Spänning – Sida 2 – Stories from the city, stories from the sea

The rising tide (Vera Stanhope, #10) av Ann Cleeves

På Lindisfarne, eller Holy Island, har en grupp vänner träffats regelbundet för att fira jubileet av skolresan dit då de alla träffades femtio år tidigare – och för att minnas den av dem som dog fem år efter det första besöket, när hon körde ut på brovägen för nära tidvattnets ankomst.

Nu, vid femtioårsjubileet, är det dags att ses igen. Alla har sina egna liv, somliga hörs mellan träffarna, andra inte alls. De är mestadels glada att se varandra, men det finns ett och annat som skaver ändå.

När en av dem hittas hängd i sitt rum kopplas Vera och hennes team in, då ett och annat talar för att detta inte är ett självmord som det verkade först. Mannen i fråga kanske hade anledning att avsluta sitt liv då han just blivit uppsagd från sitt jobb inom TV för att han trakasserat kvinnor – men det är något som inte stämmer. Och han verkade inte det minsta självmordsbenägen kvällen innan.

Jag har aldrig varit på Lindisfarne, men en god vän till mig från Northumberland har alltid talat varmt om hur vackert det är och jag har sett otaliga foton. Ann Cleeves beskriver miljöerna så fantastiskt, man blir otroligt medryckt och sugen på att åka dit, även om just denna mordhistoria förstås bryter idyllen. Och beskrivningarna av Vera är ju alltid gudomliga. Hon är och förblir en av mina stora favorithjältinnor i deckargenren – både i böckerna och tv-serien, där Brenda Blethyn är en helt perfekt Vera. Jag höll på att ramla baklänges när jag såg en bild på henne från Stolthet och fördom från 2005, för mig ÄR Blethyn Vera nu.

Boken kan man köpa här.

Tidigare böcker i serien:

The Crow Trap (Kråkfällan)
Telling Tales (I lögnernas spår)
Hidden Depths (Dolda djup)
Silent Voices (Döda talar inte)
The Glass Room (Glasverandan)
Harbour Street (som jag tydligen glömt skriva om)
The Moth Catcher
The Seagull
The Darkest Evening

De första tolv (Marianne Jidhoff, #12) av Denise Rudberg

Det är alltid kul att återse karaktärerna i Denise Rudbergs elegant crime-serie. En blandning av spänning och lyx och livsnjuteri på Östermalm. Långt ifrån min egen vardag, och ibland är det väl just precis det man önskar sig av en bok.

Två grova brott begås på Östermalm under ett och samma dygn. Ett våldsamt inbrott hos en barnfamilj, och bortförande av Ia Bergdahl, den mest lovande studenten på Handels. Brotten landar hos Mariannes särskilda utredningsgrupp, och de verkar inte ha något med varandra att göra – men det visar sig finnas gemensamma nämnare. Elitism och möjligheten att köpa sig prestige och framgång.

Lättläst och underhållande men ganska mycket åt skrap-på-ytan-hållet. Det verkar som om detta kanske är det sista vi ser av Syjuntan på ett tag och jag kan tänka mig att Rudberg vill fokusera på något nytt. Lite tråkigt, för jag tycker alltid att det är väldigt kul när en ny är på gång, men samtidigt är det ju bra att sluta innan det spårar ur alldeles.

Boken kan man köpa här.

Tidigare böcker i elegant crime-serien:

The Agathas av Kathleen Glasgow och Liz Lawson

Alice Ogilvie försvann i fem dagar förra året efter att hennes pojkvän Steve dumpat henne. Hon har fortfarande inte berättat för någon vart hon tog vägen eller vad hände. Lite som när Agatha Christie försvann efter att ha kommit på sin man med att vara otrogen – och Agatha Christie är en av Alices stora favoriter. Nu gäller det för henne att komma ikapp i skolan, och för att lösa det anställer hennes föräldrar en privatlärare – Iris, som går i Alices årskurs och är hennes raka motsats. Där Alice är vacker, rik, populär och medlem i det coola gänget kommer Iris från fattiga och våldsamma förhållanden och hänger med skolans nördigaste nördar.

