Trion av Johanna Hedman

Jag har öppnat detta utkast massor av gånger men jag vet inte riktigt var jag ska börja. Såhär – jag skrev ett inlägg om den på Kaffe & Kultur i mitten av augusti, när jag alldeles precis läst ut den – föga visste jag att det var just den dagen som alla tidningar recenserade den, och att jag hade skrivit ungefär samma sak om hajpen kring boken som kultursidorna gjorde. Vilket blev lite pinsamt. ”Antagligen har man tänkt sig en Samlade verk fast i Stockholm – och dit når inte Trion.” skrev jag. Vilket inte var riktigt lika skarpt som flera recensenters omdömen, men ändå.

Nåväl! Jag läste Trion på något dygn, de sista skälvande dagarna av semestern, och visst är det underhållande. Och snyggt och stilsäkert är det också. Berättelsen börjar i New York, det verkar ha gått tjugo år sedan Covid-19 och universitetsläraren Hugo får besök av Frances, som är dotter till ett par vänner till Hugo från förr. Handlingen kastas sedan tillbaka till nutid, där Hugo, Axel och Thora lever sina liv i tidiga tjugoårsåldern.

Det studeras, det närs konstnärsdrömmar, det cyklas genom Stockholm och det festas ganska friskt. Jag saknar en röd tråd, en intrig att följa – någon sådan hittar jag inte. Jag gillar miljöerna mycket, dialogen är välskriven och trovärdigg och det finns intressanta drag i hur relationer formas de tre emellan, men det ordentliga djupet saknas. Berättarperspektivet skiftar mellan Hugo och Thora men Axel får inte säga sitt, vilket är synd för han är mest intressant. Kanske är han mest intressant just för att han blir kvar i det mer diffusa.

Jag kommer garanterat att läsa mer av Johanna Hedman. Hon är en spännande ny ung stjärna och definitivt av rätt kaliber för att fortsätta imponera. Jag såg en notis om en intervju i morse där det tydligen diskuterats hur arg hon är på förlagets PR-avdelning (för hajpen? Eller försäljningen utomlands innan utgivning? Vet inte, men är nyfiken) så den får jag ju passa på att läsa under dagen.

Boken kan man köpa t.ex här.

The woman in white av Wilkie Collins

Det blev readalong av klassiker i tegelstensformat på Kaffe & Kultur även denna sommar och jag kom på The woman in white som förslag. Det var nämligen meningen att jag skulle ha läst den på universitetet, men jag prioriterade uppenbarligen bort den då det var så väldigt mycket annat att läsa. Var helt säker på att jag åtminstone läst en fjärdedel, men det hade jag ingalunda gjort insåg jag – även om jag minns ett citat:

The instant my eyes rested on her, I was struck of the rare beauty of her form, and by the unaffected grace of her attitude… her waist… occupied its natural place, it filled in out its natural circle, it was visibly and delightfully unformed by stays… She approached nearer—and I said to myself (with a sense of surprise which words fail to express), the lady was ugly!

Ur The woman in white av Wilkie Collins. Penguin Classics: 2003

Detta har fastnat för att en kompis var så otroligt road av det och visst har det någon sorts komisk kvalité när man tänker på personen som säger det.

Personen i fråga heter Walter Hartright. Han anställs som teckningslärare åt ett par fröknar på landet i Cumberland och dras in i en alldeles väldigt speciell intrig med väldigt speciella personer. Det går liksom knappt att gå in på det, för när jag försöker sammanfatta det hela blir det bara än mer speciellt. Men det är faktiskt väldigt spännande här och där – inte så att det kryper i kroppen, men ändå såpass att man väldigt gärna vill läsa bara lite till och få reda på hur det hela egentligen hänger ihop…

Jag är mycket glad att jag äntligen läst The woman in white, både för att det är en bra bok och för att det är trevligt att ha uppfyllt något jag borde ha gjort för femton år sedan – och för att det är väldigt trevligt att läsa tillsammans med någon och turas om att skriva inlägg. Pocketboken är knappa 700 sidor, och om jag minns rätt är ljudboken 28 timmar. Tegelsten för att vara jag, men den kändes inte för lång och det är onekligen ett gott betyg.

