Det bestämdes att vi skulle läsa sci-fi i april med Bokbubblarna. Jag var antagligen typ i egen minoritet – men klart att det är nyttigt att bredda sig! Dock förblir jag mycket skeptisk.
Det stod liksom mellan Aniara och Liftarens guide till galaxen för mig – jag fick även tips om en samling med kinesiska sci-fi-noveller som jag faktiskt är lite sugen på – men så vann Liftarens guide till galaxen, eftersom den råkade finnas på Storytel i inläsning av Stephen Fry, som jag kan lyssna på i alla lägen.
Och det var väl på den nivån min lyssning förblev, för det är så rörigt! Vilket är det jag verkligen inte gillar med sci-fi och viss fantastik, det är liksom ingen ordning på persongalleriet. Vissa bitar gick HELT över huvudet på mig, jag kopplade bort i en halv minut och plötsligt hade massor hänt och jag fattade ingenting. Men, som jag råtts att göra när sådant händer, så fortsatte jag bara att lyssna. Det var ju inte som om jag skulle skriva tenta på den, och då behöver man ju faktiskt inte ta in exakt varenda detalj heller. Det gick bra ändå.
Vissa bitar var fantastiskt roliga, och det är förstås trevligt att äntligen förstå lite mer om a) handdukar och b) 42. Jag är alltså jätteglad att jag lyssnade på den, för hur det än är så är det en klassiker – men jag är inte så säker på att jag kommer att fortsätta med de kommande fyra romanerna…
Stories from the city, stories from the sea 