När Brooke, en av Alices närmaste vänner och numera Steves flickvän, Brooke, försvinner efter en fest står alla handfallna. Polisen är övertygad om att det är Steve som är skyldig till att ha fört bort henne efter att Iris sett de två bråka vid sidan av vägen efter festen, men Alice tror inte att det är så det förhåller sig. Hon och Iris upptäcker att de har något gemensamt – de vill lösa fallet. I Iris fall hjälper det att Brookes farmor utlyst en stadig belöning för den som hittar Brooke. Dessutom försvann en annan flicka i Castle Cove några år tidigare. Finns det en koppling? Och kan Alices kompletta samling av Agatha Christies romaner hjälpa dem att komma framåt, att se det som ingen annan sett à la Poirot och Miss Marple?

Jag är ett stort Christie-fan och hade verkligen behållning av denna YA. Lite långsamt, lagom spännande med inslag av high school drama och sådan där vänskap och sammanhållning som jag tycker saknas lite i amerikanska YA-böcker nu för tiden. Det känns som om väldigt mycket blivit skräck och vampyrer sedan Twilight kom – så fort jag läser en baksidestext tycks det mig vara på väg åt fantasyhållet. Men så insatt är jag inte – det kanske är mest sådana som kommer i min väg eftersom jag verkligen inte är målgrupp för YA längre.

Det är en fin och klurig bok, och jag ser fram emot mer om Alice och Iris eftersom detta verkar vara första boken i en serie. Det märks inte särskilt mycket att det är ett författarpar som skrivit, även om man förstår att de skrivit en berättare var så att säga. Det är sömlöst utfört och det är alltid snyggt. Huvudpersonerna är bra utmejslade och även om det finns lite klichéer à la poppisgäng och nördgäng så kan jag utan problem leva med det. Jag har förstått att teen mystery exploderar på BookTok och inte mig emot. (Jag har dock inte TikTok själv och tror inte att det är något jag kommer att engagera mig i heller.)

Boken kan man köpa här.

Bleeding Heart Yard (Harbinder Kaur, #3) av Elly Griffiths

För tjugo år sedan var Cassie Fitzgerald inblandad i en väns död. Nu är hon lyckligt gift, mamma och polis, men blir aldrig befriad från minnet.

Hennes man övertalar henne att gå på en återförening på deras gemensamma gamla skola och trots minnena och skulden går hon med på att gå dit. Hennes gamla kompisar är alla mycket framgångsrika – två politiker, en på varje sida av parlamentet, en skådespelerska och en rockstjärna. Det hela blir en ganska trevlig tillställning – tills en i gänget hittas död på herrtoaletten med pulver kring näsan. Man tror först att det måste ha varit en överdos, men det stämmer ändå inte riktigt.

Utredningen blir stor, då den döde var en viktig och kontroversiell politiker. Harbinder Kaur har flyttat från sydkusten till västra London och blir ansvarig för utredningen. En av hennes underställda är just Cassie Fitzgerald. Hon får av förklarliga skäl inte vara operativ i utredningen, men det ligger ändå i hennes intresse att försöka få bort fokus från skolan, så att man tror att det är en av de politiska motståndarna som är skyldig. Men inom kort hittas ännu en medlem av det gamla gänget död, på en mytomspunnen plats i centrala London som heter Bleeding Heart Yard.

Boken följer två tidslinjer – nutid och tiden vid 90-talets slut när Cassie och hennes vänner gick i skolan. Flera personer får komma till tals som berättare och det blir ibland lite förvirrande, men inte värre än att det går att reda ut. Harbinder Kaur är en mycket bra karaktär, som redan nu i tredje boken har genomgått en hel del utveckling – bara faktumet att hon flyttat hemifrån och skapat sig ett vuxenliv signalerar ju detta förstås, men också att hon blivit befordrad till chef över mordroteln. Hon är kantig och ´lite torr men karaktärerna runt henne, poliskollegorna och hennes lägenhetskamrater, lyfter henne som karaktär framåt. Bikaraktärerna är också väldigt välskrivna – jag är mycket förtjust i hennes kollega Kim, flerbarnsmor med färgat hår och färgstarkt språk, och hennes danska lägenhetskamrat. Det känns också som om London får en egen roll i berättelsen.

Krypande spännande och intressant – allt som har med minne och vad hjärnan kan ta sig för är väldigt fascinerande tycker jag. Griffiths prosa och berättande passar alltid mig bra, jag blir underhållen och fastnar. Livsfarligt att läsa henne i sängen när man ska upp nästa morgon dock, för det är väldigt svårt att inte läsa ”bara ett kapitel till…”.

Tidigare böcker om Harbinder Kaur:

The Stranger Diaries (Främlingen)
The Post-Script Murders (Mordkonsulten)

Bleeding Heart Yard kan man köpa här.