Det verkar, konstigt nog, inte som om denna roman översatts till svenska sedan någon gång sent 1800-tal (Den hvitklädda qvinnan) – men den snygga Penguin-pocketen kan man köpa t.ex här.

Malibu Rising av Taylor Jenkins Reid

Taylor Jenkins Reid har susat in i många läsares liv de senaste åren, med Evelyn Hugos sju äkta män och Daisy Jones and the Six. Jag var personligen skeptisk till Evelyn Hugo då jag trodde att det skulle vara lite Jackie Collins-aktigt och kanske inte riktigt min grej, men det visade ju sig vara något helt annat och hon skriver verkligen fantastiskt bra.

Malibu Rising handlar om en syskonskara år 1983 – Nina, Hud, Jay och Kit Riva. Alla (nåja) är barn till den legendariske sångaren Mick Riva och varje år håller de en riktig brakfest i villan i Malibu där Nina bor. Alla surfar, alla är mer eller mindre framgångsrika och deras fest är ouppnåelig för de flesta, men alla vill komma in.

Vi vet från start att festen kommer att ha spårat ur innan midnatt, och att villan kommer att stå i ljusan låga när morgonen gryr. Men hur hamnar vi där? Nina är nydumpad, Hud måste berätta något hemskt för sin bror, Jay väntar på sitt hjärtas kärlek och Kit har bjudit in en person utan att fråga de andra.

Berättelsen blir ett slags kammarspel – den huvudsakliga handlingen sker under 24 timmar i villan på stranden – men vi får även vara med i många flashbacks, till syskonens barn- och ungdom och till resonemang om arv och miljö. Det är spännande på ett ganska lågmält sätt – när en berättelse presenteras på ett sådant här vis gör det inte så mycket att man vet lite grann om hur det ska gå. Vi har ju ingen aning om vägen dit.

Karaktärer och miljöer känns otroligt verkliga och starka, och jag älskar språket. Jag är även väldigt road av de satiriska inslagen, såsom kändisar på festen som nämns i förbifarten. Jag kommer definitivt att fortsätta att läsa Taylor Jenkins Reid, det är ett som är säkert.

That summer av Jennifer Weiner

Jag tycker så otroligt mycket om Jennifer Weiner. Köpte Good in bed och In her shoes av en slump i någon second hand-butik i London kring 2003 och sedan dess har hon varit en av mina favoriter – av så många skäl. Hon skriver fantastiska kvinnoporträtt, hon är extremt rolig och varm och hennes intriger är alltid smarta och snyggt exekverade – och hon lyckas väva in kroppspositivitet i de flesta av sina böcker. Det är härligt när man kan lita på en författare!

Daisy Shoemaker är en typisk förortsfru i Philadelphia. Hon har en ganska schysst man, en ganska jobbig tonårsdotter, ett fint hus och ett lyckat företag – men hon kan inte sova. Hon börjar få mail som är ämnade för en annan kvinna – det är bara en punkt som skiljer deras adresser åt – och får därmed kontakt med Diana Starling, en affärskvinna som lever ett helt annat glamoröst liv. De bestämmer sig för att träffas i New York och blir snart vänner – men var det verkligen genom ett misstag med en ynka liten punkt som de sammanfördes?

Parallellt med denna berättelse finns en berättelse om en ung kvinna som jobbar som barnflicka på Cape Cod sisådär tjugofem år tidigare. Sommaren som skulle bli den mest fantastiska i hennes liv, men som istället lämnade henne med ett trauma som inte går att läka.

