväl mysigt och idylliskt och vackert som farligt, halt och förrädiskt. Och här finns det absolut skitigaste av Montréal, med extremt mörker, droger och brottslighet. Jag fortsätter att njuta av serien, som jag tyvärr alldeles för snart är ikapp med! Det har varit så skönt att veta att det finns massor av böcker framför mig, men nu är det bara någon enstaka kvar innan det blir dags att börja vänta ett år mellan titlarna.

Boken finns ännu inte översatt, men går att köpa i engelsk pocket här.

The Paris Apartment av Lucy Foley

Lucy Foley är duktig på att skriva slutna-rummet-spänningsromaner och jag har sett fram emot att läsa The Paris Apartment ett bra tag. Och besviken blev jag inte!

Jess är ensam och pank när hon kommer till Paris. Hennes halvbror Ben har mer eller mindre motvilligt gått med på att låta henne bo hos honom ett tag. Hon behöver hålla sig undan ett tag efter att ha lämnat ännu ett jobb på ett mindre bra sätt och nog blir allting bättre i Paris!

När hon väl kommer fram och in i lägenheten blir hon förvånad över hur stor och fin den är – men ännu mer förvånad över att Ben inte är där. Han dyker inte heller upp, och efter ett tag börjar Jess försöka ta reda på var han kan ha tagit vägen.

De andra som bor i huset är allt annat än hjälpsamma. Det är en väldigt speciell blandning människor – en rik socialit, en schysst kille som var kompis med Ben, en ung tjej på gränsen till… något, en missbrukare – och en portvaktsfru. Alla döljer något och alla är misstänkta. Och misstänksamma.

Det är fullt med cliffhangers och korta kapitel och det är så väldigt bra och effektfullt tycker jag. Man vill ju komma vidare och man vill att det ska vara spännande hela tiden. Och det är det nästan – bitvis blir det lite väl utdraget. Men ja, kul idé och spännande och väldigt lyckad upplösning.

Boken kan man köpa här.

Slutet blir vår början av Chris Whitaker

Ibland kan jag tycka att det är lite jobbigt att inte falla pladask för böcker som alla andra älskar. Är jag lite dum i huvudet som inte fattar något som alla andra gör? Eller är jag bara gnällig – eller klickade det helt enkelt inte? Antagligen är det det sista som stämmer, men jag kan inte riktigt låta bli att undra.

Som du säkert gissat så är Slutet blir vår början en sådan bok. Hyllad överallt och jag ville mest bara att den skulle ta slut.

Vi befinner oss i en småstad i Kalifornien, där Vincent King, dömd mördare, nu släppts från fängelset och ska starta om sitt liv. Polischefen Walk var hans bäste barndomsvän, och försöker hjälpa honom tillrätta. Alla är dock inte glada att se honom igen – speciellt inte Star Radley, syster till flickan vars mord King dömdes för som 15-åring. Walk har alltid hållit koll på familjen Radley och när en tragedi slår till förflyttar han Stars barn till sina morföräldrar i Montana.

Stars dotter Duchess Day är en intressant karaktär, och kanske den enda som jag kommer att lägga på minnet. Hon har utnämnt sig själv till laglös och gör allt för att skydda sin lillebror Robin. Riktigt badass, det är härligt.

Annars känns allt så klyschigt. Jag vet inte. Författaren har planterat små ”ledtrådar” i karaktärernas namn vilket är lite smart men avslöjar slutet (eller så övertolkar jag men för mig var det givet) och jag tycker att hela småstadsgrejen känns för mycket skolboksexempel. Författaren är brittisk och jag vet inte om det spelar in.

Nåväl. Alla andra älskar den alltså, så lyssna för all del inte för mycket på mig! Boken kan man köpa här.

The Dark (Lacey Flint, #5) av Sharon Bolton

Jag hade nog nästan slutat hoppas på att det skulle bli fler böcker om Lacey Flint, eftersom det gått åtta år sedan nummer fyra. Men hoppet finns ju alltid. Och den kom!

Ett nytt terroristhot växer fram i Storbritannien – men det har ingenting med religion att göra den här gången. Det är incelrörelsen, män som hatar kvinnor, som sätter igång en våg av brott mot kvinnor. Romanen inleds med ett dåd som fick mig att tappa andan – Lacey Flint finns i närheten för att förhindra en katastrof, men det fortsätter, såklart. Och Lacey, som är allt som incels hatar mest, blir en måltavla bland extremisterna som härjar på Darknet.

Parallellt med detta får vi lite mer av Laceys historia. Bokens strapline är ”Once she saved his life. Now he’ll take hers.” – och prologen som utspelar sig vid Beachy Head, en berömd självmordsklippa, säljer in boken rakt av. Och så får vi lite mer i den något frustrerande will-they-won’t-they-följetongen mellan Lacey och Joesbury förstås.

Sharon Bolton har en förmåga att skriva både karaktärer och händelser som tar andan ur mig. Jag vill verkligen inte spoila något här, men flera av de saker jag fruktar mest här i världen finns med i The Dark och jag fick nästan pausa ibland. Fast bara nästan, för jag kunde absolut inte sluta läsa. Helt fantastiskt bra!