Skuggläge (Strindberg, #3) av Kristina Ohlsson

Det är så tråkigt att skriva att en bok är trevlig. Det kanske är särskilt konstigt att skriva att en deckare är trevlig – men jag kan inte komma ifrån ordet när det gäller Kristina Ohlssons härliga deckare om August Strindberg (!) som utspelar sig i Sotenäs kommun där en del av mitt hjärta bor. Det är bakverk och antikviteter och sjöbodar och skaldjur och ja, mord då.

Att jag lyckades lyssna på denna som ljudbok säger en del om hur efterlängtad den var, för jag lyssnar nästan aldrig på böcker längre – men nu tog jag verkligen varje chans att lyssna och det är den då sannerligen värd.

Det är sommar och sol och härligt i allmänhet på Hovenäset. August och Maria har flyttat ihop, och August har just, med hjälp av sin gamle kompis i Stockholm, dragit igång en bakningstävling. Men så rullar dimman in, och en ung man hittas hängd i hopptornet i Kungshamn. Ingen vet vem han är, och han bär inga identifikationshandlingar på sig. Snart kommer det dock fram att det finns en koppling till styckmordet på Lydia Broman för över trettio år sedan – det finns folk som fortfarande tror att fel man dömdes då, och en hel kult kring vad som skedde.

Deckargåtan är intrikat, och när det börjar komma fram vad som egentligen hände blir det verkligen obehagligt och väldigt spännande. Jag suckade lite för mig själv när jag förstod att Lydia Broman-mordet skulle vara med igen, men det var onödigt för detta blev extremt bra. Ohlsson skriver mästerligt bra och knyter ihop allting otroligt snyggt. Jag längtar redan efter nästa.

Boken kan man köpa här.

Tidigare böcker i Strindberg-serien:

Stormvakt
Isbrytare

Marple: Twelve new stories av 12 kvinnliga författare

Det kan gå åt alla möjliga håll när etablerade karaktärer hamnar i någon annans händer, eller ska omtolkas till något modernt. Jag blev i alla fall sugen på att se vad tolv samtida kvinnliga spännings/deckarförfattare kunde hitta på med Miss Marple när jag såg att denna kommit ut.

Eftersom det är just tolv författare och tolv noveller blev det lite blandat, får jag säga. Vissa var inte speciellt bra, vissa mycket lyckade. Gillar man Miss Marple tror jag att man har behållning av boken, med lite reservation för att det är annorlunda. I somliga texter glömmer man nästan bort att det inte är tant Agatha som skrivit, i somliga glömmer man nästan bort att det är meningen att det ska handla om Miss Marple.

Jag är säkert partisk, men det var novellerna av de författare jag gillar bäst som funkade bäst för mig. Undrar om det blivit likadant om jag inte visste vem som skrivit? Men kul grej hur som helst, jag ska inte gå in på det mer än så. Underhållande! Men Miss Marple gör sig bättre i längre berättelser, där allt nystas upp så sakteliga. I en novell blir det onekligen lite bråttom.

De tolv författarna är:
Naomi Alderman
Leigh Bardugo
Alyssa Cole
Lucy Foley
Elly Griffiths
Natalie Haynes
Jean Kwok
Val McDermid
Karen M McManus
Dreda Say Mitchell
Kate Mosse
Ruth Ware

Boken kan man köpa här (den amerikanska utgåvan heter Marple: Twelve new mysteries).

Agatha Christies Marple-böcker:

Mordet i prästgården (The Murder at the Vicarage)
Liket i biblioteket (The Body in the Library)
Mord per korrespondens (The Moving Finger)
Ett mord annonseras (A Murder is Announced)
Trick med speglar (They do it with Mirrors)
En ficka full med råg (A Pocketful of Rye)
4:50 från Paddington (4:50 from Paddington)
Spegeln sprack från kant till kant (The Mirror Crack’d from Side to Side)
Ett karibiskt mysterium (A Caribbean Mystery)
Bertrams hotell (At Bertram’s Hotel)
Nemesis
Miss Marples sista fall (Sleeping Murder)

Jag har faktiskt läst alla, men en hel del under en period när jag inte alltid skrev separata texter om böcker utan mer löpande och uppdaterade boklistor. Minns särskilt bland dessa att 4:50 från Paddington tog mig med storm!

