Varför nöja sig med ett?

Lyckan är total. Lördag, en ograverad sådan, med kaffe, korsord och annat som gör livet ljuvligt.
Jag ska fixa smaskiga och nyttiga matlådor till hela veckan idag, vilket ju bara är ett sant nöje för mig. Få stå i köket och lyssna på poddar och böcker – underbart! 
Handla får jag göra också men är som tur är på Hisingen så slipper parera Varvet. Och under matlagningen kan man göra andra sysslor – man märker inte att man tvättar och städar om man gör något roligt samtidigt 🙂 
Nu frukost och läsa en stund! 

2016: 156 – The Carrie Diaries av Candace Bushnell

Jag har inte sett The Carrie Diaries på TV – men jag har nog sett de allra flesta avsnitten av Sex and the City – med stor behållning, jag gillar serien skarpt! Vet inte varför jag inte sett Carrie Diaries – men det är alltså berättelsen om Carrie innan hon kom till New York, och under hennes första tid i New York (antar jag).
 
Vad som fick mig att plocka upp boken kan jag inte riktigt svara på, men jag ville nog läsa något på engelska som inte var alldeles för tungt. 
 
Därmed – utmärkt val. 
 
Och hur snyggt är inte omslaget? Herregud. 
 
Vi följer alltså Carrie under high school i Castlebury, Connecticut. Hon bor med sin pappa och sina yngre systrar, och går väl igenom ganska klassiska amerikanska tonårsgrejer. Mer än så är det egentligen inte – och det behöver det heller inte vara! Det är alldeles lagom som det är. 
 
Det är mode, det är killar, tankar om college och drömmar om att flytta till Manhattan. Och jag gillar det! Jag tyckte inte att Sex and the City-boken var något särskilt att hänga i julgranen, men detta är bra och jag blir sugen på att läsa mer. Och kanske till och med titta på något avsnitt på TV, om jag råkar ramla över en repris! 

2016: 155 – Mördaren ljuger inte ensam av Maria Lang

Jag tycker att jag har sådan otur vad gäller att hugga gamla deckare på loppis – tycker alltid att folk pratar om hur de hittar högvis, men de brukar inte jag göra. Men i lördags när pappa och jag åkte till Väjern hittade jag minsann både en Trenter och en Maria Lang – och inte vilken som helst, utan den allra första! 
 
Puck, fortfarande Ekstedt och ogift, blir bjuden till en akademikerkollegas sommarnöje på en ö i Bergslagen, tillsammans med ett antal andra gäster – det ska umgås, badas, seglas och ätas gott. Den där stilige Einar Bure är också där… såklart. 
 
Det är härligt och idylliskt på alla vis, tills Puck hittar en av de andra gästerna under en gran, stryp av sin egen halsduk. Einar kallar dit sin gamle vän Christer Wijk, och det visar sig snart att alla gästerna är sammanbundna genom olika kärleksförhållanden och andra relationer. 
 
Och det är en utmärkt pusseldeckare, förstås – med en twist som man kanske inte skulle ha förväntat sig ur en bok från slutet av 40-talet. Jag gillade den skarpt och sträckläste, som vanligt med Lang. 

Veckans pauslatte

Är fullständigt genomblöt. Stannar till på Coffeehouse by George på Stenpiren för torkning innan vidare avfärd till teatern och middag innan. Bra drag. Gratis wi-fi! 
Turbulent dag på jobbet idag – inte för egen del förvisso, jag flyter lugnt, men det var skönt att ta helg nu. Så ledsamt att B slutar bara, känns oerhört konstigt! 
Så jävla blöt. Hoppas det blir bättre till imorgon så de stackars Varvlöparna ser var de springer! 

Veckans ord – E

Veckans ord hos enligt O är denna veckan på bokstaven E, och är som följer: 
 
elefant
engagemang
envishet
epidemi
estetisk
 
   

 
      

 
Jag har varit småsugen på Sara Gruens Water for Elephants ett tag, då många vars omdömen jag brukar lita på och hålla med om hyllar den till skyarna – men så såg jag häromdagen att en god vän till mig som visserligen har lite annorlunda smak än jag men ändå brukar befinna sig på ungefär samma plats avskydde den. Antagligen kommer jag ändå att ge den en chans, men nog blir man lite osäker när man ser sådana totala sågningar? 
 
En karatktär som jag älskar och som visar ett stort engagemang i sitt yrke är Mr. Anderson, eller Bill, i The perks of being a wallflower av Stephen Chbosky. Jag har själv haft turen att ha engagerade lärare under min skoltid när jag låg lite före i svenskan på lågstadiet – hade det inte varit för Monica och fröken Anna-Stina finns det en stor risk att jag bara hade varit totalt uttråkad i tre år och kanske tröttnat totalt på språk och litteratur. Så blev det, som bekant och som tur är, inte. 
 