Det finns en liten koppling (via Cape Cod och en uppsats) till förra årets Big summer och det ska tydligen bli en sorts mestadels fristående Summer-trilogi. Därmed ser jag alltså fram emot nästa! (När jag tittar på min text från förra året inser jag att jag har inlett denna text nästan exakt likadant som då. Men så får det vara!)

Det tog lite tid innan jag förstod hur allt hängde samman här, och det blev alldeles lagom ”ahaaaa-spännande”. En mycket fin och tänkvärd sommarbok, som man kan köpa t.ex här.

The family next door av Sally Hepworth

Ibland när jag får för mig att jag ska lyssna på en bok väljer jag lite hejvilt på Storytel. Det händer att det blir en fullträff – det händer att jag lägger ner ganska snabbt. Jag är usel på att lyssna för tillfället eftersom nästan två timmars restid om dagen känns som ett minne blott sedan mars 2020 och hemma blir det inte att jag lyssnar alls. Men men. Just denna lirade inte som ljudbok för mig då inläsaren irriterade mig genom att uttala namn på ett överdrivet sätt (ja ni HÖR ju, jag förtjänar inte ljudböcker) – men det visade sig att jag hade den i min Kindle-app så jag bytte hastigt och lustigt och det var nog bra det.

Vi befinner oss i Melbourne, på en idyllisk villagata där vi får följa flera kvinnor – det är Essie, Fran och Ange, småbarnsmammor som bott där länge och känner varandra mer eller mindre väl, och Isabelle som är nyinflyttad från Sydney. Ange har ett otroligt kontrollbehov, Fran springer långa sträckor flera gånger om dagen och Essie lämnade en gång sin lilla dotter i parken och gick hem ensam. Vad är det som kokar under ytan? Isabelle har en agenda med sin flytt – en gång försvann ett spädbarn från ett sjukhus och hon är säker på att hon hittat rätt för att reda ut fallet. Men det får de andra kvinnorna såklart inte veta om.

Jag blev lite lurad kring hur upplösningen skulle bli – och det är ju positivt! Berättarna skiftar och det håller storyn levande. Jag gillar porträtten av kvinnorna, de är nyanserade och icke-perfekta (hur det än ser ut på sociala medier), och vardagliga problem varvas med mer allvarliga sådana. Underhållande och alldeles lagom enkel sommarläsning.

Boken kan man köpa på svenska här eller på engelska här. Jag ser fram emot att läsa mer av Hepworth, till exempel Svärmodern som står näst på kö i min app.

The Virgin Suicides av Jeffrey Eugenides

Vi hade 70-talstema i ena bokcirkeln förra månaden och jag föreslog min gamla favorit The Virgin Suicides – som jag säkert läst femton gånger, men det var ett tag sedan sist så jag blev sugen. Och det blev lyckligtvis de andra också! Jag bestämde mig för att läsa den på svenska denna gången, och det fick mig att förstå att jag verkligen har läst den otroligt många gånger på engelska, för originalmeningarna poppade upp i huvudet på mig under läsningen hela tiden. Men det gjorde ingenting, för jag älskar denna bok så innerligt.

Det som talar till mig allra starkast är stämningen. Till viss del tror jag att detta har med faktumet att jag såg filmen innan jag läste boken – det lite drömska, skimrande ljuset finns med mig, liksom det fantastiska soundtracket av Air (och ljuvliga The air that I breathe av The Hollies). Berättelsen är naturligtvis hemsk i sig – fem unga flickor som tar livet av sig i en liten stad i Michigan – men Eugenides lyckas berätta historien på ett sätt som gör läsningen njutbar ändå. Jag älskar hur berättarrösten är första person plural – man vet egentligen inte om det är en av pojkarna – numera medelålders män – från andra sidan gatan som berättar hela tiden eller om de turas om att berätta i ”vi-form”. Lyckat blir det, hur som helst.

“It didn’t matter in the end how old they had been, or that they were girls, but only that we had loved them, and that they hadn’t heard us calling, still do not hear us, up here in the tree house, with our thinning hair and soft bellies, calling them out of those rooms where they went to be alone for all time, alone in suicide, which is deeper than death, and where we will never find the pieces to put them back together.”