The Mother-in-Law av Sally Hepworth

Sally Hepworths Svärmodern säljs som en spänningsroman, men jag vet inte riktigt om jag skulle placera den rakt av i det facket. Detta är en relationsroman, förvisso med död och elände men framför allt handlar det om en familj, där det finns mycket kärlek och omtanke men också enormt mycket sår och skav.

Lucy Goodwin är hemma med sin familj – maken Ollie och barnen Archie, Harriet och Edie – när polisen kommer till dem en kväll. Ett tydligt tecken på dåliga nyheter, och det visar sig att hennes stenrika svärmor Diana har hittats död i sitt stora tjusiga hus. Bredvid henne ligger en tom flaska med ett gift som man bara kan få tag på på de mörkare delarna av internet. Ett självmordsbrev har hittats – men det låg i en skrivbordslåda istället för på en plats där det enkelt skulle hittas. Något är lurt.

Berättelsen kommer i flera tidsperspektiv – ”Past”, som dels berättas kronologiskt från när Lucy och Ollie träffades tio år tidigare, men dels från Dianas tid som ung vuxen.

”Follow the money”, brukar man säga, och detta handlar väldigt mycket om pengar. Både Ollie och Lucy och Ollies syster Nettie och hennes man Patrick, är i skriande behov av just pengar. Ollie för att kunna köpa ett litet hus åt sin växande familj och senare för att rädda sitt företag – Nettie för att få det hon önskar mer än något annat – ett barn. Deras pappa Tom, jovialisk och ganska mjuk, är mer än villig att skjuta till pengarna som han och Diana har i överflöd men Diana sätter sig på tvären. Hon tycker att man ska kämpa för att få det man vill ha, och att det sämsta hon kan göra för sina barn är att hjälpa dem ekonomiskt – för hur ska de lära sig något om de får allt serverat?

Spännande – nja, det vet jag inte om det är, riktigt. Däremot är det en väldigt medryckande berättelse om familj, girighet, diametralt olika sorters kärlek och desperation. Jag gillade den! Har tidigare läst Familjen i huset bredvid av samma författare och var ganska svalt inställd till den, så Svärmodern blev något av en positiv överraskning.

Denna text publicerades ursprungligen på Kaffe & Kultur. Boken kan man köpa här.

The wife and the widow av Christian White

Kate Keddie och dottern Mia väntar ivrigt på John som ska komma hem till Melbourne efter två veckor på konferens i London. De pratade med honom på Skype innan han åkte, de kollar och dubbelkollar att de har rätt information om hans flight men han dyker inte upp. Hans föräldrar vet ingenting, och när Kate ringer till hospicet där John jobbar som läkare berättar de att han de facto inte jobbat där på tre månader. Polisen kopplas förstås in, men Kate och hennes svärfar åker till Belmont, en ö utanför Melbourne som man bara kan nå med färja, för att följa upp om John mot all förmodan skulle ha åkt till sommarhuset där. Det är just det han har, det är där han hittas död och i huset har han inrett ett rum så att det ser ut som det hotellrum han Skypat från. Room service-meny och hela baletten.

Belmont kokar av turister på sommaren men under vintern, är det stendött. En familj som bor året runt är Abby och Ray med barnen Lori och Eddie. Abby stoppar upp djur på fritiden och jobbar deltid i öns mataffär, medan Ray är en slags vaktmästare för hela ön. Livet tickar på. En dag gör Abby en chockerande upptäckt i garaget, och därifrån in i en konfrontation av bevis, skuld och lojalitet.

Jag kan omöjligt gå in på varför detta är en så otroligt smart roman. Det är tydligt att det har krävts mycket stötande och blötande för att landa precis rätt i vad som berättas när, och hur, och varför. Trots den komplexiteten är det en snabbläst bladvändare – som en spänningsroman gärna ska vara. Kul med en miljö som är varken stad eller outback. De karaktärer jag gillar bäst är inte de som är mest sympatiska vilket är effektivt i spänningsgenren.

Jag blir nyfiken på att läsa Christian Whites debut, The Nowhere Child, efter denna mycket goda läsupplevelse!

Boken kan man köpa här. Denna text publicerades från början på Kaffe & Kultur.

Picture you dead (Roy Grace, #18) av Peter James

Jag förbeställde Picture you dead till Kindle så fort det gick – sådant kan man inte sitta och vänta i bibliotekskö på och jag kan verkligen inte köpa fler böcker. (Jag har även förbeställt sista boken om Ruth Galloway.) Rensade kring 20 papperskassar när jag flyttade förra hösten och det är ändå ganska fullt överallt här. Därmed – e-böcker och bibblan. Gärna e-böcker från bibblan, men deras leverantörer är inte alltid så välsorterade. Hur som helst hade jag nästan glömt vilket datum den skulle komma så det blev en glad överraskning när den ramlade in!