Jag vet inte riktigt varför, men den första karaktären jag kom att tänka på när jag såg ordet envishet var Kate Ryan i Maeve Binchys fina roman Eldflugornas sommar. Hon drabbas av en olycka som gör att hon blir rullstolsbunden, efter att ha varit en extremt fysiskt aktiv person. Men hon ger minsann inte upp – hon ska inte förlora sitt liv bara för att hon förlorat kraften i sina ben. Hon var ganska envis innan också, ska tilläggas 🙂 
 
I Karin Wahlbergs första roman om Lasarettet, Än finns det hopp, härjar polioepidemin i Sverige. Jag blev väldigt fäst vid romanen även om jag tycker att det är lite väl mycket folk inblandade, och jag insåg hur lite jag faktiskt visste om polio. Fascinerande, lärorikt och mycket bra. 
 
Ännu en omedelbar association när jag läste ordet estetisk var till Sebastian Flyte i Brideshead Revisited av Evelyn Waugh. Åtminstone den unge Sebastian är en typisk estet – han vill inte veta av något som inte är skönt och vackert. Det är vin, arkitektur, blommor och konst för hela slanten för den unge Lord Flyte. 

Flankstek – resultatet!

 
Alltså – gårdagens middagsexperiment blev verkligen helt fantastiskt bra. Jag har aldrig tillagat flankstek, och tror bara att jag har ätit det en enda gång tidigare – på invigningsfesten av Bokmässan 2014, då det var brasilianskt tema och en fantastiskt god flankstek serverades tillsammans med chimichurri och annat smaskigt.
 
Men så såg jag på Matpriskollen – denna fantastiska app – att ett Ica i min närhet sålde just flankstek för 119:- / kg och tänkte att det kan ju vara kul att prova. Jag är glad att jag inte är rädd för att försöka mig på nya saker i köket – allt som oftast blir det väldigt bra. Ibland misslyckas det totalt (hello citronmarängpajen på påskafton, I’m looking at you) men det är faktiskt inte ofta det sker. Och när det sker tenderar det att handla om bakning snarare än matlagning, och jag är helt enkelt varken särskilt intresserad eller duktig på bakning. 
 
Såhär gick det hela alltså till – på morgonen, vid sjusnåret, lade jag köttet (som redan var uppskuret i tre bitar) i en fryspåse med massor av limejuice och lite salt. Så fick det snällt ligga där i kylen i ungefär 12 timmar. Jag tog fram det när jag kom hem från Mandarinlektionen och så fick det bli lite rumstempererat. 
 
Under tiden skar jag rödlök i klyftor, grön paprika i ganska stora bitar, romanticatomater i halvor och champinjoner i kvartar. Ner med dem i en form, på med olivolja, salt och chili flakes och in i ugnen på 150° i någon halvtimme. 
 
Sedan lade jag köttet ovanpå, med lite påsmetad sambal oelek (ganska mycket men det får inte bli för mycket) och körde hela baletten i ugnen i tjugo minuter ungefär. Under tiden gjorde jag en sås på turkisk yoghurt, smulad fetaost och lite överbliven crème fraiche tomat-basilika, samt lite torkade örter. 
 
Och du milde himmel, så bra det blev! Jag gillar ju kött så rött som möjligt, men det går såklart bra att steka det längre. Det viktiga är alltså att skära tvärsöver fibrerna för annars blir det segt, och det är därför bitarna är så små – flanksteken var ju redan uppskuren i långa bitar. 
 
Så ja – det lär bli mer flankstek i mitt liv. Man kan ju göra det på rostade rotfrukter istället om man är sugen på det, eller lägga dem ovanpå en potatisgratäng eller… ja, vad som helst skulle jag tro. På grillen är förstås det vanligaste men jag är ingen sologrillare. 

2016: 154 – Happy Sally av Sara Stridsberg

Jag började på Beckomberga – Ode till min familj för ett knappt år sedan, men var inte riktigt på rätt plats mentalt för att läsa den just då. Sedan har den legat och väntat, och det har inte blivit av att jag läst mer. Men så i helgen, efter den fina nyheten om att Stridsberg blivit invald i Svenska Akademien, hade BookBeat en specialare med hennes böcker och då plockade jag upp debuten, Happy Sally. Och läste den på mycket kort tid, jag fastnade på en gång. 
 
Det är en berättelse om två urstarka kvinnor. Sally Bauer, som blev den första skandinaven som simmade över Engelska Kanalen, och så vår samtida Ellen som försöker att göra om bedriften 50 år senare.
 
Vi läser Sallys fiktiva dagboksanteckningar, och Ellens dotters berättelse. Och det är gripande och fascinerande, hela vägen igenom. Detta blir på sätt och vis den tredje ”litterära fantasin” jag läser på kort tid, efter Den bästa dagen är en dag av törst och Drömmen om Ester och jag börjar gilla formatet mer och mer. 
 
Och språket! Stridsbergs språk är helt ljuvligt att läsa. Så medvetet, så väl avvägt, så underbart vackert. 
 
Drömmar, frihet, kärlek, att överge någon kär för att uppnå sitt mål. Fantastiskt bra. Jag ska läsa mer Stridsberg mycket snart.