Ur The Virgin Suicides av Jeffrey Eugenides, Farrar Strauss & Giroux: 1993

Filmen av Sofia Coppola är helt otrolig också. Vi har försökt hitta den på diverse streamingtjänster men den går inte ens att hyra i Sverige vilket är besynnerligt. DVD:n fanns dock på biblioteket, så den ska hämtas ut inom kort (och när du läser detta räknar jag kallt med att vi har sett den).

Detta blev något av en rörig text, men läs boken själv vetja. Jag vet inte ens hur jag ska börja att berätta om den, nämligen, utöver det lilla jag skrapade ihop ovan. Boken kan du köpa här.

En familjetragedi (Lundasviten, #3) av Mattias Edvardsson

Tredje boken i Mattias Edvardssons Lundasvit släpptes sista juni, en alldeles utmärkt tidpunkt för en roman som denna. Böckerna i sviten är helt fristående från varandra, men det finns gemensamma nämnare ändå – som flera berättare med olika synsätt och minnen, och som tema relationer och familj.

De tre personer som får berätta sin historia här är Bill, som är änkling, småbarnspappa och spelberoende. Ekonomin är usel och han beslutar sig för att hyra ut ett rum till juridikstudenten Karla, som äntligen flyttat ifrån sin missbrukande mamma för att plugga. Hon vantrivs i sin studentkorridor och söker därför boende separat – och hamnar hos Bill och hans lilla dotter.

För att finansiera studier och boende tar Karla jobb som städerska. Hon blir ansvarig för Steven och Regina Rytters vackra hem i Professorsstaden i Lund. Huset ska städas grundligt två gånger i veckan och Regina Rytter tillbringar all sin tid instängd i ett mörkt rum. Varför är det så?

Jennica träffar Steven på Tinder och de inleder ett passionerat förhållande. Hon börjar dock misstänka att allt inte står riktigt rätt till och bestämmer sig för att få reda på sanningen. Hon var vän med Bills fru som gått bort, och därmed knyts allas liv samman.

När Steven och Regina hittas döda i sitt vackra hus sätter cirkusen igång. Polisförhör och mediatexter blandas med berättarnas perspektiv och det är väldigt effektivt och trovärdigt. Edvardssons språk är lättläst utan att vara simpelt, och han lyckas bra med att ge varje berättare en distinkt röst – det är alltid tydligt vem som berättar och det är snyggt gjort. Det blir alldeles lagom spännande, kapitlen är korta och gör att man hela tiden måste läsa bara lite till och upplösningen knyts ihop snyggt. Mycket bra!

Boken kan man läsa här.

Flicka, kvinna, annan (Girl, woman, other) av Bernardine Evaristo

Jag började läsa denna på engelska någon gång förra året, men körde fast flera gånger om. Ingen aning om varför, för egentligen har jag inte svårare att läsa på engelska än svenska – snarare tvärtom, för ofta börjar jag ”översätta bakåt” i huvudet och så blir det bara rörigt. Men nu blev det som så att jag inväntade den svenska versionen av Girl, woman, other som kom ut för några veckor sedan. Så blir det ibland – och översättningen var för övrigt alldeles utmärkt 🙂

Skulle jag sammanfatta romanen skulle jag säga att den handlar om att vara svart kvinna i Storbritannien, men egentligen är det inte riktigt sant och absolut inte så ”binärt”, eller vad man ska säga. Det handlar om så otroligt mycket mer, om att vilja passa in kontra att vilja revoltera. Om att vilja bevisa sig i ett vitt patriarkalt samhälle, om att vägra ha en vit person i släkten eller att tillåta transpersoner på sin kvinnofestival. Ingen är perfekt.