Picture you dead handlar om konstvärlden, vilket är lite ovanligt och spännande. Det finns förstås en hel rörelse med organiserad brottslighet kring dessa värdefulla ting som tavlor och andra konstverk är. Förfalskning finns i centrum.

Harry och Freya har som hobby att gå på bakluckeloppisar. De hyser förstås en dröm om att någon gång göra ett riktigt fynd, men hittills har det inte hänt. En söndag kommer de hem med en tavla som Harry vill ha för ramens skull. När han ska skära loss duken upptäcker han att det verkar finnas en annan målning under. Han hör av sig till en gammal kontakt som försörjer sig på att göra förfalskningar och får instruktioner för hur han, mycket försiktigt med tops och aceton, kan få fram tavlan som finns under. De får nys om att den kan tänkas vara värdefull och tar med sig den till en inspelning av Antikrundan – där de får bekräftat att den högst troligt är äkta, och blir eskorterade av säkerhetsvakter därifrån, för det kan hända att tavlan är värd många miljoner.

Samtidigt gräver Roy Grace och hans team i ett kallt fall från 2015. En konsthandlare hittades död i sin bil utanför sin herrgård i närheten av Brighton. Det finns en samlare som inte räds några metoder för att få lägga vantarna på det han vill ha. Just nu är det tavlan som Harry och Freya har – kanske var det 2015 något som Charlie Porteous hade.

Här är det mord och inbrott och förfalskningar och anlagda bränder om vartannat. Konstvärlden är inte bekant för Roy Grace, och denna delen av konstvärlden är absolut inte bekant för mig heller. Det blir väldigt intressant, vid sidan om att det som vanligt är spännande, välskrivet, klurigt och mycket brittiskt. Jag blir faktiskt aldrig besviken på en Roy Grace-bok. Detta är nummer 18 i serien och jag hoppas verkligen på många fler.

Boken kan man köpa här.

Tidigare böcker i serien:

Dead simple (Levande begravd)
Looking good dead (Ett snyggt lik)
Not dead enough (Långt ifrån död)
Dead man’s footsteps (Död mans fotspår)
Dead tomorrow (Den enes död)
Dead like you (Död som du)
Dead man’s grip (Död mans grepp)
Not dead yet (Till döds)
Dead man’s time (Döden kan vänta)
Want you dead (Tills döden för oss samman)
You are dead (Dödsmärkt)
Love you dead (Älska dig till döds)
Need you dead (Du måste dö)
Dead if you don’t
Dead at first sight
Find them dead
Left you dead

The bullet that missed (The Thursday Murder Club, #3) av Richard Osman

Richard Osman som författare kom lite som en blixt från klar himmel. Han var folkkär programledare i ganska lättsamma frågesporter och liknande, men släppte då första boken om The Thursday Murder Club 2020 och sedan dess en till om året. Och det är fler på gång vilket jag är glad åt för jag tycker att de är utomordentligt underhållande.

Joyce, Elizabeth, Ibrahim och Ron är igång igen. Denna gång är det dags för Torsdagsmordklubben att ta sig an och försöka lösa ett tio år gammalt mord på en tv-programledare. Det sades att hon körde över en klippa för att ta sitt eget liv, men det är något som inte stämmer – till exempel att man aldrig hittade någon kropp.

Elizabeth – före detta MI5-agent – träffar på en synnerligen otrevlig person – The Viking – som vill att hon ska se till att mörda en annan snubbe, en KGB-general och kompis från förr. Om hon inte gör det tänker han i sin tur mörda alla hennes vänner.

Mycket att stå i, alltså, men storyn flyter på väldigt fint och även om mysteriet är ganska intrikat sammanvävt är det inga problem att hänga med. Berättarperspektivet skiftar och Osman lyckas väldigt bra med att ge varje person sin egen röst genom ton och aktion.

En riktig bladvändare, både för att det är spännande och väldigt underhållande. Brittisk humor är den bästa humorn och mitt i allt mördande och rusk är det otroligt roligt och charmigt. Klurig upplösning och mycket välskrivet.

Boken kan man köpa här.

Tidigare böcker i serien: The Thursday Murder Club, The man who died twice.