Boken kan man köpa t.ex här (som pocket, kommer 29/9) eller inbunden här.

En familj av lögnare av E. Lockhart

Jag började skriva denna text som någon sorts sam-inlägg om Vi var lögnare (som tidigare hette Kanske är det allt du behöver veta), eftersom En familj av lögnare är en prequel till den, och jag läste om den efter denna. Men det blev förbaskat rörigt – så jag börjar om. Men det kanske ändå kan vara bra att veta att de hänger ihop. Och båda är alldeles utmärkta. (Och, kom jag på nu – En familj av lögnare spoilar en viktig grej med Vi var lögnare, så läs dem i den ordningen de kom ut.)

Det hela cirkulerar kring familjen Sinclair, de rika, vackra, tjusiga och allmänt extraordinära. Platsen är deras egen ö utanför Martha’s Vineyard. Den vuxna Carrie berättar för sin son, eller hans potentiella spöke, om sommaren när killarna kom till ön. När hennes kusin tog med sig sin pojkvän och han i sin tur tog med sig ett par kompisar – sommaren när allting förändrades.

I familjen Sinclair ljuger alla. Det vet vi, och det är bra att bära med sig – men som läsare betyder inte det att man alltid förstår vad som är sant och inte. Långt ifrån. Carries berättelse blandas upp med sagor i en lite annorlunda tappning som ger fler och fler ledtrådar till relationen mellan henne och hennes systrar, om det förflutna och om vad som sker på ön den där sommaren. När Carrie blev kär, och när något hände som ställde allt på ända – men som alla ljuger om.

Rikedom, inflytande, plats i societeten – det bär inte bara dyra saker och tjusiga fester med sig. Fasader överallt och mörker och förfall där bakom. Mycket skickligt och väldigt fängslande.

Boken kan man köpa här!

Glass Houses (Kommissarie Gamache, #13) av Louise Penny

Jag blev förvånad när jag upptäckte att det inte fanns fler översatta titlar i serien om Gamache – Glass Houses är ändå fem år gammal. Men det spelar ingen större roll, för biblioteket har e-böckerna och jag har undrat lite hur originaltexten sett ut när jag läst de svenska. Så det var ju bara trevligt.

Under den traditionella Halloweenmaskeraden i Three Pines dyker en okänd figur upp. Hen har på sig en stor svart kåpa som täcker ansiktet och det är väl egentligen ingen som noterar vederbörande just på festen – men efteråt händer något konstigt. Figuren står still ute på allmänningen, natt som dag och oavsett väder men säger inte ett ord och rör sig inte heller. Invånarna vänder sig till Gamache – nog måste han kunna göra något? Men nej – figuren begår inget brott, så han ser tiden an – och hoppas att hans värsta farhågor inte besannas.

Men figuren försvinner – och en död kropp hittas samma dag – klädd i den svarta kåpan.

Nio månader senare, under svettiga julidagar, hålls rättegången. Vi får faktiskt vara med på rättegången parallellt med berättelsen i november, vilket är mycket effektfullt – och skickligt skrivet av Penny, eftersom vi under hela rättegången faktiskt inte vet vem det är som är ställd inför rätta för mordet.

Och ja. Det är så himla bra. Så lagom spännande, så klurigt och som alltid, lärorikt. Det är inte utan att det blir lite nervöst när en serie kommit upp i 13 böcker (och jag vet att det finns ett gäng till) – håller de? Och ja, det gör de sannerligen. Jag kan inte få nog.

I september ges denna ut av Modernista som Hus av glas – men vill man inte vänta går det fint att köpa den engelskspråkiga boken här.

Tidigare böcker i serien:

Nord av Katarina Ekstedt och Anna Winberg Sääf

Jag tackar sällan ja till recensionsexemplar för tillfället och ber aldrig om dem, eftersom jag vet hur sällan jag hinner läsa fysiska böcker just nu. (Undantag e-böcker som jag kan läsa på nätterna, men de finns sällan tillgängliga.)

Nord hade jag dock svårt att motstå – en thriller i matmiljö var ju oemotståndligt på flera plan.

Alex känner sig ganska ensam i världen, och är det på många plan också. Han tog på sig skulden för en ödesdiger olycka i tonåren och blev därefter paria på hemorten, som han lämnade så fort han bara kunde för att utbilda sig till kock. Efter lite ströjobb får han ett erbjudande av storebrodern till en gammal kompis – att ta över hans gamla jobb som Chef de Commis på en stjärnkrog i Åre. An offer you can’t refuse, förstås.

Snart befinner han sig på nattåget dit för att börja jobba – men restaurangvärlden är hård och full av konkurrens och det är inte lätt att ta sig framåt. Han lär sig mycket men får flera gånger bakslag – det verkar som om någon saboterar för honom. Dessutom lyckas han kära ner sig i ägaren Alice Duwal, som inte bara är rik och glamourös utan dessutom gift.