Tolv olika röster får komma till tals, och ramberättelsen är en teateruppsättning som pjäsförfattaren Amma sätter upp på National Theatre. Det är inte många svarta dramatiker som fått chans att göra detta – och vissa tycker att hon säljer ut sig. I publiken finns många med koppling till henne – alla har sin egen historia och alla får berätta den. Mycket bra upplägg.

Romanens syntax är något helt nytt för mig och det är väldigt trevligt att läsa. Boken är förvisso upprörande, men den är även väldigt underhållande. Jag uppskattar hur nyanserad den är, och vilket brett spann den har. Riktigt bra.

Boken kan man köpa t.ex här. Den vann Bookerpriset 2019.

Er tredje man (Kontrahenterna, #3) av Denise Rudberg

Denise Rudbergs serie om Kontrahenterna, de kodknäckande kvinnorna på Karlaplan under andra världskriget, är intressant tycker jag. Den som lyssnat till hennes Sommar i P1 häromveckan kan känna igen delar av hennes släkts berättelse här, det är fascinerande.

Jag tycker om att läsa om Signe, Iris och Elisabeth. Signe som har hand om hushållet åt professorn ute i skärgården, Iris som tar hand om sina små pojkar vid sidan av sitt viktiga arbete, och Elisabeth som ska ingå konvenansäktenskap med en homosexuell vän för att de båda ska kunna få sin frihet. Jag hade velat ha mycket mer om det tekniska arbetet, men där får vi tyvärr nästan ingenting. Det kanske kommer! Kodknäckeri är väldigt spännande, särskilt för en sådan som jag som inte alls är duktig på matte och den typen av logik.

Det jag undrar över här är varför inte förlaget lägger lite pengar på att låta böckerna träffa en redaktör. Det har varit slarvfel som skavt i de tidigare och denna är tyvärr inget undantag. Det är stavning, sakfel, upprepningar och saker som inte hänger ihop, och sådant kan verkligen ställa till läsupplevelsen för mig.

Boken kan man köpa t.ex här.

Allt vi inte sa av Sara Osman

Det nyttigaste för mig vore defintivt att alltid plocka upp böcker utan förväntningar. Det gjorde jag med Allt vi inte sa, eftersom jag trodde att det skulle vara lite fluffig bubblig feelgood, baserat på titel och omslag. Och det är inget fel på sådant, men jag brukar hålla förväntningarna på rimlig nivå där, i alla fall.

Men, så positivt överraskad jag blev. Allt vi inte sa är en fantastisk debut och jag kan knappt bärga mig tills det kommer mer från Sara Osman.

Vi följer tre kvinnor kring 30 (tror jag) i Stockholm. Sofia är briljant ung advokat på karriärsstegen, med somaliska föräldrar och tvång att ständigt hantera folks fördomar. Caroline hoppade av juristlinjen för att istället bli influencer, men slänger maten hon fotograferar till Instagram och är aldrig nöjd med antalet likes. Och Amanda, som är Sofias barndomsvän, lider av psykisk ohälsa och självmedicinerar genom vilt festande. På ytan är de vänner, men det kokar under ytan.

Vi vet från start att det hela kommer att kulminera på midsommarafton, och vi känner till datumet som handlingen befinner sig på hela tiden. Det blir effektivt! Vi vet dessutom från start att det som nu händer på midsommarafton resulterar i att en person befinner sig på en institution av något slag – men inte mer än så. Berättelsen kryper fram och har en sällan skådad nerv i denna typ av roman.

Osman skriver klurigt, smart och väldigt roligt, utan ett överflödigt ord. Det är lättläst utan att någonsin bli banalt och hon bemästrar inre monologer på ett mycket bra sätt. Dessutom rasar hon igenom samhällsproblem – bristande jämställdhet, rasism, marknadshyror och klass samt mycket annat får sig en släng av sleven.

Det är imponerande att få in så här mycket handling och spänning på 300 sidor roman tycker jag. Otrolig debut, missa för all del inte denna i sommar.

Boken finns att köpa här.