Apples never fall av Liane Moriarty

Tvärtemot de flesta andra blev jag inte såld på Liane Moriartys första bok, Öppnas i händelse av min död. Som tur var gav jag henne en andra chans när Stora små lögner kom, för den är ju fantastisk (liksom tv-serien) och därefter har det mesta varit riktigt bra. Apples never fall, eller Äpplet faller inte som den heter i svensk översättning, är en spännande och riktigt bra roman. Jag lånade den på engelska som e-bok på biblioteket och det var bra, för då kunde jag läsa på telefonen på nätterna (jag har extremt svårt att somna om efter matleverans till lillan) – den är ganska omfångsrik och underhöll mig i några nätter.

I utkanten av Sydney bor Stan och Joy Delaney. De har varit mycket framgångsrika tennisspelare, men startade istället en tennisakademi när de drog sig tillbaka från eliten. Deras fyra barn var alla lovande tennisspelare som unga, men ingen av dem ägnar sig åt det numera. De har sina egna vuxenliv, och särskilt Joy längtar desperat efter barnbarn.

En kväll knackar det på dörren hemma hos dem – en ung kvinna, barfota och blödande ber om att få komma in och få hjälp. Det får hon, och mer därtill – innan barnen Delaney vet ordet av har kvinnan, Savannah, flyttat in hos Stan och Joy. Hon lagar all deras mat och får i gengäld både omsorg och saker.

På Alla hjärtans dag försvinner Joy spårlöst. Hennes telefon hittas bakom en säng och där stannar spåren. Hon skickade ett märkligt sms till sina barn strax innan hon försvann, men ingen kan förstå vad hon menade. Polisen misstänker Stan, som verkar ha väldigt mycket att dölja för att vara oskyldig – och barnen kan inte enas om vad de ska tro. Två är säkra på att han är oskyldig, två är inte övertygade – en dubbelmatch, med andra ord. Bra parallell, tycker jag!

Jag listade ut en del av upplösningen i kapitel 23 (av 76) och det är ju tillfredsställande när man har rätt. Kanske har jag blivit bättre på att plocka upp mer eller mindre subtila ledtrådar i spänningsromaner under de senaste åren. Men allt förstod jag inte, och jag var underhållen och stimulerad hela romanen igenom. Tempot är dock ganska långsamt och det gör ingenting när man ägnar sig åt nattlig läsning, Kapitlen är korta vilket jag uppskattar och Moriarty skriver med ett trevligt driv, med bra dialog och oftast välrundade karaktärer. Bra men inte exceptionellt.

Boken kan man köpa t.ex här!

Kommentera

Fyll i dina uppgifter nedan eller klicka på en ikon för att logga in:

WordPress.com-logga

Du kommenterar med ditt WordPress.com-konto. Logga ut /  Ändra )

Twitter-bild

Du kommenterar med ditt Twitter-konto. Logga ut /  Ändra )

Facebook-foto

Du kommenterar med ditt Facebook-konto. Logga ut /  Ändra )

Ansluter till %s