Stories from the city, stories from the sea

Ni som är här då och då vet att jag ogillar a) gigantiska persongallerier och b) väldigt tjocka böcker. Testamente är 437 sidor lång, och jag hade förvarnats i en podd om att det är otroligt mycket folk i denna bok – men trots det kunde jag helt enkelt inte stå emot. Men jag vidtog försiktighetsåtgärder och tog skärmbild på ”rollistan” innan jag började läsa, i e-boksformat. 

Jag gillar historia, särskilt svensk historia, och särskilt drottningar! Lyssnade på Herman Lindqvists Sveriges drottningar för några år sedan, och nu har ett komplement kommit – som funkar för alla åldrar, alla vetgiriga, alla med humor. Josefin Johansson och Jonna Björnstjerna har skrivit respektive illustrerat berättelser om alla våra svenska drottningar, och det är så himla bra! 

 

Från Sigrid Storråda till Silvia Sommerlath, med finurliga tankar och kommentarer och berättelser om knasiga saker som man sysslade med förr i tiden, knäppa namn och sådant som kan roa allt ifrån yngre historieälskare till folk som jag, och säkert även andra med ett intresse för spännande berättelser och tuffa tjejer. 

 

Köp och ge till alla barn (i alla åldrar) du känner! Till exempel kan man köpa den här eller här. 

Det bestämdes att vi skulle läsa sci-fi i april med Bokbubblarna. Jag var antagligen typ i egen minoritet – men klart att det är nyttigt att bredda sig! Dock förblir jag mycket skeptisk. 

Jag hade missat att Agnes Lidbeck hade en ny bok på gång, men hörde om saken i någon av litteraturpoddarna och blev genast pepp – Gå förlorad avslutar alltså triptyken som inleddes med Finna sig och fortsatte med Förlåten. Jag har inte varit lika lyrisk över de tidigare två som många andra, även om jag har gillat dem skarpt och tycker att Lidbecks språk är helt fantastiskt, men nu är jag såld och funderar på att läsa om de första två, för att komma ihåg hur de hänger samman. För det är en triptyk, om inte en trilogi, de har ett sammanhang. 

 

Och Gå förlorad fick mig i sitt grepp ganska på en gång. Vi följer Anders under ungefär tjugo år – när vi träffar honom är han gift med Kristina, pappa till Anna och arbetar som terapeut på sin mamma. Han bakar surdegsbröd och hämtar alltid i tid och gör det man ska. Och även när han gör fel så är det ju inte lika illa som X eller Y! Anders är en fantastisk karaktär, som man älskar att hata. Småaktig, självgod, kalkylerande, manipulativ och allmänt asjobbig. Så himla väl beskrivet. 

 

Triptyken har handlat om medelklassens problem, och här är det smärtsamt. Anders är osäker på precis allting, han vet inte vad han ska göra och om han orkar och går mest och filosoferar över sin förträfflighet. Och på den där spisen han vill ha. Hade han den där gasspisen med sex plattor, då skulle allt vara bra. Han slår sin dotter och köper presenter för att gottgöra henne, han är otrogen med grannfrun, men själv tycker han att han är modern och bra och jämställd. 

 

Fantastiskt bra och otroligt jobbigt. Allt på en gång, en oerhört bra avslutning på serien. Boken finns att köpa här eller här. 

Det är nästan en månad sedan jag läste ut denna, men det är inte helt lätt att veta var jag ska börja. Jag har haft väldigt skilda tankar om Amanda Svenssons tidigare böcker, men jag blev ändå väldigt sugen på denna när jag fick nys om och syn på den. Don’t judge a book by its cover, säger vi på engelska, men jag gör det – jättemycket. Lustigt nog nämner enligt O exakt detta i sitt inlägg idag, och En förbannad podd pratade om det i sin Årets bok-podd, som jag lyssnade på igår när jag lagade middag och njöt av ledig vårkväll. 

 

Men jag ska försöka skriva några rader om denna – med mina mått mätt – veritabla tegelsten. Det är inte alltid jag tar mig igenom böcker på 550 inbundna sidor, det är det inte. 

 

Trillingarna Sebastian, Clara och Matilda är uppvuxna i Lund, men vi träffar dem först när de är 26 år gamla och skingrade ute i världen. Sebastian befinner sig på ett hjärnforskningsinstitut i London, Clara är på Påskön för att intervjua en person ur en domedagssekt, och Matilda reser från Berlin till Västerbotten, där hon agerar bonusmamma och lider av sin synestesi. Något gräsligt har hänt ett år tidigare, och nu kommer hemligheter upp till ytan. Förvecklingarna är invecklade, sammanträffanden – eller ödet – spelar en stor roll, och det är på många ställen omöjligt att förstå hur detta ska hänga ihop. Men Svensson lyckas, och det är ett fantastiskt hantverk. Vilken research! 

 

Kärlek och förluster, sorg och skratt, det mesta finns här. Jag älskar London-delarna, då mycket av dem utspelar sig på platser jag älskar (Bloomsbury och Camden) och alltid gärna återbesöker i litteraturen. Jag tycker att boken är för lång, men egentligen kunde inte berättelsen vara kortare, så jag får böja mig för detta och acceptera att böcker ibland måste få vara mer än 350 sidor 😉 

 

Boken finns att köpa här eller här. 

 Hot milk har kommit ut på svenska i år, men jag blev sugen på att lyssna på den och valde då originalspråk, vilket jag är glad för – inläsningen var nämligen väldigt bra, och den lämpade sig väl till bussbok. Det är inte svårt att hänga med, vilket är ett krav för att ljudböcker ska funka för mig om de ska konsumeras utanför min egen lilla sfär. 

 

Sofia har spenderat större delen av sitt liv med att försöka hjälpa sin mamma Rose med hennes oförklarliga sjukdom. Mammans ben fungerar (oftast) inte, och Sofia får dels hjälpa henne i vardagen, och dels försöka få ordning på någon sorts vård åt mamman, vars oändliga gnällande frustrerar henne något vansinnigt. Dock är hon rätt oimponerad av sitt eget liv – hon är utbildad antropolog, men jobbar som barista – så det blir på något sätt en flykt från det som hon själv upplever som sitt stora misslyckande, att hjälpa modern. 

 

Nu reser mor och dotter till södra Spanien för att söka vård hos Dr. Gomez, som kanske, kanske kan hjälpa Rose. Hans behandlingsmetoder visar sig vara okonventionella och Sofia är inte så säker på att han kan göra så mycket nytta, men de betalar och hoppas. 

 

Parallellt med behandling och besök hos läkaren spenderar Sofia en hel del tid för sig själv – och med sig själv. Hon träffar människor som får henne att inse saker om sig själv, hon reser till Aten för att träffa sin pappa och hans nya fru och dotter, och hon träffar den mystiska, tyska sömmerskan Ingrid, som ger henne en gåva med ett broderat budskap. Men är budskapet vad Sofia tror? 

 

Språket är oerhört vackert, och symboliken helt fantastisk. Somligt gick nog rakt över huvudet på mig, det känns som om texten är väldigt höglitterär och inte nödvändigtvis på ett lättillgängligt sätt – men jag låter de bitarna passera, som jag lärt mig att göra med sådant jag inte rakt av förstår. Det går bra ändå. 

 

Boken finns att köpa på engelska här eller här, och på svenska här eller här.