Det blir en rejäl soppa av fara, lögner, sex och hot och Alex får svårt att parera jobb med privatliv. Han vet dessutom att någon är ute efter honom, men vem kan det vara`? Det måste ha med hans förflutna att göra, men hur?

Det är ganska spännande läsning av och till, även om det ibland känns lite platt. Språket var stolpigt i början (en mening i berättelsen om tågresan fick mig att pipa högt) men det blev bättre. Jag som matlagningsintresserad fick nog faktiskt allra mest ut av texterna om köket, maträtter och råvaror som verkligen var mycket välskrivet. Momenten där det nog är meningen att jag som läsare ska få hjärtat i halsgropen gick ganska obemärkt förbi – greppen har använts så enormt många gånger.

Men visst är det helt okej underhållning. Tydligen är det första boken i en serie och det blir intressant att se om karaktärerna återkommer eller om det kommer att handla om samma miljö – eller om det helt enkelt fortsätter i restaurangmiljön men på andra platser.

Boken kan man köpa här.

Tack Bookmark Förlag för recensionsexemplar!

The Missing Ones (DI Lottie Parker, #1) av Patricia Gibney

En vän tipsade mig om denna serie i samband med den irländska månaden, och jag är då inte sen att nappa på en rekommenderad deckare. Jag är glad att jag inte gjorde det denna gången heller.

En kvinna hittas död i en katedral i en stad mitt på (i?) Irland. Strax därefter hittas en ung man hängande i ett träd i sin egen trädgård. Båda offer har samma slarviga tatuering på benet. Detective Inspector Lottie Parker kallas in för att leda utredningen. Det finns bevisligen en koppling mellan offren, och spåren leder till St. Angela’s – ett gammalt barnhem i staden som Parker har en privat koppling till.

Hemmavid har hon det kämpigt. Hon är ganska nybliven änka och har tre barn att ta hand om, samt ett mer eller mindre vilande missbruk i bagaget. Relationen till mamman är snårig, och hon är ovillig att be om hjälp fast hon verkligen skulle behöva den.

Irlands historia av barnhem (och mor-och-barn-hem) är fruktansvärt mörk. Magdalene Laundries och liknande inrättningar har ju exponerats under senare år, och som ni säkert förstår eftersom spåren leder till ett katolskt barnhem så är det fruktansvärda saker som pågår. Jag är inte så känslig och kan läsa det mesta utan att bli alltför illa berörd, men bitvis är detta riktigt hemskt. Och säkert realistiskt – det är väl därför det är svårt att inte bli väldigt berörd.

Karaktärerna är väldigt välskrivna, och allt kring polisarbetet känns väldigt väl researchat (jag vet ju inte mycket själv, men det verkar trovärdigt). Kanske är jag lite trött på alla poliser med missbruk och bekymmer, men samtidigt börjar det kännas som om det hör till. En karaktär utan fel och brister hade ju inte heller känts så intressant. Jag fortsätter gärna med serien när tillfälle och tid ges.

Boken kan man köpa här eller hitta i en app nära sig, ty boken finns bara som e-bok och ljudbok på svenska. På engelska finns den dock som pocket.

Själsfränden (Emma Sköld, #10) av Sofie Sarenbrant

När jag hade läst ett par sidor i Själsfränden visste jag inte om jag skulle kunna fortsätta. Tydligen stämmer det åtminstone på mig att man blir känsligare för allt som har med barn att göra när man blir förälder – och här står en kvinna på Västerbron, redo att hoppa, med en tremånadersbebis i sele på magen. Ahhhh, jag höll på att krypa ur skinnet. Men spännande från första stund blev det onekligen.

Emma Sköld får som vanligt mycket att stå i. Vem är kvinnan och varför känner hon att det enda hon kan göra nu är att ta livet av sig och sitt lilla barn?

Något jag alltid har gillat med Sarenbrants böcker är tempot. Korta kapitel passar mig bra då jag ofta har relativt korta stunde att läsa ett kapitel eller två på telefonen, lyssna på några kapitel på promenad eller buss, läsa lite fler kapitel i sängen på kvällen. Som jämförelse läser jag just nu en bok där kapitlen är uppåt hundra sidor och då blir läsningen väldigt uppbruten och det blir svårt att få riktigt flyt. Så blir det aldrig i Sarenbrants böcker.

Något som dock alltid händer är att Emma drabbas av elände och att systern Josefin med familj alltid får spela en väldigt stor roll. Nog kan en polis hamna i bekymmer, men nu börjar det gå lite överstyr. Och Josefin kan gärna få pausas i ett par böcker nu. Det blir orimligt att hon alltid är på ”rätt” ställe eller har ”rätt” information – någon annan karaktär kan gärna få ta den platsen framöver.

Men underhållande är det och bitvis nagelbitande spännande. Böckerna slutar alltid på ett sätt som gör att jag vet att jag kommer att fortsätta med serien – och det är ju onekligen lyckat i en deckare.

Tack Bookmark Förlag för recensionsexemplaret! Boken kan man köpa här.